1700-tals hus i Hajom

I lilla Hajom fanns en spännande sak till. Jag såg det från affären och kunde inte låta bli att gå upp och titta. Ett gammalt fint hus!!



Till huset hörde en farbror som blev så glad när vi berömde hans hus att han gav oss en visning. Huset stod tomt och hade inte varit bebott sen-45 sa han. Byggt nån gång på 1700-talet och invändigt som en hembygdsgård. Nu står det bara där och förfaller... Vad ska du göra med huset? Frågade jag. Inget. Blev svaret. Jag är för gammal.








Min kamera krånglade men några bilder fick jag inifrån:









Proppfullt med fina antika gamla föremål var det!

Fint att få se ett sånt här gammmalt hus i verkligeheten för en gång skull. Det är inte en myt som byggnadsvårdarna har kommit på, det såg faktiskt ut så här!



Megaloppis i Majorna

Idag har det varit megaloppis i majorna och jag var där. Bor man i Göteborg får man ju inte missa detta kalas. Hela majorna och några till är ute på gatorna och det är väldigt skön stämning. Det är socialt och osvenskt och jag fick en känsla av att ha hamnat på 60-70-talet. Som jag vill tro att allt var då. Det blir säkert nästa år igen och då tänker jag ha ett bord på gatan och sälja fynd från förrådet jag med. Så då får ni komma!

Jag rycktes med av loppis-yran och för 95 kr fick jag en topp, en väska, en sjal, en mjölbehållare, ett porslinsfat och en halv fotogenlampa.

Dessa sakerna var till torpet:


Konsum

Vi körde en ny väg igår och hamnade i lilla Hajom där vi gjorde ett fynd, en riktig lanthandel! Lilla Konsumbutiken i huset mitt ute på landet. Som om någon drev en Konsumbutik i vardagsrummet. Det var massor med folk fast det var fredag lunch, parkeringen var full. Jättelitet var det, och alla jag mötte hälsade och log och de hade en anslagstavla med anslag om ditt och datt. Tänk vad bara den där anslagstavlgan gör för sammanhållningen i en by! Här kände jag gemenskap och det är för sorgligt att mataffären i Björketorp inte längre finns kvar. Det får bli här jag stannar och handlar på vägen, hit jag cyklar i sommar. För att stödja denna fina lilla affär så att den får finnas kvar även i fortsättningen. Och så kan jag sätta upp lappar på anslagstavlan....







V:a Marks fotoklubb hade ett eget litet hörn av anslagstavlan. Undrar hur man gör för att bli medlem där?

Timmer

Idag har jag varit på torpet och detta är resultatet:



Jag och farbror Jonas mätte upp huset för att veta hur mycket timmer jag behöver till lagningar. Huset är (borträknat tillbyggnaden på norrsidan) ca 4,7 x 8,5 m. På två av sidorna behöver två stockvarv bytas och på de andra bara syllen. Det behövs alltså..... tänka tänka......9 stockar på 4-5 m styck. Timret är inte jättekraftigt, 120 mm brett och 15 cm högt. Knappt 5 tum alltså.

Jag har haft kontakt med sågen i Lillevrå som ligger på vägen till torpet och de säger att de kan såga upp åt mig. Snart är det dags!

På väg till torpet idag stannade vi och pratade med en gubbe. Jag har sett att han har rivit ett gammalt hus för att bygga nytt. Tyvärr missade jag själva rivningen, jag såg bara att det hus som stod där för några veckor sedan nu var borta. Idag passade jag på att fråga om det fanns timmer kvar till mig, men fick veta att allt gått till tippen. Det hade tydligen varit mycket jobb och kostat pengar att bli av med. Och jag som så gärna hade betalat för att få gammalt torrt och fint timmer!!!!! Det är ett mysterium var allt gammalt timmer tar vägen. Det rivs ju gamla hus hela tiden! Är det på tippen alltihop? För det är knappt någon som säljer gammalt timmer. Och på byggnadsvårdshandeln kostar det ju 200 kr metern. Tokdyrt!

Iallafall sa gubben att han kanske skulle riva ett hus till, i höst. Han ville gärna ha mitt nummer och lovade att ringa så att jag kunde få komma dit och hämta. Är det så man ska gå tillväga för att finna vägen till timret, stanna och prata med små tomtar längs vägkanten?

Ännu ett hus

Här får ni ännu ett hustips. Jag kanske borde bli mäklare? Men så stor är min kärlek till gamla hus att jag vill rädda dem allihop. Och dessa underbara hus hotas att rivas om inte någon av mina byggnadsvårdsvänner tar hand om det. Det ligger utanför Kungsbacka så nära till stan och nära till hav. Och ganska mycket mark ingår. Johanna, är det ditt?





http://w4.objektdata.se/pregen/083/OBJ27436_1050567083/hemnet.htm


60-tal

Sist någon använde torpet ser ut att ha varit på 60-talet. Om inte annat så var torpets glansdagar som sommarställe då. Mycket småsaker, tapeter och färgval tyder på det. Det mesta av detta rensar jag bort för at komma åt den gamla känslan. Saker i knallfärgad plast känns ju helt fel där jag vill ha jordtoner och naturmaterial. Men det är så finurligt ordnat att det jag upplever som skräp och fult på torpet får helt nytt liv hemma i stan. I min lägenhet med mestadels 50-60 tals inredning kommer de till sin rätt och blir plötsligt snygga! Jag har gjort en hel del fynd och fått nya favoriter, här är några:


Juicepress i glas!


Sex stycken såna här sötnosar.


Glasljusstakar, jag gillar glas!


...och en tv-kanna och en ljuslykta. Här ser ni dem på plats i min lägenhet. Smälter in fint va?

Ölands byggnadsvård

Ölands byggnadsvård besökte jag förra sommaren och idag upptäckte jag att de har en nätbutik med en massa fint i! Mest förtjust blev jag i alla vackra tapeter de hade. Där fanns faktiskt flera fina tapeter med mönster från 1850! Jag som trodde att de äldsta tapeterna i torpet inte var så gamla kanske får tänka om nu. Här är mina favoriter:







Det är mönstrena Mölletorp, Gudmundstjärn och Erken, alla från 1850. De här kan jag faktiskt tänka mig att ha på väggarna i torpet, det skulle kännas rätt, det skulle bli jättefint!

Tittar man på samma mönster tryckt i ultramarin och beige ser de ju ännu äldre ut:







Och så tittar vi igen på de äldsta tapetlagren i torpet:



Det är inte så lätt med bara de här små fragmenten att utgå ifrån, men visst är det samma typ av mönster och samma känsla i de nya tapeterna?

Byggnadsvårdsbidrag

Idag har jag försökt ta reda på om det finns möjlighet för mig att söka bidrag till renoverandet av torpet.
Och jo, det skulle nog kunna gå. Jag hittade det här på Länsstyrelsens hemsida:
http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/amnen/Kulturmiljo/Bebyggelse_och_byggnadsvard/
Där kan man ladda ner faktablad om bidraget och ansökningsblankett.

Det är bara det att bidraget ges för åtgärder som av kulturhistoriska skäl blir dyrare än vanligt. Det är ju fint förstås men om man som jag tänker renovera själv och med enkla material är det inte pengarna utan tiden det handlar om. Min renovering kommer inte bli så dyr men ta väldigt mycket längre tid än om jag kört med standardlösningar. Dessutom måste ansökan göras i förskott och bara en gång per år. Och är ditt hus inte k-märkt måste det utredas om det ändå kan vara intressant  bla bla bla... Man måste vara ute i god tid helt enkelt så det är nog inget för mig. Har du däremot ett uthus som du vill bevara trots att du inte har någon egentlig användning av det verkar det vara lättare.


Äntligen!

Äntligen visar de "Se om ditt hus" igen! Världens bästa tv-serie om byggnadsvård. På kunskapskanalen klockan 22 imorgon börjar det.

Den fick mig intresserad av byggnadsvård. Ja mer än intresserad, helt såld! Så nu får ni en uppgift av mig kära läsare. SE DEN! Om ni inte redan gjort det.

Vi firar med lite bilder på inspirerande ruckel:














Överljus

Nu kretsar mina tankar kring överljusfönster. Det är så fint ju. Skulle det kunna passa på torpet? Jag tycker det är vackert som dekoration på ett ett annars ganska enkelt hus och så det släpper in ljus i ett rum som kanske skulle varit helt utan fönster annars.

För mig hör överljusfönster ihop med 1700-tals hus, som på detta som jag nyligen visade:

 

Men för att vara på den säkra sidan har jag försökt läsa på lite. Det verkar som om det var vanligt på 1600- och 1700-talet men att det kanske framförallt hör ihop med en viss typ av dörr. En vanlig bräd/plankdörr. Och det har jag ju på torpet. Som det är nu är det så lågt i tak att ett överljus inte skulle få plats men om taket höjs så gör det kanske det?

Jag har också sett att de går att köpa nytillverkade via Gysinge.

Tål att tänka på....








Rätten att blomma

Plantorna som jag sått inomhus håller på att ta över hela min lägenhet. Det är fyra olika sorters blommor och såklart har jag rört ihop dem och har inte längre koll på vad som är vad. Det är bara mängder av krukor med små gröna blad. Några har jag satt i jorden utanför hyreshuset i stan för det blir så ohanterligt många. Jag glömmer alltid att man inte behöver så HELA fröpåsen på en gång. Och sen när det börjar växa har jag inte hjärta att gallra bort en del. Alla har ju rätt att få blomma.








Den hemliga badplatsen

Vi invigde "badplatsen" i helgen också. Efter att ha hanterat all den där dammiga isoleringen var vi så illa tvugna. Det var markägaren som berättade om badplatsen, vi hade aldrig hittat den annars för den var lite hemlig. I det bortersta hörnet av ängen går en klippa ner i vattnet. Fast det är inget som syns, bara känns. I övrigt är botten nämligen väldigt dyig och man sjunker en bra bit ner i brun gegga när man kliver i. Men här kan man gå i med klippa under fötterna och det var klart trevligare. Jag hade redan börjat kolla in ritningar för att bygga en brygga att hoppa i ifrån istället men det verkar som att jag kan vänta med det.

Det var otroligt kallt men jag simmade en bit och det var så fint att titta på torpet ifrån sjön. Mitt fina torp! Min fina sjö!

Här står Olle framför badplatsen:


sommardisk

I lördags inredde jag en kombinerad ute-diskbänk och tvättplats! Några minuter tog det och resultatet blev strålande tycker jag själv. Mot förrådets bortersta vägg, på en undanskymd plats, ställde jag ett gammalt bord och fäste sedan baljor och diskställ med krokar på väggen. De färgglada baljorna från 60-talet gör mig så glad och det är kul att en tråkig plats fått nytt liv. Den lilla björkens grenar sträcker sig som ett grönt tak över platsen och det ska nog bli helt ok att stå där och blaska i sommar.



På torpet finns verkligen allt man kan tänkas behöva till ett hushåll! Baljorna är redan märkta och bara väntade på att komma fram igen.



Och till och med den smutsiga disken är vacker:


Liten bildserie om hur man demonterar ett torp

För att komma åt att ta ner panelen på hela framsidan måste vi först flytta farstubron:











Hejdå farstubron!

ett dagsverke

Nu händer det grejer på torpet! Tyvärr syns det inte så mycket än, men bildbevis har vi här:



Hela den här högen av boss har vi tagit ur vindsbjälklaget. Och det är bara hälften! Vi har tagit upp golvet på halva vinden och burit ur all isolering. Ett gediget dagsverke. Jag tänkte först spara isoleringen och återanvända den men efter att ha petat lite i den tyckte jag mest att den kändes väldigt smutsig och dammig och gammal. Det var skönt att få ut det ur huset. En ordentlig storstädning kan man väl kalla det.

Jag tycker att det är riktigt häftigt att huset inte är större eller krångligare byggt än att två amatörer kan plocka isär det och sen sätta ihop det igen. Och att en av dem är jag.

Nu mina vänner är nästa steg att ta bort innertaket i stugan!

Min natur

När jag var barn skrev jag aldrig dagbok men en naturdagbok som vi fått i skolan skrev jag i. Där skrev jag om sånt jag sett i naturen. Den dagen jag hittade den första vitsippan, när träden slog ut eller när jag såg en fin fågel kanske. Jag skrev väldigt flitigt i den långt efter att skoluppgiften tagit slut.

Nu skriver jag torpdagbok men fascinationen för naturen finns kvar. Jag hittar tillbaks till den nu när jag följer min bit mark, nyfiket från vecka till vecka. För det här är ju MIN  bit natur, och det gör den så värdefull, så spännande att utforska.






schablon-inspiration

Ni skulle få se min bildsamling med olika schablonmålerier. Flera bilder har jag visat förut, jag vet.
Här är den iallafall:

















Vilken tycker du är vackrast?

Rädda huset!!!

Ingen i Göteborgsområdet som känner sig manad att ta sig an detta underbara hus?



http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?source=hemnet&ObjektGID=OBJ5251_1043885382

Från 1700-talet! Ligger på lagom pendlingsavstånd till Göteborg och är BILLIGT

Torpfamilj

Jag har nyligen upptäckt www.hembygd.se
Det är ju helt otroligt, varenda liten håla i Marks kommun har en hembygdsförening! Kanske ser det ut så i hela Sverige bara det att jag inte har förstått vidden av detta fenomen, denna rörelse, tidigare.
Vissa föreningar är större och mer aktiva än andra förstås. Kinna som ligger 1,5 mil ifrån torpet har en hembygdsförening som verkar ha jättemycket för sig. Där finns visst en hel hembygdspark att besöka med flera gamla byggnader bland annat det här söta soldattorpet:



Helt klart en kusin eller åtminstone en pyssling till mitt torp!
Jag måste snart åka och hälsa på det och höra vad det har att berätta om vår hembygd.

Kinna hembygdsförening har också en del bilder på hemsidan. Bilder av gamla torp som inte längre finns kvar. Där hittar vi resten av tjocka-släkten:











Visst är de söta? Små fina sagohus. Vår familj. Våra utdöda förfäder.






Schablonmåleri

Schablonmålning har jag verkligen fallit för och och nu ska jag försöka frälsa er med! 

Igår lånade jag en bok i ämnet på biblioteket:



Den innehöll många inspirerande bilder:



Det här påminner om känslan på torpet på något vis:



Den blågröna dörrkarmen är ju fantastiskt fin också!





Boken är kanon för den beskriver precis hus man gör och innehåller dessutom schablonmönster som man kan rita av och använda till sitt eget hus.

Att måla schabloner är inget man bara gör känner jag. Det finns så oändligt många mönster och färgkombinationer att välja mellan. Och de skapar helt olika uttryck. Så jag tittar och läser och samlar på bilder för att skapa mig en överblick över hur det kan ha sett ut och en möjlighet att välja det jag tycker är allra finast.
Ni ska få se fler bilder ur min samling snart!

En present

Jag har fått ett erbjudande om att ta hand om ett skåp. Ett gammalt skåp som inte kommer till användning där det är nu. Idag med posten kom bilder på det och jag blev lycklig för det var så fint. Mycket finare än vad jag vågat hoppas.





Till och med en en gammal bild på när skåpet firar jul fick jag!



Tack snälla Christina! Om du verkligen vill ge bort skåpet så tar jag mer än gärna hand om det. Det kommer att bli perfekt på torpet!

Jag har aldrig sett något liknande men det var väldigt fint och det kommer att bli kompis med min gröna skänk, det vet jag!

ett lerkliningsproblem

Jag har ett tapetproblem. Eller lerkliningsproblem kanske jag borde säga. Alltså, mitt problem är frånvaron av lerklining på väggarna. Det kanske låter som ett icke-problem men jag är väldigt bekymrad över detta. Varför? Varför inte? Jag VILL att det ska vara lerklining på väggarna under tapeterna men det är det inte. Inte det minsta spår av sådan heller! Det är hur många tapetlager som helst men det är just bara det-tapeter. Min tanke med stugan har varit att lerklina, limfärgsmåga och schablondekorera den. Jag tycker det är så otroligt vackert. Det skapar ett speciellt skimmer och ger liv åt ytorna. MEN om det aldrig har varit lerklinat känns det ju fel att "återställa" rummet till något som det aldrig har varit. Men varför??? Enligt alla böcker i ämnet så blev tapeter mer allmäna i husen mot slutet av 1800-talet, och till denna fattiga lilla stuga borde det ju ha kommit rätt sent. Mitt hus är byggt 1850 så nu undrar jag- hur såg det då ut när det var nybyggt??? Om det nu inte var lerklinat alltså... Och bara timmerväggar hade man endast i uthus vad jag förstår, så primitiva var man inte.

De understa tapetlagren ser ut så här:



Kan den understa (den röd-gröna) tapeten verkligen vara från 1850? Om inte, hur såg det ut före den?
Och viktigast av allt, vad ska jag göra? Jag tycker inte att nytillverkade tapeter är i närheten av att vara så fina som handmålade schabloner.

omålad panel

På väg till torpet sist såg jag ett så fint hus, besläktat med mitt fast högre och något nyare. På en liten kulle låg det med stora träd och spridda påskliljor runtom. Det jag framförallt gillade var den grånade omålade panelen. Det passar så bra på de här gamla torpen och smälter så fint in i naturen. Jag skulle vilja ha torpet omålat. Om jag ändå måste byta ut panelen kan jag låta den nya vara ren och omålad. Men lite osäker är jag på om det är historiskt riktigt. Jag måste forska i detta, när började man egentligen rödmåla de fattigaste och minsta husen ute på landet i Sverige?






Markägaren

Nu har jag träffat markägaren för första gången. Han som äger allting runt den lilla ö av mark som är min.
Jag kunde haft otur. Han kunde ha varit sur för att jag ställde saker på hans tomt. Han kunde ha planterat skog på hela ängen. Eller ännu värre, byggt fler hus vid det fina läget vid sjön.
Men istället var han en väldigt snäll och vänlig och klok man. Han ser huset och marken som en bit kultur som man ska vårda. Hur många gör det? När vi kom dit igår höll han på att ta ner träd. Granar och björkar som kommit upp längs kanterna på ängen och alar som växer i sjökanten. Han vill hålla det fint, nu när någon använder stället igen. Fast han själv inte brukar marken. Och han berättade om torpets historia. Själv var han engagerad i teatern i Äskhults by. Han tyckte det var roligt med hembygd och historia.
Så skönt att han är på min sida! Det känns nästan som att vi gör detta ihop nu. Och helt fantastiskt fint blir det när han tar ner alla uppvuxna träd. Det blir luftigt och ljust och det gamla kulturlandskapet kommer fram igen. Och jag kommer få en helt otrolig sjöutsikt när han är klar!


Idag




Torparkläder

Jag har äntligen skaffat mig en riktig torparoutfit! Kläder som är praktiska och slittåliga och torpiga. Eller egentligen snarare hantverkiga. Såna har jag aldrig haft och det är synd. Det är synd att hålla på att hugga och måla och gräva i sina vanliga kläder. Och vad jag nu har upptäckt är hur mycket mer är värme det är som sitter i kläderna. När jag fått på mig mina Fristads snickarbyxor stiger självförtroendet plötsligt i höjden. Då går jag går runt och tror att jag är åtminstone fastighetsskötare och kapabel till det mesta, händig som jag är! Förutom snickarbyxorna har det blivit en murarskjorta- bara för att den är en klassiker- och ett par rejäla arbetsskor.

Här sitter jag och känner mig snygg och bra i mina Fristadsbyxor:






Blomberoende

Nu har jag varit på Mölnlycke Gardencenter och knarkat blommor, min nya drog (den gamla var klänningar)! Er som bor i göteborgsområdet kan jag rekommendera att åka dit. Där fanns verkligen mycket att välja på. De hade hur många rossorter som helst och jag fick köpt en Alba Maxima som jag letat efter, en klassisk gammaldags vit buskros.
Och så hittade jag den mystiska Gotlandsblomman!
Rosenkrage hette den:



Och lite annat såklart... En vit löjtnantshjärta som ska hålla den rosa sällskap. Och fröer, lupiner (vildlupin, inte regnbågslupin) och förjätmigej. Gick ju inte att stå emot:



De här köpte jag inte men de var så vackra att de kom med på bild ändå:






Lösningen?

Hejsan hoppsan!
Goda nyheter! Jag kanske har löst takhöjdsproblemet.

Hoppas ni kan förstå min teckning:



Jag tänker mig alltså att man kan lyfta upp huset mha domkrafter ovanför vindsbjälklaget så att man kan lossa de tvärgående bjälkarna som innertaket sitter på. Så tar man ut dem och höjer sedan huset igen ett eller två timmervarv högre upp, gör hål för knutarna i det varvet och lägger dit dem där istället. Alltså, vindsbjälklaget kommer flytta upp ett eller två timmervarv.
Låter lätt som en plätt va?

Den här metoden, om den är praktiskt möjlig, har många fördelar. Det främsta är att jag inte ändrar några proportioner på huset utifrån sett. En annan stor fördel är att jag använder den gamla tekniken med timring och behöver därför inte föra in några främmande material i huset så som kraftiga järn el dyl. Huset behåller sin timmerkonstruktion och förlorar inte i hållfasthet. Dessutom blir det billigt för jag behöver inte köpa något nytt material alls.

Bra va? Själv är jag verkligen mycket nöjd : )

Trädgårds inspiration

Det ligger ett sånt fint gammalt Gotlandshus ute på Hemnet nu igen....
Men jag ska inte tjata mer om hur fina de här gamla kalstenshusen är utan jag ville visa husets fina trädgård den här gången. Lite inspiration är väl aldrig fel?

Man tror nästan inte att detta är i Sverige, Provence snarare, eller Florens.
Se så fint de har använt en liten kalkstensmur i trädgården. Den idén gillar jag... ska nog bygga en stenmur längs en del av tomtgränsen som krassen kan få klättra mot och som kan ge ömtåliga små växter lite skydd. Och rosor vid en stenmurar... oj, oj, oj...



Här är det lavendel tror jag. Och en vit soffa under ett träd där man kan sitta och njuta och dricka saft.



Kolla här! Som en park. Och vilka rosbuskar!



Här har de snott min idé med att spara ett gammalt dött träd och låtit andra växter klättra i det. Fast de har en murgröna istället. Också fint.



De här rosa blommorna var ju så fina, såna vill jag också ha! Är det rudbeckia? Eller någon form av rosa prästkrage? Någon som vet?



Jag gillar att det är så frodigt och växer så tätt. Ingen liten fånig rabatt utan ett stort överfullt land med blommor. Och massa ringblommor.



Här ser man slutligen hur dom har gjort en grusgång längs huset, antagligen för att skydda mot fukt. Här växer inte en enda blomma!


Husgeråd

Med torpet vid köpet följde alla bestick och husgeråd man kan tänkas behöva. En stor skokartong full! Så inte ens en konservöppnare behöver jag köpa. Faktum är att jag kommer ha mycket mer bestick på torpet än vad jag har hemma i stan.



Till och med en såsslev som ni ser! Och små fina skalknivar. Inget av detta har jag hemma. Och gummi-kapsyler i glada färger att sätta på läskflaskan! Var köper man sådana nuförtiden?
Finast av allt är ändå den här underbara vispen:



Oumbärlig när jag ska vispa grädden till tårtan eller smeten till sockerkakan.
Jag blir så glad när jag tänker på att jag faktiskt behöver den, har man ingen elektricitet är det ju en sån här man ska ha!

RSS 2.0