litettorp

Det blev ett väldigt kort litet studiebesök till Äskhults by i helgen
för jag ville spana in panelerna på husen

Allra mest intresserad var jag av det här huset byggt 1850,
alltså samtida med mitt, som aldrig varit målat:







Jag tänkte att om man renoverat / restaurerat panelen autentiskt så kan jag ta efter dem sedan
Välja samma bredd på bräderna, samma sågning, samma behandling...

Men i Äskhult har man inte varit så noga
bara det här huset hade gammal fin panel:







Och vi fick veta att man tills nyligen använt järnvitriol för att få panelerna att gråna snabbare

Så det här hjälpte mig inte så mycket...
Fast jag fick ändå lite inspiration och ännu lite mer bekräftelse på hur fint det är med gråa paneler!

När jag kom till torpet i måndags var en granne där och tog ner träd
Eftersom vägen ska breddas måste de som står ivägen tas ner
när jag pratade med honom undrade han om jag ville göra affärer
Jag kanske behövde lite panelbrädor?
Träden han tog ner skulle tas om hand och han behövde inte virket själv!
Vad ska man säga?
Låter som en strålande idé sa jag

Här ligger en av granarna som ska bidra till torpets nya käder
nyss fälld
en präktig och fin gran
Som ni ser, bara en liten bit från huset



Han satte genast igång att mäta upp vilka längder jag skulle behöva



Åtta tums bräder kunde jag få sa han men inte bredare
Ska det få bli så helt enkelt?

Det finns många fördelar
det blir ett bra pris
jag får virket uppmätt efter mitt hus och hemkört till dörren
och så kommer det från gamla fina granar fällda alldeles runt knuten!

Som om det inte var nog med att de ska göra iordning min väg...
Det är fantastiskt hur saker så ofta kommer till mig precis när jag behöver dem!

Den senaste veckan har jag funderat mycket över panel till torpet
Efter att vi målat en av torpets fasader i Falu ljusrött har jag funderat fram och tillbaka
och insåg till sist att jag vill ha torpet omålat
Det röda känns inte helt rätt, det blir liksom för mycket på mitt lilla hus
Jag vill inte att det ska stå som ett utropstecken och skrika "Här är jag!"
utan snarare smälta in fint i den omgivande naturen

Såå... jag började läsa på lite om paneler

I boken "Utvändig renovering" av Göran Gudmundsson hittade jag det jag sökte:
"Efter 1800-talets mitt försvinner kilsågningen av panelbrädorna och bredderna standardiseras till vanligtvis åtta tum, samtidigt som listhyvlingen försvinner på kanterna av locklisterna. Locklisterna blir samtidigt smalare, en och en halv tum till två tum blir en vanlig bredd."

Jag tror att mitt torp är från 1850 men jag är inte helt säker
Nyligen tittade jag på lantmäteriets gamla kartor och på kartan ifrån 1871 finns inga spår av Floringsås...
Det mesta i huset ger en känsla av sent 1800-tal snarare än tidigt
Så. Kilsågade panelbrädor eller åtta tums? Vilket passar bäst på mitt torp?

Så här såg panelen ut som satt på torpet:



Ingen kilsågning där inte! Men troligtvis var det inte heller den ursprungliga panelen

Hursomhelst går varken kilsågade bräder eller åtta tums bräder att köpa i en vanlig brädgård
Jag har därför börjat kika på lite olika småsågar runt om i omgivningarna som kan tänkas såga upp panelbräder åt mig
Men innan jag pratade med dom ville jag kolla upp verkligheten lite mer
men kan ju inte lite blint på Gudmundssons ord!
Så jag bestämde mig för att göra några studiebesök
och spana in paneler på gamla hus runt torpet
På vägen till torpet igår körde jag därför förbi (glad att ha en anledning) mitt nya favorittuckel
I brist på måttstock mätte jag panelbrädorna med grässtrån



den här panelen tillhörde helt klart den gamla sorten
kilsågad och med varierande bredder på bräderna
Dessutom hade locklisterna fina hålkälsprofileringar
Det här är en riktigt fin panel men jag vet ju inte hur gammalt det här huset är heller

Fortsättning följer....

I´m a country giiirl
in a country wööörld....

(it´s not plastic, it´s fantastic)

En fånig sång och några dåliga mobilbilder från mitt torpbesök igår!












Jag har bestämt mig för att det måste börja hända lite mer på torpet nu
öka tempot
disciplinera mig lite
Igår var jag där på en arbetsdag med mig själv
och det hände faktiskt en hel massa!
För första gången lyfte jag upp huset alldeles själv
och jag grävde ut en massa jord ur det sista som återstår av mullbänken
Jag fixade med stottkärran och åkte till Skene järn
mest för att
det är sånt som en countrygirl sysslar med

Nästa år ska jag ta semester efter midsommar igen
Det var perfekt!
Och i min trädgård var allt som bäst
Förra året blommade nästan inget när jag var där på midsommar
I år hade alla de här skönheterna kommit dit:

På ruckelletning i mina torptraketer hittade vi det här
Vid första anblicken såg det hopplöst förlorat ut
men när jag kom in blev jag kär
det hade själ helt enkelt
en sorgsen men mycket vacker själ
och det kändes väldigt gammalt och fruset i sin tid
det vackraste kom inte med på bild: planlösningen
Den trånga farstun, det stora köket, den lilla mysiga kammaren och trappan som gick brant uppför innanför en gammal dörr.
Det hade också bevarade dörrar och lister och ett vitmålat vackert gammalt brädtak
Huset är väldigt nedgånget men å andra sidan har ingen hunnit komma dit och förstöra det med renoveringar
I dessa trakter finns massor av gamla torp
mer eller mindre sönderrenoverade men ändå
Men det finns väldigt få hus av den här sorten
för här har nog storbonden bott, det här var en gång en fin gård













Jag kämpar med mig själv nu för att inte springa och köpa det...

Dagens byggnadsvårdstankar kom ifrån ett lite oväntat håll.
Jag satt och slötittade på "Sommar med Ernst" för att jag inte orkade något mer i värmen
Och vad gör Ernst?
Jo, han och hans killar gör en nästan likadan grund som den jag har tänkt mig till torpet
Bara så där!

I det gamla huset med mullbänk väljer de att behålla den ursprungliga konstruktionen!
Helt fantastiskt tycker jag, så himla skönt att se

Så här såg det ut:

Åsar av trä läggs ut på marken. Jag vet inte om de la dem direkt i jorden eller om de lades på stenar. Själv har jag lagt mina på stenar för att skydda dem från uppstigande fukt.



På undersidan av åsarna (som jag kallar golvbjälkar) spikar de tjärpapp. En strålande idé som jag inte tänkt på själv.



Och sen häller de ut en massa singel mellan åsarna. Jag har funderat en del på varför man rekommenderar att byta ut jorden mot makadam eller singel och varför det är bättre att fylla grunden med sten än att bara ha luft. Men nyligen läste jag någonstans att tanken är att fukt ska kondenseras mot stenarna och droppa ner i marken igen och det låter som en bra anledning att ha stenar istället.



När grunden är klar lägger de på ett kilsågat grangolv med riktikgt breda tiljor, sågat i en gammal ramsåg. Och det blir RIKTIGT fint. Jag vill ha!!

Jag fick en fråga av Stina är på bloggen:

"Är nyfiken på hur du tänker angående stilbrott och museumkänsla- jag har hela tiden tänkt att jag ville vara konsekvent i inredning- Hidemarkstyle, men får mer och mer impulser att köpa knallrosa plastbyttor och annat opassande- Jag vill inte bo på Skansen med vadmalskjol........Hur bryter man allmogestilen på ett bra sätt? Hur tydliggör man det vackra gamla med en spännande kontrast?"

Ja du Stina...
Det där med spännande kontraster i inredningen är nog ett modernt sätt att tänka och jag vill inte ha det så. Jag tänker att jag vill inreda med genuina material, kvalitet och hantverk och jag tror att det blir harmoniskt men inte tråkigt. Det känns inte som ett krav eller ett måste utan bara spännande att skapa en inredning som skiljer sig på riktigt ifrån hur jag har inrett tidigare. Jag vill använda mig av levande material och ytor istället för effekter och pynt. Jag tror inte att det behöver se ut som ett museum hemma bara för det, det finns ju möjlighet att vara kreativ och personlig ändå. Jag tror att det är lätt att gå i fällan att vilja ha snabba lösningar och stora kontraster bara för att man är van att tänka i de banorna. Rosa plast har jag hemma i min lägenhet i stan, torpet vill jag ska få vara annorlunda. En mer lugn och naturnära plats. Då blir nog skillnaden mellan landet och hemma större också och man får ut mer av vistelsen där.
Fast om man ska bo i sitt gamla hus permanent blir det ju en annan femma.

Jag borde väl tillägga att jag har mycket tankar och åsikter men faktiskt inte har börjat inreda mitt torp än. I mitt huvud är det nästan färdigt men i verkligheten är huset bara ett tomt skal. Så jag vet ju inte säkert ännu hur det kommer kännas att leva i en 1800-tals miljö, jag bara TROR att jag kommer tycka om det.

Jag illustrerar med några bilder ifrån senaste numret av Gård & torp, så här kan man inreda gammalt utan att det känns mossigt:







Det var roligt att få en sådan specifik fråga av en läsare och jag vill gärna ha fler såna.
Så våga fråga kära ni!

Från min semester på torpet...

...om lite Falu ljusröd utan linolja?
Jag köpte ju en burk för jag kunde inte vänta
och nu gick det inte att vänta med att använda den...
En av torpets väggar är numera så brinnande torpigt röd som den kan bli!







Planen är egentligen att sätta panel på timmerstommen
men i min renoveringstakt kommer det dröja många år än innan det händer
Så jag tänkte att jag gör som man ibland gjorde förr
målar timmerstommen så att den är skyddad så länge
Sen vet jag inte heller om torpet ska få vara rött
jag har hunnit bli väldigt förtjust i det gråa, omålade timmret
så kanske får panelen jag en dag sätter upp stå omålad och färgas silvergrå
Men nu fick det en ordentlig makeover så länge
och ser genast mycket mer ombonat och ja bebott ut