litettorp

Jo, jag har faktiskt grejat lite med huset i sommar också. Inte bara pysslat i trädgården!
Men det var först denna veckan som jag fick fart ordentligt.

Nästan hela kökets östervägg var fuktskadad sen långt tillbaka och angripen av något väldigt hungrigt djur (som jag försöker att undvika att tänka på så mycket det går....).
Jag har nu gett mig på att riva bort allt det dåliga timret och jag valde att helt enkelt såga av det vid knuten.





Sen har jag lyft upp huset med domkraft på kortsidan för att kunna lägga dit en ny syll. Så långt inga konstigheter. Men hur sjutton skulle jag nu "fylla igen" hålet?

Jag har hela tiden tänkt mig att jag skulle vara en duktig byggnadsvårdare och timra upp den väggen så som den sett ut från början. Det är också tanken på det jobbet som har gjort att jag liksom dragit mig för att sätta igång... För att timra den väggen skulle innebära att jag måste lyfta huset i gaveln, jag vet inte hur många gånger, och hugga lika många knutar. Och dessutom hugga en massa drag och dymla och.... Detta känns helt enkelt JOBBIGT. Så. Jag bestämde mig för att rädda sommaren och tillåta mig att regla upp väggen. På modernt sätt. Och Å, vilken lättnad jag kände när jag nu skulle slippa den tråkiga och tidsödande timringen. Halleluja! Det här skulle ju bli riktigt roligt och lättsamt!
Men så slog mig en tredje möjlighet som jag först inte tänkt på. En sorts kompromiss. Jag kunde ju fylla hålet med stående timmer! Det skulle ju inte bli lika fint och hållbart som det var
byggt från början men inte alls lika billigt och fult som att bara regla en vägg och fylla ut med isolering. Och det är väl knappast första gången i världshistorien som en öppning i ett liggtimrat hus fylls ut med stående timmer?

Sagt och gjort.










Igår byggde jag en vägg!

Här är mina nya kompisar!



som jag pysslat om

och målat i guldockra




och ställt i kvällsolen

vända mot sjön



Men som också kan bli fina

mot husets östervägg

Som en frukostplats

I morgonsol



Jag blir lycklig av färgen
Som lyser upp
Och ändå smälter in så vackert i naturen

Efter att ha varit på Gotland igen och , som vanligt, inspirerats av husen där bestämde jag mig för att det som saknas på min tomt är en mur! Gotland är ju murarnas, ruinernas och stenhusens rike och gotlänningarna kan det där med att bygga med sten. Jag har ju tyvärr inte den vackra och lättstaplade kalkstenen att jobba med på torpet men helt vanlig sten går väl också att mura och göra vackra saker med?

Jag såg hur många gamla Gotlandsgårdar var omgivna av murar. Bostadshuset och brygghuset som ofta är byggda i vinkel bildar två sidor i en rektangel och de övriga två sidorna består av stenmurar. På så vis bildas en liten skyddad innergård där inga djur kan komma in och förstöra trädgårdsodlingarna. Detta var både vackert och ombonat tyckte jag och jag vill försöka åstadkomma något liknande hos mig.

Längs min tomtgräns på sidan mot vägen (parallellt med huset, i vinkel med förrådet) ska muren vara. Där är nämligen gränsen mellan min tomt och den omgivande, vilda naturen (bestående av sly och björnbärssnår) väldigt otydlig och en mur där skulle göra min trädgård mycket mysigare. Jag har ju egentligen ingen praktisk användning av en mur men väl en psykologisk. Det KÄNNS bra med den där gränsen som bildar ett skyddat rum innanför. 

Jag vet att det är helt galet att lägga energi på att bygga en onödig mur när jag borde göra huset beboeligt, jag vet, men det är ju så roligt!!! Så nu har jag börjat leta upp lagom stora stenar i omgivningen och släpat dem till tomten och börjat stapla och, jo då, det blir verkligen lika fint som jag hoppats!!

En granne som kom förbi sa att muren nog inte skulle stå kvar till våren. Han sa att förr när man byggde stenmurar grävde man ner de nedersta stenarna för att de inte skulle flyttas av tjälrubbningarna.
Ja, vi får väl se.... Hur som helst var det inte staplingen av stenarna som var jobbigt utan att transportera dem till tomten! "Murningen" var hur kul som helst!









Nästan halvvägs!!