En omodern trädgårdsbok

Jag gör affärer med min granne, en farbror på sisådär 75 år.
Han vill flytta till en mindre lägenhet och har en hel massa saker som jag får ta över.
Igår köpte jag en soffa och en fåtöj av Carl Malmsten för 500kr.
Och så har han två antika sängar som också ska bli mina för 500kr.
Och alla hans verktyg, en vägg och en verktygslåda fulla. 500kr.
Både han och jag är nöjda med det här samarbetet. Jag ska bygga upp ett liv och flytta till större och han har samlat ett helt liv på saker som han inte längre behöver.

Det som inte kostar 500kr får jag. Han har en massa krukor och böcker och plock.
Bland annat fick jag denna underbara lilla bok:



En trädgårdsbok från 1952 i perfekt skick.

Den är full av härliga bilder:









Att den är lite omodern gör liksom inte så mycket.
Det är ju en omodern trädgård jag vill ha!

Ett extra timmervarv

Från flera håll har jag fått förslaget att lägga in ett extra timmervarv i huset för att öka takhöjden. Jag har varit lite rädd för det på grund av att man ändrar torpets uttryck för mycket då men nu tänker jag mer och mer på den idén. Max och jag gjorde en uppskattning av hur mycket väggen skulle höjas och han hjälpte mig att göra en bild i datorn av hur det skulle kunna se ut.

Torpet nu:



Och med ett extra timmervarv:



Ser ni skillnaden? Framförallt blir den lilla farstukvisten väldigt gänglig när den blir så hög och smal. Den skulle man nog få bredda lite. Jag tycker att risken är att man tappar känslan av ett riktigt gammalt hus, det blir mer känslan av ett 20-tals hus eller så. Samtidigt skulle det ju vara så otroligt skönt att få ordentligt med utrymme där inne. En stor lättnad.

Knutar och dymlingar

Kursen är klar och jag börjar tänka på att skola om mig till snickare!
Det är livet att vara ute och hålla på och bygga hus, så meningsfullt och konkret
Livet känns på riktigt då!
Och vilket resultat, ett hus!

Jag har fått lära mig så mycket tycker jag, kursen var verkligen kanon
Allt ifrån vilket trä man bör använda och vilka verktyg
till att praktiskt testa olika moment, bland annat göra drag och dymlingar
göra en knut, anpassa en syll och lyfta med domkraft.

Här ser ni min alldeles egen dymling, ingen kunde vara stoltare än jag:



Och knuten jag var med och gjorde:



Jag har frågat tusen frågor och känt mig lite blåst bland alla snickare
men det finns ju så otroligt mycket att veta och jag börjar ju helt från början.
Har man aldrig jobbat med trä och knappt hållt i en yxa har man ju lite att ta igen...

Trä och yxa


Jag ska strax krypa ner i sängen efter en heldag på byggnadsvårdskurs
Alldeles vimmelkantig av trötthet och fortfarande frusen
Men nöjd

Helt plötsligt känns allt mycket verkligare
timring och syllbyte känns som en baggis!
Iaf jämfört med innan

Och jag har insett
att bygga ett timmerhus är som att lägga ett stort pussel
det är pyssligt och knåpigt men egentligen inte svårt eller märkvärdigt
Utan ett hantverk som jag kan klara av
Det krävs inga krångliga verktyg eller svåranvända material
mest trä och en yxa

Och jag har också insett
att jag är en klenis utan en enda muskel i armen...

Här ser ni Gula huset
som jag numera kan säga att jag har varit med och renoverat:



Med café:


Torpet i solljus

Solen är tillbaka och människor blir gladare
och föremål vackrare

Livet återvänder när solen lyser på både levande och döda ting
Snart kommer torpet att vakna ur sin dvala







Brev till ett hus

Här kommer den sista och den största av mina tre stora kärlekar- Älvhuset
Detta hus kändes verkligen som mitt och jag sörjde det länge.
Den gamla trävillan ligger öppet och ljust i landskapet och har strandtomt till Göta Älv,
bara 5 mil från stan!
En gammal tant hade bott där och inte mycket hade hänt de senaste 50åren.
Men jag var inte redo att flytta ut till landet då
jag var rädd att det skulle bli för ensamt...

Hej kära Älvhus!

Jag har sett att någon som bryr sig om dig har köpt dig
och jag är glad för din skull.
Du har fått ny färg och mycket kärlek sen jag var och hälsade på.
Du är verkligen ett fint hus och jag kommer aldrig glömma dig!

/Din Lotten























Trädgårdspoesi

Jag köpte en bok på Willy´s av alla ställen. För 39 kr.
Rimfrost och trädgårdsdrömmar heter den.

Den är väldigt romantisk och sinnlig. Vacker. Igen vanlig trädgårdsbok utan något annat, fylld med poesi och livslust och skönhetsdyrkan är den.
Lite förvånad insåg jag att jag tyckte väldigt mycket om den.



Författaren har en väldigt befriande syn på det här med atts skapa en trädgård
Och skriver själv så här:

I min trädgårdspassion har jag ohämmat följt varje tanke och idé utan att lyssna på vad trädgårdstyranner tycker. I mitt trädgårdshjärta finns det inte plats för "den goda smaken". Jag låter mig gärna inspireras men jag glömmer inte att hålla mina egna drömmar vid liv. En trädgård ska vara ett med sin drömmares hjärta. Kanske som i en ljummen sommarkväll med schersmin och svällande liljeknoppar. Då är man så nära paradiset det går att komma i jordelivet, och längre än så kanske man inte ska sträva.

Den är också fylld med otroligt vackra fotografier









Jag blev väldigt förvånad när jag insåg att den var skriven av en man!

Mysteriet med murstocken

Jag fick se den här bilden igår, på Carl´s hemsida (se min länklista)
Och så slog det mig att det kanske såg ut så här på torpet från början
Innan kakelugnen



Jag har ingen riktigt bra bild men den här får duga:



Ni kan se att kakelugnen ligger på ett hörn och innanför finns den stora murstocken som är nästan två gånger två meter. Den lilla luckan till höger om kakelugnen, under spegeln kan man öppna och där bakom finns en stor bakugn (tror jag att det är).

Hur gammal kakelugnen är vet jag inte. Idéer? Men jag tror iallafall inte att den är från 1850, alltså ursprunglig i torpet. Vad hade de innan? och varför är murstocken så stor? Kanske är det så att bakom kakelugnen finns resterna av en gammal spis, kanske liknande den på den andra bilden.

Det måste ju gå att ta reda på. Oj, vad spännande!


Att anlägga en trädgård

Jaha hörni, så här ser den ut, listan över allt jag vill plantera i min trädgård:



Bockade växter har jag redan planterat, överstrukna har jag valt att strunta i.
Ett helt A4 fyllt med växter, det kommer bli trångt på mina 462 kvadratmeter tomt!
Jag ska inte klaga, många får ju nöja sig med en kolonilott. Men någon gång i framtiden kanske jag kan få köpa loss hela den lilla ängen som torpet ligger på.
Jag hade ju så gärna velat ha en fruktträdgård, en körsbärsdal....



Det är inte svårt att föreställa sig torpet omgivet av en skog av blommande fruktträd.
Ända ner till den lilla sjön...
Fram till dess kan jag smyga ut små frön och plantor på ängen. Lite här och lite där...
Låta trädgården bre ut sig lite diskret utanför dess gränser.
Kanske med lite enklare blommor, frösådda och sådana man kan hitta naturligt på ängar:
blåklint, prästkragar, vallmo, blåklockor, gullvivor, lupiner, violer, smörbollar och kabbelekor nere vid vattnet.
Och vänta! Vildrosor och smultron med!

Mina tankar om trädgården är att jag vill hålla mig till gammaldags torpväxter. Då begränsar jag mig litegrann och kommer få tåliga växter som passar i en gammal miljö.

Och så vill jag inte planera för mycket i förväg, inte styra för mycket över växterna. Jag tänker mig att jag planterar många sorter på många ställen och så får jag se vilka som trivs. De som kommar tillbaka kan jag skaffa fler av. Mycket av några få sorter är oftast fint.





Ögongodis

Det är dags för ännu ett boktips.



En väldigt gedigen byggnadsvårdshandbok som tar upp det mesta
Men fakta i all ära, jag lever ändå för skönhet jag!
Den här boken hade iallafall mycket av båda

Den första bilden är min favorit
så fantastiskt vackert, vilken underbar gammal spis
Så här fick det gärna se ut på torpet
jag skulle bara njuta










Huset i Gustafsberg

Dags för del nummer två i min lilla mini-serie "Tre kärlekar"

Huset ligger i Gustafsberg.
En gammal badort utanför Uddevalla som är så vacker att den förtjänar ett helt eget inlägg.
Ett sommarnöje från tidigt 1900-tal med atmosfär över sig av hundra lyckliga och ljusa somrar.
Det är något speciellt med de där sommarhusen. De verkar aldrig få något tungt och sorgset över sig trots att de förfaller. De stora glasverandorna och de blommiga romantiska tapeterna kan liksom aldrig bli ledsna, bara fyllda av vackra minnen.














Har jag köpt fel hus?

Ibland hittar man det svar man vill ha, som passar mitt i prick
som med artikeln om mullbänk och dränering.
Jag känner att jag har fått svar på hur jag ska gå tillväga med att åtgärda det nu,
det kommer att gå bra!

Men ett problem som fortfarande kvarstår och som jag inte har tagit upp tidigare
är takhöjden.
I torpet är takhöjden på bottenvåningen extremt låg, mellan 170 och 175 cm sådär.
Jag är 175!

Det har aldrig känts ok, utan är något som jag tänkt ändra på.
Men hur har jag inte kommit på än.



Först tänkte jag på att sänka golvet. men med tanke på att grunden redan är så låg är det nog en dålig idé. Sen funderade jag på att höja hela innertaket. Lyfta upp det ett eller två timmervarv. Då har jag inte längre någon ståhöjd på vinden men det kanske jag kan leva utan. Ytterligare ett alternativ är att bara plocka ner innertaket och blotta takbjälkarna. Då vinner jag åtminstone några cm och får lite mer luft.

Och så läste jag den här artikeln (återigen från Gård & Torp):
http://www.gardochtorp.se/hur-far-vi-hogre-takhojd.aspx?article=6046

Ett par med samma problem som jag har skrivit och bett om råd om hur de kan få högre takhöjd.
Ta ner innertaket? Lägga in ett extra timmervarv?
Och får rådet att inte göra någonting.
Finns det några kulturvärden i huset så försvinner de då.
Ni har köpt fel hus.

Lite hårt tycker jag. Inte alls det svaret som jag hade tänkt mig. Såklart.

Och jag vet inte om jag håller med riktigt.
För om inte jag köpt torpet så är det troliga att någon annan köpt det och kanske rivit det eller iallafall tagit mycket mindre hänsyn till dess historia.
Eller? Någon som känner en byggnadsvårdande pygmé?????
För vilken modern människa står ut med att gå runt dubbelvikt hemma?
Vi är längre nu än 1850, så är det bara. Och om huset ska fortsätta att leva och användas måste det kanske anpassas till de männsikor som lever i det nu?
Både min bror och min pappa är närmare två meter långa.

Detta tänker jag mycket på. Det är verkligen svårt, något självklart svar verkar inte finnas.
Någon av er som har några tankar kring detta?

Min skatt

Bitar av alla tapeterna i rummet fick följa med hem till stan i höstas
och förvaras här i en byrålåda
som en skatt
Idag tog jag fram dem igen 
för att känna efter om det var någon av dem som jag skulle vilja ha på väggarna på torpet!



Mina favoriter är inte de allra äldsta och inte de nyare
utan de från början av förra sekelskiftet, jugend och 20-tals tapeterna
De här:



Jag kan tänka mig alla dessa tror jag, kanske en våd av varje
ett galet collage!
Om jag vågade börja riva på väggarna så kanske jag kunde skapa ett konstverk.



Något är det med dem, något speciellt
för katten älskar dem och vill sova på dem så fort jag har dem framme!


Att bevara förfall

Reportget om huset på Gotland som jag visade igår fick mig att ligga vaken i natt
det kändes så rätt, så vill jag också ha det!

Kanske är det dags för en ny gren inom byggnadsvården
en gren som vårdar förfall, inte bara reparerar det förfallna

Jag vet att det är skillnad på ett kalkstenshus från 1700-talet och ett ruttet trähus som mitt
men kanske finns det ändå lite av de tankarna som jag kan ta till mig?

Jag började tänka på de gamla tapeterna i torpet
Det har känts självklart att riva ner det mesta av dem
Kanske
kan de gå att bevara
Inte det yttersta lagret från 60-talet men något av de äldre
det fanns ju så många lager på väggarna av väldigt vackra gamla tapeter från alla årtionden sedan sent 1800-tal
Tänk att kunna låta något av dem sitta uppe!
trots en del revor fukt och smuts

Är det tokigt tänkt?

Är det någon som läser det här som har gjort något liknande?
Plockat fram och bevarat ett underliggande tapetlager alltså.

Och så några ord till er som precis har blivit med hus eller som inte ens har ett än
Ta det otroligt lugnt i början!
Jag tycker att jag tar det väldigt lugnt men inser att jag redan har gjort ingrepp (övergrepp)
på huset som aldrig går att återställa
Som med tapeterna
bitar av dem har jag redan rivit bort.



Bilden lånade jag från nätet och kommer från broarp.org


På Gotland- igen

Vad märkligt.
Vad märkliga saker som händer.

Kommer ni ihåg huset på Gotland som jag skrev om för ett tag sedan? Sagohuset.
http://litettorp.blogg.se/2009/december/pa-gotland-i-somras.html

Det här:


Jag satt och tittade runt på Gård & Torp´s hemsida precis
och hittade det här:


Det visade sig vara en hel artikel om precis det här huset!
Och en riktigt spännande artikel också...
Huset är så vackert så det gör ont.
De kloka ägarna har valt att bevara den förfallna charmen på ett sätt som man inte ser så ofta.
Minns ni mitt inlägg om det där med att vårda ett hus utan att det förlorar sin själ,
utan att det förlorar den förfallna charmen som man först föll för?
Dessa människor har verkligen lyckats med det.
De har inte på ren rutin målat över och lagat gamla slitna ytor
utan har på ett känsligt sätt bevarat känslan av gammalt förfall.
Fantastiskt!

Här kan man verkligen prata om att lyssna på huset och att våga ta hand om det på sitt sätt!

Här är ett par bilder till från artikeln:





Ni hittar hela här:
http://www.gardochtorp.se/index.aspx?article=4294
LÄS DEN!

Jag köper hela numret, bara för att få drömma mig bort i bilderna...

Om mullbänkar och dränering

Det här känns så fantastiskt så jag måste blogga om det!
Detta har hänt:

Jag satt och slö-bläddrade i nya numret av Gård & Torp och började tänka lite kring dränering, ett helt nytt område för mig.
Torpet ligger på en bergssluttning. Ovanför ligger en stor mosse och nedanför en sjö.
Det måste ju oundvikligen rinna en hel massa vatten genom torpet!
Och så är det ju fuktskadat också. En del av golvbräderna är ordentligt murkna.

Jag har funderat på hur de kunde vara så dumma på 1800-talet, det brukar ju sägas att gamla hus ligger på platser med bra förutsättningar. Inte i ett vattenfall! Till saken hör ju att grunden är en mullbänk vilket betyder att golvet ligger direkt på jorden under. Så... allt vatten rinner i princip rätt in i huset!

På den här bilden kan man se att torpet ligger i en sluttning och att marken är högre på ovansidan:



Jag har tänkt att om man dränerar framför huset och leder vattnet förbi det istället för genom det så skulle det nog må lite bättre. Men hur sjutton gör man? För mig som inte kan något om byggnadsteknik låter dränering väldigt invecklat och jag kan inte se framför mig hur det hela går till.

Men så hittade jag en text på nätet från Svenska Byggnadsvårdsföreningen som förklarade allt:

"Enligt min erfarenhet har de flesta gamla »torp« oluftad grund. Här ligger någon form av organiskt material, inte sällan vanlig matjord och torv, ända upp mot golvplanken. Golvbjälkarna ligger inbäddade i dessa jordmassor. Uttorkningen sker genom att fukten vandrar upp genom jorden och golvplankorna. Hela golvytan släpper långsamt igenom och vädrar bort fukt."

Redan här blev det ju något galet i mitt hus eftersom de fernissat det ena golvet och lagt plastmatta på det andra. Fukten som hamnat under huset kunde inte vandra någonstans utan stannade i bjälkarna som såklart ruttnade så småningom.

"Ofta får husägaren rådet att ersätta den oluftade grunden med en luftad. Detta kräver ett omfattande schaktarbete för att få utrymme för god luftväxling och isolering. Vid svårare rötskador på det inbäddade bjälklaget föreslår jag en begränsad urschaktning av jord, som ersätts av ett lager makadam och omkring 25 cm lecakulor. Grundmuren ska vara vindtät med hjälp av ler- eller kalkbruk från insidan, kalkbruksfogad utifrån."

Så fantastiskt härligt med konkreta råd om hur man kan göra! Makadam och Leca låter toppen! Och jag får ha kvar min mullbänk!

"Fukten under huset beror också av vatten som rinner in, antingen på eller strax under ytan.
Äldre hus ligger ofta på en bergssluttning, grunden vilar delvis på berget, delvis på jorden. Ytvatten har alltid kunnat rinna in under huset."

Vad dum jag var! Vattnet som rinner in under huset rinner ju såklart ut på andra sidan. De visste de mycket väl när de byggde huset.

"I den övre delen av huset är golvet ofta lappat och ostadigt, vid kontroll visar det sig att golvbjälkarna är helt ruttna upp mot ytterväggen, helt intakta mot mitten av huset. Huset kan vara 100 år eller mer, golvbjälkarna sannolikt ursprungliga, frånsett sekundära reglar."

Japp! Precis så verkar det vara.

"När det gäller att bedöma och värdera den befintliga konstruktionen måste man, som alltid, komma ihåg tidsaspekten. Hundra år är kanske en rimlig livslängd för ett bjälklag. Om bjälklaget är rötskadat betyder det inte automatiskt att konstruktionen är dålig. Det är kanske i stället så att det är svårt att hitta en bättre lösning. Tänk bara på att risken för rötskador begränsas av konstruktioner som tillåter fuktvandringen genom golvet."

Jag är så glad. Det är inget fel på mitt hus, det är ingen dålig konstruktion! Det kan bli så efter 160 år, det är normalt.

"Ofta kan dock fuktbelastningen radikalt minskas med dränering, som innebär att vattnet leds runt huset och bort från det till ett avlopp, en stenkista eller motsvarande. Dräneringen skall som högst ligga någon decimeter under grundläggningen och med en lutning på omkring en centimeter per meter.
Här fungerar moderna material och metoder väl så det är enkelt att ta råd från bygghandeln eller markentreprenör."

Tack! SÅ ska jag göra.

"Dränering kan aldrig helt hindra vatten att komma in under huset men väl kraftigt begränsa flödet."

Hela texten hittar ni här:
http://www.byggnadsvard.se/index.php?option=com_content&view=article&id=343:hur-mar-huset-i-grund-och-botten&catid=53:oevrigt&Itemid=77

Nån kanske tycker att jag är lite dum, men för mig var det här en verklig aha-upplevelse.

Orusts finaste hus

Det var ju aldrig meningen att det skulle bli ett 1800-tals torp,
jag skulle ju ha en egen sekelskiftesvilla!
En sån där med två våningar och glasveranda och stora fina fönster och en massa pärlspånt överallt.
Det är dem jag har drömt om, fallit för och sedan sörjt djupt för att de inte blev mina.
Tänkte presentera 3 av dem här, som en liten serie.
Mina gamla kärlekar.
Och jag tror fortfarande att det blir en sådan en dag
bara inte som sommarstuga åt en ensam och fattig omsorgsarbetande kvinna

Vi börjar med Orusts finaste hus
Från glasverandan såg man havet och betande hästar













Ni förstår?

Bokrea


På bokrean köpte jag den här-Husbibeln
fylld av poesi och kärlek till hus
Lite drömsk och lite sorgsen
och lätt att försvinna in i
för den som känner för hus








Folkabuss-camping-recept!

Folkabuss-camping-recept!
En härligt somrig bok
har jag köpt
På antikvariat på nätet
Bokbörsen är ju jättesmart!



Jag ska ju inte folkabuss-campa
utan bo i husvagn
Men recepten borde ju teoretiskt sett kunna funka ändå

Lite roligare blir den nog nu, sommaren i husvagn
Ännu roligare hade den blivit i en folkabuss
Jäklar, vad fina dom är!

Boken är full med enkla och smarriga recept
och en massa bilder

En del folkabuss-kunskap får man på köpet!













Underlandet

I söndags kväll var jag på bio
och såg Alice i Underlandet
Den var härlig!
Underlandet och alla varelser där
gjorde mig lycklig

Jag älskar fantasivärldar
och det tokiga
det som förvånar

Jag älskar myckighet!!!

Och så fick jag en tanke
Varför nöjer vi oss med den vanliga tillrättalagda världen?
Varför finner vi oss i alla regler om hur saker ska va?

För det är väl inte bara jag som älskar när mönster bryts?
Det är väl inte bara jag som vill leva i en sagovärld?

Kanske jag borde skapa mitt eget Underland på torpet?
Det har faktiskt potential!
Nu har det fått flytta in på prov
visst passar det bra?!





Tänk att få ha en egen get!

Helgen har jag tillbringat på landet
och det här är mina nya vänner
En liten familj av busiga getter och tjocka får
som var ute och njöt av solen
Varma och vänliga
Tänk vad det gör för livet på landet
att ha husdjur
Tänk att få ha en egen get!








En gul och ful

Det har löst sig!
Jag får låna lillebrors husvagn över sommaren
Vet inte varför jag inte frågat honom tidigare
han har ju en gammal gul och ful
som står på mammas loge
det regnar bara in litegrann sa han...
och däcken är blankslitna
Men den ska bara 10mil
sen är det vila hela sommaren
Och batterier är nytt
man kan laga mat och sova i den


Något i den här stilen är det
med nummer 666 på dörren
lillebror-humor...

Så ska SAABen dra en husvagn nu då
och jag bo i en
men det måste väl gå att få en husvagn mysig också?


RSS 2.0