Fiffigt!

Det här är roligt!!

Jag grävde ju klart för dräneringen runt huset för ett bra tag sen
men har lämnat det som ett öppet dike i väntan på nästa steg.
Redig var jag och gick till ett byggvaruhus och pratade med deras mest erfarna säljare
Vi pratade om hur dränering funkar egentligen och hur jag skulle lösa det bäst på mitt torp.
Det var inga konstigheter men ändå skönt att kunna känna sig lite mer säker på att göra rätt.
Han sa bla till mig att det är viktigt att jag lägger dräneringen en bit djupare än vad grunden på huset ligger.
 
Det här kändes klurigt eftersom jag föreställde mig att huset vilade på riktigt djupt nedgrävda hörnstenar.
Nästan 1m djupt tänkte jag mig att de låg.
Men när jag gjort en koll på huset visade det sig att så var det ju inte alls!
Huset vilar på stenar som bara ligger ca en dm djupt ner i marken och det känns smått otroligt att det har legat kvar där i alla år!
Men. Desto lättare för mig!
Det räcker nu om dräneringsdiket är ca 50cm djupt.



Säljaren tyckte att jag skulle lägga först markduk sen dräneringsslang och slutligen dräneringsgrus nästan ända upp i diket.
Någonstans där fastnade jag.
För det känns bökigt med all markduk som ska skilja jord och grus åt och det är trist att behöva lägga ner plast i marken.
Men hur skulle man annars göra?

När jag pratade med min farbror om saken försökte han förbjuda mig att lägga plaströr som dränering.
Det finns ju dräneringsrör i tegel som man kan lägga istället!
Då behövs heller ingen markduk eftersom tegelrör inte kan täppas till så som plaströr kan.
Mycket bättre, enklare och snyggare lösning, det tycker jag med. 

Fast var får man tag på tegelrör egentligen? Det är ju en helt omodern produkt som ingen använder längre...

Men i måndags hittade jag en person på Blocket som skänkte bort en massa tegelrör
så vi for dit, min kära farbror och jag, och lassade hela hans combi full av rör!



Så ska det alltså bli!
Jag bara lägger de ca 30 cm långa rörstumparna kant i kant på botten av dräneringsdiket och gräver igen.
De suger sedan åt sig fukten från den omgivande jorden. Hur fiffigt som helst!
Det enda jag undrar nu är om jag fortfarande behöver fylla upp diket med dräneringsgrus...

Någon som lagt eller sett dränering med tegelrör och vet hur det brukar se ut?

Äppelblom

Torpet inramat av blommande äppleträd
och jag förstår inte hur jag kunde vänta så länge med att plantera dem
Ett torp utan äppelträd är ju inget torp!








Det nya landet

Jag bryter ny mark på torpet
erövrar nya kvadratmetrar
i kriget mot sly och ogräs och björnbärssnår
har jag vunnit flera slag nu

Två nya land har blivit till
och i det här har jag sått lin och ringblommor
med stråk av vallmo...
Ettåriga blommor som även fungerar som jordförbättrare
om man vänder ner dem i jorden på hösten



I det andra är det fortfarande tomt
men det lutar åt att det ska bli jordgubbarnas land


Och några av min allra käraste vänner har varit på besök
För första gången!
De har tjatat om att få komma till torpet
och jag har dragit ut på det
Rädd för vad de ska tycka

Fånigt, jag vet

Men hur det än är så måste man ha otroligt livlig fantasi
eller kisa väldigt mycket med ögonen
för att tycka att huset är mysigt nu

Men det gick bra
så klart
och vi hade jättemysigt

Deras underbara son var med
och han tyckte nog nästan lika mycket om torpet och mina blommor som jag gör!










Lilla fina huset mitt...

Jag skrapade färg ifrån torpet igår
Ifrån fönsterkarmar och foder i rummet
Det sist målade färglagret fladdrade i vinden
och behövde skrapas bort innan jag målar om dem.
För ganska så snart är det faktiskt dags att sätta i mina nyrenoverade fönster,
o vad fint det kommer bli!
Men först ska alltså karmar och foder målas!

Rummet har tre fönster och lika många typer av karmar och fönsterfoder.
Det där med "orginal" är alltså bara att glömma för min del.
Och faktiskt känns det lite skönt,
ja befriande
Det bekymrar mig inte alls att foder och profiler blandats huller om buller
jag tycker det är charmigt!

Skulle jag ändå gissa på vilken som är äldst ( och kanske då också ursprunglig ) tror jag på det här:



Som såg ut så här en gång i tiden innan jag plockade ner dem:



En väldigt diskret profil på ett i övrigt alldeles slätt foder.
Fint tycker jag!

Det var också ett sånt här foder som satt runt det lilla fönstret i köket.
Och skulle något vara orginal så borde det ju vara på det fönstret som är mycket mindre än alla andra.
Jag vet ju inte säkert men jag skulle gissa på att alla fönster var av den här mindre sorten från början.

Förutom de här små olikheterna är en av karmarna gjord för innanfönster, de andra två inte...

Lilla fina huset mitt...

Kärt återseende

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.














Duken



Det här är en bild av en bild ur tidningen Lantliv
Jag bläddrade i den hemma hos Emelie för två veckor sen.
Jag föll för duken förstår ni
En sån vill jag ha på torpet!

Så jag kikade på Tradera och hittade en linneduk med blå ränder som jag köpte
Den kom med posten idag och här ser ni den fotograferad i mitt kök hemma i stan:



Är det inte faktiskt samma duk?

Det här är lite ytligt, jag vet, men det är inte varje dag jag handlar dukar!

Känsliga läsare varnas!

Eftersom det var så många av er som engagerade er i det förra inlägget tänkte jag nu följa upp det.
Men jag vill varna känsliga läsare!

Jag var nämligen vid huset igår igen och har nu pratat med grannarna/ägarna.
De var jättegulliga och varma människor som jag gärna skulle haft som grannar.
De gav mig en rundtur i huset och jag fick bla veta att det var byggt 1912 och länge hade varit bebott av de tre systrarna Andreasson...
När systrarna sålde köpte så dessa grannar det för att förhindra att någon annan köpte och rev för att bygga nytt och större.
Sen dess har de ägt huset men aldrig använt det och några såna planer
finns inte heller för framtiden. De hade tom övervägt att riva det!
Men sälja- nej.

De var så himla söta: ett barnlöst par i 70-års åldern, väldigt sällskapliga och mycket nyfikna på oss men de kunde inte tro att någon på fullaste allvar kunde vilja bo i detta förfallna hus och tyckte att jag förtjänade nåt bättre. Jag hade fullt sjå med att få dem att förstå att det faktiskt skulle göra mig lycklig men jag vet inte om de riktigt förstod...

Så: de var inte ett dugg intresserade av huset för egen del och jag skulle nog vara den perfekta köparen ur deras perspektiv men ändå: nej, jag får inte köpa det.

En tyst minut för ett förlorat hus?



















RSS 2.0