Känsliga läsare varnas!
Men jag vill varna känsliga läsare!
Jag var nämligen vid huset igår igen och har nu pratat med grannarna/ägarna.
De var jättegulliga och varma människor som jag gärna skulle haft som grannar.
De gav mig en rundtur i huset och jag fick bla veta att det var byggt 1912 och länge hade varit bebott av de tre systrarna Andreasson...
När systrarna sålde köpte så dessa grannar det för att förhindra att någon annan köpte och rev för att bygga nytt och större.
Sen dess har de ägt huset men aldrig använt det och några såna planer
finns inte heller för framtiden. De hade tom övervägt att riva det!
Men sälja- nej.
De var så himla söta: ett barnlöst par i 70-års åldern, väldigt sällskapliga och mycket nyfikna på oss men de kunde inte tro att någon på fullaste allvar kunde vilja bo i detta förfallna hus och tyckte att jag förtjänade nåt bättre. Jag hade fullt sjå med att få dem att förstå att det faktiskt skulle göra mig lycklig men jag vet inte om de riktigt förstod...
Så: de var inte ett dugg intresserade av huset för egen del och jag skulle nog vara den perfekta köparen ur deras perspektiv men ändå: nej, jag får inte köpa det.
En tyst minut för ett förlorat hus?
Åå, så fint! Ska du också börja samla på hus? ;)
De kanske var rädda för att du skulle riva det? Du kanske kan skriva ett avtal med dem att du lovar att inte riva det så länge de bor granne med dig? Det huset förtjänar verkligen dig! Mina grannar på Torpet förstod att deras hus förtjänade mig och min kille, så nu ska vi nog få köpa det! :D Du kanske kan visa bilder från hur du kämpar med ditt torp?
Lycka till!
Så synd. Jag håller med Andrea om att du inte skall ge upp. Håll kontakten med dem - de var ju inte purunga så de kanske skulle uppskatta lite hjälp från en vänlig granne om några år...
Jag var väldigt tydlig med att jag tycker om huset precis som det är och skulle bevara det så om jag fick köpa det. Men för dem finns ju ingen garanti för att jag inte säljer det vidare i min tur och jag vet inte hur man ska komma runt det...
Eftersom vi kom så bra överens och de inte har några egna barn tycker jag absolut att dom borde adoptera mig och vara glada om jag kom dit : ). Dessutom hade de ju själva så mycket projekt för sig att de inte hade tid och ork med detta huset också, de skulle egentligen bara få ett problem mindre om jag tog hand om det!
Det är härligt att höra vad du håller på med.
Asså, jag tycker inte du ska ge upp än. Låt dem få lite tid att mogna i tanken och hör av dig om ett tag igen. Har du tur har ett frö såtts och de kanske inser att du verkligen är seriös och rätt person för huset. Det kanske går att skriva in i kontraktet att de måste godkänna eventuell köpare om du skulle bli tvungen att sälja eller nåt?
Det är alldeles för fint för att få stå och förfalla och det verkar ju ligga helt fantastiskt vackert!
Alltså: På'n igen! :-)
Se till så att dom läser din blogg vet ja....
Då lär dom inse att det är en riktig husvårdare som
är spekulant. Sen kan dom inte motstå..... ;)
Jag kan tänka mig att paret behöver lite betänketid, så ge inte upp :)
