Dike i december
Jag drabbades plötsligt av en sån stark längtan efter att kunna bo i torpet
Efter att kunna ha ett tryggt och ombonat hem där
För det har jag ju inte, det är fortfarande bara en byggarbetsplats
För att skynda på utvecklingen lite bestämde jag mig för att åka dit en sväng och jobba
Men huset är ju igenbommat för vintern och jag hade inte tänkt åka dit mer förrän till våren
För det är ju december och midvinter, då kan man väl inte vara och jobba på sitt sommartorp utan el och värme. Eller?
Men när jag såg att vädret skulle bli fint idag så bestämde jag mig för att ge det en chans
och åka dit och gräva
För det är ju ingen tjäle i marken och det var ju heller inga problem att vara utomhus och jobba,
det var som vilken höstdag som helst!
Allra mest fantastiskt är att där till och med blommade några tappra blommor fortfarande
En liten, liten gullviva och en liten, liten vintergröna stod och flaggade blågult i allt det gråbruna
Min arbetsuppgift för dagen var väldigt tydlig och klart definierad
jag skulle gräva klart diket för dräneringen som Frida och jag påbörjade i höstas
Det hade samlats vatten i diket som vi grävde då och idag skulle jag helt enkelt fortsätta att gräva längs husets kortsida, så djupt och med så pass mycket lutning att vattnet som stod i diket kunde rinna ut
För det är ju målet- att vattnet ska kunna rinna runt huset och inte bli stående ovanför eller ta vägen rätt igenom
Det var lite som när man var barn och grävde diken om våren
Målet var att få vattnet att rinna fritt från en punkt till en annan
Och ja, det gick rätt bra
Så här mycket vatten var det innan jag började Och när jag var klar såg det ut så här
Här rinner vattnet i mitt nygrävda dike!
Nöjd med mitt dagsverke åkte jag iväg på nya upptåg
Jag fick ett infall och ringde min nyfunna vän Mats som bor i en av de tjusiga förläggargårdarna i Kinnatrakten
och frågade om jag fick komma och titta på hans hus
och jo, det gick så bra så
Så jag avrundade min dagsutflykt med thé och kakor i salongen
i ett enastående fint hus och i sällskap med väldigt trevliga och genuint husintresserade människor
Det är så underbart att kunna sitta och prata med andra som har samma passion
och snöa in på frågor om skiftesverk, drevning och annat som de flesta andra människor jag möter
varken vill eller kan prata med mig om
Och jag är så glad! För när jag är springer runt på torpet och grejar och när jag pratar gamla hus med andra engagerade människor då är jag i mitt rätta element
Då är livet som det ska vara!
Efter att kunna ha ett tryggt och ombonat hem där
För det har jag ju inte, det är fortfarande bara en byggarbetsplats
För att skynda på utvecklingen lite bestämde jag mig för att åka dit en sväng och jobba
Men huset är ju igenbommat för vintern och jag hade inte tänkt åka dit mer förrän till våren
För det är ju december och midvinter, då kan man väl inte vara och jobba på sitt sommartorp utan el och värme. Eller?
Men när jag såg att vädret skulle bli fint idag så bestämde jag mig för att ge det en chans
och åka dit och gräva
För det är ju ingen tjäle i marken och det var ju heller inga problem att vara utomhus och jobba,
det var som vilken höstdag som helst!
Allra mest fantastiskt är att där till och med blommade några tappra blommor fortfarande
En liten, liten gullviva och en liten, liten vintergröna stod och flaggade blågult i allt det gråbruna
Min arbetsuppgift för dagen var väldigt tydlig och klart definierad
jag skulle gräva klart diket för dräneringen som Frida och jag påbörjade i höstas
Det hade samlats vatten i diket som vi grävde då och idag skulle jag helt enkelt fortsätta att gräva längs husets kortsida, så djupt och med så pass mycket lutning att vattnet som stod i diket kunde rinna ut
För det är ju målet- att vattnet ska kunna rinna runt huset och inte bli stående ovanför eller ta vägen rätt igenom
Det var lite som när man var barn och grävde diken om våren
Målet var att få vattnet att rinna fritt från en punkt till en annan
Och ja, det gick rätt bra
Så här mycket vatten var det innan jag började Och när jag var klar såg det ut så här
Här rinner vattnet i mitt nygrävda dike!
Nöjd med mitt dagsverke åkte jag iväg på nya upptåg
Jag fick ett infall och ringde min nyfunna vän Mats som bor i en av de tjusiga förläggargårdarna i Kinnatrakten
och frågade om jag fick komma och titta på hans hus
och jo, det gick så bra så
Så jag avrundade min dagsutflykt med thé och kakor i salongen
i ett enastående fint hus och i sällskap med väldigt trevliga och genuint husintresserade människor
Det är så underbart att kunna sitta och prata med andra som har samma passion
och snöa in på frågor om skiftesverk, drevning och annat som de flesta andra människor jag möter
varken vill eller kan prata med mig om
Och jag är så glad! För när jag är springer runt på torpet och grejar och när jag pratar gamla hus med andra engagerade människor då är jag i mitt rätta element
Då är livet som det ska vara!
ÄNNU mer
ÄNNU mer kulturhistoria åt folket blir det visst
för Hemtex nytillverkar just nu textilier med mönster ifrån Sundborn
Dukar, förkläden, handdukar, gardiner, kuddar och grytlappar med tolkningar av Karin Larssons fina broderade mönster finns att köpa, alldeles nya och alldeles jättefina!
Fint är också att 10% av förtjänsten går till Carl Larsson gården i Sundborn
Jag är nästan lite ledsen över att mitt torp inte är ifrån sekelskiftet
för då hade de här textilierna varit jättefina där
Men istället gav jag min mamma ett par av sakerna i julklapp
att ha i sitt sekelskifteshus
Vågar man kalla detta för en trend?
Är kulturhistoria trendigt just nu?
för Hemtex nytillverkar just nu textilier med mönster ifrån Sundborn
Dukar, förkläden, handdukar, gardiner, kuddar och grytlappar med tolkningar av Karin Larssons fina broderade mönster finns att köpa, alldeles nya och alldeles jättefina!
Fint är också att 10% av förtjänsten går till Carl Larsson gården i Sundborn
Jag är nästan lite ledsen över att mitt torp inte är ifrån sekelskiftet
för då hade de här textilierna varit jättefina där
Men istället gav jag min mamma ett par av sakerna i julklapp
att ha i sitt sekelskifteshus
Vågar man kalla detta för en trend?
Är kulturhistoria trendigt just nu?
Roadtrip i Mark
Idag har jag varit på en roadtrip genom Marks kommun.
Kollat så att torpet står kvar efter stormarna som har härjat här nere.
Sen tänkte vi göra klassikern "kärringrundan" dvs åka runt till de olika textilbutikerna. Fast det blev i ärlighetens namn bara två ställen, det räckte liksom på en dag. Det finns annars hur många som helst av dem, Pelle vävare, Almedals och alla stora väverier har försäljning och en massa fabriksförsäljningar och outlets.
Det är kanske inte förrän man sett textilfabrikerna och de pampiga färläggarvillorna samt handlat på Skroten som man verkligen kan säga att man gjort Mark!? Hög tid för min del då.
Förläggarvillorna är stora vita trävillor från 1800-talet som inte liknar något annat. Vackra och pampiga bland den annars ganska enkla, ja nästan fattiga bebyggelsen i Mark. Själv tycker jag att de sticker lite i ögonen eftersom det blir tydligt vilka skillnader i levnadsstandard som rådde mellan människor på den tiden. Och för att det var kvinnorna i de små fattiga stugorna som vävde tygerna som gjorde förläggarna så förmögna...
Men det är kanske för att mitt hus är det fattiga torpet!
Lunchen intogs på Skafferiet, ett riktigt mysigt café i en fin gamman kåk mitt i Kinna!
Jag har haft så fullt upp av kneget på mitt torp att jag inte hunnit se mig så mycket omkring tidigare, det var roligt att inse att det finns fler skäl att åka till Mark än för att beskåda den vackra naturen och mitt lilla torp.
Textil är det dom gäller. Det har jag väl aldrig riktigt förstått mig på. Jord och trä är mer mina element och jag hade till och med träslöjd i skolan! Men idag köpte jag tyg till både gardiner och kuddar. Så nu får vi se om jag kommer ihåg hur man pratar med en symaskin! Att sitta inne och sy så här års, när husrenoveringen ligger nere, känns faktiskt riktigt mysigt.
Kollat så att torpet står kvar efter stormarna som har härjat här nere.
Sen tänkte vi göra klassikern "kärringrundan" dvs åka runt till de olika textilbutikerna. Fast det blev i ärlighetens namn bara två ställen, det räckte liksom på en dag. Det finns annars hur många som helst av dem, Pelle vävare, Almedals och alla stora väverier har försäljning och en massa fabriksförsäljningar och outlets.
Det är kanske inte förrän man sett textilfabrikerna och de pampiga färläggarvillorna samt handlat på Skroten som man verkligen kan säga att man gjort Mark!? Hög tid för min del då.
Förläggarvillorna är stora vita trävillor från 1800-talet som inte liknar något annat. Vackra och pampiga bland den annars ganska enkla, ja nästan fattiga bebyggelsen i Mark. Själv tycker jag att de sticker lite i ögonen eftersom det blir tydligt vilka skillnader i levnadsstandard som rådde mellan människor på den tiden. Och för att det var kvinnorna i de små fattiga stugorna som vävde tygerna som gjorde förläggarna så förmögna...
Men det är kanske för att mitt hus är det fattiga torpet!
Lunchen intogs på Skafferiet, ett riktigt mysigt café i en fin gamman kåk mitt i Kinna!
Jag har haft så fullt upp av kneget på mitt torp att jag inte hunnit se mig så mycket omkring tidigare, det var roligt att inse att det finns fler skäl att åka till Mark än för att beskåda den vackra naturen och mitt lilla torp.
Textil är det dom gäller. Det har jag väl aldrig riktigt förstått mig på. Jord och trä är mer mina element och jag hade till och med träslöjd i skolan! Men idag köpte jag tyg till både gardiner och kuddar. Så nu får vi se om jag kommer ihåg hur man pratar med en symaskin! Att sitta inne och sy så här års, när husrenoveringen ligger nere, känns faktiskt riktigt mysigt.
Smakprov
Jag har en liten hemlighet som jag ska avslöja nu
hemligheten om vad jag pysslar med
nu när jag inte är på torpet så mycket
Ganska många timmar, (dagar?), har jag nog lagt på det här redan
Mitt bokprojekt
Bloggen håller på att bli en bok
det är min hemlighet
Men få inga idéer nu, det är bara en bok jag gör för min egen skull
Jag gör något fint och beständigt av allt material jag samlat
Här är några uppslag som smakprov:
hemligheten om vad jag pysslar med
nu när jag inte är på torpet så mycket
Ganska många timmar, (dagar?), har jag nog lagt på det här redan
Mitt bokprojekt
Bloggen håller på att bli en bok
det är min hemlighet
Men få inga idéer nu, det är bara en bok jag gör för min egen skull
Jag gör något fint och beständigt av allt material jag samlat
Här är några uppslag som smakprov:
Mer kulturhistoria åt folket!
I dagarna kommer en sprillans ny tapetkolletkion ifrån Boråstapeter
den heter Karlslund och består av tapeter med orginalmönster ifrån olika svenska platser
och tidsepoker
Mycket glädjande och användbart för oss byggnadsvårdare alltså!
Det är roligt att utvecklingen verkar gå åt rätt håll med mer kulturhistoria åt folket!!
Och det finns ju en sådan oändlig skatt av gamla tapetmönster och
alldeles för få av dem finns att få tag på i nytryck
lite större utbud och mer bredd skadar då verkligen inte!
Man vill ju inte behöva se samma gamla tapetmönster ifrån Duro i vartenda torp framöver...
Här är några godbitar ifrån Karlslundserien:
Och så favoriten:
Namnet är Rosenvinge och den antas vara Nordens äldsta papperstapet, daterad till år 1556 och funnen i det Rosenvingska huset i Malmö.
den heter Karlslund och består av tapeter med orginalmönster ifrån olika svenska platser
och tidsepoker
Mycket glädjande och användbart för oss byggnadsvårdare alltså!
Det är roligt att utvecklingen verkar gå åt rätt håll med mer kulturhistoria åt folket!!
Och det finns ju en sådan oändlig skatt av gamla tapetmönster och
alldeles för få av dem finns att få tag på i nytryck
lite större utbud och mer bredd skadar då verkligen inte!
Man vill ju inte behöva se samma gamla tapetmönster ifrån Duro i vartenda torp framöver...
Här är några godbitar ifrån Karlslundserien:
Och så favoriten:
Namnet är Rosenvinge och den antas vara Nordens äldsta papperstapet, daterad till år 1556 och funnen i det Rosenvingska huset i Malmö.
Arborist javisst!
Jag är fascinerad av det här med att skapa med naturen. Allt för tuktade trädgårdar tycker jag inte om men vill inte heller ha det allt för snårigt, igenvuxet och mörkt. Det finaste är när det blir ett samspel mellan människa och natur.
Genom att flytta in träd på tomten som förekommer naturligt i omgivningen och genom att flytta vissa andra därifrån håller jag nu på att forma den. Redan första hösten på torpet tog vi ner en stor gran som skymde sjöutsikten och stal ljus i huset samt en stor björk som helt enkelt inte var frisk.
Sen önskade jag mig två lönnar mellan huset och sjön av min farbror. De tog sig fint båda två och när de växt sig stora kommer de att stå där och spraka vackert om höstarna.
För någon månad sen grävde jag upp en liten gran på den övre delen av tomten och ersatte den med en bokplanta som levde en tynande tillvaro i den mörka skogen en bit därifrån. Jag hoppas att även boken kommer ta sig och att den ska växa sig hög och silverskimrande.
Och så har jag ju satt bigarråträdet och äppleträden. Två av dem ska vara ganska starkväxande.
Just nu påverkar de nyplanterade träden inte trädgården så mycket men om jag tänker lite mer långsiktigt, kanske 10 år fram i tiden så kommer alla de små val jag gör nu att spela stor roll genom de olika färger, ljus och de rum de skapar. Tänk att jag håller på och formar en bit natur och tänk att man kan plantera sina egna träd!
Jag älskar träd! Tänk att vara arborist...
Genom att flytta in träd på tomten som förekommer naturligt i omgivningen och genom att flytta vissa andra därifrån håller jag nu på att forma den. Redan första hösten på torpet tog vi ner en stor gran som skymde sjöutsikten och stal ljus i huset samt en stor björk som helt enkelt inte var frisk.
Sen önskade jag mig två lönnar mellan huset och sjön av min farbror. De tog sig fint båda två och när de växt sig stora kommer de att stå där och spraka vackert om höstarna.
För någon månad sen grävde jag upp en liten gran på den övre delen av tomten och ersatte den med en bokplanta som levde en tynande tillvaro i den mörka skogen en bit därifrån. Jag hoppas att även boken kommer ta sig och att den ska växa sig hög och silverskimrande.
Och så har jag ju satt bigarråträdet och äppleträden. Två av dem ska vara ganska starkväxande.
Just nu påverkar de nyplanterade träden inte trädgården så mycket men om jag tänker lite mer långsiktigt, kanske 10 år fram i tiden så kommer alla de små val jag gör nu att spela stor roll genom de olika färger, ljus och de rum de skapar. Tänk att jag håller på och formar en bit natur och tänk att man kan plantera sina egna träd!
Jag älskar träd! Tänk att vara arborist...
