Början och slutet
Ni undrar kanske vad som hände, var jag blev av? Svaret är att det blev inte riktigt som jag trodde i somras. Och hur skulle jag kunnat gissa att jag skulle flytta till Åland?!
Murstocken på torpet står där den står och väntar på att jag ska komma hem från de här äventyren. Men det dröjer ända till sommaren innan jag är tillbaka. Och jag saknar det såklart, de många soliga sensommar- och höstdagarna hade varit underbara att spendera på torpet. Men jag har det lite underbart här också. Åland är lantligt och långsamt och jag tror jag passar in bra. Här finns mängder med skruttiga hus att drömma om och mitt jobb är roligt. För nu är jag en riktig byggnadsantikvarie! Och jag ger råd åt andra ägare av gamla hus, dokumenterar äldre byggnader och inventerar och värderar områden när det ska byggas nytt. Ja bland annat då. Så sämre kan man ha det.
Jag lär mig också om Åländskt kulturarv och deras lite speciella byggnadstradition. Kanske tar jag med mig något av det hem till torpet sedan. Jag har redan blivit lite inspirerad av den modiga färgsättningen på husen här och av de fantastiska verandorna.
Så jag bommade igen torpet för vintern för redan för två månader sen.
När jag kom dit sista gången överraskades jag av att skogen tagits ned på två sidor om åkern runt torpet. Och det var bra! Jättebra! För jag fick mycket mer mer ljus och rymd.
Det såg ljust ut.
Och nu tänker jag att detta är den här bloggens allra sista inlägg.
Men kanske ändå att den kommer tillbaka igen någon gång...
Hur ett torp kan förändra ditt liv
Jag har fått ett nytt helgjobb, och det känns lite som att komma hem.
Det är i butiken på Slöjd & byggnadsvård Nääs och jag är så himla glad, tänk att jag ska få jobba på mitt favoritställe! Bland människor som älskar att prata om mullbänkar, lerklining och kärnfuru precis som jag.Det känns faktiskt lite overkligt fortfarande, hur kunde det bli så här bra?
Jag tror faktiskt att det var torpet som hjälpte mig att få det. Erfarenheten som det har gett mig.
Jag tror faktiskt att det var torpet som hjälpte mig att få det. Erfarenheten som det har gett mig.
I kombination med lite teorier jag lärt mig i skolan kanske...
Samtidigt behöver jag bara prata en liten stund med mina kunniga nya kollegor för att inse hur mycket det är som jag INTE kan. Men det fina med det här jobbet är att jag samtidigt som jag (förhoppningsvis) är till lite nytta kommer lära mig en väldig massa nya saker. Hur bra kan det bli?
Samtidigt behöver jag bara prata en liten stund med mina kunniga nya kollegor för att inse hur mycket det är som jag INTE kan. Men det fina med det här jobbet är att jag samtidigt som jag (förhoppningsvis) är till lite nytta kommer lära mig en väldig massa nya saker. Hur bra kan det bli?
En glad byggnadsvårds-Lotten får illustrera den här goda nyheten.
Gubben och jag
Har ni sett Gubben i stugan?
En dokumentärfilm som finns att se på SVT play.
Den är något av en instruktionsfilm i hur man lever ett lugnt och stilla liv.
En farbror i Dalarna, hans kokekaffe och hans vevgrammofon.
En människa som gör mycket små avtryck på sin omgivning.
Jag skulle kunna ha den stående på repeat dygnet runt hemma.
Eller själv skaffa mig ett sådant liv...
Det är vägen som är målet
Jag har precis börjat mitt nya sommarjobb och i två dagar har jag nu varit ute i fält och inventerat vägar. För det är mitt jobb, att tillsammans med en (riktig) antikvarie åka runt på Hallands kulturvägar!
Det känns lite overkligt fortfarande, att jag faktiskt får betalt för något som är så roligt. Vi åker runt i vår bil, tittar, beskriver och stannar och fotograferar ofta, det passar mig alldeles utmärkt.
Det är en ny värld som öppnar sig för mig som aldrig studerat vägar så noga och plötsligt ser jag gamla vägräcken, randvägar, milstenar och annat överallt!
Vet ni nån vacker halländsk väg (vi inventerar bara allmänna vägar) som vi inte får missa så säg gärna till!
Dagen då träden slog ut
Härom dan började jag nästan gråta när jag kom till torpet, så vackert tyckte jag att det var. Detta säger väl antagligen mer om mig än om torpet men ändå... Det är fint nu.
Trädgården fick nya tillskott i form av ett löjtnantsghärta vid ingången, en massa pärlhyacinter som jag snott med mig från stan och ett land med ringblommor. Och växterna fick en hel murarkärra full med koskit i påskpresent!
Sen gav jag mig på takbjälkarna i köket som behövde justeras lite för att ligga i våg och ge ett plant underlag till innertaket. Nu är nämligen pärlsponten uppe på alla väggar och jag har beställt takbrädor. Det blir 195mm breda, hyvlade och spontade brädor. Väldigt lika de som satt i taket tidigare men som tyvärr inte gick att återanvända. Det var nämligen ett hopplock av olika längder som satt i kökstaket och de få som var hellånga lyckades jag spräcka när jag tog ned dem...
Och så högg jag ned en stor buske som började skymma utsikten utanför köksfönstret.
Här kan man nu sitta och se ut över sjön. Om man inte har något bättre för sig...
Piff och Puff
Jag har gjort ett inredningspyssel!! Det är inte så mycket att skryta med egentligen men det händer så sällan och därför är det lite sensationellt. Förra helgen köpte jag nämligen två gamla kuddar för totalt 60kr på loppis. Eftersom de var fläckiga och gamla och min mamma har skrämt upp mig med att man kan få vägglöss av stoppade saker man köpt på loppis så kände jag att de behövde en viss uppfräschning. Därför tömde jag dem på stoppning och tvättade fodralen i maskin. Sen kunde jag sy om dem till nya fodral och stoppa i hela innerkuddar (med dunstoppning, det är ju bara naturmaterial som gäller på torpet)
Jag älskar såna här gamla kudd- och bolstervar i blekta, milda färger. Här har ni dem poserande under en nytryckt gammal karta från 1890 med torpet i mitten:
Jag älskar såna här gamla kudd- och bolstervar i blekta, milda färger. Här har ni dem poserande under en nytryckt gammal karta från 1890 med torpet i mitten:
Det enda problemet är väl egentligen att de passar så bra i min lägenhet att det är en viss risk att de blir kvar här...
Gunnebo i bild
Här får ni se några bilder ifrån Gunnebo
till sist.
Alla byggnder och interiörer på bilderna är nybyggda,
kan ni begripa?
"Ny" dörr
Efter att ha rivit ner panelen på norrsidan gick jag vidare och anföll dörren in i tillbygget. Det är en bräddörr som dessvärre är i rätt dåligt skick och är full av spikhål. Till detta kommer att syllen under dörren var helt murken och mellan utbyggnaden och den stora huskroppen var en gigantisk glipa... Det råder minst sagt en övergiven bakgårds-känsla här:
Plötsligt fick jag en ide och sen gick det inte att få stopp på mig. Jag fick för mig att eftersom jag ändå måste laga syllen och alltså ta ut och delvis bygga om dörrkarmen kunde jag lika gärna byta ut hela dörren... Ja och så hade jag ju den gamla entrédörren som var bra mycket finare och som jag gärna ville sätta in i stället. Innan jag hann ångra mig hade jag iallafall rivit ut hela den gamla karmen och lite till.
Oops....
Dessvärre hade den "nya" dörren ingen karm så jag fick börja med att fixa det. Den här gången använde jag mig av en gammal dörrkarm som jag hade liggande. Som ni ser på första bilden var den för stor för min dörr så jag gav mig på att bygga om den. Jag tog helt enkelt isär delarna och kortade ner dem till lagom storlek innan jag monterade ihop dem igen. Det var lite pyssligt men ändå både lättare och billigare än att bygga en helt ny. Och virket i den gamla karmen var finfint!
Gångjärnen kunde jag ta loss ur den gamla karmen och återanvända.
Sen la jag in en ny syllbit och lite nytt timmer på sidorna och ett par reglar och så tjoff in med dörren! Så här ser den ut där den står:
Det roliga med den här gamla dörren är att den verkligen är ålderdomlig men ändå fungerande. Den har ett fungerande lås vars nyckel är stor som hela min hand nästan.
Välkommen hem!
Ett stort beslut
Ni kanske undrar hur det har gått;
Blir det några studier?
Blir det några studier?
Och ska hon flytta till Kramfors?
Eller Mariestad?
Och jag har faktiskt bestämt mig nu men inte för någon av de utbildningarna.
Nej,
Jag ska läsa till...
trumvirvel tack.....
BEBYGGELSEANTIKVARIE!
i ......
GÖTEBORG!
Jag har funderat mycket fram och tillbaka men slutligen bestämt mig för att trotsa den svåra arbetsmarknaden och satsa på det jag tycker är roligast av allt!
Så ja, nu ska jag bli expert på gamla hus.
Och nu är det sagt, det är alltså sant.
Eller Mariestad?
Och jag har faktiskt bestämt mig nu men inte för någon av de utbildningarna.
Nej,
Jag ska läsa till...
trumvirvel tack.....
BEBYGGELSEANTIKVARIE!
i ......
GÖTEBORG!
Jag har funderat mycket fram och tillbaka men slutligen bestämt mig för att trotsa den svåra arbetsmarknaden och satsa på det jag tycker är roligast av allt!
Så ja, nu ska jag bli expert på gamla hus.
Och nu är det sagt, det är alltså sant.
Som handen i handsken
Nä men hörni, nu har det hänt nåt sånt där fantastiskt igen.
Jag köpte ju ett lås på Tradera i vintras. Eller rättare sagt, jag köpte ett dörrhandtag och med på köpet fick jag ett dörrvred som jag inte riktigt visste vad jag skulle använda till och inte heller hur det fungerade om jag ska vara helt ärlig.
Jag köpte ju ett lås på Tradera i vintras. Eller rättare sagt, jag köpte ett dörrhandtag och med på köpet fick jag ett dörrvred som jag inte riktigt visste vad jag skulle använda till och inte heller hur det fungerade om jag ska vara helt ärlig.
Men så prövade jag det på torpets framdörr härom dan. Där fanns ett hål efter ett gammalt dörrvred och på insidan finns något som jag trodde var resterna av ett trasigt gammalt lås. Och så passar dörrvredet som handen i handsken! Det ser ut som om det alltid har suttit där! Det som jag trodde var ett trasigt lås var en helt fungerande fjäder som gör att klykan på insidan lyfts upp när jag trycker ner handtaget på utsidan. Det fjädrar så där alldeles lagom! Jag kanske kan smörja det en gnutta och skruva åt den fina fyrkantiga muttern lite till men sen är det klart! Otroligt...
Det kanske inte är så märkvärdigt för den som vet hur gamla lås brukar se ut och fungera men för mig som inte hade någon koll alls var detta lite av ett mirakel.
Nytt fast gammalt
Här är den nu
den berömda nyrenoverade fönsterkarmen
på plats i den berömda fönstergluggen
Med de gamla fodren på plats igen
Inte ser det nygjort ut iallafall!
Synd att golvet är halvruttet och måste bytas
annars hade jag haft ett härligt rum att sätta tänderna i nu...
två husvisningar och en rädsla
Jag var på två husvisningar förra veckan. Det var gamla och slitna men väldigt fina hus båda två. Men det ena ska rivas för det var belagt med vite och det andra är granne med en ful industri, ja inbyggt i ett väldigt fult och olantligt område.
Vad ska en husälskare göra? Jag fotograferar och sparar för eftervärlden. Och delar med mig av några godbitar...
Och jag har en rädsla som kommer över mig ibland. Som jag nästan inte vågar säga högt.
Men tänk om alla fina gamla hus börjar ta slut? Tänk om jag redan sett alla? Ja i mina trakter då förstås.
Kanske är det för att det är så många av de fina hus jag sett under åren som inte finns kvar längre. De är allt för ofta renoverade, rivna eller helt enkelt rasade...
Och inte kommer det ju några nya 1800-tals hus,
att inte folk tänker på det!
Vad ska en husälskare göra? Jag fotograferar och sparar för eftervärlden. Och delar med mig av några godbitar...
Och jag har en rädsla som kommer över mig ibland. Som jag nästan inte vågar säga högt.
Men tänk om alla fina gamla hus börjar ta slut? Tänk om jag redan sett alla? Ja i mina trakter då förstås.
Kanske är det för att det är så många av de fina hus jag sett under åren som inte finns kvar längre. De är allt för ofta renoverade, rivna eller helt enkelt rasade...
Och inte kommer det ju några nya 1800-tals hus,
att inte folk tänker på det!
Ett riktigt brev
Och jag har fått mitt alldeles första brev
i min alldeles egna brevlåda!
Fast jag inte skrivit varken namn eller adress på lådan ännu.
Frida hittade på en adress och kanske var den så beskrivande och min röda låda så fin att brevbäraren inte kunde ta miste?
Brevet ligger nu skyddat från möss och fukt i den här plåtburken som en gång tillhörde min gammelmormor. Fin nog att rymma såna skatter.
i min alldeles egna brevlåda!
Fast jag inte skrivit varken namn eller adress på lådan ännu.
Frida hittade på en adress och kanske var den så beskrivande och min röda låda så fin att brevbäraren inte kunde ta miste?
Brevet ligger nu skyddat från möss och fukt i den här plåtburken som en gång tillhörde min gammelmormor. Fin nog att rymma såna skatter.
Det tokiga är att kortet som jag själv skickat till Stina på Kristineberg hade skickats i retur. Till mitt torp.
Det stod att det saknades brevlåda men till min adress gick det visst bra.
Vad kan man dra för slutsats av det här? Är brevbärarna mer kreativa i Björketorp än i Nyköping? Kanske mindre stressade och mer inriktade på detektivarbete?
Och Stina, hur är det ställt med din brevlåda egentligen??
Det här var ju så roligt så om någon annan vill skicka post till mig så blir jag jättelycklig.
Vad kan man dra för slutsats av det här? Är brevbärarna mer kreativa i Björketorp än i Nyköping? Kanske mindre stressade och mer inriktade på detektivarbete?
Och Stina, hur är det ställt med din brevlåda egentligen??
Det här var ju så roligt så om någon annan vill skicka post till mig så blir jag jättelycklig.
Fler torp-brevvänner efterlyses alltså!
Och jag har ju faktiskt hittat min adress nu:
Lotten
Kattunga Flodingsås
519 94 BJÖRKETORP
Och jag har ju faktiskt hittat min adress nu:
Lotten
Kattunga Flodingsås
519 94 BJÖRKETORP
Röda nyheter
Jag har skaffat en brevlåda till torpet. Den är i röd plåt, inte lika fin som den här men ändå.
Rätt snygg.
Rätt snygg.
Nu har jag bara två frågor:
1) Var ska jag sätta upp den?
2) Vad har torpet egentligen för adress?
Här?
Märkligt det här med adresser... Ingen har ju kunnat skicka brev till torpet tidigare för det har ju inte funnits någon låda. Som om det inte existerat... Och om jag nu plötsligt sätter upp en brevlåda, vad händer då? Vad krävs egentligen för att man ska få post? Förstår ni min fråga? Kan jag bara skriva TORPET på lådan och hoppas på det bästa?
Nej jag antar att torpet har en adress, jag har bara inte varit medveten om den. Det ligger ju inte på någon gata eller på något nummer. Det ligger längst in på en liten, liten skogsväg i utkanten av en liten, liten by.
Jag hittade iallafall en ledig plats för min röda fina låda:
Nu får jag nog ta reda på min adress och sen prov-skicka några brev dit för att se om brevbärarna är med på noterna. Sen tänkte jag nog skaffa mig en prenumeration! Kanske på tidningen Land som är lagom intressant och kommer så där lagom sällan...
Så länge hänvisas all beundrarpost till:
Torpet
Den röda fina lådan
Björketorp
Det nya landet
Jag bryter ny mark på torpet
erövrar nya kvadratmetrar
i kriget mot sly och ogräs och björnbärssnår
har jag vunnit flera slag nu
Två nya land har blivit till
och i det här har jag sått lin och ringblommor
med stråk av vallmo...
Ettåriga blommor som även fungerar som jordförbättrare
om man vänder ner dem i jorden på hösten
I det andra är det fortfarande tomt
men det lutar åt att det ska bli jordgubbarnas land
Och några av min allra käraste vänner har varit på besök
För första gången!
De har tjatat om att få komma till torpet
och jag har dragit ut på det
Rädd för vad de ska tycka
Fånigt, jag vet
Men hur det än är så måste man ha otroligt livlig fantasi
eller kisa väldigt mycket med ögonen
för att tycka att huset är mysigt nu
Men det gick bra
så klart
och vi hade jättemysigt
Deras underbara son var med
och han tyckte nog nästan lika mycket om torpet och mina blommor som jag gör!
erövrar nya kvadratmetrar
i kriget mot sly och ogräs och björnbärssnår
har jag vunnit flera slag nu
Två nya land har blivit till
och i det här har jag sått lin och ringblommor
med stråk av vallmo...
Ettåriga blommor som även fungerar som jordförbättrare
om man vänder ner dem i jorden på hösten
I det andra är det fortfarande tomt
men det lutar åt att det ska bli jordgubbarnas land
Och några av min allra käraste vänner har varit på besök
För första gången!
De har tjatat om att få komma till torpet
och jag har dragit ut på det
Rädd för vad de ska tycka
Fånigt, jag vet
Men hur det än är så måste man ha otroligt livlig fantasi
eller kisa väldigt mycket med ögonen
för att tycka att huset är mysigt nu
Men det gick bra
så klart
och vi hade jättemysigt
Deras underbara son var med
och han tyckte nog nästan lika mycket om torpet och mina blommor som jag gör!
Ibland blir 2010-talet 1960 och Göteborg blir Stockholm
SVT verkar inte vilja något hellre än att göra mig lycklig!
Idag visas andra delen av miniserien Hinsehäxan, första delen gick igår.
En ganska dyster historia men riktigt bra gjord faktsikt!
Den är inspelad i Göteborg (varför de nu spelar in i Göteborg när historien utspelar sig i Stockholm..),
bland annat i världens finaste hus på Bangatan, det som jag skrev om här.
Min granne och SAAB-kompis är med som statist med sin urfina gamla SAAB...
Själv såg jag i GP när de sökte statister med 60-tals kläder och funderade på att söka men kunde inte vara med då de hade audition. Det känns lite bittert nu, har en väldigt stark känsla av att jag hade gillat det! Tänk att få spela i en 60-tals film! Det är nog det närmaste man kan komma att leva på 60-talet om man är 70-talist...
Nästa gång det ska spelas in 60-70-tals film är det jag och SAAB:en som är med!
Idag visas andra delen av miniserien Hinsehäxan, första delen gick igår.
En ganska dyster historia men riktigt bra gjord faktsikt!
Den är inspelad i Göteborg (varför de nu spelar in i Göteborg när historien utspelar sig i Stockholm..),
bland annat i världens finaste hus på Bangatan, det som jag skrev om här.
Min granne och SAAB-kompis är med som statist med sin urfina gamla SAAB...
Själv såg jag i GP när de sökte statister med 60-tals kläder och funderade på att söka men kunde inte vara med då de hade audition. Det känns lite bittert nu, har en väldigt stark känsla av att jag hade gillat det! Tänk att få spela i en 60-tals film! Det är nog det närmaste man kan komma att leva på 60-talet om man är 70-talist...
Nästa gång det ska spelas in 60-70-tals film är det jag och SAAB:en som är med!
Jag tittar på SVT
Och jag som nästan aldrig ser på tv har suttit bänkad och förväntansfull framför två program de senaste dagarna. Detta är en så stor nyhet att det måste uppmärksammas här tycker jag. Det ena programmet är Mildred Pierce, en amerikansk miniserie med min favorit Kate Winslet i huvudrollen. Den utspelar sig på 30-talet och interiörer och klänningar är ren njutning att titta på, väldigt inspirerande om man gillar det gamla. Och så är den ju bra också!
Det andra programmet var Landet som inte längre är, en dokumentär om ett småländskt lantbruk där tiden stått stilla. Det är väl inga fantastiskt fina gamla hus man får se men likväl ett gammaldags och vackert sätt att leva. Nära djur och natur, nära årstidernas växlingar. Och så blir man påmind om det liv våra släktingar levt för inte särskilt länge sen. Mina morföräldrar var bönder och deras liv var nog inte allt för olikt det här. Jag blir imponerad av den kunskap man hade, dessa människor som sköter nästan allting själva; tillverkar grindar och gärdesgårdar, sköter djur och röker kött, fäller träd och odlar potatis. Det är så mycket kunskap som är självklar för dem men som snart kommer att vara bortglömd av nästan alla.
Båda programmen går att se på SVT play.
Det andra programmet var Landet som inte längre är, en dokumentär om ett småländskt lantbruk där tiden stått stilla. Det är väl inga fantastiskt fina gamla hus man får se men likväl ett gammaldags och vackert sätt att leva. Nära djur och natur, nära årstidernas växlingar. Och så blir man påmind om det liv våra släktingar levt för inte särskilt länge sen. Mina morföräldrar var bönder och deras liv var nog inte allt för olikt det här. Jag blir imponerad av den kunskap man hade, dessa människor som sköter nästan allting själva; tillverkar grindar och gärdesgårdar, sköter djur och röker kött, fäller träd och odlar potatis. Det är så mycket kunskap som är självklar för dem men som snart kommer att vara bortglömd av nästan alla.
Båda programmen går att se på SVT play.
Smakprov
Jag har en liten hemlighet som jag ska avslöja nu
hemligheten om vad jag pysslar med
nu när jag inte är på torpet så mycket
Ganska många timmar, (dagar?), har jag nog lagt på det här redan
Mitt bokprojekt
Bloggen håller på att bli en bok
det är min hemlighet
Men få inga idéer nu, det är bara en bok jag gör för min egen skull
Jag gör något fint och beständigt av allt material jag samlat
Här är några uppslag som smakprov:
hemligheten om vad jag pysslar med
nu när jag inte är på torpet så mycket
Ganska många timmar, (dagar?), har jag nog lagt på det här redan
Mitt bokprojekt
Bloggen håller på att bli en bok
det är min hemlighet
Men få inga idéer nu, det är bara en bok jag gör för min egen skull
Jag gör något fint och beständigt av allt material jag samlat
Här är några uppslag som smakprov:
Hus-humor
Jag arbetar på ett boende för personer med autism. Det har oftast inget med hus och byggnadsvård att göra men nu har det på ett lite roligt sätt kommit in i mitt jobb. En av dessa autistiska personer hade fått boken Svenska trähus av giganten Lars Sjöberg i julklapp. På ett underbart respektlöst sätt har han sedan gjort om boken till något han gillar bättre. Genom att klippa och klistra har han möblerat om rummen och fyllt på med lite mer moderna möbler, tavlor, husdjur, krukväxter och diverse elektronisk utrustning som behövs i ett hem....
Jag tycker stilkrockarna är underbara! Och själv hade man ju aldrig vågat göra något liknande.
Vet inte om ni uppskattar min hushumor men jag tycker iallafall att detta är kul!
Jag tycker stilkrockarna är underbara! Och själv hade man ju aldrig vågat göra något liknande.
Vet inte om ni uppskattar min hushumor men jag tycker iallafall att detta är kul!
Semester
Jag går på semester mina kära vänner.
Från mitt jobb och från min blogg.
Fyra veckor blir jag borta. Sen kommer jag tillbaka med nya krafter och bloggmaterial så det räcker i månader framöver. Jag tänkte bo på torpet nu förstår ni. Och där finns inget internet, bara träd och en sjö.
Ha det underbart så länge!
Från mitt jobb och från min blogg.
Fyra veckor blir jag borta. Sen kommer jag tillbaka med nya krafter och bloggmaterial så det räcker i månader framöver. Jag tänkte bo på torpet nu förstår ni. Och där finns inget internet, bara träd och en sjö.
Ha det underbart så länge!
