Nyanser av grått

Äntligen har jag flyttat in!

I det första flyttlasset till torpet fanns:
Ett par trasmattor
Ett par gamla vitmålade stolar
Täcke
Kudde
Madrass
Gamla sängkläder med spetsar
Samt en liten stege (för att jag skulle kunna ta mig upp på vinden och hämta tältsängen.)

Jag trodde det skulle bli fint med trasmattor, fina stolar och spetsar. Det blev det inte. Det blev gammelmormor-tantigt och framförallt väldigt fel.

Jag märkte däremot att jag gillar att sitta och gå på mitt gamla golv, trots att det är ojämnt och maskätet och dant.
 
 
Och att plocka blommor och sätta dem i en rostig konservburk, det är fint.

 
Det där patinerade och ruffiga, det är helt klart det jag vill ha i mitt hus.

Och så har jag målat pärlsponten!
Men först penslade jag duktigt alla kvistar med schellacklösning. Det gjorde jag inte på takbrädorna, där hade jag en grundfärg istället, får se om det straffar sig.. Det är första gången jag använder schellack och det är verkligen en märklig substans, framställd av sekret från en asiatisk lus. Det är röda flingor som om dom täcks med t-röd över natten löser upp sig och blir en vätska som ungefär liknar grillolja. Denna penslas alltså sedan på kvistar för att de inte ska kåda.

Sen var det dags för färg. Jag hade köpt Allbäcks linoljefärg den här gången, tidigare har jag bara använt Ottossons. Allbäcks späds inte med lösningsmedel vilket känns bra och dessutom tyckte jag att den var trevlig att måla med.

Foder och lister är jag som ni ser inte färdig med än men jag vill inte ödsla dyrbara sommardagar på dem, dagar som behövs till målning och utvändigt arbete på huset. Småpill inomhus kan jag ägna mig åt i höst tänker jag.

Det blir otroligt fint med linoljefärgen på väggarna, jag hade nog inte förstått att det skulle göra sån stor skillnad! Ett stort lugn lade sig med en gång över rummet och atmosfären blir på en gång både ålderdomlig och harmonisk.
Kanske blev den något mörk, lite svårt att veta efter bara en strykning dock. Det här är ett rum som bara har sol morgon och kväll och som aldrig kommer lysas upp av starka lampor och måste ju också inredas därefter.
 

Hemtrevnad

Idag har jag för första gången såpskurat köksgolvet på torpet. Jag åkte därifrån innan det hunnit torka så nästa gång jag kommer dit ska det bli spännande att se hur stor skillnad det blev. Skurborste på skaft och linoljesåpa fanns redan så det var bara att sätta igång! Jag har ju den lilla fördelen att ha ett golv utan trossbotten så det överflödiga vattnet kunde få droppa ner mellan springorna utan att det gjorde så mycket vilket var väldigt bekvämt.
 
Jag tror att ett rent och såpadoftande golv kommer göra lite för hemtrevnaden på torpet nu när det drar ihop sig mot inflyttning.
 

Och så fick jag hastigt och lustigt en helt ny ide! Jag kom nämligen på att jag ska bygga ett litet tak över ytterdörren. Jag vet inte vad såna kallas, skärmtak låter lite för modernt, vi kanske kan kalla den för en
minimal farstukvist? Sådana finns i varje fall på de gamla husen i Äskhults by så på vägen hem från torpet körde jag dit och mätte, fotograferade och ritade en mall för det här lilla taket. En sån ska torpet få tänkte jag! Fint va?
 

En väl beprövad metod

Enligt mantagervadmanhaver- metoden (som var vanlig runt om på torpen förr i tiden) blev det nu till sist en del panelvirke inköpt. Jag är inte snabb, jag vet, men till sist händer det!

Det blev helt enkelt det som fanns kvar på Dalfrids lager, en trave 9" och lika många 10" brädor. Tillsammans med de 8" jag redan hade och några ännu smalare ska det nog bli fint!
 


Det känns lite pirrigt! Jag menar, inredning i all ära men det kan ju vem som helst syssla med. Att panelklä ett hus utvändigt däremot, sånt gör bara dom riktigt tuffa! Dom som nästan är riktiga snickare.

Det kommer bli ett pussel av olika bredder och jag älskar att pussla och ingen sida kommer bli den andra lik precis som det ska vara. Jag längtar verkligen efter att få sätta igång och hoppas att jag snart, snart får tid till detta.!
 
Och så har jag rumsterat om lite i rabatterna och fascinerats över vilka olika uttryck växterna får i olika sällskap. De här rosa floxen till exempel, såg grälla och hemska ut jämte de bleka malvorna men här, på husets södersida med den blåa sjön i fonden- oj, oj, oj...
 

Nu är väl iofs flox inte en sån typ av växt som passar i den vilda, ängslika delen av trädgården heller. Nej, den är nog lite mer civiliserad än så. I rabatt vill den stå. Mot vägg gärna. Den väna myskmalvan däremot, kan gärna stå och vaja i stora klungor intill stenmuren i trädgårdens utkant.

Det tar sin tid att komma fram till de här sakerna och så här håller jag på, och prövar mig fram, tills jag plötsligt vet att något blivit rätt, att en växt har hittat hem.
 
 

Ny kunskap

Som student på Bebyggelseantikvarieprogrammet har man några små förmåner. Man kan låna Gård & torp på biblioteket så att man slipper prenumerera när man är fattig student och man har rabatt på kurser på Slöjd & byggnadsvård Nääs. Vi får gå för halva priset vilket gör rätt stor skillnad. I helgen har jag gått en kurs i att putsa och mura med kalkbruk. Dels är det något som saknas på min utbildning och dels är det en kunskap jag behöver på torpet.

När man aldrig har provat något så känns det så främmande och svårt men när man har fått testa själv så är det genast så mycket enklare. Det är en sak sak att läsa om hur man utför ett hantverk och något helt annat att göra det med egna händer. Vi har fått pröva både att putsa ett hus utvändigt och träna på att mura en skorsten och vi har lärt oss mycket om bruk och varit med och blandat till det. Putsa tyckte jag kanske inte var så roligt men att mura däremot var mer min grej, att kunna det ger ju såna enorma möjligheter!

Dessutom var de två kursledarna väldigt kunniga både inom mureri och på området lerbruk så jag kunde passa på att fråga om råd angående min egen lerbruksmurade naturstensmurstock. Nu känns det möjligt att få ordning på den en dag och om jag inte gör arbeter själv så vet jag precis vilka hantverkare jag ska anlita!

Och så gör det så gott med gemenskapen, att få vara i en grupp med andra byggnadsvårdsnördar. Jag har träffat så många härliga människor i helgen och jag ska absolut gå fler byggnadsvårdskurser snart.
 
 
 
 
 

Gubben och jag

Har ni sett Gubben i stugan?
En dokumentärfilm som finns att se på SVT play.
Den är något av en instruktionsfilm i hur man lever ett lugnt och stilla liv.
En farbror i Dalarna, hans kokekaffe och hans vevgrammofon.
En människa som gör mycket små avtryck på sin omgivning.

Jag skulle kunna ha den stående på repeat dygnet runt hemma.
Eller själv skaffa mig ett sådant liv...
 
 
 
 
 

RSS 2.0