GOD JUL
Kära torpvänner...
jag har inte övergivit er
Och jag hoppas att ni inte överger mig, att ni inte tröttnar.
För att det står still just nu.
Torpet vilar, i mörker och snö. Och jag vilar torphalvan i min hjärna för att kunna komma tillbaka med nya krafter i ljusare tider.
I julklapp önskar jag mig det här lagom stora sekelskifteshuset i Lödöse, några mil norr om Göteborg:
GOD JUL kära ni
hoppas ni har det varmt och gott i stugorna
med mycket kärlek och god mat
jag har inte övergivit er
Och jag hoppas att ni inte överger mig, att ni inte tröttnar.
För att det står still just nu.
Torpet vilar, i mörker och snö. Och jag vilar torphalvan i min hjärna för att kunna komma tillbaka med nya krafter i ljusare tider.
I julklapp önskar jag mig det här lagom stora sekelskifteshuset i Lödöse, några mil norr om Göteborg:
GOD JUL kära ni
hoppas ni har det varmt och gott i stugorna
med mycket kärlek och god mat
Vi som har förstått
Det har varit mycket Lars Sjöberg de senaste dagarna. Jag både lånade boken Nio hus och en kyrka och såg programmet om honom i K special http://svtplay.se/v/2252810/k_special/en_kompass_mot_skonhet
Tack Kristina för tipset!
Att en och samma person äger så mycket vackert!
Det ena huset vackrare än det andra. Vilken skatt!
Hade någon ordnat en resa runt i landet för att besöka alla hans hus hade jag gladeligen följt med!
Jag kan tycka att hus är till för att användas, för att leva. Inte bara stå.
Men om alternativet är rivning eller förstörelse så finns det inget annat att göra.
Jag hoppas liksom Lars Sjöberg att deras tid kommer, att vårt land en dag är redo att fullt ut uppskatta vårt vackra husarv.
Fram till dess är det vårt jobb, vi som redan har förstått, att bevara så mycket vi kan.
Kanske blir jag som Lars och börjar samla på hus?
Fast jag skulle nog samla på de lite mer anspråkslösa, inte bara herrgårdar.
Ja så kanske det blir.
Tack Kristina för tipset!
Att en och samma person äger så mycket vackert!
Det ena huset vackrare än det andra. Vilken skatt!
Hade någon ordnat en resa runt i landet för att besöka alla hans hus hade jag gladeligen följt med!
Jag kan tycka att hus är till för att användas, för att leva. Inte bara stå.
Men om alternativet är rivning eller förstörelse så finns det inget annat att göra.
Jag hoppas liksom Lars Sjöberg att deras tid kommer, att vårt land en dag är redo att fullt ut uppskatta vårt vackra husarv.
Fram till dess är det vårt jobb, vi som redan har förstått, att bevara så mycket vi kan.
Kanske blir jag som Lars och börjar samla på hus?
Fast jag skulle nog samla på de lite mer anspråkslösa, inte bara herrgårdar.
Ja så kanske det blir.
Dom är överallt
Jag köpte en bok sist jag var på byggnadsvård Nääs.
Riktigt nördig kände jag mig. Men vem skulle köpa den här boken om inte jag gjorde det?
Det var en bok om Ballbomöblerna, för det är visst så de kallas alla stolar och soffor som dyker upp var man än går i Marks kommun. Och tydligen är det inte bara där utan i hela västsverige.
Allmogemöbler för det enkla hemmet skulle jag kalla dem. Det var visst vanligt att man köpte ett helt möblemang till sitt lilla torp. Tydligen finns det även bord och andra möbler. De har tillverkats sedan mitten på 1800-talet och har sett ungefär likadana ut hela tiden.
Ett par bilder från boken:
Och några av mina Ballbomöbler:
En fjärde stol fick jag av golv-grannen. De finns verkligen överallt!
Och här är den ena av de två Ballbosofforna som fanns i torpet när jag köpte det. Denna har jag gett bort, den andra var mörkt ådringsmålad, hade svarvade pinnar i ryggen och kändes lite äldre så den fick vara kvar. Två hade jag inte plats med.
De är inte så värst vackra, det tycker jag inte. Men de hör helt klart till!
Riktigt nördig kände jag mig. Men vem skulle köpa den här boken om inte jag gjorde det?
Det var en bok om Ballbomöblerna, för det är visst så de kallas alla stolar och soffor som dyker upp var man än går i Marks kommun. Och tydligen är det inte bara där utan i hela västsverige.
Allmogemöbler för det enkla hemmet skulle jag kalla dem. Det var visst vanligt att man köpte ett helt möblemang till sitt lilla torp. Tydligen finns det även bord och andra möbler. De har tillverkats sedan mitten på 1800-talet och har sett ungefär likadana ut hela tiden.
Ett par bilder från boken:
Och några av mina Ballbomöbler:
En fjärde stol fick jag av golv-grannen. De finns verkligen överallt!
Och här är den ena av de två Ballbosofforna som fanns i torpet när jag köpte det. Denna har jag gett bort, den andra var mörkt ådringsmålad, hade svarvade pinnar i ryggen och kändes lite äldre så den fick vara kvar. Två hade jag inte plats med.
De är inte så värst vackra, det tycker jag inte. Men de hör helt klart till!
