Fingolvet
Ni har ju inte fått se mitt golv kom jag på. Mitt gyllene, sammetslena, fina, fina golv!
Det var minst sagt äventyrligt att köra 5,4m långa brädor på ett släp men när jag börjar tvivla tänker jag på att om det gick att köra ett lass timmer efter Lill-Saaben så klarar jag nog även det här. Och jag fick fin bärhjälp av en vän och draghjälp av en snäll Volvo.
Det tog mig också ett bra tag att röja i rummet som fungerat som virkesförråd i några år nu. Mina 40cm breda och 5m långa gamla handhyvlade takbrädor är ju lite skrymmande minst sagt. Nu har de fått en tillfällig förvaring utomhus men behöver komma upp i taket innan hösten iallafall. I rummet har jag också förvarat en mängd verktyg som jag nu inte har någon riktigt bra plats till. Tänk om jag hade haft en liten lada att snickra och förvara virke och verktyg i, det hade varit perfekt!
Jag tänker att golvet ska få ligga och anpassa sig lite efter fuktigheten på torpet innan jag gör så mycket med det. Och så känns det ju lite dumt att lägga in det redan nu om vi kommer börja kleta med lera där inne snart...
Men nån gång under sommaren borde jag kunna lägga det på plats.
Jag är så löjligt förtjust i det! Det är nästan för fint för att läggas in- och trampa på!! Med smutsiga fötter!
Nej det här rummet kommer verkligen få bli ett finrum. Inrett med solsken och fladdrande gardiner och där man tassar barfota på lena golvplank.
Närmare stjärnorna
Något stort har tagit sin början. Jag vågar inte riktigt tro på att det faktiskt kommer hända men kanske, kanske kommer murstocken att bli hel snart. Eller helare åtminstone.
Det som hänt än så länge är iallafall att jag och min vän Susanna byggt en arbetsställning på taket. En med en liten plattform högst upp där man kan stå och jobba med murstocken. Eller i sämsta fall sitta och titta på sjön. Eller stjärnorna.
Det som hänt än så länge är iallafall att jag och min vän Susanna byggt en arbetsställning på taket. En med en liten plattform högst upp där man kan stå och jobba med murstocken. Eller i sämsta fall sitta och titta på sjön. Eller stjärnorna.
Så nu har jag för första gången någonsin varit uppe på taket! Det var verkligen hög tid. Och jag har kunnat lägga en skifferplatta över skorstenen så att det inte regnar ner i den. Bara 6,5år för sent. För det är tydligen förfärligt obra för lerbruksmurade murstockar som står kalla att det regnar in i dem. Har jag fått veta nu. Ja antagligen för de kalkbruksmurade också. (Så alla ni som liksom jag inte förstått vikten av detta tidigare, spring iväg och gör det nu!) Men. Vad gör några år hit eller dit när den förmodligen stått oeldad sedan 60-talet försöker jag trösta mig med. Nu har den i varje fall ett lock. Men det får inte bli för tätt heller utan fukt måste kunna komma ut. Därför ska plattan ligga uppe på några tegelstenar.
