Ett tidigare projekt
Idag tänkte jag vara lite nostalgisk (ännu mer än vanligt) och dra mig till minnes ett av mina tidigare projekt
Det var innan jag visste att det fanns något som hette byggnadsvård,
för det har faktiskt funnits en sån tid.
Ändå hade jag någon intuitiv känsla för det, fråga mig inte var den kom ifrån...
Jag var kanske 23 eller så och köpte en bostadsrättslägenhet i Majorna i Göteborg
Huset valdes på grund av att det hade så mycket ursprungliga detaljer kvar bl.a. spröjsade vackra fönster och linoljefärgsmålad panel (fast det förstod jag ju inte då).
Invändigt var min lägenhet tyvärr inte lika välbevarad,
framförallt hade köket blivit brutalt renoverat med fula köksskåp och plastmatta på golvet någongång på 80-talet. Dessutom var den vackra panelen på väggarna (vad kallas pärlspånt utan "pärla" egentligen?)
ROLLAD MED APRIKOS PLASTFÄRG
det ni!
Jag satte igång att riva i det där.
Alldeles ensam och som vanligt utan att riktigt veta vad jag gav mig in på...
Jag rev ut plastmattan och underliggande spånskivor och fick fram trägolvet.
Sen gick jag loss på köksskåpen och rev bort flera stycken,
då fick jag ett mycket vackrare och större rum som kunde möbleras med fristående möbler istället.
På de nya väggytorna fanns ingen träpanel så jag letade upp nytillverkad panel i en vanlig bygghandel som liknade orginalet och kompletterade med.
Det vita "bubbliga" kökskaklet stod jag inte ut med så det knackade jag bort och ersatte med små turkosa kakelplattor från 60-talet som jag fått av någon vid tillfälle och som jag hade liggande i källaren.
Ja, och den aprikosa plastfärgen skrapade jag bort försiktigt för hand för att slippa den rollade ytan.
Sen målade jag all panel med oljefärg!
Jag visste inte då att det finns något som heter linoljefärg och att det hade varit det riktiga att måla med här.
Men jag kämpade tappert emot mannen i färgaffären som absolut tyckte jag borde måla med plastfärg
och utstod dessutom stanken av alla lösningsmedel för sakens skull.
För jag hade någon känsla av att oljefärg skulle passa bättre än plastfärg i det där köket.
Golvet var inte i något vidare skick så det målade jag. Rött.
Där kom inspirationen ifrån de gamla orörda sekelskifteslägenheter i Östberlin som jag besökt och blivit så förtjust i.
Sen bytte jag ut skåpens 80-tals beslag mot gamla kromade från 60-talet som jag också fått någonstans
och tapetserade speglarna i skafferidörren med en gammal 70-tals tapet.
Jag hade nästan inga pengar att renovera för eftersom allt jag hade gick åt till att köpa själva lägenheten.
Hade jag haft lite mer resurser skulle jag ha köpt ett snyggt kylskåp i 50-tals stil,
ett sånt som gör sig som fristående.
Och en fin gammal skänk!
Den här historien kunde antagligen också ha blivit en hel blogg men nu blev det inte så.
Det blev bara ett inlägg i en helt annan blogg.
Och det kanske inte kan kallas Byggnadsvård egentligen
men det var några första trevande försök åt det hållet.
Här är bilder på huset och köket som det såg ut när jag sålde lägenheten:
Det var innan jag visste att det fanns något som hette byggnadsvård,
för det har faktiskt funnits en sån tid.
Ändå hade jag någon intuitiv känsla för det, fråga mig inte var den kom ifrån...
Jag var kanske 23 eller så och köpte en bostadsrättslägenhet i Majorna i Göteborg
Huset valdes på grund av att det hade så mycket ursprungliga detaljer kvar bl.a. spröjsade vackra fönster och linoljefärgsmålad panel (fast det förstod jag ju inte då).
Invändigt var min lägenhet tyvärr inte lika välbevarad,
framförallt hade köket blivit brutalt renoverat med fula köksskåp och plastmatta på golvet någongång på 80-talet. Dessutom var den vackra panelen på väggarna (vad kallas pärlspånt utan "pärla" egentligen?)
ROLLAD MED APRIKOS PLASTFÄRG
det ni!
Jag satte igång att riva i det där.
Alldeles ensam och som vanligt utan att riktigt veta vad jag gav mig in på...
Jag rev ut plastmattan och underliggande spånskivor och fick fram trägolvet.
Sen gick jag loss på köksskåpen och rev bort flera stycken,
då fick jag ett mycket vackrare och större rum som kunde möbleras med fristående möbler istället.
På de nya väggytorna fanns ingen träpanel så jag letade upp nytillverkad panel i en vanlig bygghandel som liknade orginalet och kompletterade med.
Det vita "bubbliga" kökskaklet stod jag inte ut med så det knackade jag bort och ersatte med små turkosa kakelplattor från 60-talet som jag fått av någon vid tillfälle och som jag hade liggande i källaren.
Ja, och den aprikosa plastfärgen skrapade jag bort försiktigt för hand för att slippa den rollade ytan.
Sen målade jag all panel med oljefärg!
Jag visste inte då att det finns något som heter linoljefärg och att det hade varit det riktiga att måla med här.
Men jag kämpade tappert emot mannen i färgaffären som absolut tyckte jag borde måla med plastfärg
och utstod dessutom stanken av alla lösningsmedel för sakens skull.
För jag hade någon känsla av att oljefärg skulle passa bättre än plastfärg i det där köket.
Golvet var inte i något vidare skick så det målade jag. Rött.
Där kom inspirationen ifrån de gamla orörda sekelskifteslägenheter i Östberlin som jag besökt och blivit så förtjust i.
Sen bytte jag ut skåpens 80-tals beslag mot gamla kromade från 60-talet som jag också fått någonstans
och tapetserade speglarna i skafferidörren med en gammal 70-tals tapet.
Jag hade nästan inga pengar att renovera för eftersom allt jag hade gick åt till att köpa själva lägenheten.
Hade jag haft lite mer resurser skulle jag ha köpt ett snyggt kylskåp i 50-tals stil,
ett sånt som gör sig som fristående.
Och en fin gammal skänk!
Den här historien kunde antagligen också ha blivit en hel blogg men nu blev det inte så.
Det blev bara ett inlägg i en helt annan blogg.
Och det kanske inte kan kallas Byggnadsvård egentligen
men det var några första trevande försök åt det hållet.
Här är bilder på huset och köket som det såg ut när jag sålde lägenheten:
Besök i Bäck
Idag behövde en väldigt sliten Lotten piggas upp litegrann
och vad är bättre medicin än att åka och titta på ett gammalt hus?
Det var visning på det här huset som jag har spanat på länge
så dit åkte jag i gott sällskap med min lika husgalna farbror
Huset är väldigt välbevarat och riktigt spännande!
Ett sånt där hus som man kan gå vilse i...
Men det är ca 120 kvadratmeter för stort för mig och ligger ganska nära en väg
så det är inte helt perfekt för en ensam ung dam
Om inte:
1) Någon vill köpa det ihop med mig (huset har två stora lägenheter vilka gott och väl rymmer en normalstor barnfamilj vardera)
2) Damen startar en verksamhet i huset tex en byggnadsvårdsbutik (he he). Det är klockrent för det ändamålet nämligen. Man kan till och med göra det à la Gysinge och måla det glatt i himlens alla olika nyanser av linoljefärg. Läget är toppen, och huset skulle kunna rymma butik på nedervåningen och bostad på övervåningen....
Någon annan som är sugen kanske?
Fint är det iaf, och billigt!
En bit därifrån stannade vi till vid Bäcks lanthandel, också det en upplevelse. Jag har faktiskt aldrig varit där inne tidigare fast jag har åkt förbi många, många gånger. Men det är verkligen en härlig lanthandel av den gamla skolan. Lite mer personligt, lite mer närproducerat och inte så... noga.
Inredningen bestod bland annat av pärlspånt, skomakarlampor, gamla handelsdiskar, ett handhyvlat brädtak, diverse burkar och skyltar. Och så ungefär två exemplar av varje matvara.
och vad är bättre medicin än att åka och titta på ett gammalt hus?
Det var visning på det här huset som jag har spanat på länge
så dit åkte jag i gott sällskap med min lika husgalna farbror
Huset är väldigt välbevarat och riktigt spännande!
Ett sånt där hus som man kan gå vilse i...
Men det är ca 120 kvadratmeter för stort för mig och ligger ganska nära en väg
så det är inte helt perfekt för en ensam ung dam
Om inte:
1) Någon vill köpa det ihop med mig (huset har två stora lägenheter vilka gott och väl rymmer en normalstor barnfamilj vardera)
2) Damen startar en verksamhet i huset tex en byggnadsvårdsbutik (he he). Det är klockrent för det ändamålet nämligen. Man kan till och med göra det à la Gysinge och måla det glatt i himlens alla olika nyanser av linoljefärg. Läget är toppen, och huset skulle kunna rymma butik på nedervåningen och bostad på övervåningen....
Någon annan som är sugen kanske?
Fint är det iaf, och billigt!
En bit därifrån stannade vi till vid Bäcks lanthandel, också det en upplevelse. Jag har faktiskt aldrig varit där inne tidigare fast jag har åkt förbi många, många gånger. Men det är verkligen en härlig lanthandel av den gamla skolan. Lite mer personligt, lite mer närproducerat och inte så... noga.
Inredningen bestod bland annat av pärlspånt, skomakarlampor, gamla handelsdiskar, ett handhyvlat brädtak, diverse burkar och skyltar. Och så ungefär två exemplar av varje matvara.
Olika takkonstruktioner
Jag har inte reflekterat så mycket över takkonstruktioner
har helt enkelt inte insett hur olika tak kan vara konstruerade
och att taket på mitt torp är av en gammalmodig och därför ovanlig konstruktion
Men när man pratar om mellanbjälklag och deras funktion blir det plötsligt av vikt även hur taket ser ut
För ett tak uppbyggt på takstolar belastar husets längsidor
och ett åstak bara kortsidorna
Och mitt torp har alltså ett åstak.
Detta gör att konstruktionen inte är lika beroende av att mellanbjälklaget hjälper till att hålla samman långsidorna.
Har du takstolar i ditt hus är det alltså inte lika käckt att såga av de inre takbjälkarna.
Så gör inte det! Ok?
På den här bilden kan man se "åsarna" dvs de runda stockarna som vilar på gavlarna och bär upp yttertaket:
har helt enkelt inte insett hur olika tak kan vara konstruerade
och att taket på mitt torp är av en gammalmodig och därför ovanlig konstruktion
Men när man pratar om mellanbjälklag och deras funktion blir det plötsligt av vikt även hur taket ser ut
För ett tak uppbyggt på takstolar belastar husets längsidor
och ett åstak bara kortsidorna
Och mitt torp har alltså ett åstak.
Detta gör att konstruktionen inte är lika beroende av att mellanbjälklaget hjälper till att hålla samman långsidorna.
Har du takstolar i ditt hus är det alltså inte lika käckt att såga av de inre takbjälkarna.
Så gör inte det! Ok?
På den här bilden kan man se "åsarna" dvs de runda stockarna som vilar på gavlarna och bär upp yttertaket:
Takhöjds-tjat
Ett av de största problemen att lösa på torpet har varit hur jag ska öka takhöjden inne i torpet. Den var bara ca 1.70 när jag köpte det. I början funderade jag på alternativet att lägga in ett extra timmervarv längst ned när jag ändå skulle byta syllarna. Men sen kom jag fram till att det skulle förstöra husets proportioner för mycket och dessutom göra så att fönstren hamnade för högt upp i rummen. Sen rev jag ut hela mellanbjälklaget, tog bort taket i rummet och golvet på vinden och sågade helt sonika av bjälkarna. Det blev då öppet hela vägen upp till nock och ett tag övervägde jag att behålla det så för det gav en sån härlig rymd i huset och en fin överblick över husets konstruktion. Men så tog byggnadsvårdaren i mig överhanden igen; jag vill ju ha traditionella, ombonade rum med vitmålade brädtak, taklister och en bård. Jo jo.
Så hur ska jag nu sätta dit de nya takbjälkarna? Det är inte så lätt eftersom bjälkarna är längre än rummet och allmänt otympliga. Jag har tänkt mycket fram och tillbaka på detta och funderat på alternativet att lyfta huset upptill för att på så vis kunna kunna timmra in nya takbjälkar en bit högre upp än de gamla. Men att lyfta hela huset så högt upp känns väldigt svårt och otroligt omständigt. Slutligen har det lutat åt att såga upp ett hål i väggen och helt enkelt skjuta in de nya bjälkarna tvärs igenom huset ifrån utsidan. Det känns genomförbart och relativt enkelt men lösningen har en stor nackdel, gör jag på detta sätt får jag ett nytt bjälklag att spika tak och golv i men det finns inget som håller ihop husets långsidor och risken finns alltså att väggarna börjar puta lite utåt...
Jag bestämde mig för att fråga Gård & Torp´s expertpanel innan jag gjorde något mer. Kanske skulle de kunna hjälpa mig att komma på en lösning som var både hållbar och historiskt förankrad?
Jag var lite nervös eftersom frågan har ställts tidigare till Gård & Torp och man fick då det här svaret. Den som frågar får i princip höra att de köpt fel hus och att en takhöjning skulle göra att huset förlorar hela sitt kulturvärde...
Men i det nya numret som kom idag fick jag svar, och det var mycket mer positivt!
Per Zackrisson som svarade på min fråga tycker att jag ska göra på det sättet som jag tänkt men laxa bjälken i ändarna och använda kilar för att få fast dem. På det viset kommer bjälkarna både ligga ordentligt på plats och binda ihop ihop husets långsidor. En väldigt finurlig lösning, så ska jag nog göra. Tack Per!
Här är Pers skiss:
Så hur ska jag nu sätta dit de nya takbjälkarna? Det är inte så lätt eftersom bjälkarna är längre än rummet och allmänt otympliga. Jag har tänkt mycket fram och tillbaka på detta och funderat på alternativet att lyfta huset upptill för att på så vis kunna kunna timmra in nya takbjälkar en bit högre upp än de gamla. Men att lyfta hela huset så högt upp känns väldigt svårt och otroligt omständigt. Slutligen har det lutat åt att såga upp ett hål i väggen och helt enkelt skjuta in de nya bjälkarna tvärs igenom huset ifrån utsidan. Det känns genomförbart och relativt enkelt men lösningen har en stor nackdel, gör jag på detta sätt får jag ett nytt bjälklag att spika tak och golv i men det finns inget som håller ihop husets långsidor och risken finns alltså att väggarna börjar puta lite utåt...
Jag bestämde mig för att fråga Gård & Torp´s expertpanel innan jag gjorde något mer. Kanske skulle de kunna hjälpa mig att komma på en lösning som var både hållbar och historiskt förankrad?
Jag var lite nervös eftersom frågan har ställts tidigare till Gård & Torp och man fick då det här svaret. Den som frågar får i princip höra att de köpt fel hus och att en takhöjning skulle göra att huset förlorar hela sitt kulturvärde...
Men i det nya numret som kom idag fick jag svar, och det var mycket mer positivt!
Per Zackrisson som svarade på min fråga tycker att jag ska göra på det sättet som jag tänkt men laxa bjälken i ändarna och använda kilar för att få fast dem. På det viset kommer bjälkarna både ligga ordentligt på plats och binda ihop ihop husets långsidor. En väldigt finurlig lösning, så ska jag nog göra. Tack Per!
Här är Pers skiss:
10% bonde
Alltså den här solen
som liksom lyser RÄTT IN i en
Jag sprang till blomsteraffären för att fira!
Ni har säkert sett den danska TV-serien 100% bonde?
Jag tänker att om Frank är 100% bonde så är jag nog ca 10%
Med ambitionen att komma upp i 30-40 sådär
För jag vill ju också odla. (Och ha djur.)
Platsen där jag ska ha mitt köksland är utsedd sedan länge, en solig plätt på södersidan av tomten.
Det är bara tiden som saknas.
För i landet vill jag ha kryddor och grönsaker, kanske potatis, och sånt där tar ju tid.
Tid som jag behöver lägga på huset just nu.
Men så har jag samtidigt funderat över det här med vad som kan inträffa om man börjar gräva i jorden i en gammal trädgård. På frön som ligger vilande i marken i tiotals år och som plötsligt får nytt liv om förutsättningarna ändas.
Dem vill jag ge en chans!
Så jag tänker att jag kan gräva upp ett land och sedan så lite blommor där så länge.
Blommor som passar i ett köksland, kanske lavendel och ringblommor?
Eller ska jag fylla hela landet med olje lin och starta min egen linoljetillverkning?
Det är tydligen bra som jordförbättrare
och skulle vara en fin symbol för mitt byggnadsvårdande...
Jag kunde faktiskt inte låta bli att köpa en stor påse frön för tanken på ett fält av himmelsblå linblommor var så oemotståndlig...
Och en sista fråga: hur fint tror ni inte att det blir med lavendel och röd rudbeckia ihop?
som liksom lyser RÄTT IN i en
Jag sprang till blomsteraffären för att fira!
Ni har säkert sett den danska TV-serien 100% bonde?
Jag tänker att om Frank är 100% bonde så är jag nog ca 10%
Med ambitionen att komma upp i 30-40 sådär
För jag vill ju också odla. (Och ha djur.)
Platsen där jag ska ha mitt köksland är utsedd sedan länge, en solig plätt på södersidan av tomten.
Det är bara tiden som saknas.
För i landet vill jag ha kryddor och grönsaker, kanske potatis, och sånt där tar ju tid.
Tid som jag behöver lägga på huset just nu.
Men så har jag samtidigt funderat över det här med vad som kan inträffa om man börjar gräva i jorden i en gammal trädgård. På frön som ligger vilande i marken i tiotals år och som plötsligt får nytt liv om förutsättningarna ändas.
Dem vill jag ge en chans!
Så jag tänker att jag kan gräva upp ett land och sedan så lite blommor där så länge.
Blommor som passar i ett köksland, kanske lavendel och ringblommor?
Eller ska jag fylla hela landet med olje lin och starta min egen linoljetillverkning?
Det är tydligen bra som jordförbättrare
och skulle vara en fin symbol för mitt byggnadsvårdande...
Jag kunde faktiskt inte låta bli att köpa en stor påse frön för tanken på ett fält av himmelsblå linblommor var så oemotståndlig...
Och en sista fråga: hur fint tror ni inte att det blir med lavendel och röd rudbeckia ihop?
Ganska mycket tålamod
Nu är fönstren glasade och kittade!
Det var lite pyssligt men blev rätt ok till sist.
Det jag trodde skulle vara det svåra, nämligen att inte repa eller spräcka glasen, var ingen konst.
Men att få de små fönsterstiften på plats var inte helt lätt
och att dra en snygg kittkant med kniven var inte alls så enkelt som det ser ut när någon annan gör det!
Men de sista jag gjorde blev riktigt skapliga så jag får nog kläm på det till sist.
Nu ska bågarna få en vecka på sig att torka.
En lugn livsstil passar bra ihop med gamla hus.
För gamla hus har inte bråttom, tvärt om är de riktiga sölpottor.
Varken linoljekitt- eller färg är något för den stressade.
Nej det är för den som vill göra saker grundligt och som tänker långsiktigt.
Jag skulle till och med vilja säga att det är för den som kan njuta av nuet.
För hantverket kräver känsla och närvaro
och väntan kräver ganska mycket tålamod.
Det var lite pyssligt men blev rätt ok till sist.
Det jag trodde skulle vara det svåra, nämligen att inte repa eller spräcka glasen, var ingen konst.
Men att få de små fönsterstiften på plats var inte helt lätt
och att dra en snygg kittkant med kniven var inte alls så enkelt som det ser ut när någon annan gör det!
Men de sista jag gjorde blev riktigt skapliga så jag får nog kläm på det till sist.
Nu ska bågarna få en vecka på sig att torka.
En lugn livsstil passar bra ihop med gamla hus.
För gamla hus har inte bråttom, tvärt om är de riktiga sölpottor.
Varken linoljekitt- eller färg är något för den stressade.
Nej det är för den som vill göra saker grundligt och som tänker långsiktigt.
Jag skulle till och med vilja säga att det är för den som kan njuta av nuet.
För hantverket kräver känsla och närvaro
och väntan kräver ganska mycket tålamod.
Josef Frank bor i min trappuppgång!
Idag tänker jag blogga om mitt trapphus hemma i stan!
Man blir lätt blind för det där man har mitt framför sig. Varje dag.
Men mitt trapphus förtjänar nog lite uppmärksamhet.
För ärlig talat, hur många av er har Josef Franks tapeter i era trappuppgångar
-räck upp en hand!
Sen tycker jag att det är roligt att fotografera arkitetktur också.
Roligt men svårt! Och jag behöver lite mer träning...
Man blir lätt blind för det där man har mitt framför sig. Varje dag.
Men mitt trapphus förtjänar nog lite uppmärksamhet.
För ärlig talat, hur många av er har Josef Franks tapeter i era trappuppgångar
-räck upp en hand!
Sen tycker jag att det är roligt att fotografera arkitetktur också.
Roligt men svårt! Och jag behöver lite mer träning...
En föraning
Sådär ja! Nu är bågarna grundmålade.
Skoj att äntligen komma igång.
Här kan man se hur liten skillnad det är mellan den gamla färgen och den nya,
på nederstycket sitter den gamla färgen och sidostocket är nymålat
Det är blixtljuset som gör så att färgen ser så vit ut, egentligen är den mycket gråare
Det är så himla roligt att äntligen få göra någonting riktigt fint till torpet
Jag har ju mest rivit ut och tagit bort än så länge
För att ersätta med nytt så klart men på det stora hela ser ju huset mycket värre ut än innan jag satte igång renoveringen...
Att få måla fönstren och ana hur vackra de kommer bli när de är färdiga
ja det ger en kick minst sagt!
Ottosson har förövrigt fantastiskt pedagogiska instruktionsfilmer på sin hemsida
här är deras film om hur man målar fönster
Jag såg filmen EFTER att jag satt igång och måla men jag hade lyckats göra rätt ändå
Skoj att äntligen komma igång.
Här kan man se hur liten skillnad det är mellan den gamla färgen och den nya,
på nederstycket sitter den gamla färgen och sidostocket är nymålat
Det är blixtljuset som gör så att färgen ser så vit ut, egentligen är den mycket gråare
Det är så himla roligt att äntligen få göra någonting riktigt fint till torpet
Jag har ju mest rivit ut och tagit bort än så länge
För att ersätta med nytt så klart men på det stora hela ser ju huset mycket värre ut än innan jag satte igång renoveringen...
Att få måla fönstren och ana hur vackra de kommer bli när de är färdiga
ja det ger en kick minst sagt!
Ottosson har förövrigt fantastiskt pedagogiska instruktionsfilmer på sin hemsida
här är deras film om hur man målar fönster
Jag såg filmen EFTER att jag satt igång och måla men jag hade lyckats göra rätt ändå
