litettorp

Det är något fel på min dator. Hemskt tråkigt. Virus.
Det gör att jag inte kan lägga in några nya foton just nu. Fast jag har så många jag vill visa!

Så vi får hålla till godo med gamla och lånade bilder nu ett litet tag. Tänkte jag ville visa ett av de finaste hus jag någonsin sett. Det var på Gotland i somras...





Det är som ur en saga, eller hur?



Tänk att få tassa omkring med bara fötter på de där golvplankorna....
Det här rummet ser så otroligt vackert ut! Enkelt och naturligt inrett men ändå så elegant.



Det finns nog inget annat ställe i Sverigt med så många vackra gamla hus.

Så är man ökänd nu då. Som den galna göteborskan i den gamla saaben som köpte Rodins ruckel. Vi har pratat med den närmsta grannen på torpet för första gången. Och skvallret går på bygden... Man tror man är osynlig ute i skogen, men det är precis tvärt om. De har full koll på mig där ute!

Men hon var söt, en riktig gumma. Med sjalett och kjol. Grannen alltså. Och hon var från Kattunga, det var hennes barndomshem. Henne kan jag fråga om vad som helst som rör byn. Hon berättade bland annat att mitt hus är ett gammalt soldattorp. Jag anade det men visste inte säkert. Och hon sa också att alla gamla kyrkopapper från bygden brunnit upp en gång i tiden. Det kunde jag ju förstått eftersom det ligger en kyrkoruin bara ett par kilometer ifrån mitt hus.





Jag ska nog också bli en gumma! Det är så fint.

Ingen som har planer på att bli bonde i småland? Hittade en så otroligt fin gård till salu nämligen. Med anor från 1700-talet och helt omodernt med utomhusvatten och utedass. Den ligger i en liten by som heter Berg några mil norr om Växjö. En samling röda gamla gårdar på en sluttning med utsikt över sjön. Jag var i den byn förra året och blev alldeles förälskad. Ska man bo någonstans i småland ska man nog bo där!



Kolla in resten av bilderna:
http://www.hemnet.se/beskrivning/571004?r=14

Jag har impulsköpt en spegelbyrå! Det är den första möbeln jag köper till torpet. Jag har verkligen försökt vänta för jag är ju inte direkt på inredningsstadiet än. Men nu kunde jag inte hålla mig längre. Den är ju inte från 1800-talet direkt men är så underbart sliten att den nog upplevs som äldre än vad den är. Någon har tagit bort en hel del färg men inte orkat hela vägen. Fläckvis är det rosa och grå färg kvar. Och det ligger som en vit tunn hinna över allt trä. Så vill jag behålla den!



Både handtag och nyckel saknades men jag prövade en nyckel som jag hade hemma till en möbel i samma ålder. Och den passade!



Fyndade en liten ljusstake för 10kr också. Tyckte den var så söt på byrån.



GOD JUL kära ni ♥

Du som tycker om gamla hus i ett underbart förfall- åk till Berlin. Jag var där för en dryg vecka sen och Berlin är lätt att bli kär i! Det är inte klassiskt vackert direkt utan ganska grått och förfallet. Men det är väldigt kreativt och levande! Det finns mängder med stenhus från förra sekelskiftet och en del av dem- i gamla öst- är fortfarande helt orenoverade. Stuckaturer, kakel, fönster och portar en gång så eleganta och nu flagnande och nerklottrade.

Helt underbart!

En ljuskrona har jag insett att jag vill ha på torpet. I fina-rummet. Tänk vilket underbart ljus och vilken atmosfär den kommer skapa. Nästan som i en kyrka. Ni får tänka att där inte finns någon el och det behövs många stearinljus för att lysa upp ett helt rum. Jag har tänkt att det skulle vara fint med en kristallkrona som inte blivit elektrifierad. Som den här:




Det borde ju finnas tycker jag fast det verkar vara väldigt svårt att hitta en sådan. Jag frågade i en antikaffär och han pratade om fantasibelopp så som hundratusentals kronor för en sån krona. Men den kanske var för en från 1800-talet...

En annan lösning är att tillverka en själv, av kristaller, stål och ljushållare. Kan bli bra...

Men det finns ju enkla kronor utan kristaller också. Det kanske gör sig bättre i mitt gamla och enkla torp trots allt.

Den här är den finaste jag hittat efter att ha tittat runt lite. Visst är den söt?

Äntligen är jag tillbaka!

Idag drömmer jag om kök. Fast det dröjer innan det är dags att inreda...
formas ändå tankar kring hur jag vill ha det.

Platsbyggda låga och enkla köksskåp kunde nog passa. De här tyckte jag var fina:



Enkla och lite grova och rejäla möbler som det här bordet:



Det är fint att det rymmer så många också!

Så här kunde nog ett kök se ut på 1800-talet:



Med möbler uppradade längs väggarna.

En vedlår måste jag nog också ha!

På torpet bor tystnaden. Lika tät ute som inne. Man öppnar fönstret mot-ingenting. Bara stillhet.  Och en tystnad så kompakt att det susar i öronen.



Man glömmer det när man är i stan. Det går inte att föreställa sig.

Vi har fått en inneboende på torpet! Eller... ja han kanske brukar bo där, alltså flyttade in långt före mig, det vet jag ju inte säkert. Nu bor han iallafall i en låda i köket. Husmusen.

Jag hade precis förklarat för Max att jag inte alls är rädd för möss, de är ju ganska söta och jag brukar befria dem när Totte har fångat någon. Men de är inte lika söta i kökslådor, speciellt inte när man inte vet att de bor där och öppnar lådan för att leta efter något!

Jag skrek i högan sky av ren skräck! Både Olle och Max kom rusande för att kolla vad det var med mig.

Musen skrek också! Upprörd antagligen över att jag väckt honom eller nåt.

Jag stängde lådan igen, illa kvickt och har lämnat den så. Snäll som jag är så ville jag inte slänga ut honom på gatan alldeles ensam i mörkret och kylan. Bara han håller sig i lådan och lovar att flytta därifrån till våren så är det ok att han bor hos oss.



(Musen på bilden har inget med musen i torpet att göra)

På begäran, ett inglägg om Olle i torpet:



Olle delar inte riktigt min passion för gamla hus. Så är det tyvärr. Han har blivit indragen i många gamla ruckel och ödehus, såna som jag älskar att utforska, men han vill alltid därifrån illa kvickt. Tyvärr gäller lite samma sak i torpet. Olle förstår inte varför vi är där när vi kan vara hemma. Här är fuktigt, rått och mörkt och inte en enda fluffig soffa eller säng att ligga och gosa i. Till saken hör att han är rädd för de flesta djur som inte finns i stan och han känner nog hur de lurpassar på oss överallt när vi är där.

Min stackars lilla stadshund har hamnat hos en galen torparmatte!

Nu har Max rivit ut hela rummet på vinden och det var dags att börja ta upp golvbräderna. Innertaket bärs upp av tvärgående stockar och ovanpå dem ligger golvet och under dem sitter taket i nedre våningens rum. Vi var nyfikna på om det var någon form av isolering mellan brädlagren och isåfall vad för någon? Jord kanske? Eller löv? Det visade sig vara mossa! Massor av gammal, tätt packad mossa.



Det hade varit skönt att slänga ut den men den ska nog sparas och återanvändas iallafall. Det finns ju inget naturligare och mer riktigt sätt att isolera ett så här gammalt hus på.

Här står väldigt bra om olika isoleringsmaterial förr och nu:
http://www.gardochtorp.se/index.aspx?article=5861