Nyanser av grått

Äntligen har jag flyttat in!

I det första flyttlasset till torpet fanns:
Ett par trasmattor
Ett par gamla vitmålade stolar
Täcke
Kudde
Madrass
Gamla sängkläder med spetsar
Samt en liten stege (för att jag skulle kunna ta mig upp på vinden och hämta tältsängen.)

Jag trodde det skulle bli fint med trasmattor, fina stolar och spetsar. Det blev det inte. Det blev gammelmormor-tantigt och framförallt väldigt fel.

Jag märkte däremot att jag gillar att sitta och gå på mitt gamla golv, trots att det är ojämnt och maskätet och dant.
 
 
Och att plocka blommor och sätta dem i en rostig konservburk, det är fint.

 
Det där patinerade och ruffiga, det är helt klart det jag vill ha i mitt hus.

Och så har jag målat pärlsponten!
Men först penslade jag duktigt alla kvistar med schellacklösning. Det gjorde jag inte på takbrädorna, där hade jag en grundfärg istället, får se om det straffar sig.. Det är första gången jag använder schellack och det är verkligen en märklig substans, framställd av sekret från en asiatisk lus. Det är röda flingor som om dom täcks med t-röd över natten löser upp sig och blir en vätska som ungefär liknar grillolja. Denna penslas alltså sedan på kvistar för att de inte ska kåda.

Sen var det dags för färg. Jag hade köpt Allbäcks linoljefärg den här gången, tidigare har jag bara använt Ottossons. Allbäcks späds inte med lösningsmedel vilket känns bra och dessutom tyckte jag att den var trevlig att måla med.

Foder och lister är jag som ni ser inte färdig med än men jag vill inte ödsla dyrbara sommardagar på dem, dagar som behövs till målning och utvändigt arbete på huset. Småpill inomhus kan jag ägna mig åt i höst tänker jag.

Det blir otroligt fint med linoljefärgen på väggarna, jag hade nog inte förstått att det skulle göra sån stor skillnad! Ett stort lugn lade sig med en gång över rummet och atmosfären blir på en gång både ålderdomlig och harmonisk.
Kanske blev den något mörk, lite svårt att veta efter bara en strykning dock. Det här är ett rum som bara har sol morgon och kväll och som aldrig kommer lysas upp av starka lampor och måste ju också inredas därefter.
 

Hemtrevnad

Idag har jag för första gången såpskurat köksgolvet på torpet. Jag åkte därifrån innan det hunnit torka så nästa gång jag kommer dit ska det bli spännande att se hur stor skillnad det blev. Skurborste på skaft och linoljesåpa fanns redan så det var bara att sätta igång! Jag har ju den lilla fördelen att ha ett golv utan trossbotten så det överflödiga vattnet kunde få droppa ner mellan springorna utan att det gjorde så mycket vilket var väldigt bekvämt.
 
Jag tror att ett rent och såpadoftande golv kommer göra lite för hemtrevnaden på torpet nu när det drar ihop sig mot inflyttning.
 

Och så fick jag hastigt och lustigt en helt ny ide! Jag kom nämligen på att jag ska bygga ett litet tak över ytterdörren. Jag vet inte vad såna kallas, skärmtak låter lite för modernt, vi kanske kan kalla den för en
minimal farstukvist? Sådana finns i varje fall på de gamla husen i Äskhults by så på vägen hem från torpet körde jag dit och mätte, fotograferade och ritade en mall för det här lilla taket. En sån ska torpet få tänkte jag! Fint va?
 

En väl beprövad metod

Enligt mantagervadmanhaver- metoden (som var vanlig runt om på torpen förr i tiden) blev det nu till sist en del panelvirke inköpt. Jag är inte snabb, jag vet, men till sist händer det!

Det blev helt enkelt det som fanns kvar på Dalfrids lager, en trave 9" och lika många 10" brädor. Tillsammans med de 8" jag redan hade och några ännu smalare ska det nog bli fint!
 


Det känns lite pirrigt! Jag menar, inredning i all ära men det kan ju vem som helst syssla med. Att panelklä ett hus utvändigt däremot, sånt gör bara dom riktigt tuffa! Dom som nästan är riktiga snickare.

Det kommer bli ett pussel av olika bredder och jag älskar att pussla och ingen sida kommer bli den andra lik precis som det ska vara. Jag längtar verkligen efter att få sätta igång och hoppas att jag snart, snart får tid till detta.!
 
Och så har jag rumsterat om lite i rabatterna och fascinerats över vilka olika uttryck växterna får i olika sällskap. De här rosa floxen till exempel, såg grälla och hemska ut jämte de bleka malvorna men här, på husets södersida med den blåa sjön i fonden- oj, oj, oj...
 

Nu är väl iofs flox inte en sån typ av växt som passar i den vilda, ängslika delen av trädgården heller. Nej, den är nog lite mer civiliserad än så. I rabatt vill den stå. Mot vägg gärna. Den väna myskmalvan däremot, kan gärna stå och vaja i stora klungor intill stenmuren i trädgårdens utkant.

Det tar sin tid att komma fram till de här sakerna och så här håller jag på, och prövar mig fram, tills jag plötsligt vet att något blivit rätt, att en växt har hittat hem.
 
 

Ny kunskap

Som student på Bebyggelseantikvarieprogrammet har man några små förmåner. Man kan låna Gård & torp på biblioteket så att man slipper prenumerera när man är fattig student och man har rabatt på kurser på Slöjd & byggnadsvård Nääs. Vi får gå för halva priset vilket gör rätt stor skillnad. I helgen har jag gått en kurs i att putsa och mura med kalkbruk. Dels är det något som saknas på min utbildning och dels är det en kunskap jag behöver på torpet.

När man aldrig har provat något så känns det så främmande och svårt men när man har fått testa själv så är det genast så mycket enklare. Det är en sak sak att läsa om hur man utför ett hantverk och något helt annat att göra det med egna händer. Vi har fått pröva både att putsa ett hus utvändigt och träna på att mura en skorsten och vi har lärt oss mycket om bruk och varit med och blandat till det. Putsa tyckte jag kanske inte var så roligt men att mura däremot var mer min grej, att kunna det ger ju såna enorma möjligheter!

Dessutom var de två kursledarna väldigt kunniga både inom mureri och på området lerbruk så jag kunde passa på att fråga om råd angående min egen lerbruksmurade naturstensmurstock. Nu känns det möjligt att få ordning på den en dag och om jag inte gör arbeter själv så vet jag precis vilka hantverkare jag ska anlita!

Och så gör det så gott med gemenskapen, att få vara i en grupp med andra byggnadsvårdsnördar. Jag har träffat så många härliga människor i helgen och jag ska absolut gå fler byggnadsvårdskurser snart.
 
 
 
 
 

Gubben och jag

Har ni sett Gubben i stugan?
En dokumentärfilm som finns att se på SVT play.
Den är något av en instruktionsfilm i hur man lever ett lugnt och stilla liv.
En farbror i Dalarna, hans kokekaffe och hans vevgrammofon.
En människa som gör mycket små avtryck på sin omgivning.

Jag skulle kunna ha den stående på repeat dygnet runt hemma.
Eller själv skaffa mig ett sådant liv...
 
 
 
 
 

Midsommar

På torpet ser det ut så här just nu:
 
 
 
 
 
Där blommar en salig blandning av brandliljor, fingerborgsblommor, doftpioner, praktlysing, många sorters rosor, borstnejlikor, prästkragar, kaprifol, rölleka, trädgårdsiris, schersminer, fläder...
 
Allt verkar ha fått för sig att blomma på en och samma gång!
 
Jag minns första året i torpet när INGET blommade på midsommar, jag blev lite besviken den gången och bestämde mig för att göra något åt den saken. Äntligen börjar mina ansträngningar i trädgården att ge lite resultat och jag kan plötsligt ana att den trädgård som jag haft i mina drömmar nu börjar bli verklig och det känns väldigt hoppfullt!
 
Nu undrar jag egentligen bara, vad ska blomma resten av sommaren?
 
Jag har inte utfört några stordåd på torpet direkt men har pysslat med en del saker i köket. Om jag nu ska flytta in där vill jag ju att där ska vara något så när hemtrevligt och hyfsat rent. Jag har därför städat och svärtat spisen, skrapat bort färg från dörrfoder och skurat och oljat halvmånebordet som för tillfället fungerar som köksbord.
 
 
 
 
Men fortfarande bor jag alltså kvar i min lilla holk.
 
 
Tidigt, tidigt i morse vaknade jag och gick ut. Bara för att få se solen lysa från ett håll som jag aldrig sett den lysa ifrån tidigare. När solens strålar kom ifrån norr låg sjön i ett helt nytt ljus. Den var spegelblank och dimmoln svepte fram över ytan och det var midsommar.
 
 
 
 

Det är vägen som är målet

Jag har precis börjat mitt nya sommarjobb och i två dagar har jag nu varit ute i fält och inventerat vägar. För det är mitt jobb, att tillsammans med en (riktig) antikvarie åka runt på Hallands kulturvägar!
 
Det känns lite overkligt fortfarande, att jag faktiskt får betalt för något som är så roligt. Vi åker runt i vår bil, tittar, beskriver och stannar och fotograferar ofta, det passar mig alldeles utmärkt.
 
Det är en ny värld som öppnar sig för mig som aldrig studerat vägar så noga och plötsligt ser jag gamla vägräcken, randvägar, milstenar och annat överallt!
 
 
Vet ni nån vacker halländsk väg (vi inventerar bara allmänna vägar) som vi inte får missa så säg gärna till!
 
 

 
 
 

Just nu

På torpet pågår projekt Innertak i köket för fullt just nu.
Jag har kört hem alla de specialbeställda takbrädorna ifrån hyvleriet och målat dem två gånger.
Det svåra med det var att skapa plats för alla 24 brädor att ligga och torka inne i köket. Jag fick stapla dem i flera våningar i min sinnrika torkanläggning.
 
 
Och så idag började jag sätta upp dem i taket. Det är ju som bekant ganska jobbigt att spika uppåt och hålla en bräda på plats samtidigt så jag orkade inte allihop men jag orkade tillräckligt många för att se att det kommer se någorlunda anständigt ut.
 
 
 
Det känns helt overkligt om jag ska vara ärlig!
 
Men vad ni gör lämna inte eran matta linoljefärg i ert ouppvärmda hus över vintern. Det gjorde jag. Och den var nästan helt omöjlig att blanda upp igen. Men bara nästan.

Med lite hjälp av mitt torp

Mitt torp hjälper mig verkligen igenom min antikvarieutbildning och gör den både lättare och roligare. Jag tror det är en stor fördel att ha torpet att tillämpa mina nya kunskaper på och utgå ifrån och att jag har något som jag verkligen VILL lära mig mer om. Framförallt är det bra för såna som mig som har mycket svårare att lära sig saker om det inte finns något konkret att tillämpa den nya kunskapen på.
 
Det är till exempel torpet jag söker information om i arkiven, jag läser om torparna och deras familjer i kyrkoböckerna, letar efter syneprotokoll i Krigsarkivet, söker efter byggnader och vägar på gamla kartor mm mm. Min utbildning blir en förlängning av mitt fritidsintresse och på köpet blir jag en ambitiös student, himla bra! Just nu håller vi på att lära oss hantera kartor och kartmaterial i något som kallas GIS. När jag gjort klart de obligatoriska övningarna idag kunde jag passa på att leka lite med kartor över torpet! Med det här programmet kan man nämligen bland annat lägga ihop moderna och historiska kartor och det är vad jag har gjort. Genom att göra det kan man relativt enkelt se vad som ändrats i landskapet, nya vägar och byggnader till exempel. Dessutom vet man med hjälp av information ifrån den äldre kartan var man kan leta efter spår av fd byggnader och vägar (eller vad det nu handlar om) som inte är synliga på en modern karta. Riktigt detektivarbete blir det!
 
Här nedan är en karta jag gjort idag som är en sammanslagning av information ifrån en karta över torpet ifrån 1890-tal med nyare vägsträckningar (de röda vägarna), kraftledningar, vattendrag och byggnader. Det går inte att passa ihop kartbilderna exakt och jag är ju dessutom nybörjare på detta men vissa förändringar kan man utläsa med säkerhet. Till exempel syns det ju tydligt att vägen som går fram till mitt hus (Floringsås) har fått en ny sträckning. En annan spännande sak är att det på den gamla kartan finns ett torp (Böresmossen) markerat på berget på andra sidan sjön från mitt torp sett. Det går inte någon väg dit längre och huset finns inte kvar men med hjälp av den här kartan borde jag kunna hitta dit relativt lätt och se om det finns några spår kvar av det. Jag hade också om jag velat kunnat lägga in även tex höjdkurvor i min kartbild och då gjort det ännu lättare att orientera sig.
 
 
Tack för hjälpen torpet!

Skorstensnytt

 
 
Jag har haft en Saab full med antikvariestudenter på torpet idag!
Det är alltid spännande och lite jobbigt att visa upp torpet för någon för första gången, och de här människorna som kommer se alla "fel" jag har gjort är ju extra läskiga... Men jag tror att dom fattade grejen och det kanske inte är så svårt en sån här solglittrande dag i maj.
 
Vi har mest slappat men ett par saker blev ändå uträttade. Jag hade tänkt att utnyttna tillfället till att klättra upp på taket och studera skorstenen för första gången. Det känns liksom bra att ha några människor där då som kan ta emot mig när jag faller... Men jag vågade faktiskt inte, det visade sig vara bra mycket brantare än vad jag trott. En lite mindre höjdrädd klasskamrat klättrade upp istället och jag har nu fått foton däruppifån (det är som att få de första bilderna ifrån månen ungefär...)
 
 
Skorstenen är sammansatt av flata stenhällar som är täckta med puts, en väldigt fin konstruktion tycker jag!
 
 
Invändigt ser man att både skorsten och murstock är helt i sten, väldigt fint tycker jag! Någon som är bra på sten? Är det skiffer i de övre skorstenshällarna?
 
 
Och med förenande krafter och ett spett kunde vi sen också flytta på den enorma trädstammen som legat mitt på tomten i fyra år nu! Jag hade nog tänkt att den aldrig skulle komma därifrån och det var häftigt att känna vad starka man är när man är många tillsammans.
 
 
Sen är det ju något med torpet som gör att de flesta som kommer dit blir alldeles lugna...
 
 
 
 
 Det var mysigt!

Dagen då träden slog ut

 
Härom dan började jag nästan gråta när jag kom till torpet, så vackert tyckte jag att det var. Detta säger väl antagligen mer om mig än om torpet men ändå... Det är fint nu.
 
Trädgården fick nya tillskott i form av ett löjtnantsghärta vid ingången, en massa pärlhyacinter som jag snott med mig från stan och ett land med ringblommor. Och växterna fick en hel murarkärra full med koskit i påskpresent!
 
 
Sen gav jag mig på takbjälkarna i köket som behövde justeras lite för att ligga i våg och ge ett plant underlag till innertaket. Nu är nämligen pärlsponten uppe på alla väggar och jag har beställt takbrädor. Det blir 195mm breda, hyvlade och spontade brädor. Väldigt lika de som satt i taket tidigare men som tyvärr inte gick att återanvända. Det var nämligen ett hopplock av olika längder som satt i kökstaket och de få som var hellånga lyckades jag spräcka när jag tog ned dem...
 
 
Och så högg jag ned en stor buske som började skymma utsikten utanför köksfönstret.
Här kan man nu sitta och se ut över sjön. Om man inte har något bättre för sig...

Guld och diamanter

Håll i er nu mina vänner för nu ska ni få se något riktigt fint!
I söndags var jag och pappa på en tur och tittade på ett hus.
Det kostar nästan ingenting men tyvärr ändå mer än vad jag som fattig student kan få fram just nu.
Och det är stort! För stort för en enda person.
Jag tänker att vi egentligen borde gå samman några stycken och köpa det bara för att det ska räddas.
Man skulle ju kunna ha det och... åka till ibland.
Det finns utanför Brålanda i södra Dalsland.
Någon som vill? Eller är det kanske någon som känner sig manad att köpa det själv?
Jag vet nämligen inte vad jag ska ta mig till när jag hittar såna här ställen.
Det känns som om jag upptäckt en ovärderlig skatt!
Något ömtåligt och vackert och jag bara måste se till att det bevaras.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Insikt

Efter mycket om och men har jag nu fått veta att mitt torp har varit ett soldattorp. Eller om jag ska vara exakt, torparen August Rodin som var den andra torparen på mitt torp var soldat. Detta fick jag veta då jag sökte efter honom i ett register över invånare i Sverige år 1890 på Landsarkivet. Jag har nämligen försökt att reda ut detta ett tag utan att få någon riktig klarhet förrän nu. Till exempel är mitt torp av någon anledning inte utmärkt med St som i soldattorp på gamla kartor utan endast med ett T. Detta är annars det enklaste sättet att få reda på om ett torp varit ett soldattorp.
 
Jag bestämde mig för att fira min nya vetskap med att titta på TV-serien Raskens som finns att se på SVT:s öppna arkiv. Under åtta timmar i förra veckan levde jag mig in i livet på ett soldattorp i slutet av 1800-talet och blev väldigt fäst vid Ida och Gustav och deras familj. Men ju längre jag såg ju mer beklämd kände jag mig. Det är som om jag först nu förstod hur mycket slit och svält och sorger som faktiskt finns lagrat i dessa små stugor. Barn dog faktiskt och människor svalt och slet ut sig.
 
Jag förstår plötsligt varför folk bygger nya hus, varför männsikor vill glömma och börja om. Jag har undrat varför så få människor i trakterna kring mitt torp tycks se värdet i den gamla bebyggelsen och jag har tyckt att det är förfärligt hur mycket av det gamla som rivs eller moderniseras. Men trakterna där mitt torp ligger har varit väldigt fattiga, kanske är det helt naturligt att inte så många som lever där vill blicka bakåt och minnas det som varit. Många människor som har sina rötter och sina förfäder där har också minnet av en annan tid med sig. Annat är det för mig som inte alls har någon anknytning till platsen sedan tidigare.
 
Samtidigt kan jag känna en ännu större respekt och vördnad nu. Jag kan ana vad det kostade att bruka den lilla magra åkerlappen och jag förstår att ingen förändring och förbättring av stugan var självklar- tänk vad lyckliga de ska ha varit då järnspisen sattes in och man inte längre behövde laga mat över öppen eld! Men jag kommer inte romantisera torparlivet på samma sätt som jag har gjort tidigare, den största insikten torpet gett mig är den om hur bra jag har det idag!
 
 

Allt jag behöver

Jag har insett att jag inte har några vaser på torpet så en dag gick jag ner i min skattkammare och sökte efter en ibland alla mina torpskatter. Jag har vid det här laget en ganska stor samling föremål som väntar på att få komma fram i ljuset den dagen det ska inredas på torpet.
Vissa saker har legat nedpackade i fyra år redan och jag vet inte riktigt själv vad jag har längre.
Men två saker jag kunde kalla vas hittade jag!
 
 
Och lyckan av att plocka blommor i den egna trädgården
och ställa i det egna fönstret...
 
 
Det behövs inte så mycket mer egentligen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det har varit fler göteborgare på torpet

Jag gjorde ett sånt fint fynd igår.
På vinden, intill murstocken låg en tunn liten bok. Jag såg den först inte för den var alldeles täckt av damm men när jag borstat av den lite såg jag detta:
 
 
Någon har sytt ihop revan i pärmen och visst värker det lite i hjärtat när man ser det?
 
När jag öppnade boken såg jag detta:
 
På pärmens insida står det:
 
Dena Bok
Tillhör
mig
johan
Larsson
1878
Göteborg
 
Sen verkar någon ha skrivit till senare
Herr (och ett namn jag inte kan läsa, kan ni?)
Björketorp
Sveden
 
Vilka är detta nu då? Jag känner inte till namnet Johan Larsson och tror inte det har bott någon sådan på torpet.
Hur har den kommit ifrån Göteborg till Björketorp?
Och varför står det Sveden??
 
Slutligen undrar jag förstås vad det är för bok, kan det vara en katekes?
En katekes är ju något jag bara hört talas om men aldrig sett.
Den är ganska tunn och verkar bestå av frågor och svar om Gud...
 
 

RSS 2.0