Smultronröd

Torpet är nu oåterkalleligen rött och jag tror jag börjar vänja mig. Som ett stort moget smultron ligger det i backen och lyser i allt det gröna. Och på sätt och vis har det förvandlats till sig själv igen eftersom det var rödfärgat när jag köpte det.
 

Men med den nya färgen kommer lite nya frågor, för vad gör jag nu med fönster och dörrar?
Under målningen röstade vi bort målade "foder" runt fönstren. Utan foder ser fönstren mindre men också äldre ut och jag tycker det är fint men det är inte givet. Och vad ska fönstren ha för färg? Jag tycker att de ser ok ut som det är nu men kanske lite hårt? En varmare ton skulle ge ett mjukare uttryck. Och det vita, ska det vara kvar? Egentligen vill jag ju inte ha något vitt på mitt hus... Pust!

En annan fråga är dörren, själva den ska inte målas men ska jag kanske måla några detaljer runt den med linoljefärg? Tröskeln tex och brädan ovanför? Och det lilla taket hur ska jag göra med det? Det är enkelt och fint när allt är rött men det ger samtidigt ett lite tungt och slutet intryck. Väldigt mycket rött blir det också. Och jag är frestad att lyfta fram dörren lite mer...

Jag har några röda inspirationshus
som den här pärlan som ligger ute på Hemnet:
 
 
Och Lars Sjöbergs Salaholm:
 

Som ni ser har bägge husen allt annat än enkla vita foder. Jag gillar livet som färgen tillför och värmen från de varma mjuka tonerna. Men passar sådana färgsättningar även på små enkla torp?
 
Och så detta från en gammal Hemnetannons som visar att vitt också kan vara fint:
 

Vad tycker ni?
Alla förslag och åsikter mottages tacksamt!

Sommartorpet

Det är sommar på torpet och jag försöker att göra så lite som möjligt.
Det jag behöver nu är vila och avkoppling och inga stora projekt att ro iland
men det är lättare sagt än gjort när det alltid finns massor att göra.
 
Så jag tränar mig på att bara titta på molnen
lyssna på humlornas surrande
och låta tankarna fladdra vart dom vill
 
Påminner mig om att det är det jag tycker allra mest om...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det var inte jag!


 
 
 
Det bara såg ut så här en dag när jag vaknade, det är sant!
För jag skulle väl aldrig få för mig att måla mitt hus rött, eller?
Jag har ju precis bestämt mig för att INTE måla det. Inte någonsin.
Och ändå.
Men alla kan ju hamna i dåligt sällskap,
bland en massa byggnadsvårdare som älskar rödfärg
och bland vackra rödfärgade hus.
Alla kan ju vara lättpåverkade och impulsiva ibland, eller hur?
Alla kan ju känna längtan efter lite värme och kärlek
och vilja ha ett hus som stålar och ler.
 
 
 
 

Medaljonger och romber i all ära

Jag har köpt en tapet till "vardagsrummet" i torpet, ett stort beslut för mig kan jag lova! Och det blev en nytillverkad designertapet, något jag verkligen inte trodde skulle hända. Inget limtryck och ännu mindre lumppapp och schablonmåleri alltså...
 
Den är beige och blå med ett jugendmönster föreställande rosor och kejsarkronor som slingrar som om varandra.Så här:

 
Medaljonger och romber i all ära men jag vill ha tapeter som gör mig lycklig. Och jag går inte igång på 1800-tals mönster, jag går igång på blommor!
 
Jag har drömt om den här tapeten i flera år men inte tänkt att den skulle passa på torpet men nu skulle den plötsligt försvinna ur sortimentet och var samtidigt nedsatt i priset vilket fick mig att tänka över saken en gång till. I rött och grönt är den helt galet fin också men jag tror det skulle bli för mycket för ett så litet rum. Och jag har tänkt mig en blå tapet i det här rummet. Blå och blommig allra helst. Förhoppningsvis kommer den skära sig alldeles precis lagom mot min mörkgröna kakelugn!
 
Dessutom ändrade jag åsikt om jugendtapeter i 1800-tals hus när jag nyligen hälsade på en vän som hyr ett 1800-tals hus i Skåne. På vinden satt den här gamla tapeten och var hur fantastisk som helst. Och den passade inte ett dugg dåligt i det gamla 1800-tals huset!
 
 
Varför nytrycks inte såna här mönster undrar jag? Det kan väl inte bara vara jag som blir lycklig av dem? Alltså jag vet ju att det nytrycks tapeter med jugendmönster men inte de allra mest fantastiska och färgsprakande. Inte mig veterligen.
 
Kanske kan det här tapetköpet fungera som motivation att ta mig an renoveringen av rummet. Ett mål i sikte. Jag längtar nämligen väldigt mycket efter att få sätta upp dem!

Landskapsvård

Jag är precis hemkommen ifrån en sommarkurs i agrarhistoria på SLU i Ultuna där jag har fått så mycket bra ny kunskap. På två veckor har vi bland annat lärt oss hur man hässjar hö. Hur/ varför man ringbarkar träd dvs hur man har ihjäl en asp utan att få miljarder rotskott. Hur man får en tall att utveckla fetved, jag som trodde att man var tvungen att vänta i 150år och så tar det bara 3år! Hur man fäller ett träd med yxa, jag var grym på det! Hur svedjebruk går till, fast på grund av vädret kunde vi aldrig elda tyvärr. Och så har vi lärt oss hur man bygger en gärdesgård och känt på hur mycket jobb det är med det.
 
Kursen är ganska praktiskt inriktad och det är så skönt att få lära sig med kroppen efter ett långt år i skolan där jag bara använt huvudet. Och under de praktiska övningarna har vi dessutom varit på Linnes Hammarby och en finare skolmiljö är svårt att tänka sig.
 
Jag älskar kunskap som gör mig fri att klara saker själv! Att fälla ett mindre träd känns numera som en baggis tex. Och så fantastiskt att kunna ordna egen fetved hemma på tomten! Det mesta är dessutom så enkelt när man väl vet hur det ska göras.
 
På kursen har vi även lärt oss att känna igen ett antal blommor och gräs, framförallt såna arter som gynnas av hävd och trivs på näringsfattig mark. Tänk vilken skillnad sådan kunskap ändå gör. Nu längtar jag efter att åka till torpet och inventera vilda växter. De är inte bara blommor och gräs längre utan är speciella och värdefulla. Det jobbiga är bara att jag nu har kärat ner mig i en mängd olika ängsväxter som jag aldrig hade träffat förut och som tyvärr kommer bli svåra att hitta på Hisingen och kanske även på torpet. Nu när jag vet att marken kan vara full av jungfrulin, brudbröd och kattfot så vill jag så gärna att den ska vara det lite oftare. Och att fler kan få se den där mångfalden och skönheten som skulle kunna finnas och som för inte så längesedan faktiskt har funnits.
 
Kursen fortsätter i augusti och då ska vi lära oss ännu mer spännande saker.
 
Denna bilden är tagen av vår kursansvarig Karin och föreställer oss när vi inventerar växter i en hage på Linnés Hammarby.

Beslut i takfrågan

Jag har tänkt mycket på det här med taket och vad jag ska göra med det och jag har funderat på att behålla det nuvarande plåttaket men insett att det inte är i något vidare skick. Det har hål och otätheter och har nog faktiskt gjort stt. Jag har också övervägt att lägga pannplåt på taket istället för den nuvarande sinuskorrugerade och har till och med försökt undersöka hur vanligt förekommande det är med pannplåt på taken i Marks kommun. Har det varit vanligt? Ja, jag hittade det faktiskt här och var när jag började leta, så det finns. Men det verkar bara ligga på ladugårdar och den sinuskorrugerade är väldigt mycket vanligare.
 
Sen funderade jag på tegel. Jag har en bild av att gammalt enkupigt tegel är lite knivigt att lägga och att det lätt kan gå sönder om man kliver på pannorna. Dessutom kostar gamla enkupiga pannor lite att köpa nuförtiden eftersom de är ganska populära. Tvåkupigt då? Så förfärligt fel är det väl ändå inte? Och det var då jag kom på det. Fråga mig inte hur jag inte kan ha tänkt på detta tidigare men för många år sedan när min mamma la om taket på logen på vår släktgård bytte hon ut det gamla tegeltaket mot ett plåttak. Och jag tjatade på henne om att vi skulle spara de gamla pannorna. En del sålde hon men en hel del blev också sparade. Idag var jag där för att titta på dem och hittade drygt 1500 pannor. Med nockpannor och allt. Det är alltså tvåkupigt lertegel från Nabbensberg. Färdigpatinerat och jättefint. Och det är gratis och har en gång använts på mormor och morfars gård. Jag tror bestämt att saken är avgjord! Hur jag ska lösa detta praktiskt vet jag inte än. Kanske behöver takkonstruktionen förstärkas om den ska orka bära ett tegeltak som ju väger bra mycket mer än plåt. Men jag tar ju som vanligt en sak i taget och det ska nog gå att lösa på nåt sätt.
 
 
 
 
 

Innaför tröskeln

Nu har jag försiktigt klivit innanför tröskeln och så smått börjat ägna mig åt huset igen.
 
 
Det första jag vill är att göra köket till en ljus, varm, trygg och ombonad plats där jag kan trivas. Än så länge har jag städat, tätat mot drag och tagit ner det stora snåret av snöbär utanför fönstret så att mer ljus ska komma in genom fönstret. Och så har jag inrett lite.
 
 
Den gamla kommoden som följde med vid köpet har kommit till användning igen och har nu blivit min tvätt- och städmöbel. Även den gamla städutrustningen fanns i gömmorna; disktrasan i linne har jag köpt ny men allt annat så som borstar, skyffel, diskbalja o dyl fanns i huset.
 
 
För att få en lite trevligare och rymligare matplats ställde jag dit ett större bord. Det gamla ådringsmålade klaffbordet har jag haft hemma på vinden i många år och nu tänkte jag testa och se om det passade på torpet. Det är väldigt slitet och jag har varit helt inställd på att måla om det alternativt täcka det med en stor linneduk. men när jag ställde dit det kändes det fullkomligt rätt. Ingen duk kommer i närheten av det här bordet!
Konstigt nog äverkar det vara större risk att möbler och föremål är för "fina" för min smak än tvärt om. Men riktigt hur väl mågot passar vet jag inte förrän det står på plats vilket gör det lite svårt att köpa saker till torpet. Tur då att det mesta är hittat och återvunnet!
 
 
 
 
 
 
 

Mellan raderna

Jag är inte lika mycket på torpet som vanligt och jag har mina skäl. Jag kanske berättar om dem snart.
Det blir enstaka dagar med enstaka aktiviteter just nu.
Ställa den omkullblåsta husvagnen upp igen. Plantera en massa små lökar och plantor som jag fick gräva upp hos en snäll granne. Elda upp den enorma högen med gammalt skräp som samlats utanför tomten under många år. Premiärbada. Sätta potatis. Där är jag nu.
Jag frågade min morbror som brukade sätta potatis med min morfar bonden. Han sa att de alltid satte den 1:a maj. En fot mellan knölarna och två mellan raderna. Så ville jag också göra, även om min potatisåker bara blev 4 kvadrat och 1:a maj blev den 3:e. Stora bonde-fötter fick det bli och jag tog jättestövlarna på. 3x5 potatisar är nu satta. Mitt livs första. Må de nu trivas.
Kunde även sätta min lilla vinbärsbuske som jag drivit upp från sticklingar och MÄNGDER med blomfröer. Jag satsar som vanligt på lätta sorter i stora mängder. I år dessutom enbart såna som inte behöver förkultiveras.
 



Än så länge är det bara trädgård och inget hus alltså.

Litet skrivbord

Jag var på kurs för ett tag sen, en grundkurs i finsnickeri på Slöjd och byggnadsvård Nääs. Jag försöker att bara gå kurser som jag ska ha någon praktisk användning av på torpet efteråt och för att gå den här kursen var min ursäkt att jag behövde komplettera det här gamla skrivbordet.
 
 
Jag fick bordet eftersom det saknar låda och är allmänt slitet men det är riktigt gammalt, handgjort och välarbetat och förtjänar att leva och brukas vidare tycker jag.
 
Det visade sig när jag anlände till kursen att någon redan hade tänkt på det här med gamla skrivbord som förlorat sin låda. Någon som Lars Sjöberg till exempel. Han hade faktiskt skrivit flera böcker om min låda redan. Tack Lars! Därmed fick jag snabbt ritningar på en passande låda som bara var att anpassa efter måtten på mitt skrivbord.
 
 
Det blev först mycket mätande, ritande, sågande och hyvlande och sedan zinkades lådans delar ihop. Till min hjälp hade jag japansåg och stämjärn.
 
 
Även om jag tycker bäst om att jobba med handverktyg, (stämjärn är lite av en favorit), så var det väldigt nyttigt att lära sig hantera de stora maskinerna; bandsåg, cirkelsåg och plan- och rikthyvel. Jag har sån respekt för dessa maskiner och har tänkt att det är bäst att undvika dem i möjligaste mån. Men det gick faktiskt fort att bli trygg i att använda dem och de ökar ju möjligheterna att jobba lite snabbare och lite större om man vill. Och framförallt ökar det förståelsen för vad snickeri idag innebär egentligen. Och förståelsen för vad handgjort innebär...
 
Det här borde jag gjort för länge sen och jag kan verkligen rekommendera att gå en snickerikurs!
 
En knopp och två lager färg senare ser bordet ut så här:
 
 
Det blev lite väl vitt, jag hade tänkt mig det ljusgrått, och så behöver det strykas en gång till men annars ser det ju ganska bra ut tycker jag.

Snödropp

Jag tänker mig att vårvinter har ett samband med snödroppar. Och att snödroppar i sin tur har ett samband med snödropp från taket. Och jag tänkte mig att detta antagligen hände just nu på torpet och jag hade rätt.
 
Om det finns en årstid mellan vinter och vår så är den alltså nu, åtminstone här. Och hos mig betyder vårvinter beskärning av äppleträd, kalkning av fruktträd, rosor, pioner och syrener och rensning av fågelholkar. Och upptäckten att de flesta hade valt mossa men att en familj hade byggt sitt lilla bo av löv.
 
Och vad jag tycker om den här känslan av att vara ett med en plats. Vad jag är lyckligt lottad som får känna den och vad synd det är att inte fler får det. Jag föreställer mig att detta är att bo- på riktigt. Att människor inte är gjorda för att bo i betongkuber. Men vad vet jag om andras drömmar... Jag vet bara att i ett gammalt hus som måste underhållas och med en trädgård som gränsar till vildmark bor man med hela kroppen.
Och att kroppen och själen hänger ihop.
 
 

Inget märkvärdigt. Ganska märkvärdigt.

När man renoverat färdigt alla sina fönster och inte vet vad man ska ta sig till med sitt stora byggnadsvårdsabstinens så här års så kanske det kan vara en bra ide att börja slöjda?
Själv arbetar jag ju numera i en byggnadsvårds- OCH slöjdbutik och känner mig därför manad att utforska slöjdkonsten lite närmare. Mitt första försök blev att prova på luffarslöjd. Jag tycker det är fint och faktum är att luffarslöjdade föremål borde passa rätt bra in i en liten allmogestuga som min.

Dessa kreationer slöjdade jag ihop ganska kvickt och jag känner mig riktigt nöjd! De ska nog få hänga i köket på torpet tror jag. Eller i sovrummet kanske, om jag någongång får ett sånt.
 
 
Krokar är bra att börja med, de är små och enkla men ändå användbara. Allt man behöver för att sätta igång är en tång och trådar i två tjocklekar. Och jag tänker att ibland behöver kanske inte det man gör vara så märkvärdigt, man blir lycklig bara av att göra något med sina händer.
 

Nåt för dom som väntar

Gud, uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut...
 
Visst räcker det med att man har passerat årsskiftet för att man ska få börja drömma om blommor?
Här i Göteborg blommar faktiskt snödroppar, är det inte redan vår då? Typ?

Jag har iallafall lånat ett par trädgårdsböcker på biblioteket och tjuvstartat våren lite.

Den ena handlar om Tasha Tudors trädgård och är nog väldigt inspirerande för vem som helst som gillar trädgårdar och alldeles mitt i prick om man har en grå liten stuga i en solig backe och önskar en trädgård med ett överflöd av gammaldags växter...

Efter bara en kort stunds läsning insåg jag att jag:
1) absolut måste anlägga en förjätmigej-stig
2) absolut måste ha en stor älvring av vita fjädernejlikor runt den gamla björken mitt på tomten
3) antagligen blir tvungen att göra en stensatt terass med trappa bakom huset där trädgården sluttar ner mot sjön...
 
De här bilderna från "Tasha Tudors trädgård" hittade jag på nätet:
 
 
Sen läste jag den här lilla pärlan, nåt för den som liksom jag tycker om den där blandningen av natur och kultur som finns i gamla övergivna trädgårdar. Boken är skriven på 80-talet av en kvinna som ägnat sig åt att inventera trädgårdar som varit övergivna länge, mest tillhörande torp och mindre gårdar. Här möter man dem allihopa; vintergrönan, syrenen, trädgårdsirisen, brandliljan och den dubbla påskliljan. Alla växter från förr som överlevt länge, länge utan kärlek och omsorg, bland annat på mitt eget torp. Själv blir jag väldigt sugen på att lära mig ännu mer om gamla kulturväxter och kanske ge mig ut och inventera lite på egen hand.
 
 
 

Naturens krafter

Idag åkte jag till torpet för att se efter så att inte Egon hade ställt till med några hyss. Det står ju några gamla träd nära huset som skulle kunna göra en del skada om de blåste ned åt fel håll.
Tack och lov hade de inte gjort det!
Men en del av det virke som jag har liggande utomhus hade surfat iväg ett par meter
och så hade detta hänt:
 

Jag blev så full i skratt för det såg ju hemskt roligt ut! Men om jag hade legat och sovit där inne när den blåste omkull hade jag nog inte varit lika glad. Antagligen kommer jag inte vara så full i skratt den dagen då jag ska försöka få upp den på alla fyra igen heller...
 
I övrigt var det idylliskt vackert. Det var roligt att få se torpet inbäddat snö!
 
 
 
 
 
 
 

Fulhetens försvar

Efter att en lärare på min utbildning hävde ur sig att han tyckte att mitt torp såg ut som något ur Twin Peaks (och inte på ett bra sätt) har jag funderat lite. Varför måste alla torp vara perfekta och gulliga egentligen? Kan dom inte få vara lite brokiga, egenhändigt lagade och märkta av tiden? Att de står kvar och används måste ju trots allt vara det viktigaste och inte att de uppfyller "bilden av det perfekta torpet". Eller?

I modern antikvarisk anda har jag nu (lite trotsigt) börjat försvara torpets "fulhet" (som jag ju på sätt och vis tycker är finhet). Som plåttaket till exempel, måste det verkligen bytas ut? Varför måste ett 1800-tals torp ha lertegel, spån el dyl på taket? När denna fantastiska sinuskorrugerade plåt har gjort så mycket gott för torpet och är minst lika äkta som något annat?

Sån här blir man av att studera till antikvarie men kanske är det bra? Att se värdet i alla tillägg på en byggnad gör ju renoveringen/ restaureringen både enklare och billigare! Inget behöver ju bytas ut, endast lagas och underhållas... Perfekt ju!

Nu tänker jag på allvar försöka omvärdera plåttaket och fundera över om det går att behålla och hur man i så fall underhåller det. Kan man måla det kanske? Tips mottages tacksamt! Vem vet, kanske byter jag ändå ut det så småningom men då har jag ju åtminstone tänkt över saken ordentligt.

mmm...plåt!
 
 
 
 

Tapeter från Kvarnbyn

Förra helgen var det "jul i Kvarnbyn" med massa hantverkare som ställde ut, öppna museer mm. Lim & handtryck var också öppet och där kunde man bl.a. få en visning av deras tryckmaskin, den sk rosenmaskinen, och lära sig tapetsera med deras tapeter som ju ska kantskäras innan uppsättning. Det här får ni inte missa nästa år om det blir av då igen, det var supertrevligt! Och Kvarnbyn är ju en av de absolut mest spännande och fina miljöerna i Göteborgstrakten.
 
Jag besökte Mölndals stadsmuseum för första gången också, det är ett kulturhistoriskt museum med mycket roliga prylar och inredda miljöer från olika tidsepoker och är väl värt ett besök. I museibutiken fanns mycket skoj att köpa och bland annat sålde de tapeter från Lim & handtryck med ett mönster ifrån Kvarnbyn. Tapeten finns inte i deras vanliga kataloger och kostar lite mindre. Ett litet tapet-tips alltså till den som vill ha Lim & handtrycks tapeter men inte riktigt har råd med de vanliga kollektionerna.
 
Tapeten har ett mönster från ca 1870-tal och finns i två färgsättningar; ultramarin på ofärgat papper och vitt tryck på beigefärgat papper. Den passar nog finfint i ett 1800-tals torp tror jag! (Och ja, jag har förstås funderat på om den skulle passa i mitt torp...)
 

RSS 2.0