Insikt

Efter mycket om och men har jag nu fått veta att mitt torp har varit ett soldattorp. Eller om jag ska vara exakt, torparen August Rodin som var den andra torparen på mitt torp var soldat. Detta fick jag veta då jag sökte efter honom i ett register över invånare i Sverige år 1890 på Landsarkivet. Jag har nämligen försökt att reda ut detta ett tag utan att få någon riktig klarhet förrän nu. Till exempel är mitt torp av någon anledning inte utmärkt med St som i soldattorp på gamla kartor utan endast med ett T. Detta är annars det enklaste sättet att få reda på om ett torp varit ett soldattorp.
 
Jag bestämde mig för att fira min nya vetskap med att titta på TV-serien Raskens som finns att se på SVT:s öppna arkiv. Under åtta timmar i förra veckan levde jag mig in i livet på ett soldattorp i slutet av 1800-talet och blev väldigt fäst vid Ida och Gustav och deras familj. Men ju längre jag såg ju mer beklämd kände jag mig. Det är som om jag först nu förstod hur mycket slit och svält och sorger som faktiskt finns lagrat i dessa små stugor. Barn dog faktiskt och människor svalt och slet ut sig.
 
Jag förstår plötsligt varför folk bygger nya hus, varför männsikor vill glömma och börja om. Jag har undrat varför så få människor i trakterna kring mitt torp tycks se värdet i den gamla bebyggelsen och jag har tyckt att det är förfärligt hur mycket av det gamla som rivs eller moderniseras. Men trakterna där mitt torp ligger har varit väldigt fattiga, kanske är det helt naturligt att inte så många som lever där vill blicka bakåt och minnas det som varit. Många människor som har sina rötter och sina förfäder där har också minnet av en annan tid med sig. Annat är det för mig som inte alls har någon anknytning till platsen sedan tidigare.
 
Samtidigt kan jag känna en ännu större respekt och vördnad nu. Jag kan ana vad det kostade att bruka den lilla magra åkerlappen och jag förstår att ingen förändring och förbättring av stugan var självklar- tänk vad lyckliga de ska ha varit då järnspisen sattes in och man inte längre behövde laga mat över öppen eld! Men jag kommer inte romantisera torparlivet på samma sätt som jag har gjort tidigare, den största insikten torpet gett mig är den om hur bra jag har det idag!
 
 

Allt jag behöver

Jag har insett att jag inte har några vaser på torpet så en dag gick jag ner i min skattkammare och sökte efter en ibland alla mina torpskatter. Jag har vid det här laget en ganska stor samling föremål som väntar på att få komma fram i ljuset den dagen det ska inredas på torpet.
Vissa saker har legat nedpackade i fyra år redan och jag vet inte riktigt själv vad jag har längre.
Men två saker jag kunde kalla vas hittade jag!
 
 
Och lyckan av att plocka blommor i den egna trädgården
och ställa i det egna fönstret...
 
 
Det behövs inte så mycket mer egentligen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det har varit fler göteborgare på torpet

Jag gjorde ett sånt fint fynd igår.
På vinden, intill murstocken låg en tunn liten bok. Jag såg den först inte för den var alldeles täckt av damm men när jag borstat av den lite såg jag detta:
 
 
Någon har sytt ihop revan i pärmen och visst värker det lite i hjärtat när man ser det?
 
När jag öppnade boken såg jag detta:
 
På pärmens insida står det:
 
Dena Bok
Tillhör
mig
johan
Larsson
1878
Göteborg
 
Sen verkar någon ha skrivit till senare
Herr (och ett namn jag inte kan läsa, kan ni?)
Björketorp
Sveden
 
Vilka är detta nu då? Jag känner inte till namnet Johan Larsson och tror inte det har bott någon sådan på torpet.
Hur har den kommit ifrån Göteborg till Björketorp?
Och varför står det Sveden??
 
Slutligen undrar jag förstås vad det är för bok, kan det vara en katekes?
En katekes är ju något jag bara hört talas om men aldrig sett.
Den är ganska tunn och verkar bestå av frågor och svar om Gud...
 
 

Ett rum tar form

Äntligen! Jag är tillbaka på torpet.
 
Det var verkligen i sista sekunden. Jag förstår nu hur mycket jag behöver det här stället, att de där pauserna ifrån mitt andra liv är alldeles livsnödvändiga!
 
Jag åkte till torpet igår morse, alldeles dränerad på energi. Och kom hem på kvällen efter att ha jobbat hela dagen, genomfrusen, smutsig och sårig (jag har en tendens att skada mig rätt ofta) och alldeles nöjd och full med ny kraft!
 
Idag åkte jag dit igen och fortsatte jobba. Det är köket och pärlsponten jag har ägnat mig åt. Det är inte riktigt färdigt ännu men det mesta är faktiskt gjort och så här ser det ut:
 
 
 
Visst är det fantastiskt?! Ett helt nytt rum! Möblerna som står där är sådana som följde med huset. Man kan se nu hur väl de passar ihop med varandra och även med huset, roligt tycker jag!
 
Att klä väggarna med pärlspont är något mer avancerat än att tapetsera har jag märkt. Bland annat fick den nya väggbeklädnaden till följd att fönsterfodren måste flyttas ut. Jag har nu gjort något så vuxet som att "kraga ut" fönsterkarmen med smala hyvlade lister för att sen kunna sätta fönsterfodren utanför pärlsponten. Det ni! En annan knepig sak är som jag tidigare nämnt hörnen och att få panelen att ansluta tätt mot varandra där. För att inte tala om alla väggar som lutar utåt eller inåt...
 
Allt är anpassat, allt är gjort för hand.
 
I övrigt var det alldeles, alldeles underbart.
 
 
 

Akta er för tomten

Idag har jag haft mitt första möte med arkiv-världen och kärlek uppstod genast. Vi var nämligen med skolan på Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet och fick höra om vad de gör där och med vilka metoder de har samlat in information de senaste hundra åren. I arkiven fanns så mycket fantastiskt! Stenkakor med inspelningar, fotografier och intervjuer av människor som pratar om än det ena, än det andra. Det är mycket myter, skrock och traditioner som är dokumenterade.
 
Jag vet inte om jag är lagd för att sitta och gräva i arkiv, om jag är en av dem som kommer bli frälst på detta... men det gör mig så lycklig att såna här ställen finns! Människor jobbar faktiskt med detta!! Min bild av etnologi och etnologer har nog ändrats för all framtid tror jag.
 
Jag passade förstås på att skaffa mig lite nödvändigt vetande om husbygge också. Skrockfull som jag är kan jag komma att få det lite besvärligt hädanefter. Nu har jag nämligen lärt mig att det är bäst att:
 
-ha en levande orm i tröskeln till huset
 
-titta upp genom skorstenen det första man gör så man slipper hemlängtan
 
-kasta in katten först genom dörren om man flyttar in i en ny bostad
 
-ha stål över dörren och en kaka bröd under huset
 
-ha ett mynt under östra fönstret
 
-mura in pengar i en träsko i muren
 
-inte flytta på lördagar
 
Mm mm.
 
 
 

Abstinens

Så fort snön började smälta bort och solen tittade fram här i Göteborg kom vårkänslorna över mig och med dem en stark torplängtan. Det är bara det att för en månad sedan gjorde jag det "förnuftiga" beslutet att ställa av min bil över vintern så jag kommer ingenstans just nu! Jag kan knappt sitta still och ännu mindre läsa kurslitteratur så mycket torpabstinens har jag men det enda jag kan göra är att sitta här och tänka på torpet och allt jag vill göra där.
 
Så snart våren har satt fart på riktigt och jag har en bil igen...
 
Det jag tänker mest på just nu är idén om vad jag ska göra med alla tapeter jag sparat ifrån stora rummet. Jag var ju tvungen att riva ner dem (åtminstone trodde jag det då) men har sparat stora sjok av tapetmassor som jag helt enkelt inte klarade av att slänga. Nu undrar jag hur mycket det är egentligen, om lagren går att separera från varandra och i vilket skick tapeterna är. För tänk om det finns tillräckligt mycket kvar av någon fin gammal tapet så att jag kan sätta upp den på nytt i något rum? Ett helt rum kan det ju aldrig räcka till men kanske en vägg på vinden eller kanske i farstun? Eller ett fält högt upp i ett rum ovanför en bröstpanel? Om inget av detta funkar så borde ju tapeterna duga till att tapetsera med på dasset!!
 
Å, vad jag vill ta reda på detta NU!
 
En annan torpföljetång är den utvändiga panelen på huset. Jag har vacklat lite i hur jag tänkt kring den. Ska jag ta den lätta lösningen med åtta tums bräder, såna som jag redan har en del av och som är lätta att få tag i på vilken brädgård som helst? Eller ska jag försöka få tag på större bredder eller rent av kilsågad panel? Men det är inte lätt, det ska man veta! Den lokala ramsågen i Hyssna som tidigare sågade upp paneler som verkligen passar på ett gammalt hus har slutat med det. Tyvärr. Visst går det att få tag på kilsågat om man beställer från norra Sverige men jag kan bara inte tycka att det känns riktigt bra att köra virke över halva landet bara för min skull. Men så igår upptäckte jag en liten virkesleverantör här på Hisingen som har panel i både 9 och 10 tums bredd och blev så glad. Äntligen! Istället för kilsågad panel kommer det alltså bli parallelsågade brädor i olika bredder. Jag tror det blir fint!
 
Jag kan ju knappt bärga mig tills jag får sätta igång!
 
 

Handtryckta tapeter med limfärg

 
Ikväll har jag varit på nåt riktigt roligt!
Byggnadsvårdsföreningen hade arrangerat ett besök på Lim & handtryck i Mölndal och jag bestämde mig i sista sekunden för att följa med. Ja deras lokaler ligger ju förresten inte bara i Mölndal vart som helst utan i Kvarnbyn, på Papyrusområdet. Mycket mer spännande industrimiljöer än så är svåra att hitta! Iallafall i mina krokar...

En av ägarna guidade oss runt och berättade om tillverkningen och om mycket annat spännande som rör tapeter. Det enda problemet var väl att jag blev så tagen av allt vackert där inne att jag hade lite svårt att koncentrera mig på vad hon sa egentligen...

Att komma in i den miljön var en underbar upplevelse! En miljö där riktigt engagerade människor utför ett genuint hantverk, där färgen blandas till för hand av pigment ur stora hinkar och där tapeterna trycks i oändliga våder i en enorm maskin ifrån 1800-talet. Och så är det ju så vackert, så vackert med skimrande, levande färgytor och färgspill överallt.

Inte nog med att miljön var fantastisk och ägaren inspirerande, det var så roligt att mingla runt bland alla andra byggnadsvårdsintresserade människor som var där också! Äntligen fick jag känslan av att vara en del av ett större sammanhang, att det finns många andra människor där ute som bryr sig om och tänker på samma saker som jag gör. Och att det faktiskt går att träffa dem också. Och om vi träffas och peppar varandra så blir vi så mycket starkare, det är ju jätteviktigt!

Jag känner mig alldeles uppfylld av detta roliga!

Jag vill dit igen!

Jag vill vara där varje dag!!!

Nåväl. Här får ni lite bilder:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Restaureringsteori

På utbildningen till Bebyggelseantikvarie pratar och läser vi en hel del om restaureringsteori. Det är ju det som gör det till en universitetsutbildning och oss till antikvarier; vi lär oss reflektera kring och ifrågasätta det vi gör. Restaureringsteori är inget jag direkt tänkt så mycket över tidigare men det är helt klart nyttigt. Man förstår snabbt att synen på restaurering och ja, överhuvudtaget synen på hur vårt byggda kulturarv bör förvaltas har varierat mycket över tid och även varierar mycket från person till person. Jag med min bakgrund har lite hånfullt blivit kallad för "preservationist" något man inte alls ska vara längre. Min syn är ju att gamla byggnader och byggnadsrester har ett inneboende värde som gör dem värda att bevara för framtiden FÖR SIN EGEN SKULL men det rådande synsättet är snarare att det ska bevaras FÖR NÅGON. Jag är mao en mossig bakåtsträvare bara så ni vet!
 
Det är också intressant att se hur man genom historien har pendlat mellan olika och ibland helt motsatta synsätt. Exempel på detta är synsättet att en byggnad kan och ska återställas till ett mer fullkomligt skick vid en restaurering och det helt motsatta synsättet som bl.a. Morris o Co. stod bakom; att en byggnad inte alls bör restaureras för det kan inte leda till något annat än förvanskning och förlorad autenticitet. Den blir mao en falsk byggnad då man restaurerat den!
 
Som torpägare behöver man kanske inte sitta och tänka jättemycket över de här frågorna, det praktiska användandet kommer ju för det mesta i första hand. Men jag tycker ändå att det är värt att fundera lite över vad det är man håller på med och varför. I "byggnadsvårdsvärlden" är ett ganska självklart förhållningssätt att gå tillbaka i tiden och "återställa" en byggnad så som den (kan ha) sett ut under en tidigare tidsperiod. Detta görs på mer eller mindre trovärdiga sätt. Oftast handlar det om att köpa nytt material och nya inredningsdetaljer som man tror liknar de som funnits i byggnaden tidigare. Det är ju något av en industri detta med nytryckta "gamla" tapeter, nytillverkad pärlspont, kök i "gammal stil" osv...
 
Varför håller vi på så? Det man gör är ju då ofta att radera ut spåren av de senaste årtiondenas historia för att (re)konstruera ett utseende som huset kanske aldrig ens har haft. Det är ju faktiskt inte självklart att det är så man ska förhålla sig till sitt gamla hus. Jag säger det här lika mycket till mig själv som till er för det är värt att bli påmind om tycker jag! Själv känner jag mig lite lurad av byggnadsvårdslitteratur o dyl måste jag erkänna...
 
Mitt eget förhållningssätt när jag "restaurerar" torpet är ju i första hand att huset måste kunna användas. Jag har ibland dåligt samvete över takhöjningen och andra stora ändringar jag gör på huset men skälet för att göra dem är att huset ska vara mer lättanvänt och om huset inte kan användas tror jag att det är ute med det. I övrigt försöker jag förhålla mig till huset så att det ska fungera som det ursprungligen är tänkt. Det betyder tex inga plastskikt utan bara naturmaterial. Nya tillskott vill jag ska smälta in i det gamla men jag känner inget behov av att det måste vara exakta kopior. Det kan få synas att det jag lagt till kommer ifrån en annan tid tycker jag.
 
Jag ser det ibland som en fördel att mitt lilla torp är så fattigt och brokigt och byggt enligt "man-tager-vad-man-haver"-principen. Det gör det lätt för mig att helt enkelt fortsätta på samma bana och låta huset fortsätta att vara en enkel och långt ifrån perfekt byggnad. Det är faktiskt ett arv jag förvaltar och en av mina restaureringsprinciper kan man säga!
 
Mitt senaste påhitt är att tillverka ett nytt bottenstycke till en fönsterkarm av en gammal golvbräda! Man kan diskutera hur intelligent det var för träet är ju visserligen av god kvalitet men är samtidigt väldigt torrt.... Men nu är det gjort och poängen är att jag gillar förhållningssättet; det är billigt, kreativt och till på köpet miljösmart! Återbruk är väl ett ord som rätt väl beskriver vad jag håller på med. Det är ett förhållningssätt som behöver komma tillbaka i vårt slit-och-släng samhälle tycker jag. Men poängen är att det är bara ett, av många möjliga, förhållningssätt till gamla byggnader!
 

Det nya

 
 
Den nya Lotten har varit på torpet idag och täckt över virket som ligger utomhus (eftersom den gamla presenningen rivits itu av stormen Sven), satt igen den tomma fönsteröppningen, gett de "nyplanterade" fruktträden gnagskydd och satt två nyrenoverade fönsterbågar på plats. Vad bra det känns efteråt när man har varit så här.... ordentlig.

Jag renoverar de sista fönstena nu. De sista och de värsta. Det är ju de som har varit så dåliga att träet bitvis har behövt bytas ut. Nu när de är så fina är det fascinerande att se tillbaka på hur de såg ut när jag köpte torpet. Fönstret jag satt dit idag var en gång alldeles grönt, det växte mossa på insidan av fönstret så fuktigt var det! Det fanns så lite kitt i bågarna att rutorna närapå föll ut och både glas och bågar satt så löst att jag knappt vågade öppna det. Utanför detta fönstret hade en stor gran och ett snöbärsbuskage vuxit upp som skapade en skuggig och fuktig miljö, inte alls bra för fönster och vägg.
 
 
Gran och snöbär är borta sen länge och nu är detta husets finaste fönster med strålande utsikt mot sjön.
 

Det var en gång en flicka som hette Lotten som var ganska slarvig.

Jag har väl aldrig varit känd för att vara någon pedant precis. Snarare är jag typen som är full av idéer och gillar att sätta igång saker men som gärna överlåter till någon mer noggrann och plikttrogen varelse att fullfölja.
 
MEN processen med att renovera hus verkar ta fram sidor hos mig själv jag inte visste fanns! 

Som med pärlsponten jag började sätta upp i köket. Första väggen gick lätt som en plätt och blev rak och fin tyckte jag men när andra väggen skulle upp blev det svårare. Eftersom väggen jag utgick ifrån lutade lite utåt blev första brädan jag satte upp aningen sned. Den här lutningen försökte jag sedan trolla bort genom en liten lutning åt andra hållet på de övriga brädorna men den ville ändå inte helt försvinna. Sen åkte jag hem och under två veckor grämde den där lilla lutningen mig så mycket att när jag kom till torpet idag rev jag ner hälften av all panel jag satt upp och började om!
 
Före:
 
Efter:


Den var samma sak när jag lade golvet, det blev inte riktigt plant och under flera besök på torpet efteråt lade jag om och höjde och sänkte golvbrädor ända tills jag var nöjd.
 
Under den korta stund jag fick uppleva hur köket såg ut med två väggar klädda med pärlspont hann jag iallafall förstå något om hur rummer kommer kännas när det är färdigt. Känslan går tyvärr inte att fånga på bild men jag lovar, det kommer bli riktigt fint!
 
Nu är det så mörkt på torpet att jag blir tvungen att ta en paus i arbetet vare sig jag vill eller inte. Köket får färdigställas framåt vårkanten när ljuset börjar leta sig fram igen.
 
 
P.S Om man tycker att det händer lite för lite här på bloggen så finns numera möjligheten att följa @Husprataren på Instagram som komplement. Det kanske inte blir så mycket torp där men desto mer andra fina byggnader som kommer i min väg!

Piff och Puff

Jag har gjort ett inredningspyssel!! Det är inte så mycket att skryta med egentligen men det händer så sällan och därför är det lite sensationellt. Förra helgen köpte jag nämligen två gamla kuddar för totalt 60kr på loppis. Eftersom de var fläckiga och gamla och min mamma har skrämt upp mig med att man kan få vägglöss av stoppade saker man köpt på loppis så kände jag att de behövde en viss uppfräschning. Därför tömde jag dem på stoppning och tvättade fodralen i maskin. Sen kunde jag sy om dem till nya fodral och stoppa i hela innerkuddar (med dunstoppning, det är ju bara naturmaterial som gäller på torpet)

Jag älskar såna här gamla kudd- och bolstervar i blekta, milda färger. Här har ni dem poserande under en nytryckt gammal karta från 1890 med torpet i mitten:
 


Det enda problemet är väl egentligen att de passar så bra i min lägenhet att det är en viss risk att de blir kvar här...

Jag vill bo i en kvarn

När jag var runt i Småland och letade efter medeltiden så hamnade jag av en slump i Vartorps kvarn inte långt ifrån Drev. Kvarnen är inte ett dugg medeltida utan är byggd på 1860-talet men den är fantastisk av flera andra anledningar. Dels var den så vacker invändigt att varenda svensk med aldrig så lite inredningsintresse måste gå igång på den (och börja fantisera om att bo i den) och dels används den fortfarande!

Kvarnen hade en meter tjocka naturstensväggar, stora rödmålade fönster och rum med högt i tak och fantastiskt ljus. Därtill kommer känslan av gammal industri och det faktum att inte ett föremål verkar ha kommit dit efter 50-talets slut. Bitvis var det faktiskt lite av en sakral känsla där inne. Kanske var det det tunna lagret av vitt mjöl som låg överallt och gav rummen ett speciellt skimmer...

Och då och då drar de också igång kvarnen och mal speltmjöl där! Utan några tillsatser och enbart med vattenkraft. Hur fint är inte det?

Jag har ingen koll på kvarnar måste jag erkänna. Den här kanske inte är så speciell egentligen, eller så är den helt unik! Jag vet inte. Men i mina ögon var den iallafall ganska fantastisk.
 
 
 
 
  
 
 
 
 

På jakt efter medeltiden i Småland

Vi läser om medeltiden på utbildningen nu och jag ska ärligt säga att jag inte är särskilt nöjd med upplägget, vi har nämligen inte sett en enda byggnad under hela kursen! Så därför har jag nu tagit min utbildning i egna händer för att se till att få lite verklighet och sammanhang bakom alla pp-presentationer! Denna helgen har jag varit på kyrksafari runt Växjö i Småland och tittat på riktigt gamla, riktigt fina tidigmedeltida kyrkor.
 
Jag trodde nog aldrig att det här skulle hända, att jag skulle börja tycka om kyrkor! Men vägen in i kyrkornas värld för min del var visst tidigmedeltida korkyrkor. Mitt inne i de djupa småländska skogarna gömmer de sig. Dessa skatter från sagornas tid. Det är nästan svårt att begripa.
 
Flera av dem är helt otroligt fina och jag hade kunnat göra ett inlägg om var och en av dem men för att begränsa mig lite gör jag helt enkelt ett litet medeltidsinspirerat kollage med bilder ifrån mina fyra favoritkyrkor (än så länge): Drevs gamla kyrka, Dädesjö gamla kyrka, Granhults gamla kyrka och Vederslövs gamla kyrka.
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 

Från tapet till panel

Idag har det äntligen hänt nåt på torpet för jag har börjat sätta upp pärlsponten! En vägg hann jag färdigt idag, återstår alltså tre innan jag kan få känna på riktigt hur rummet upplevs i sin nya klädsel. 


Jag har satt upp liknande panel flera gånger innan, en gång i ett 60-tals hus och en gång i ett 20-tals hus och det var ju ingen konst alls! Däremot i mitt krokiga gamla torp där timmerstockarna inte alls bildar någon slät yta och lutar kraftigt åt olika håll blev det något mer avancerat och krävde till exempel en del reglande. För att inte tala om hörnen! Där fick jag slöjda till en passande profil med stämjärn för att få brädan att följa den bågnande väggen. Men jag fick panelen i 4,20 längder vilket är smidigt eftersom jag har 2,10 i takhöjd så såga behövde jag iallafall inte göra så mycket.


Här är får ni en sista titt på tapeterna som jag nu har dolt bakom panelen:



Nu sitter de där och väntar på en framtida byggnadsvårdare som ska få upptäcka dem och häpna!

En icke-händelse

Mitt lilla torp, jag hinner visst inte se efter dig lika mycket nu när jag studerar på dagarna. Och när jag väl hälsar på dig är dagen så kort att jag knappt hinner med att göra någonting.

Men jag har sett till så att inga stora träd fallit över dig i stormen, jag har tömt din hängränna ifrån löv och jag har höstpysslat lite i din trädgård. Du har fått några nya blommor och jag har byggt lite på den nya stenmuren på din norrsida.

Det största som hänt är nog en icke-händelse; jag har bestämt mig för att inte sätta på panel på huset nu innan vintern. Det beror på flera saker men den främsta anledningen är fukten i virket och fukten på torpets väggar, det känns inte bra att panelklä en fuktig yta helt enkelt.

Igår var jag hos min farbror, alias fönstermannen, och fick hjälp att komplettera de skadade styckena i de två sista fönsterbågarna och att skära till ett par nya glas. Nu kan jag för tredje vintern i rad stå hemma i snickarverkstan i stan och renovera fönster. Den perfekta vintersysslan för sommartorparen!






RSS 2.0