litettorp

Jag bryter ny mark på torpet
erövrar nya kvadratmetrar
i kriget mot sly och ogräs och björnbärssnår
har jag vunnit flera slag nu

Två nya land har blivit till
och i det här har jag sått lin och ringblommor
med stråk av vallmo...
Ettåriga blommor som även fungerar som jordförbättrare
om man vänder ner dem i jorden på hösten



I det andra är det fortfarande tomt
men det lutar åt att det ska bli jordgubbarnas land


Och några av min allra käraste vänner har varit på besök
För första gången!
De har tjatat om att få komma till torpet
och jag har dragit ut på det
Rädd för vad de ska tycka

Fånigt, jag vet

Men hur det än är så måste man ha otroligt livlig fantasi
eller kisa väldigt mycket med ögonen
för att tycka att huset är mysigt nu

Men det gick bra
så klart
och vi hade jättemysigt

Deras underbara son var med
och han tyckte nog nästan lika mycket om torpet och mina blommor som jag gör!

Jag skrapade färg ifrån torpet igår
Ifrån fönsterkarmar och foder i rummet
Det sist målade färglagret fladdrade i vinden
och behövde skrapas bort innan jag målar om dem.
För ganska så snart är det faktiskt dags att sätta i mina nyrenoverade fönster,
o vad fint det kommer bli!
Men först ska alltså karmar och foder målas!

Rummet har tre fönster och lika många typer av karmar och fönsterfoder.
Det där med "orginal" är alltså bara att glömma för min del.
Och faktiskt känns det lite skönt,
ja befriande
Det bekymrar mig inte alls att foder och profiler blandats huller om buller
jag tycker det är charmigt!

Skulle jag ändå gissa på vilken som är äldst ( och kanske då också ursprunglig ) tror jag på det här:



Som såg ut så här en gång i tiden innan jag plockade ner dem:



En väldigt diskret profil på ett i övrigt alldeles slätt foder.
Fint tycker jag!

Det var också ett sånt här foder som satt runt det lilla fönstret i köket.
Och skulle något vara orginal så borde det ju vara på det fönstret som är mycket mindre än alla andra.
Jag vet ju inte säkert men jag skulle gissa på att alla fönster var av den här mindre sorten från början.

Förutom de här små olikheterna är en av karmarna gjord för innanfönster, de andra två inte...

Lilla fina huset mitt...

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Det här är en bild av en bild ur tidningen Lantliv
Jag bläddrade i den hemma hos Emelie för två veckor sen.
Jag föll för duken förstår ni
En sån vill jag ha på torpet!

Så jag kikade på Tradera och hittade en linneduk med blå ränder som jag köpte
Den kom med posten idag och här ser ni den fotograferad i mitt kök hemma i stan:



Är det inte faktiskt samma duk?

Det här är lite ytligt, jag vet, men det är inte varje dag jag handlar dukar!

Eftersom det var så många av er som engagerade er i det förra inlägget tänkte jag nu följa upp det.
Men jag vill varna känsliga läsare!

Jag var nämligen vid huset igår igen och har nu pratat med grannarna/ägarna.
De var jättegulliga och varma människor som jag gärna skulle haft som grannar.
De gav mig en rundtur i huset och jag fick bla veta att det var byggt 1912 och länge hade varit bebott av de tre systrarna Andreasson...
När systrarna sålde köpte så dessa grannar det för att förhindra att någon annan köpte och rev för att bygga nytt och större.
Sen dess har de ägt huset men aldrig använt det och några såna planer
finns inte heller för framtiden. De hade tom övervägt att riva det!
Men sälja- nej.

De var så himla söta: ett barnlöst par i 70-års åldern, väldigt sällskapliga och mycket nyfikna på oss men de kunde inte tro att någon på fullaste allvar kunde vilja bo i detta förfallna hus och tyckte att jag förtjänade nåt bättre. Jag hade fullt sjå med att få dem att förstå att det faktiskt skulle göra mig lycklig men jag vet inte om de riktigt förstod...

Så: de var inte ett dugg intresserade av huset för egen del och jag skulle nog vara den perfekta köparen ur deras perspektiv men ändå: nej, jag får inte köpa det.

En tyst minut för ett förlorat hus?

Idag har jag spelat rysk hus-roulette med Susanna.
Det går till så här:
man ser ut ett antal intressanta objekt på Hemnet, sen åker man runt och tittar på dem och hoppas att man inte ska bli blixtkär i något så att man blir tvungen att köpa det...
Är ni med?

Det hela gick ganska bra
Det första var för stort, nästa sönderrenoverat och det tredje var för dyrt
Men då får vi för oss att åka och kolla på ytterligare ett hus,
ett som inte alls ligger på Hemnet men som jag sett ifrån tåget en gång för många år sen
Jag tyckte det låg så vackert då
högt och fint och byggt i vinkel som jag tycker så mycket om

Jag har aldrig förstått hur man tar sig dit med bil och det lyckades vi inte med den här gången heller
Men när vi väl gett upp, parkerat bilen och promenerat på en stig genom en skog en bit så kom vi faktiskt fram
Jag var så säker på att det skulle vara någon lycklig familjs sommarstuga och var inte alls beredd på vad som väntade...
Ett alldeles övergivet ställe, otroligt fint men i stort behov av hjälp
Och det stod Lotten på det.

Tänk er en nästan orörd pärlspontsdröm med gammal panel, en jättefin murad grund och källare, ett galet fint platsbyggt köksskåp och världens finaste murstock och skorsten. Samt i soligt vackert läge med skog i ryggen åt norr och utsikt över en å och ett böljande landskap i söder.
Så var det.

Jag antar att fortsättning följer på det här för jag blev så klart tokkär...

Mina dåliga mobilbilder i regnväder gör det tyvärr inte rättvisa:

Jag är i Växjö över helgen och för att sysselsätta mig åkte jag på besök till den lilla byggnadsvårdsbutiken strax utanför stan.
Det besöket gav mig en inblick i hur olika synen på byggnadsvård är i olika delar av landet...

Wederslöfs Byggnadsvård är en liten butik, öppet bara några timmar i veckan
Och jag var till synes den enda kunden...
Ägaren beklagade sig också lite över de snåla smålänningarna som inte vill lägga ett öre i onödan på sina hus och han pratade om skillnaden i villkor för honom och en motsvarande butik på ex. Österlen
Båda tyckte vi att det är synd att "vissa" marknadsför byggnadsvård som en lyx för de som har pengar
Som ett sätt att höja sin status.
Istället för något som kan gynna både hus, miljö och plånbok.

I Växjötrakten vet många inte vad byggnadsvård är utan man tror att hans butik är en hembygdsgård
Och när den lokala tidningen skrev om byggnadsvårdsdagen han anordnat använde de ordet bygdedag istället byggnadsvårdsdag fast man försökt betona skillnaden
Stackarna får kämpa i motvind...
Och jag, jag längtar hem till Göteborg!

Med mig från besöket fick jag iaf en fin, billig och lokalproducerad diskborste samt en flaska linoljesåpa
Jag fick också se många fina gamla hus och ett ganska orört och vackert jordbrukslandskap
Vederslöv är som stora delar av småland jättefint och här har vi ett rikt kulturarv

Sprang på det här huset på Hemnet och ville visa er
för det är inte varje dag man ser såna här ställen
Ligger dessutom fantastiskt fint på halvön Kållandsö
mitt ute i Vänern!

Den här dagen som började med snö och kyla
tog sig ordentligt
och blev en av de skönaste på länge
 
Vi vårstädade på torpet
jag och Susanna
och eldade en jättebrasa med ris och gamla bräder

Det blev mycket häng vid elden
fika i gräset
och prat om hus och kärlek och annat livsviktigt

Idag fick jag hem Tapetboken som jag köpt på Tradera
Jag har läst den tidigare men ville ha ett eget ex att kunna bläddra i precis när jag vill
för den är fullproppad med vackra bilder!
Stilhistoria är ju så rysligt roligt
och gamla tapeter nästan det vackraste jag vet
Och är det långfredag och man har tråkigt och verkligen inte har något annat för sig så kan man sitta och pussla och matcha sina egna tapetbitar med bilderna i boken
Och hitta var och ens plats i historien

1910-talet:




Tiden för första världskriget:




Jugend, omkring 1900:




1890-tal:




1860-tal




1870-tal:

Onsdag är en stor dag i Kattunga
Då kommer nämligen lastbilen ifrån Svenljunga försäljning och säljer matvanor
Klockan 16 stannar den framför infarten till min lilla väg
och jag kan promenera bort och köpa bröd, socker, frysta grönsaker och till och med en krukväxt om jag vill!
Sådant förekommer nog bara här
I Marks kommun
Som fortfarande lever kvar i 50-talet
Fint är det iallafall för gamla gubbar och gummor som hade fått svårt att handla annars
sen affären i Björketorp slog igen
Och varför inte för mig också om jag ska bo i torpet en längre tid?

Man skulle lätt kunna missta de här blommorna för att vara helt vanliga vitsippor



men det är verkligen inte vilka sippor som helst



för de här växer på min tomt!

Jag går en fönsterkurs hos min farbror
och första kurstillfället var nu härom dan
Väldigt förmånligt är det- kursen är gratis och middag ingår
Dessutom går vi verkligen på djupet i konsten att renovera fönster, 
den är nog minst på B- nivå!

Jag hade med mig två fönsterbågar att träna på,
de som var i sämst skick i hela huset
Den ena var den som min granne tillverkade ett nytt understycke till men som fortfarande saknade profil 
Den andra en båge som hade rötskador även en bit upp på sidorna
Den sistnämnda tog vi oss an först



Vi kom fram till att smartast vore att göra ett helt nytt understycke samt att såga bort och ersätta bitar på sidostyckenas ut/nedersida.
Farbror som är snickare har ju de rätta maskinerna och kunde snabbt och lätt såga och hyvla till nya bitar i rätt storlek
Sen limmade vi fast de nya bitarna och la dem i press





Sen var det dags för nästa moment- glasskärning
Jag fick lära mig hur man skär och bryter glas
Väldigt roligt och användbart att kunna göra själv!
Sen skar farbror till en ny ruta till mig för att ersätta den jag råkade spräcka vid renoveringen
I fint gammalt munblåst glas...



Slutligen var det dags att ta oss an understycket utan profil
det såg mörkt ut ett tag för inga verktyg verkade passa
Men hur gjorde man förr då? Undrade jag.
Ja då hade man ju listhyvlar och såna har jag ju inte.
Eller... Kanske...
Varvid farbror försvinner in i något uthus, rotar en stund och sen kommer tillbaka med en låda hyvlar.
Det visar sig att en av dem osannolikt nog är min list!
Vad är oddsen? Jag vet inte...
Den var lite rostig och slö men efter viss slipning kunde vi hyvla till en hyfsad list!



Det är så roligt att få vara snickarlärling och det är ett oslagbart sätt att lära sig på
Hade utbildningssystemet sett ut som förr så hade nog min farbror fått lära upp mig till snickare!

Hur lycklig blir man inte av det nya livet som bubblar i rabatterna?
Istället för att jobba på torpet går jag runt och klappar krokusar och gullar med små bladrosetter...



Och så har jag lekt med grannpojkarna.
Mina kompisar på torpet är alla män i 60-70års åldern,
igår hängde jag med ganska många av dem.

Den första och jag tycker olika om det mesta men kommer rätt bra överens ändå.
Han muttrar alltid över vilket hopplöst projekt jag håller på med
men kommer alltid och tittar till mig varje gång jag är på torpet.
 
Den andra kallar mig sitt barnbarn och är väldigt andligt intresserad.
Han försöker ofta vägleda mig och igår pratade han om hur viktigt det är att låta hjärtat styra tankarna och inte tvärt om.
Och om vikten av meditation.
Han gav mig rådet att börja jobba med händerna istället för med människor...

Den tredje är tyst och försynt men så otroligt vänlig och hjälpsam.
Igår tillverkade han ett nytt bottenstycke till en av mina fönsterbågar!

En måbra dag på torpet!

Idag tog jag mitt pick och pack (dvs kameran, gummistövlarna och några sojakorvar) och åkte till torpet för att möta våren.
(Vissa åker till Paris, andra till Björketorp...)
Där gav jag mig på innerdörrarna, för jag ville se vad som doldes under pärlsponten de var klädda med.
De flesta tycker nog att pärlspont är gammalt och passar i gamla hus
Men det är ju inte äldre än från förra sekelskiftet
och jag undrade om det kanske inte var ett senare tillägg på ÄNNU äldre bräddörrar...
Allt är ju relativt, i mitt torp är pärlspont en modernitet!

Det var inte nödvändigt och kanske till och med lite dumt men jag kände för det.
Jag var ju så nyfiken!

Så fram med kofoten och hej och hå så var pärlsponten bara en hög med stickigt flis.
Som tur var för min del var dörrarna fina där bakom, ja precis så fina som jag drömt om att de kanske skulle vara.
Gammal linoljefärg på (om inte jag misstar mig alldeles) handhyvlade och kilsågade bräddörrar.
Dörrarna ser nu mycket äldre ut och passar bättre in i huset tycker jag.
Och kolla på dörrvredet som plötsligt kom till sin rätt, MUMS!
På den andra dörren hade låset bytts ut och en ny träbit fogats i kring låset, det var lite synd,
men jag tycker ändå att de blev finare än innan!










En senare fråga blir om dörrarna ska målas om eller ej
men helt klart är att de ska få ha den ljust grågröna nyans de har nu även i fortsättningen
Jättefin tycker jag!