Innaför tröskeln

Nu har jag försiktigt klivit innanför tröskeln och så smått börjat ägna mig åt huset igen.
 
 
Det första jag vill är att göra köket till en ljus, varm, trygg och ombonad plats där jag kan trivas. Än så länge har jag städat, tätat mot drag och tagit ner det stora snåret av snöbär utanför fönstret så att mer ljus ska komma in genom fönstret. Och så har jag inrett lite.
 
 
Den gamla kommoden som följde med vid köpet har kommit till användning igen och har nu blivit min tvätt- och städmöbel. Även den gamla städutrustningen fanns i gömmorna; disktrasan i linne har jag köpt ny men allt annat så som borstar, skyffel, diskbalja o dyl fanns i huset.
 
 
För att få en lite trevligare och rymligare matplats ställde jag dit ett större bord. Det gamla ådringsmålade klaffbordet har jag haft hemma på vinden i många år och nu tänkte jag testa och se om det passade på torpet. Det är väldigt slitet och jag har varit helt inställd på att måla om det alternativt täcka det med en stor linneduk. men när jag ställde dit det kändes det fullkomligt rätt. Ingen duk kommer i närheten av det här bordet!
Konstigt nog äverkar det vara större risk att möbler och föremål är för "fina" för min smak än tvärt om. Men riktigt hur väl mågot passar vet jag inte förrän det står på plats vilket gör det lite svårt att köpa saker till torpet. Tur då att det mesta är hittat och återvunnet!
 
 
 
 
 
 
 

Mellan raderna

Jag är inte lika mycket på torpet som vanligt och jag har mina skäl. Jag kanske berättar om dem snart.
Det blir enstaka dagar med enstaka aktiviteter just nu.
Ställa den omkullblåsta husvagnen upp igen. Plantera en massa små lökar och plantor som jag fick gräva upp hos en snäll granne. Elda upp den enorma högen med gammalt skräp som samlats utanför tomten under många år. Premiärbada. Sätta potatis. Där är jag nu.
Jag frågade min morbror som brukade sätta potatis med min morfar bonden. Han sa att de alltid satte den 1:a maj. En fot mellan knölarna och två mellan raderna. Så ville jag också göra, även om min potatisåker bara blev 4 kvadrat och 1:a maj blev den 3:e. Stora bonde-fötter fick det bli och jag tog jättestövlarna på. 3x5 potatisar är nu satta. Mitt livs första. Må de nu trivas.
Kunde även sätta min lilla vinbärsbuske som jag drivit upp från sticklingar och MÄNGDER med blomfröer. Jag satsar som vanligt på lätta sorter i stora mängder. I år dessutom enbart såna som inte behöver förkultiveras.
 



Än så länge är det bara trädgård och inget hus alltså.

Litet skrivbord

Jag var på kurs för ett tag sen, en grundkurs i finsnickeri på Slöjd och byggnadsvård Nääs. Jag försöker att bara gå kurser som jag ska ha någon praktisk användning av på torpet efteråt och för att gå den här kursen var min ursäkt att jag behövde komplettera det här gamla skrivbordet.
 
 
Jag fick bordet eftersom det saknar låda och är allmänt slitet men det är riktigt gammalt, handgjort och välarbetat och förtjänar att leva och brukas vidare tycker jag.
 
Det visade sig när jag anlände till kursen att någon redan hade tänkt på det här med gamla skrivbord som förlorat sin låda. Någon som Lars Sjöberg till exempel. Han hade faktiskt skrivit flera böcker om min låda redan. Tack Lars! Därmed fick jag snabbt ritningar på en passande låda som bara var att anpassa efter måtten på mitt skrivbord.
 
 
Det blev först mycket mätande, ritande, sågande och hyvlande och sedan zinkades lådans delar ihop. Till min hjälp hade jag japansåg och stämjärn.
 
 
Även om jag tycker bäst om att jobba med handverktyg, (stämjärn är lite av en favorit), så var det väldigt nyttigt att lära sig hantera de stora maskinerna; bandsåg, cirkelsåg och plan- och rikthyvel. Jag har sån respekt för dessa maskiner och har tänkt att det är bäst att undvika dem i möjligaste mån. Men det gick faktiskt fort att bli trygg i att använda dem och de ökar ju möjligheterna att jobba lite snabbare och lite större om man vill. Och framförallt ökar det förståelsen för vad snickeri idag innebär egentligen. Och förståelsen för vad handgjort innebär...
 
Det här borde jag gjort för länge sen och jag kan verkligen rekommendera att gå en snickerikurs!
 
En knopp och två lager färg senare ser bordet ut så här:
 
 
Det blev lite väl vitt, jag hade tänkt mig det ljusgrått, och så behöver det strykas en gång till men annars ser det ju ganska bra ut tycker jag.

Snödropp

Jag tänker mig att vårvinter har ett samband med snödroppar. Och att snödroppar i sin tur har ett samband med snödropp från taket. Och jag tänkte mig att detta antagligen hände just nu på torpet och jag hade rätt.
 
Om det finns en årstid mellan vinter och vår så är den alltså nu, åtminstone här. Och hos mig betyder vårvinter beskärning av äppleträd, kalkning av fruktträd, rosor, pioner och syrener och rensning av fågelholkar. Och upptäckten att de flesta hade valt mossa men att en familj hade byggt sitt lilla bo av löv.
 
Och vad jag tycker om den här känslan av att vara ett med en plats. Vad jag är lyckligt lottad som får känna den och vad synd det är att inte fler får det. Jag föreställer mig att detta är att bo- på riktigt. Att människor inte är gjorda för att bo i betongkuber. Men vad vet jag om andras drömmar... Jag vet bara att i ett gammalt hus som måste underhållas och med en trädgård som gränsar till vildmark bor man med hela kroppen.
Och att kroppen och själen hänger ihop.
 
 

Inget märkvärdigt. Ganska märkvärdigt.

När man renoverat färdigt alla sina fönster och inte vet vad man ska ta sig till med sitt stora byggnadsvårdsabstinens så här års så kanske det kan vara en bra ide att börja slöjda?
Själv arbetar jag ju numera i en byggnadsvårds- OCH slöjdbutik och känner mig därför manad att utforska slöjdkonsten lite närmare. Mitt första försök blev att prova på luffarslöjd. Jag tycker det är fint och faktum är att luffarslöjdade föremål borde passa rätt bra in i en liten allmogestuga som min.

Dessa kreationer slöjdade jag ihop ganska kvickt och jag känner mig riktigt nöjd! De ska nog få hänga i köket på torpet tror jag. Eller i sovrummet kanske, om jag någongång får ett sånt.
 
 
Krokar är bra att börja med, de är små och enkla men ändå användbara. Allt man behöver för att sätta igång är en tång och trådar i två tjocklekar. Och jag tänker att ibland behöver kanske inte det man gör vara så märkvärdigt, man blir lycklig bara av att göra något med sina händer.
 

Nåt för dom som väntar

Gud, uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut...
 
Visst räcker det med att man har passerat årsskiftet för att man ska få börja drömma om blommor?
Här i Göteborg blommar faktiskt snödroppar, är det inte redan vår då? Typ?

Jag har iallafall lånat ett par trädgårdsböcker på biblioteket och tjuvstartat våren lite.

Den ena handlar om Tasha Tudors trädgård och är nog väldigt inspirerande för vem som helst som gillar trädgårdar och alldeles mitt i prick om man har en grå liten stuga i en solig backe och önskar en trädgård med ett överflöd av gammaldags växter...

Efter bara en kort stunds läsning insåg jag att jag:
1) absolut måste anlägga en förjätmigej-stig
2) absolut måste ha en stor älvring av vita fjädernejlikor runt den gamla björken mitt på tomten
3) antagligen blir tvungen att göra en stensatt terass med trappa bakom huset där trädgården sluttar ner mot sjön...
 
De här bilderna från "Tasha Tudors trädgård" hittade jag på nätet:
 
 
Sen läste jag den här lilla pärlan, nåt för den som liksom jag tycker om den där blandningen av natur och kultur som finns i gamla övergivna trädgårdar. Boken är skriven på 80-talet av en kvinna som ägnat sig åt att inventera trädgårdar som varit övergivna länge, mest tillhörande torp och mindre gårdar. Här möter man dem allihopa; vintergrönan, syrenen, trädgårdsirisen, brandliljan och den dubbla påskliljan. Alla växter från förr som överlevt länge, länge utan kärlek och omsorg, bland annat på mitt eget torp. Själv blir jag väldigt sugen på att lära mig ännu mer om gamla kulturväxter och kanske ge mig ut och inventera lite på egen hand.
 
 
 

Naturens krafter

Idag åkte jag till torpet för att se efter så att inte Egon hade ställt till med några hyss. Det står ju några gamla träd nära huset som skulle kunna göra en del skada om de blåste ned åt fel håll.
Tack och lov hade de inte gjort det!
Men en del av det virke som jag har liggande utomhus hade surfat iväg ett par meter
och så hade detta hänt:
 

Jag blev så full i skratt för det såg ju hemskt roligt ut! Men om jag hade legat och sovit där inne när den blåste omkull hade jag nog inte varit lika glad. Antagligen kommer jag inte vara så full i skratt den dagen då jag ska försöka få upp den på alla fyra igen heller...
 
I övrigt var det idylliskt vackert. Det var roligt att få se torpet inbäddat snö!
 
 
 
 
 
 
 

Fulhetens försvar

Efter att en lärare på min utbildning hävde ur sig att han tyckte att mitt torp såg ut som något ur Twin Peaks (och inte på ett bra sätt) har jag funderat lite. Varför måste alla torp vara perfekta och gulliga egentligen? Kan dom inte få vara lite brokiga, egenhändigt lagade och märkta av tiden? Att de står kvar och används måste ju trots allt vara det viktigaste och inte att de uppfyller "bilden av det perfekta torpet". Eller?

I modern antikvarisk anda har jag nu (lite trotsigt) börjat försvara torpets "fulhet" (som jag ju på sätt och vis tycker är finhet). Som plåttaket till exempel, måste det verkligen bytas ut? Varför måste ett 1800-tals torp ha lertegel, spån el dyl på taket? När denna fantastiska sinuskorrugerade plåt har gjort så mycket gott för torpet och är minst lika äkta som något annat?

Sån här blir man av att studera till antikvarie men kanske är det bra? Att se värdet i alla tillägg på en byggnad gör ju renoveringen/ restaureringen både enklare och billigare! Inget behöver ju bytas ut, endast lagas och underhållas... Perfekt ju!

Nu tänker jag på allvar försöka omvärdera plåttaket och fundera över om det går att behålla och hur man i så fall underhåller det. Kan man måla det kanske? Tips mottages tacksamt! Vem vet, kanske byter jag ändå ut det så småningom men då har jag ju åtminstone tänkt över saken ordentligt.

mmm...plåt!
 
 
 
 

Tapeter från Kvarnbyn

Förra helgen var det "jul i Kvarnbyn" med massa hantverkare som ställde ut, öppna museer mm. Lim & handtryck var också öppet och där kunde man bl.a. få en visning av deras tryckmaskin, den sk rosenmaskinen, och lära sig tapetsera med deras tapeter som ju ska kantskäras innan uppsättning. Det här får ni inte missa nästa år om det blir av då igen, det var supertrevligt! Och Kvarnbyn är ju en av de absolut mest spännande och fina miljöerna i Göteborgstrakten.
 
Jag besökte Mölndals stadsmuseum för första gången också, det är ett kulturhistoriskt museum med mycket roliga prylar och inredda miljöer från olika tidsepoker och är väl värt ett besök. I museibutiken fanns mycket skoj att köpa och bland annat sålde de tapeter från Lim & handtryck med ett mönster ifrån Kvarnbyn. Tapeten finns inte i deras vanliga kataloger och kostar lite mindre. Ett litet tapet-tips alltså till den som vill ha Lim & handtrycks tapeter men inte riktigt har råd med de vanliga kollektionerna.
 
Tapeten har ett mönster från ca 1870-tal och finns i två färgsättningar; ultramarin på ofärgat papper och vitt tryck på beigefärgat papper. Den passar nog finfint i ett 1800-tals torp tror jag! (Och ja, jag har förstås funderat på om den skulle passa i mitt torp...)
 

Hur ett torp kan förändra ditt liv

Jag har fått ett nytt helgjobb, och det känns lite som att komma hem.
Det är i butiken på Slöjd & byggnadsvård Nääs och jag är så himla glad, tänk att jag ska få jobba på mitt favoritställe! Bland människor som älskar att prata om mullbänkar, lerklining och kärnfuru precis som jag.
Det känns faktiskt lite overkligt fortfarande, hur kunde det bli så här bra?

Jag tror faktiskt att det var torpet som hjälpte mig att få det. Erfarenheten som det har gett mig.
I kombination med lite teorier jag lärt mig i skolan kanske...

Samtidigt behöver jag bara prata en liten stund med mina kunniga nya kollegor för att inse hur mycket det är som jag INTE kan. Men det fina med det här jobbet är att jag samtidigt som jag (förhoppningsvis) är till lite nytta kommer lära mig en väldig massa nya saker. Hur bra kan det bli?
 
 
En glad byggnadsvårds-Lotten får illustrera den här goda nyheten.
 

Om att göra det svårt för sig

Mitt långa vinteruppehåll varade inte längre än till idag. En liten felbedömning där, det erkänner jag...

Men om december tänker vara både solig och varm och vi nästan inte har några föreläsningar i skolan- ja då tänker jag minsann åka till torpet!

Jag har satt upp läkt på norrsidan idag, sånt som tar sin lilla tid. Det finns lite olika svårighetsgrader på det här med läkt och paneluppsättning har jag märkt och det kan vara både barnsligt enkelt och rätt besvärligt. För mig blir det tydligt eftersom jag valt att göra på två olika sätt på huset respektive på tillbyggnaden, där den senare fått en mycket enklare lösning.
 
På den svåra delen ska läkten passas mot en snedställd bräda i överkant och mot den lutande dropplisten i underkant. För att få till rätt vinklar tillverkar jag små mallar som jag sedan sågar efter. Alla läktbrädor har dessutom olika längd och måste få exakt rätt mått så när som på nån mm om det ska bli snyggt... Pust!
 
 
 
 
På den lätta delen har jag skippat både dropplisten i underkanten och den liggande brädan i överkant. Där är dessutom väggen både plan och rak vilket innebär att alla läkt blir lika långa. Jag kan såga upp dem på löpande band i rak vinkel och det hela går jättefort!
 
 
 
Det kanske kan vara bra att tänka på för den som funderar på att byta panel...
 
 
 
 
 
 

Det lilla lilla taket

Panelen på torpets framsida blev färdig för länge sedan, ni har bara inte fått se bilder på det. Jag är löjligt nöjd med hur fint det blev, kan nästan inte tro mina ögon!
 
Sen det blev färdigt har jag inte varit på torpet men idag åkte jag dit igen för att sätta upp det lilla "taket" över dörren som jag filat på länge. Fast inte filat egentligen, snarare sågat ut med sticksåg.
Så här blev det i varje fall:
 
''
 
 
Är det fint eller blev det för mycket tycker ni? Jag har vant mig så vid torpets absolut funktionalistiska och strama yttre att minsta lilla dekoration känns prålig. Men det här är så mycket "pynt" det blir på mitt hus, det kan ni vara säkra på. Om inte annat så för att om man sågar sin snickarglädje för hand så är det ett ganska tidskrävande arbete, det kan jag tala om.

Nu lämnar jag torpet i händerna på snö, vind och vintersol och tänkte inte komma tillbaka förrän blommorna gör det. Så får vi se hur allt känns då.
 

GOD JUL mina kära byggnadsvårdsvänner!

P. S. I år önskar jag mig en klyvsåg i julklapp, vad önskar ni er? D.S.

Höstbadaren

Idag har den här torparen ikläddd pyjamas och gummistövlar grävt sitt första potatisland.
Det blev NÄSTAN 4kvadratmeter stort.

Sen var hon så svettig och smutsig att det inte var mycket annat att göra än att trotsa hösten och ta ett dopp i sjön! Om man bara är tillräckligt varm går det ganska bra att bada en gråmulen dag i oktober också.
 
 
 
Jag är lycklig över att kunna dra ut på sommaren och för all tid jag får på torpet innan vintern. Och jag har tjuvstartat inredningen av köket, den som jag tänkt ägna mig åt först när rummet var helt färdigbyggt och färdigmålat. Men det var faktiskt så omysigt att bo där inne att jag behövde hitta på något för att inte helt tappa drömmen om det där mysiga torplivet. Med hjälp av lite gardiner, lyktor, stearinljus, blommor och min skruttiga gamla fotogenkamin har jag nu kunnat få det riktigt hemtrevligt!
 
 
 
 

nya kläder

 
Jag hade hoppats kunna visa er bilder på ett torp klätt med panel i både norr och öster idag men regn kom och förstörde mina planer... Men nu kan jag i varje fall jobba igen vilket jag är väldigt tacksam över och de två senaste helgerna har jag varit på torpet och satt upp panel.

Förra helgen var min kära Frida där med mig och fungerade som min klon; en person till som kunde såga, klättra och spika.Vi fick klart gaveln men det tar lite tid! Och då är ändå inte läkten på ännu... Men att det tar tid beror förstås delvis på att varje bräda både sågats och spikats för hand. Efter bägge helgerna har jag haft en förfärlig träningsvärk!
 
 

Huset ser lite knasigt ut just nu i sina randiga kläder med det känns ändå mer "riktigt" med panel; som om det gått ifrån att vara närapå ett ruckel till att bli lite mer ombonat och beboeligt. Jag är stolt över det! Visst tappar det också något, den där riktigt ålderdomliga utstrålningen som det grånade timret har. Och den där nakna stommen som visar alla lappningar, lagningar och skavanker som ger huset karaktär och personlighet. Men att behålla stommen bar var ändå inget alternativ, det är den alldeles för skör för.

Hälsa på

Kan ni bevara en hemlighet?

Berätta det inte för någon men idag rymde jag till torpet. Jag borde fortfarande vara hemma och vila men nu gick det inte riktigt längre. Och hur ska jag egentligen kunna bli frisk utan torpet?

Så jag åkte dit och bara var där.
Iakttog och umgicks med sensommaren.

Och jag försöker tänka att det är någon mening med detta, att jag behöver det här lugnet efter ett väldigt stressigt år. Och att kroppen vet när det är dags att sätta stopp och lugna ner sig lite.

Men innan jag åkte därifrån spikade jag ändå upp en bräda.
Bara en liten...
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0