Fulhetens försvar

Efter att en lärare på min utbildning hävde ur sig att han tyckte att mitt torp såg ut som något ur Twin Peaks (och inte på ett bra sätt) har jag funderat lite. Varför måste alla torp vara perfekta och gulliga egentligen? Kan dom inte få vara lite brokiga, egenhändigt lagade och märkta av tiden? Att de står kvar och används måste ju trots allt vara det viktigaste och inte att de uppfyller "bilden av det perfekta torpet". Eller?

I modern antikvarisk anda har jag nu (lite trotsigt) börjat försvara torpets "fulhet" (som jag ju på sätt och vis tycker är finhet). Som plåttaket till exempel, måste det verkligen bytas ut? Varför måste ett 1800-tals torp ha lertegel, spån el dyl på taket? När denna fantastiska sinuskorrugerade plåt har gjort så mycket gott för torpet och är minst lika äkta som något annat?

Sån här blir man av att studera till antikvarie men kanske är det bra? Att se värdet i alla tillägg på en byggnad gör ju renoveringen/ restaureringen både enklare och billigare! Inget behöver ju bytas ut, endast lagas och underhållas... Perfekt ju!

Nu tänker jag på allvar försöka omvärdera plåttaket och fundera över om det går att behålla och hur man i så fall underhåller det. Kan man måla det kanske? Tips mottages tacksamt! Vem vet, kanske byter jag ändå ut det så småningom men då har jag ju åtminstone tänkt över saken ordentligt.

mmm...plåt!
 
 
 
 

Tapeter från Kvarnbyn

Förra helgen var det "jul i Kvarnbyn" med massa hantverkare som ställde ut, öppna museer mm. Lim & handtryck var också öppet och där kunde man bl.a. få en visning av deras tryckmaskin, den sk rosenmaskinen, och lära sig tapetsera med deras tapeter som ju ska kantskäras innan uppsättning. Det här får ni inte missa nästa år om det blir av då igen, det var supertrevligt! Och Kvarnbyn är ju en av de absolut mest spännande och fina miljöerna i Göteborgstrakten.
 
Jag besökte Mölndals stadsmuseum för första gången också, det är ett kulturhistoriskt museum med mycket roliga prylar och inredda miljöer från olika tidsepoker och är väl värt ett besök. I museibutiken fanns mycket skoj att köpa och bland annat sålde de tapeter från Lim & handtryck med ett mönster ifrån Kvarnbyn. Tapeten finns inte i deras vanliga kataloger och kostar lite mindre. Ett litet tapet-tips alltså till den som vill ha Lim & handtrycks tapeter men inte riktigt har råd med de vanliga kollektionerna.
 
Tapeten har ett mönster från ca 1870-tal och finns i två färgsättningar; ultramarin på ofärgat papper och vitt tryck på beigefärgat papper. Den passar nog finfint i ett 1800-tals torp tror jag! (Och ja, jag har förstås funderat på om den skulle passa i mitt torp...)
 

Hur ett torp kan förändra ditt liv

Jag har fått ett nytt helgjobb, och det känns lite som att komma hem.
Det är i butiken på Slöjd & byggnadsvård Nääs och jag är så himla glad, tänk att jag ska få jobba på mitt favoritställe! Bland människor som älskar att prata om mullbänkar, lerklining och kärnfuru precis som jag.
Det känns faktiskt lite overkligt fortfarande, hur kunde det bli så här bra?

Jag tror faktiskt att det var torpet som hjälpte mig att få det. Erfarenheten som det har gett mig.
I kombination med lite teorier jag lärt mig i skolan kanske...

Samtidigt behöver jag bara prata en liten stund med mina kunniga nya kollegor för att inse hur mycket det är som jag INTE kan. Men det fina med det här jobbet är att jag samtidigt som jag (förhoppningsvis) är till lite nytta kommer lära mig en väldig massa nya saker. Hur bra kan det bli?
 
 
En glad byggnadsvårds-Lotten får illustrera den här goda nyheten.
 

Om att göra det svårt för sig

Mitt långa vinteruppehåll varade inte längre än till idag. En liten felbedömning där, det erkänner jag...

Men om december tänker vara både solig och varm och vi nästan inte har några föreläsningar i skolan- ja då tänker jag minsann åka till torpet!

Jag har satt upp läkt på norrsidan idag, sånt som tar sin lilla tid. Det finns lite olika svårighetsgrader på det här med läkt och paneluppsättning har jag märkt och det kan vara både barnsligt enkelt och rätt besvärligt. För mig blir det tydligt eftersom jag valt att göra på två olika sätt på huset respektive på tillbyggnaden, där den senare fått en mycket enklare lösning.
 
På den svåra delen ska läkten passas mot en snedställd bräda i överkant och mot den lutande dropplisten i underkant. För att få till rätt vinklar tillverkar jag små mallar som jag sedan sågar efter. Alla läktbrädor har dessutom olika längd och måste få exakt rätt mått så när som på nån mm om det ska bli snyggt... Pust!
 
 
 
 
På den lätta delen har jag skippat både dropplisten i underkanten och den liggande brädan i överkant. Där är dessutom väggen både plan och rak vilket innebär att alla läkt blir lika långa. Jag kan såga upp dem på löpande band i rak vinkel och det hela går jättefort!
 
 
 
Det kanske kan vara bra att tänka på för den som funderar på att byta panel...
 
 
 
 
 
 

Det lilla lilla taket

Panelen på torpets framsida blev färdig för länge sedan, ni har bara inte fått se bilder på det. Jag är löjligt nöjd med hur fint det blev, kan nästan inte tro mina ögon!
 
Sen det blev färdigt har jag inte varit på torpet men idag åkte jag dit igen för att sätta upp det lilla "taket" över dörren som jag filat på länge. Fast inte filat egentligen, snarare sågat ut med sticksåg.
Så här blev det i varje fall:
 
''
 
 
Är det fint eller blev det för mycket tycker ni? Jag har vant mig så vid torpets absolut funktionalistiska och strama yttre att minsta lilla dekoration känns prålig. Men det här är så mycket "pynt" det blir på mitt hus, det kan ni vara säkra på. Om inte annat så för att om man sågar sin snickarglädje för hand så är det ett ganska tidskrävande arbete, det kan jag tala om.

Nu lämnar jag torpet i händerna på snö, vind och vintersol och tänkte inte komma tillbaka förrän blommorna gör det. Så får vi se hur allt känns då.
 

GOD JUL mina kära byggnadsvårdsvänner!

P. S. I år önskar jag mig en klyvsåg i julklapp, vad önskar ni er? D.S.

Höstbadaren

Idag har den här torparen ikläddd pyjamas och gummistövlar grävt sitt första potatisland.
Det blev NÄSTAN 4kvadratmeter stort.

Sen var hon så svettig och smutsig att det inte var mycket annat att göra än att trotsa hösten och ta ett dopp i sjön! Om man bara är tillräckligt varm går det ganska bra att bada en gråmulen dag i oktober också.
 
 
 
Jag är lycklig över att kunna dra ut på sommaren och för all tid jag får på torpet innan vintern. Och jag har tjuvstartat inredningen av köket, den som jag tänkt ägna mig åt först när rummet var helt färdigbyggt och färdigmålat. Men det var faktiskt så omysigt att bo där inne att jag behövde hitta på något för att inte helt tappa drömmen om det där mysiga torplivet. Med hjälp av lite gardiner, lyktor, stearinljus, blommor och min skruttiga gamla fotogenkamin har jag nu kunnat få det riktigt hemtrevligt!
 
 
 
 

nya kläder

 
Jag hade hoppats kunna visa er bilder på ett torp klätt med panel i både norr och öster idag men regn kom och förstörde mina planer... Men nu kan jag i varje fall jobba igen vilket jag är väldigt tacksam över och de två senaste helgerna har jag varit på torpet och satt upp panel.

Förra helgen var min kära Frida där med mig och fungerade som min klon; en person till som kunde såga, klättra och spika.Vi fick klart gaveln men det tar lite tid! Och då är ändå inte läkten på ännu... Men att det tar tid beror förstås delvis på att varje bräda både sågats och spikats för hand. Efter bägge helgerna har jag haft en förfärlig träningsvärk!
 
 

Huset ser lite knasigt ut just nu i sina randiga kläder med det känns ändå mer "riktigt" med panel; som om det gått ifrån att vara närapå ett ruckel till att bli lite mer ombonat och beboeligt. Jag är stolt över det! Visst tappar det också något, den där riktigt ålderdomliga utstrålningen som det grånade timret har. Och den där nakna stommen som visar alla lappningar, lagningar och skavanker som ger huset karaktär och personlighet. Men att behålla stommen bar var ändå inget alternativ, det är den alldeles för skör för.

Hälsa på

Kan ni bevara en hemlighet?

Berätta det inte för någon men idag rymde jag till torpet. Jag borde fortfarande vara hemma och vila men nu gick det inte riktigt längre. Och hur ska jag egentligen kunna bli frisk utan torpet?

Så jag åkte dit och bara var där.
Iakttog och umgicks med sensommaren.

Och jag försöker tänka att det är någon mening med detta, att jag behöver det här lugnet efter ett väldigt stressigt år. Och att kroppen vet när det är dags att sätta stopp och lugna ner sig lite.

Men innan jag åkte därifrån spikade jag ändå upp en bräda.
Bara en liten...
 
 
 
 
 
 
 

Byggnadsvård på lasarettet

Den här semestern blev inte alls som jag tänkt mig, inte i närheten. Alla dagar jag skulle vara på torpet blev bara den där enda tisdagen. För jag blev sjuk, riktigt ligga inlagd på sjukhus-sjuk. Och jag har varit hemskt frustrerad över att kroppen inte vill samma sak som jag men ingenting kan jag göra åt det. En sak har jag insett iallafall och det är hur helt beroende man är av sin hälsa när man har så här fysiskt krävande projekt för sig. Jag kommer troligtvis snart bli helt frisk igen men tänk om jag inte blev det? Tänk om något skulle hända mig så att jag inte kunde fortsätta med torpet. Hemska tanke! De senaste veckorna har jag just inte kunnat göra annat än vara i torpet i mina tankar. Jag får inte sova där i kylan, inte göra något tungt arbete och inte andas in något olämpligt damm eller smuts. Nu ligger jag här alldeles passiv i en sjukhussäng och läser en Gård & torp inhandlad på Pressbyrån och inser att jag behöver vara mer rädd om min hälsa i framtiden. Så att jag håller länge till. För jag vill ju vara på torpet och påta i trädgården och sitta i gräset och dricka kaffe när jag är 90 också! Ett liv inomhus är ju inget liv jag önskar någon.

Så var rädda om er ni också kära läsare!

P.S Tidningen donerar jag till sjukhuset så att fler sjuklingar kan få lite tröst och byggnadsvården kanske nå lite nya grupper av människor.


Stora paneldagen

Äntligen har jag fått lite välbehövlig semester och hinner vara på torpet och greja lite. Jag har börjat sätta upp panelen och det visade sig vara lite svårare än vad jag trott. Det här är vad jag fick gjort den första dan. Men då ingick i och för sig två vändor till byggmarknaden och MYCKET kliande i huvudet.
 

Först klädde jag in väggen med vindpapp, sen spikade jag upp dropplisten som sitter längst ned på väggen och som killarna i bygghandeln hjälpt mig att såga till. Därefter snedsågade jag panelen i nederkant och satte upp den med några mm mellanrum mot dropplisten.

Jag har fyra olika bredder på panelbrädorna. Alla sitter med kärnsidan utåt. Jag har även lärt mig att de ska sitta så att träfibrernas riktning är nedåt, då blir de som fjäll och vattnet rinner av brädan istället för att rinna in i träet. Men i praktiken blev det lite si och så med den saken om jag ska vara ärlig.

Nyanser av grått

Äntligen har jag flyttat in!

I det första flyttlasset till torpet fanns:
Ett par trasmattor
Ett par gamla vitmålade stolar
Täcke
Kudde
Madrass
Gamla sängkläder med spetsar
Samt en liten stege (för att jag skulle kunna ta mig upp på vinden och hämta tältsängen.)

Jag trodde det skulle bli fint med trasmattor, fina stolar och spetsar. Det blev det inte. Det blev gammelmormor-tantigt och framförallt väldigt fel.

Jag märkte däremot att jag gillar att sitta och gå på mitt gamla golv, trots att det är ojämnt och maskätet och dant.
 
 
Och att plocka blommor och sätta dem i en rostig konservburk, det är fint.

 
Det där patinerade och ruffiga, det är helt klart det jag vill ha i mitt hus.

Och så har jag målat pärlsponten!
Men först penslade jag duktigt alla kvistar med schellacklösning. Det gjorde jag inte på takbrädorna, där hade jag en grundfärg istället, får se om det straffar sig.. Det är första gången jag använder schellack och det är verkligen en märklig substans, framställd av sekret från en asiatisk lus. Det är röda flingor som om dom täcks med t-röd över natten löser upp sig och blir en vätska som ungefär liknar grillolja. Denna penslas alltså sedan på kvistar för att de inte ska kåda.

Sen var det dags för färg. Jag hade köpt Allbäcks linoljefärg den här gången, tidigare har jag bara använt Ottossons. Allbäcks späds inte med lösningsmedel vilket känns bra och dessutom tyckte jag att den var trevlig att måla med.

Foder och lister är jag som ni ser inte färdig med än men jag vill inte ödsla dyrbara sommardagar på dem, dagar som behövs till målning och utvändigt arbete på huset. Småpill inomhus kan jag ägna mig åt i höst tänker jag.

Det blir otroligt fint med linoljefärgen på väggarna, jag hade nog inte förstått att det skulle göra sån stor skillnad! Ett stort lugn lade sig med en gång över rummet och atmosfären blir på en gång både ålderdomlig och harmonisk.
Kanske blev den något mörk, lite svårt att veta efter bara en strykning dock. Det här är ett rum som bara har sol morgon och kväll och som aldrig kommer lysas upp av starka lampor och måste ju också inredas därefter.
 

Hemtrevnad

Idag har jag för första gången såpskurat köksgolvet på torpet. Jag åkte därifrån innan det hunnit torka så nästa gång jag kommer dit ska det bli spännande att se hur stor skillnad det blev. Skurborste på skaft och linoljesåpa fanns redan så det var bara att sätta igång! Jag har ju den lilla fördelen att ha ett golv utan trossbotten så det överflödiga vattnet kunde få droppa ner mellan springorna utan att det gjorde så mycket vilket var väldigt bekvämt.
 
Jag tror att ett rent och såpadoftande golv kommer göra lite för hemtrevnaden på torpet nu när det drar ihop sig mot inflyttning.
 

Och så fick jag hastigt och lustigt en helt ny ide! Jag kom nämligen på att jag ska bygga ett litet tak över ytterdörren. Jag vet inte vad såna kallas, skärmtak låter lite för modernt, vi kanske kan kalla den för en
minimal farstukvist? Sådana finns i varje fall på de gamla husen i Äskhults by så på vägen hem från torpet körde jag dit och mätte, fotograferade och ritade en mall för det här lilla taket. En sån ska torpet få tänkte jag! Fint va?
 

En väl beprövad metod

Enligt mantagervadmanhaver- metoden (som var vanlig runt om på torpen förr i tiden) blev det nu till sist en del panelvirke inköpt. Jag är inte snabb, jag vet, men till sist händer det!

Det blev helt enkelt det som fanns kvar på Dalfrids lager, en trave 9" och lika många 10" brädor. Tillsammans med de 8" jag redan hade och några ännu smalare ska det nog bli fint!
 


Det känns lite pirrigt! Jag menar, inredning i all ära men det kan ju vem som helst syssla med. Att panelklä ett hus utvändigt däremot, sånt gör bara dom riktigt tuffa! Dom som nästan är riktiga snickare.

Det kommer bli ett pussel av olika bredder och jag älskar att pussla och ingen sida kommer bli den andra lik precis som det ska vara. Jag längtar verkligen efter att få sätta igång och hoppas att jag snart, snart får tid till detta.!
 
Och så har jag rumsterat om lite i rabatterna och fascinerats över vilka olika uttryck växterna får i olika sällskap. De här rosa floxen till exempel, såg grälla och hemska ut jämte de bleka malvorna men här, på husets södersida med den blåa sjön i fonden- oj, oj, oj...
 

Nu är väl iofs flox inte en sån typ av växt som passar i den vilda, ängslika delen av trädgården heller. Nej, den är nog lite mer civiliserad än så. I rabatt vill den stå. Mot vägg gärna. Den väna myskmalvan däremot, kan gärna stå och vaja i stora klungor intill stenmuren i trädgårdens utkant.

Det tar sin tid att komma fram till de här sakerna och så här håller jag på, och prövar mig fram, tills jag plötsligt vet att något blivit rätt, att en växt har hittat hem.
 
 

Ny kunskap

Som student på Bebyggelseantikvarieprogrammet har man några små förmåner. Man kan låna Gård & torp på biblioteket så att man slipper prenumerera när man är fattig student och man har rabatt på kurser på Slöjd & byggnadsvård Nääs. Vi får gå för halva priset vilket gör rätt stor skillnad. I helgen har jag gått en kurs i att putsa och mura med kalkbruk. Dels är det något som saknas på min utbildning och dels är det en kunskap jag behöver på torpet.

När man aldrig har provat något så känns det så främmande och svårt men när man har fått testa själv så är det genast så mycket enklare. Det är en sak sak att läsa om hur man utför ett hantverk och något helt annat att göra det med egna händer. Vi har fått pröva både att putsa ett hus utvändigt och träna på att mura en skorsten och vi har lärt oss mycket om bruk och varit med och blandat till det. Putsa tyckte jag kanske inte var så roligt men att mura däremot var mer min grej, att kunna det ger ju såna enorma möjligheter!

Dessutom var de två kursledarna väldigt kunniga både inom mureri och på området lerbruk så jag kunde passa på att fråga om råd angående min egen lerbruksmurade naturstensmurstock. Nu känns det möjligt att få ordning på den en dag och om jag inte gör arbeter själv så vet jag precis vilka hantverkare jag ska anlita!

Och så gör det så gott med gemenskapen, att få vara i en grupp med andra byggnadsvårdsnördar. Jag har träffat så många härliga människor i helgen och jag ska absolut gå fler byggnadsvårdskurser snart.
 
 
 
 
 

Gubben och jag

Har ni sett Gubben i stugan?
En dokumentärfilm som finns att se på SVT play.
Den är något av en instruktionsfilm i hur man lever ett lugnt och stilla liv.
En farbror i Dalarna, hans kokekaffe och hans vevgrammofon.
En människa som gör mycket små avtryck på sin omgivning.

Jag skulle kunna ha den stående på repeat dygnet runt hemma.
Eller själv skaffa mig ett sådant liv...
 
 
 
 
 

RSS 2.0