litettorp

Ni undrar kanske vad som hände, var jag blev av? Svaret är att det blev inte riktigt som jag trodde i somras. Och hur skulle jag kunnat gissa att jag skulle flytta till Åland?!

Murstocken på torpet står där den står och väntar på att jag ska komma hem från de här äventyren. Men det dröjer ända till sommaren innan jag är tillbaka. Och jag saknar det såklart, de många soliga sensommar- och höstdagarna hade varit underbara att spendera på torpet. Men jag har det lite underbart här också. Åland är lantligt och långsamt och jag tror jag passar in bra. Här finns mängder med skruttiga hus att drömma om och mitt jobb är roligt. För nu är jag en riktig byggnadsantikvarie! Och jag ger råd åt andra ägare av gamla hus, dokumenterar äldre byggnader och inventerar och värderar områden när det ska byggas nytt. Ja bland annat då. Så sämre kan man ha det. 

Jag lär mig också om Åländskt kulturarv och deras lite speciella byggnadstradition. Kanske tar jag med mig något av det hem till torpet sedan. Jag har redan blivit lite inspirerad av den modiga färgsättningen på husen här och av de fantastiska verandorna. 

Så jag bommade igen torpet för vintern för redan för två månader sen.

När jag kom dit sista gången överraskades jag av att skogen tagits ned på två sidor om åkern runt torpet. Och det var bra! Jättebra! För jag fick mycket mer mer ljus och rymd.

 

 

 

 

Det såg ljust ut.

Och nu tänker jag att detta är den här bloggens allra sista inlägg. 

Men kanske ändå att den kommer tillbaka igen någon gång...