litettorp

 

Sen blev jag kär i den här linoleummattan så den fick också följa med hem! Det var bara ca 2x2 meter men jag kanske kan ha den i nåt väldigt litet rum?

 

Och så madrasser! En som jag tror är fylld med tagel och en som var jättetung och fylld med något grovt och knastrigt material som jag faktiskt gissar är halm. Hur ofräscht är det med så här gamla madrasser? Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker än... Och hur gör man för att de ska bli lite mindre ofräscha??

Snygga är dom iallafall!

 

 

Lökar fick jag också. Två påsar. Jag grävde upp hela tuvor av en söt liten påsklilja som sprider sig själv och så småningom bildar stora mattor. Jag fick även lökar av en snödroppe med dubbla blommor. En riktig sötnos som jag blev väldigt förtjust i!

 

Det mesta av det jag fått är väl sådant som de flesta skulle kalla för skräp. Själv kallar jag det för vackert och användbart!

Allra finast i huset var dock farstun med pardörrar och en underbar 20-tals tapet:

 

Men den var ju lite svår att ta med hem...

 

 

 

 

Det kanske inte är så märkvärdigt för den som vet hur gamla lås brukar se ut och fungera men för mig som inte hade någon koll alls var detta lite av ett mirakel.

Nä men så här är det ju förstås.

Nu känner jag mig lite korkad...

Jag kom på det när jag såg den här bilden på Hemnet alldeles nyss:

 

 

Luckorna som sitter på kakelugnen nu är ju endast innanluckorna och de jag hittade på vinden är de blanka och snygga ytterluckorna. Så klart. Jag har undrat varför det bara fanns ett par luckor när jag vet att det brukar vara två.

Frågan är då om man kan sätta dit ytterluckorna.... Ska kika på detta nästa gång jag kommer till torpet!

Och varför? Varför behöver man två par luckor??

 

 

Och till på köpet hittade jag en skatt. Eller två till och med.

 

En 25-öring ifrån 1912 föll ner ur bjälklaget!

 

 

Det är så fint att tänka att den säkert tillhört den gamle torparen Rodin.

 

Och så hittade jag något ganska otippat: ett par kakelugnsluckor!

 

 

Vad jag kan se passar de till min kakelugn. Det roliga är att dessa är jättefina medan de som sitter på ugnen är helt bruna av rost. Hur kan de ha legat på vinden så länge och fortfarande se så fina ut? Det är nästan lite mystiskt... Men jag är förstås glad och nöjd!

 

Ser det bekant ut?
Det är nog för att det är något av en enäggstvilling till mitt.

Jag var där för att spionera lite. Och för att lära mig mer om mitt eget hus och det gav utdelning faktiskt! Nu känner jag mig ganska säker på att även mitt torp haft planlösning som en klassisk enkelstuga från början. Fastän det har ett fönster på varje sida om entrén. Det har nog sett ut som detta med farstu och trappa upp till vinden till höger och ett lite mindre kök till vänster:

 

Och ännu mer spännande var att se de gamla spisarna! I detta torp fanns varken kakelugn eller järnspis utan bägge rummen hade öppna spisar. Jag har ju misstänkt att mitt torp hade en öppen spis liknande denna innan kakelugnen sattes in i slutet av 1800-talet och nu fick jag det bekräftat igen.

 

Men hur det såg ut i köket tidigare har jag haft svårare att gissa. Nu har jag goda skäl att tro att där varit en öppen spis liknande den här en gång:

 

Är den inte söt?

Notera också den fina lilla luckan uppe till höger.

Jag måste ju också erkänna att jag är lite nyfiken på vem som köper detta och vad den personen tänker göra med det. För om denna någon tänker renovera det kan jag kanske komma med några goda råd och få en torp-vän. Och om det ska rivas skulle det ju finnas ett och annat att ta tillvara på för lilla mig...

 

 

Skräddarön, södra Bohuslän:

 

Vittsjö, norra Skåne:

 

Känner ni igen er? Inte?
Trodde ni kanske att Sverige var ett modernt land?

Mina fröer har kommit!

I år beställde jag ifrån Runåbergs fröer. Jag gillar att de har de där gamla, enkla sorterna som inte är så självklara överallt. Ekologiska är de också.

Såpnejlika tex, är inte helt lätt att få tag i, kanske för att den närmast betraktas som ett ogräs? Myskmalva blev det också. Vilda ringblommor, fingerborgsblommor och akleja, den oförädlade sorten. Den inte heller så lätt att hitta i affärerna även om man så klart kan plocka fröer själv om man hittar några. Förutom de här blommorna tänkte jag så pionvallmofröerna jag fick av Andrea samt göra ett nytt försök med trädgårdsnattviolerna som inte alls ville sig förra året.

 

Inga avancerade nyheter på torpet i år alltså
och det verkar som om grönsaksodlingen får vänta ännu ett år...

 

 

Det är lite tjatigt eftersom det inte var så hemskt länge sedan som jag flyttade upp alltihopa men snart är det dags att höja takbjälkarna i köket och därför är det nu dags att börja frigöra dem.

Nu ligger allt mitt virke i vardagsrummet istället:

 

Och så eldade jag som vanligt. Det finns oändligt med gammalt halvmurket virke som behöver eldas upp. Jag skulle precis slänga den gamla luckan som suttit framför bakugnen på brasan, säker på att den var en ful 60-tals konstruktion. Men så tog jag mig en lite närmare titt och såg att den bara var tapetserad med en ful tapet. När jag drog loss den avslöjades ett konstverk. Iallafall i mina ögon...
Den behändiga lilla storleken på ca 50x50cm gör att det blir som en tavla och jag kommer spara den för att hänga upp på väggen.

 

 

Nu har jag fortsatt min lilla undersökning av byggnadsvårdsutbildningar. Igår gjorde jag ett studiebesök i Mariestad på skolan som tidigare hette Dacapo men nu ligger under Göteborgs universitet.

Ni kanske har misstänkt detta redan och ja det är alltså så att jag funderar på att gå någon utbildning inom byggnadsvård. Kanske redan till hösten.

Och vilken fin skola de hade i Mariestad! Fantastiska lokaler med superläge samt många och kompetenta lärare. Hög kvalitet alltså och gott om resurser. Det var också en skön blandning av studenter i olika åldrar och med olika bakgrund. Mot detta kan inte Träakademien i Kramfors alls konkurrera.

Det jag saknar i Mariestad är att man inte jobbar med befintliga byggnader alls lika mycket som på Träakademien. Här renoverar man inte så mycket gammalt utan tillverkar i större utsträckning nytt. På det viset blir utbildningen säkert mer effektiv men man tappar ju lite av inspirationen och glädjen man får av att jobba med gamla autentiska miljöer.

En annan stor skillnad är att man på Träakademien försöker få med lite av varje på utbildningen; man jobbar både med inredning i form av tapeter och måleri samt murar och putsar och lär sig grunderna i timring. Och detta under bara två år. I Mariestad går man två eller tre år och man får välja inriktning: mur eller trä, och sen fördjupar man sig inom detta för att verkligen lära sig ett hantverk ordentligt. Det betyder också att träinriktningen innehåller mycket timring och byggande av husstommar.

 

Jag tvingas nu att bekänna färg; är det verkligen timring och stolpverk jag brinner för eller är det kanske egentligen mer tapeter, färg, stilhistoria och utformning?

Gulligullet alltså...

I Mariestad hade de även en fristående kurs i måleri på 30 poäng och när jag fick se vad de studenterna höll på med blev jag alldeles sjuk... Ååå så roligt! De pappspände tak, blandade färg och målade med schabloner. Det vill jag ju med!

Hur sjutton ska man kunna välja?
Ja mina vänner, fortsättning följer...

 

Här ser ni skolan, en vacker gammal byggnad alldeles vid vattnet...

Bilden är ifrån utbildningens hemsida.