Hälsa på
Kan ni bevara en hemlighet?
Berätta det inte för någon men idag rymde jag till torpet. Jag borde fortfarande vara hemma och vila men nu gick det inte riktigt längre. Och hur ska jag egentligen kunna bli frisk utan torpet?
Så jag åkte dit och bara var där.
Berätta det inte för någon men idag rymde jag till torpet. Jag borde fortfarande vara hemma och vila men nu gick det inte riktigt längre. Och hur ska jag egentligen kunna bli frisk utan torpet?
Så jag åkte dit och bara var där.
Iakttog och umgicks med sensommaren.
Och jag försöker tänka att det är någon mening med detta, att jag behöver det här lugnet efter ett väldigt stressigt år. Och att kroppen vet när det är dags att sätta stopp och lugna ner sig lite.
Men innan jag åkte därifrån spikade jag ändå upp en bräda.
Och jag försöker tänka att det är någon mening med detta, att jag behöver det här lugnet efter ett väldigt stressigt år. Och att kroppen vet när det är dags att sätta stopp och lugna ner sig lite.
Men innan jag åkte därifrån spikade jag ändå upp en bräda.
Bara en liten...
Byggnadsvård på lasarettet
Den här semestern blev inte alls som jag tänkt mig, inte i närheten. Alla dagar jag skulle vara på torpet blev bara den där enda tisdagen. För jag blev sjuk, riktigt ligga inlagd på sjukhus-sjuk. Och jag har varit hemskt frustrerad över att kroppen inte vill samma sak som jag men ingenting kan jag göra åt det. En sak har jag insett iallafall och det är hur helt beroende man är av sin hälsa när man har så här fysiskt krävande projekt för sig. Jag kommer troligtvis snart bli helt frisk igen men tänk om jag inte blev det? Tänk om något skulle hända mig så att jag inte kunde fortsätta med torpet. Hemska tanke! De senaste veckorna har jag just inte kunnat göra annat än vara i torpet i mina tankar. Jag får inte sova där i kylan, inte göra något tungt arbete och inte andas in något olämpligt damm eller smuts. Nu ligger jag här alldeles passiv i en sjukhussäng och läser en Gård & torp inhandlad på Pressbyrån och inser att jag behöver vara mer rädd om min hälsa i framtiden. Så att jag håller länge till. För jag vill ju vara på torpet och påta i trädgården och sitta i gräset och dricka kaffe när jag är 90 också! Ett liv inomhus är ju inget liv jag önskar någon.
Så var rädda om er ni också kära läsare!
P.S Tidningen donerar jag till sjukhuset så att fler sjuklingar kan få lite tröst och byggnadsvården kanske nå lite nya grupper av människor.
Stora paneldagen
Äntligen har jag fått lite välbehövlig semester och hinner vara på torpet och greja lite. Jag har börjat sätta upp panelen och det visade sig vara lite svårare än vad jag trott. Det här är vad jag fick gjort den första dan. Men då ingick i och för sig två vändor till byggmarknaden och MYCKET kliande i huvudet.
Först klädde jag in väggen med vindpapp, sen spikade jag upp dropplisten som sitter längst ned på väggen och som killarna i bygghandeln hjälpt mig att såga till. Därefter snedsågade jag panelen i nederkant och satte upp den med några mm mellanrum mot dropplisten.
Jag har fyra olika bredder på panelbrädorna. Alla sitter med kärnsidan utåt. Jag har även lärt mig att de ska sitta så att träfibrernas riktning är nedåt, då blir de som fjäll och vattnet rinner av brädan istället för att rinna in i träet. Men i praktiken blev det lite si och så med den saken om jag ska vara ärlig.
