litettorp

Så är man med i Gård & Torp nu då. Världens bästa tidning!
Många av mina läsare verkar ju ha den goda smaken att även läsa Gård & Torp så flera av er har säkert redan sett att det står om mitt torp den här gången. Några av er hann ju se det innan jag gjorde det själv till och med!Förövrigt är det ju bara en massa kändisar i Gård & Torp nuförtiden. I förra numret tror jag det var tre personer som jag kände till och i detta numret är det både jag och Andrea på En till torpblogg.

Det var ganska länge sedan jag skickade in min fråga, nästan ett år sen tror jag. Men det gör ingenting, för jag frågade om något som jag visste inte skulle behöva ett svar så omgående. Något som mer gällde mina drömmar om framtiden.

Jag undrade över om jag skulle kunna bygga till en glasveranda på torpet eller om det skulle förstöra husets uttryck alltför mycket. Och hur en sådan veranda skulle se ut så att den passar med huset isåfall?

Svaret jag fick börjar så här:

"Ditt hus må vara både skruttigt och eftersatt, men det är det charmigaste hus jag sett på länge. Det här stället är verkligen värt att jobba med- det kan bli ett fantastiskt ställe om ett par år."


Jag vet ju att de skriver snälla saker om allas hus. Så klart. Men det värmde ändå lite i hjärtat att höra så fina ord om mitt torp. Som om någon annan såg det på samma sätt som jag. Äntligen. Som en bekräftelse på att det inte är ren galenskap att försöka rädda det.

Jacob Hidemark tycker väl egentligen inte att en glasveranda passar på ett sådant enkelt litet hus men mitt fall är ett undantag. Så han gör en fin beskrivning av hur en eventuell glasveranda skulle kunna se ut med skisser och planlösning och allt.

Här är hans idé:



Planlösningen på hans ritning stämmer ju inte riktigt. Men den stämmer ju tillräckligt bra för att man ska få en bild av hur det skulle bli.


Ja, mina vänner, det är ett bra förslag han kommer med tycker jag. Jag hade nästan släppt tanken på att bygga till en glasveranda. Jag har nog blivit mer och mer noga med att vara trogen husets ursprungliga utseende. Fast... går det att motstå en sådan här veranda? Ett soligt rum med svindlande utsikt över sjön....

Vad tycker ni? Kan man ha glasveranda på ett soldattorp från 1850???

Slutligen skriver han, och det är också så fint:

" Mycket härligt arbete återstår och det tar säkert ett tag innan du sitter på verandan och tittar ned mot sjön, men drömmen om detta gör säkert arbetet lättare."

Torpet har gått in i vintervila
och stockarna som ska timras in i väggarna till våren
ligger nu och slumrar under tak.

En fördel med att ha ett hus som bara är ett skal
är att man kan vinterförvara timmerstockar i vardagsrummet.

Ni måste få se detta bedårande hus-
gamla skolan i Tollered är till salu!
(Granne med byggnadsvård Nääs.)

















Vilket ljus! Vilka färger! Vilka salar!
Jag kan tänka mig en konstskola där...
Ingen av er som har en idé som passar att förverkliga på denna speciella plats?

Man borde ju faktiskt gå på visningen om inte annat,
bara för lyckan att få vara där en stund.

Jag har läst en så fantastiskt fin bok mina vänner.
Eller läst var en lögn, jag har dreglat i den. Nästan gråtit över den, så fin är den. Byggningar u häusar heter boken och fotografens namn är Göran Ström.

Texten är säkert superintressant men jag har inte kommit längre än till bilderna.
För vilka bilder!



















Det här är hus som hus ska se ut. Tidlösa. Rena. En del av naturen.

Både husens formspråk och fotografens bildspråk tilltalar mig.

Och säga vad man vill om snö och gråväder men det blir iallafall väldigt vackert på bild.

Jag har har varit och snurrat i småland hela helgen.
Och nu ska ni ska få ett alldeles färskt ruckel-reportage.
Från ett äkta smålandsruckel som står och förfaller, i denna stund!

Jag kröp in genom en krossad ruta och tassade runt i 1800-talet...

















Här fanns kistspisar och makalösa tapeter men ingen el eller vatten.
Annonsen har ni här

En gammal vän till mig ska gå och gifta sig med en byggnadsvårdare. Bra val tycker jag! Vi hade lite diskussioner han och jag om var man hittar info om soldattorp. På Nääs hade de ingen aning när jag frågade men han påstod att de var ganska noggrannt dokumenterade och sa att mer info kunde finnas i något som heter Krigsarkivet. Jag har sökt lite idag men förstår mig inte riktigt på det. Så av en slump hittade jag ett annat register- Centrala soldatregistret. På deras hemsida står det så här:

Sedan början av 1980-talet har allt fler regionala soldatinventeringar startat. Dessa har till uppgift att göra ett register över soldater som tjänstgjort under yngre indelningsverkets 219-åriga historia mellan 1682–1901. Då var ungefär 500.000 man i direkt kontakt med organisationen. Om vi därtill lägger att varje soldat var gift och hade fem barn blir det ca fem miljoner människor som kommer att registreras.

I databaser sammanställs uppgifter från kyrkböcker och militärt rullmaterial. Vid några av registren görs även inventeringar av var soldatens torp var beläget, vilket för släkt och hembygdsforskare kan ge ytterligare liv i den egna forskningen, när man kanske kan vandra i sina förfäders fotspår.

I deras register fick jag napp med en gång! Här har vi dem, mina två soldater:

Flod, Anders
Född: 1792 Regemente: Älvsborgs regemente Kompani: LIVKOMPANIET Socken: Kattunga Rote: Kattunga Flugegården

Rodin, August
Född:1864-07-03 Regemente: Älvsborgs regemente Kompani: LIVKOMPANIET Socken: Kattunga Rote: Kattunga Flugegården[Karlsson]

Som vanligt blir jag alldeles rörd och lycklig när jag hittar spår av dem som levt i mitt torp.
Och inte nog med detta! Man kan maila till [email protected] och få mer information. Så lätt och så bra! Det måste jag göra med en gång.

Jag sökte på lite bilder av soldatttorp och hittade många fina:





Vackrast av dem alla var ändå detta på Kinnekulle:



Dit vill jag åka till våren!

Ikväll har jag varit på min favoritbiograf som också råkar vara stans äldsta. Märkligt sammanträffande....



Hisingens egen biograf Aftonstjärnan. En helt fantastiskt byggnad på Gamla Lindholmen.





Visningarna är sällsynta men de är värda att vänta på.









Det var verkligen som att komma tillbaka i tiden. Inte bara biografen och cafét utan hela kvarteret andas förra sekelskiftet.

Kultur när den är som bäst!

Snälla Anna på Kulturgryningen skickade mig några länkar om sidokammarstugor, för så kallas de visst, enkelstugorna med sidokammare.

                

Under 1800-talet kom enkelstugan allt oftare att ersättas av sidokammarstugan.
Genom förändringen i planlösningen blev fasaden mer symmetrisk och i stil med större och mer påkostade byggnader. Sidokammarstugan har alltså ingen inre förstuga utan man kommer rätt in i stugan. De som finns i västra Sverige har oftast inte heller någon tillbygd förstuga på utsidan som den på skissen ovan.

Jämför med den klassiska enkelstugan:

Det är bara det att mitt torp har ju ingen av dessa planlösningar.
Det ser istället ut ungefär så här:



Fast jag rev ju väggarna till den inre farstun i somras.... Alltså är mitt torp nu som en sidokammarstuga fast där man kommer in i den gamla kammaren istället för i "stugan" och med två dörrar mellan rummen istället för bara en.

Idag var jag ledig från jobbet och hade inget särskilt att göra
så jag drog iväg till Byggnadsvård Nääs för att göra lite forskningsarbete.

Jag satt där i ett par timmar och ugglade bland alla böcker.
Böcker om allt man kan drömma om...

Det var en rofylld och intressant stund
och jag kan rekommendera alla er andra att göra samma sak.
Det är ett bra sätt att hålla inspirationen igång fastän renoveringssäsongen börjar ta slut.

Men det krävs tid. Tid för att sjunka in i många och tjocka böcker.
Och låta fantasin få ta dig till andra tider.

Jag sökte efter mitt torp i de stora volymerna av "Svenska gods och gårdar" och "Sveriges bebyggelse" men hittade det inte. Troligen fick man betala en slant för att få vara med i dessa böcker vilket uteslöt de allra fattigaste...

Och så satt jag länge och läste i den här boken:



Här stod det mycket om olika lokala byggnadsdetaljer i trakten kring mitt torp bland annat om de här nyckelhålsverandorna eller skônkarna som de kallas. Man hittar dem överallt i bygden:



Det står om dem att de förekommer på hus i Sjuhäradsbygden före snickarglädjens verandor och har iakttagits på hus byggda mellan 1768 och 1877. Alltså kan det mycket väl ha suttit en sådan här på torpet när det byggdes...

Här är en annan typ av förstukvist som även den förekommer på hus byggda kring mitten av 1800-talet:



Fin va!?

Det stod också om en hustyp som man kallar "enkelstuga med sidokammare" som började bli vanlig under 1800-talets början. De kan tydligen se lite olika ut men här är ett exempel:



Är det ett sådant hus jag har kanske? Mitt torp är ju ingen vanlig enkelstuga eftersom det har rum på båda sidor om farstun. Det står att i dessa hus flyttade man köket från vardagsstugan och ut i det som tidigare varit kammare. Därmed kunde man sätta in en kakelugn i stugan medan bakugnen och kökshärden förlades till köket. Men... i mitt torp är ju bakugnen i den gamla vardagsstugan, inte i köket. Komplicerat detta...

Slutligen stod det om skorstenar. "De äldsta skorstenarna var murade i gråsten. De hör tidsmässigt samman med murens placering vid den bakre långvägge, Intill taket har skorstenen sora utstickande smalare stenar så kallade "hallar" för att hindra vatten från att tränga igenom taket."

Precis som min skorsten! Tänk vad glad man kan bli bara av att känna igen sig.

Här är mitt torp förra vintern, med farstukvist och skorsten och allt!

Jag vill så gärna blogga om torpet
men säsongen börjar ta slut...
Har varit där så lite nu och ännu mindre blir det

Så jag låter små iakttagelser hemifrån
få fylla ut tomrummet...

Det är ett stilla nöje för den som gillar 60-tal
att åka spårvagn i min stad.
jag tycker inte att de får den uppmärksamhet de verkligen förtjänar
de äldsta vagnarna





Kolla in färger, former och mönster! Rött blått och turkost. Hundtandsmönstrade klädslar och virrvarrliknande paneler på väggarna.



Jag älskar de här nakna glödlamporna i taket. Ännu finare var det när det var klara lampor, före lågenergilampornas tid...



Hur snygg är inte stoppskylten?



Hur grymt är det inte att dra i ett snöre när man vill kliva av vagnen?



Och massa fler detaljer....



Är det inte helt fantastiskt att spårvagnar från 60-talet
fortfarande rullar runt över hela Göteborg?

För det kan väl inte bara vara jag som njuter av detta?

Man kan åka till Marstrand i november och ha det lika härligt som vilken sommardag som helst.
Man slipper trängseln bara.
En känsla av svunnen sommar
och hus som inte är av denna världen...