Handtryckta tapeter med limfärg
Ikväll har jag varit på nåt riktigt roligt!
Byggnadsvårdsföreningen hade arrangerat ett besök på Lim & handtryck i Mölndal och jag bestämde mig i sista sekunden för att följa med. Ja deras lokaler ligger ju förresten inte bara i Mölndal vart som helst utan i Kvarnbyn, på Papyrusområdet. Mycket mer spännande industrimiljöer än så är svåra att hitta! Iallafall i mina krokar...
En av ägarna guidade oss runt och berättade om tillverkningen och om mycket annat spännande som rör tapeter. Det enda problemet var väl att jag blev så tagen av allt vackert där inne att jag hade lite svårt att koncentrera mig på vad hon sa egentligen...
Att komma in i den miljön var en underbar upplevelse! En miljö där riktigt engagerade människor utför ett genuint hantverk, där färgen blandas till för hand av pigment ur stora hinkar och där tapeterna trycks i oändliga våder i en enorm maskin ifrån 1800-talet. Och så är det ju så vackert, så vackert med skimrande, levande färgytor och färgspill överallt.
Inte nog med att miljön var fantastisk och ägaren inspirerande, det var så roligt att mingla runt bland alla andra byggnadsvårdsintresserade människor som var där också! Äntligen fick jag känslan av att vara en del av ett större sammanhang, att det finns många andra människor där ute som bryr sig om och tänker på samma saker som jag gör. Och att det faktiskt går att träffa dem också. Och om vi träffas och peppar varandra så blir vi så mycket starkare, det är ju jätteviktigt!
Jag känner mig alldeles uppfylld av detta roliga!
Jag vill dit igen!
Jag vill vara där varje dag!!!
Nåväl. Här får ni lite bilder:
En av ägarna guidade oss runt och berättade om tillverkningen och om mycket annat spännande som rör tapeter. Det enda problemet var väl att jag blev så tagen av allt vackert där inne att jag hade lite svårt att koncentrera mig på vad hon sa egentligen...
Att komma in i den miljön var en underbar upplevelse! En miljö där riktigt engagerade människor utför ett genuint hantverk, där färgen blandas till för hand av pigment ur stora hinkar och där tapeterna trycks i oändliga våder i en enorm maskin ifrån 1800-talet. Och så är det ju så vackert, så vackert med skimrande, levande färgytor och färgspill överallt.
Inte nog med att miljön var fantastisk och ägaren inspirerande, det var så roligt att mingla runt bland alla andra byggnadsvårdsintresserade människor som var där också! Äntligen fick jag känslan av att vara en del av ett större sammanhang, att det finns många andra människor där ute som bryr sig om och tänker på samma saker som jag gör. Och att det faktiskt går att träffa dem också. Och om vi träffas och peppar varandra så blir vi så mycket starkare, det är ju jätteviktigt!
Jag känner mig alldeles uppfylld av detta roliga!
Jag vill dit igen!
Jag vill vara där varje dag!!!
Nåväl. Här får ni lite bilder:
Restaureringsteori
På utbildningen till Bebyggelseantikvarie pratar och läser vi en hel del om restaureringsteori. Det är ju det som gör det till en universitetsutbildning och oss till antikvarier; vi lär oss reflektera kring och ifrågasätta det vi gör. Restaureringsteori är inget jag direkt tänkt så mycket över tidigare men det är helt klart nyttigt. Man förstår snabbt att synen på restaurering och ja, överhuvudtaget synen på hur vårt byggda kulturarv bör förvaltas har varierat mycket över tid och även varierar mycket från person till person. Jag med min bakgrund har lite hånfullt blivit kallad för "preservationist" något man inte alls ska vara längre. Min syn är ju att gamla byggnader och byggnadsrester har ett inneboende värde som gör dem värda att bevara för framtiden FÖR SIN EGEN SKULL men det rådande synsättet är snarare att det ska bevaras FÖR NÅGON. Jag är mao en mossig bakåtsträvare bara så ni vet!
Det är också intressant att se hur man genom historien har pendlat mellan olika och ibland helt motsatta synsätt. Exempel på detta är synsättet att en byggnad kan och ska återställas till ett mer fullkomligt skick vid en restaurering och det helt motsatta synsättet som bl.a. Morris o Co. stod bakom; att en byggnad inte alls bör restaureras för det kan inte leda till något annat än förvanskning och förlorad autenticitet. Den blir mao en falsk byggnad då man restaurerat den!
Som torpägare behöver man kanske inte sitta och tänka jättemycket över de här frågorna, det praktiska användandet kommer ju för det mesta i första hand. Men jag tycker ändå att det är värt att fundera lite över vad det är man håller på med och varför. I "byggnadsvårdsvärlden" är ett ganska självklart förhållningssätt att gå tillbaka i tiden och "återställa" en byggnad så som den (kan ha) sett ut under en tidigare tidsperiod. Detta görs på mer eller mindre trovärdiga sätt. Oftast handlar det om att köpa nytt material och nya inredningsdetaljer som man tror liknar de som funnits i byggnaden tidigare. Det är ju något av en industri detta med nytryckta "gamla" tapeter, nytillverkad pärlspont, kök i "gammal stil" osv...
Varför håller vi på så? Det man gör är ju då ofta att radera ut spåren av de senaste årtiondenas historia för att (re)konstruera ett utseende som huset kanske aldrig ens har haft. Det är ju faktiskt inte självklart att det är så man ska förhålla sig till sitt gamla hus. Jag säger det här lika mycket till mig själv som till er för det är värt att bli påmind om tycker jag! Själv känner jag mig lite lurad av byggnadsvårdslitteratur o dyl måste jag erkänna...
Mitt eget förhållningssätt när jag "restaurerar" torpet är ju i första hand att huset måste kunna användas. Jag har ibland dåligt samvete över takhöjningen och andra stora ändringar jag gör på huset men skälet för att göra dem är att huset ska vara mer lättanvänt och om huset inte kan användas tror jag att det är ute med det. I övrigt försöker jag förhålla mig till huset så att det ska fungera som det ursprungligen är tänkt. Det betyder tex inga plastskikt utan bara naturmaterial. Nya tillskott vill jag ska smälta in i det gamla men jag känner inget behov av att det måste vara exakta kopior. Det kan få synas att det jag lagt till kommer ifrån en annan tid tycker jag.
Jag ser det ibland som en fördel att mitt lilla torp är så fattigt och brokigt och byggt enligt "man-tager-vad-man-haver"-principen. Det gör det lätt för mig att helt enkelt fortsätta på samma bana och låta huset fortsätta att vara en enkel och långt ifrån perfekt byggnad. Det är faktiskt ett arv jag förvaltar och en av mina restaureringsprinciper kan man säga!
Mitt senaste påhitt är att tillverka ett nytt bottenstycke till en fönsterkarm av en gammal golvbräda! Man kan diskutera hur intelligent det var för träet är ju visserligen av god kvalitet men är samtidigt väldigt torrt.... Men nu är det gjort och poängen är att jag gillar förhållningssättet; det är billigt, kreativt och till på köpet miljösmart! Återbruk är väl ett ord som rätt väl beskriver vad jag håller på med. Det är ett förhållningssätt som behöver komma tillbaka i vårt slit-och-släng samhälle tycker jag. Men poängen är att det är bara ett, av många möjliga, förhållningssätt till gamla byggnader!
