Den här dagen har jag väntat länge på
Sådär ja!
Idag har Susanna varit med mig på torpet och vi har fått de tre sista takbjälkarna på plats.
Och hunnit ha lite roligt också!
Att bjälkarna nu är på plats betyder inte bara att jag kan sätta upp ett innertak i stora rummet utan framförallt betyder det att jag äntligen kan börja klä torpet med utvändig panel.
Det ni! Den här dagen har jag med andra ord väntat länge på.
Det var roligt att få jobba lite ihop med Susanna som ju är en lika stor husnörd som jag
men med bygghantverksutbildning!
Det känns som om vi kanske får ta och starta en byggnadsvårds-/husräddarfirma någon gång i framtiden hon och jag. Vi skulle vara ett grymt team och kunna uträtta storverk.
För det är ju lite enklare när man är två, så är det ju.
Tack för hjälpen vännen!
Uppmätning
De senaste fyra dagarna har jag och mina kurskamrater ägnat oss åt byggnadsuppmätning. Vi har varit på Sundsby säteri på ön Mjörn mellan Tjörn och Orust varje dag och studerat byggnaderna där i minsta detalj.
Sundsby säteri har en samling väldigt vackra hus och ligger i underbar natur så det är absolut värt ett besök en solig dag. Där finns även en liten byggnadsvårdsbutik.
Sundsby säteri har en samling väldigt vackra hus och ligger i underbar natur så det är absolut värt ett besök en solig dag. Där finns även en liten byggnadsvårdsbutik.
Min grupp har mest hållit till vid det här lilla huset- trädgårdsmästarbostaden eftersom det är den byggnaden vi har mätt upp. Boningshuset är på baksidan sammanbyggt med ett vinkast där det ännu växer en över 100 år gammal vinranka och därinne var det alldeles underbart!
Jag gillar det där med att djupanalysera en byggnad utan att värdera den utan bara genom att titta på den VÄLDIGT noga. Det är i princip vad man gör när man noggrant ritar av en byggnad och alla dess detaljer. Vi har också lärt oss metoder för att göra detta så klart. Till exempel har vi använt en metod där man med hjälp av en slang med vatten mäter ut en våglinje på ett hus. När Frida och jag sågade upp hålen för de nya takbjälkarna på torpet använde vi faktiskt mitt laservattenpass för att kolla om de hålen låg i ett plan. Det hade vi inte gjort om jag vetat vad jag vet idag!
Man fyller helt enkelt en genomskinlig och ganska lång plastslang med vatten och håller sedan upp ändarna lika högt. Eftersom vattennivån alltid kommer vara lika hög i båda slangens ändar även om man vandrar iväg med den ena änden kan man nu använda den som en typ av vattenpass. Med denna kan man även mäta "vågen" runt hörn vilket man inte kan med laservattenpass. Hur smart som helst! Tillsammans med ett lod som hänger ner och visar lodlinjen kan man sedan så småningom rita in en hel fasad i ett koordinatsystem. Det är ju väldigt bra att ha dessa referenspunkter på ett gammalt hus där det mesta ofta är snett och vint och varken våg- eller lodrätt. En sådan här mätning skulle jag nog gjort på torpet för länge sen egentligen!
Fast det tar tid, iallafall om man är ovan. Det tog oss, tre personer, tre dagar att rita upp EN fasad av den här byggnaden!
Nytt försök
Nu har jag officiellt gett upp hoppet om den lilla sågen som jag beställt golv, tak och panelbrädor ifrån och det betyder att jag måste hitta det jag söker någon annan stans. Eftersom väggpanelen står först på tur att sättas upp så har jag gett mig ut på jakt efter sådan. Jag har tänkt ett varv till på saken och övervägt alternativet med pärlspont igen. Fast jag vill ju inte ha den decimetersmala varianten som osar sekelskifte för det tycker jag inte passar på mitt torp som är äldre än så men om det gick att få tag på riktigt bred pärlspont, sån som man hade redan i mitten på 1800-talet så kan jag nog ändå tänka mig den...
Efter att ha sökt över hela internet efter någon som hyvlar upp riktigt bred pärlspomt )och faktiskt övervägt att beställa den ifrån Gästrikland eftersom Åtterstads såg var de enda som verkade tillverka sådan) hittade jag till sist ett litet hyvleri bara någon kilometer ifrån torpet. Jag kollade med dom och jo visst kunde de hyvla upp extra kraftig pärlspont åt mig även om det inte ingick i deras vanliga sortiment och de är nu i full fart med att hyvla upp 20x145mm pärlspont åt mig (hoppas jag iallafall...).
Om ni undrar...
Som ni kanske har förstått så tycker jag om att göra saker själv.
Eller rättare sagt, jag gillar känslan av att klara av saker själv.
Det betyder inte att jag inte uppskattar hjälp, verkligen inte, det är jag beroende av ibland och det tar jag tacksamt emot. Men jag vill känna att jag kan och klarar så mycket som möjligt själv om så behövs. Om någon kommer och gör arbetet ÅT mig så lär jag mig ju inte alls lika mycket och jag vill ju lära mig, det är hela poängen.
Och vad det gäller elektriska maskiner så är det inte så att jag inte kan tänka mig att använda dem, de är ju en ovärdelig hjälp ibland! Jag har ju trots allt inte all tid och allt tålamod i världen. Men jag vill också lära mig att klara mig utan dem. Jag ser det som ett sätt att tänka som håller på att dö ut, vi människor blir mer och mer beroende av maskiner och då de går sönder eller då det blir strömavbrott står vi sedan helt hjälplösa.
Dessutom så intresserar jag mig för hantverk och tycker att det handgjorda har helt egna värden. Dels estetiska (fast det gäller kanske inte våra sågade hål just...) och dels hälsomässiga. Jag tror att vi människor mår bra av att arbeta med händerna helt enkelt!
Och så finns det ju uppenbara miljöskäl. Om vi gör saker för hand så släpper vi inte ut lika mycket gifter i naturen och vi bidrar inte lika mycket till överflödet i samhället eftersom vi inte hinner producera lika mycket.
Till exempel.
Jag ser alltså mitt torp-projekt dels som ett experiment för att testa ett annat sätt att bygga (och i förlängningen att leva) och dels som en utbildning för mig själv i hantverk.
Det är helt enkelt inte det viktigaste för mig att bli klar så fort som möjligt!
Men det har ni kanske redan förstått...
Historien om hålen
När pappa var och hälsade på mig på torpet förrförra veckan påbörjade vi projekt göra uttag i timmerväggen för det nya bjälklaget. Det har klurats en del på detta kan jag säga. När vi satte in de nya takbjälkarna i köket hade jag ju mammas sambo Kenneth och en motorsåg till hjälp. Nu behövde vi göra fler hål i timmerväggen men denna gången UTAN motorsåg. Går det ens?
Iden som min granne kom med var att vi skulle borra hål igenom väggen (så stora som möjligt) och sedan såga mellan hålen med en sticksåg. Det lät som om det kunde funka tyckte jag.
Pappa och jag borrade 22mm stora hål med en drillborr, ett ganska tungt men rätt roligt jobb. Sen var det dags för sågning. Grannen hade ett elaggreggat som han tog med sig så att vi kunde använda en elektrisk såg och det hela gick ganska bra. En stund. Ända tills aggregatet tröttnade och inte ville mer då vi sågat upp hälften av hålen.
Eftersom jag tror på handkraftens och min egen förmåga gick jag och köpte mig en väldigt smal handsåg (vet inte vad de kallas) och i helgen när jag hade besök av min minst lika envisa och väldigt hjälpsamma vän Frida var det dags att se om det gick att såga genom väggen med den. Och det gick ju alldeles utmärkt!
Det här betraktar jag som en seger för handkraften. Det går faktiskt att med drillborr och handsåg göra stora hål rätt igenom en timmervägg. Bara att visa att det är möjligt är så roligt!
En säng.
Jag har fått en säng!
Fått!
En säng.
Världens finaste.
Det är precis en sådan jag ville ha,
jag visste bara inte om den fanns.
En allmogesäng som inte är för kort och inte jättesmal.
Och jag kan nog inte tänka mig en säng som passar bättre in i torpet en denna!
Det går ut på att testa om det kan vara så att man får det man önskar dig om man bara har tålamod och är uppmärksam.
Bara en trätunna kvar nu alltså! Sen kan jag bevisa min tes...
Torp-gastroskopi
Pappa var och hälsade på mig på torpet förra veckan och tillsammans studerade vi murstocken lite närmare och gjorde en rolig upptäckt! Jag har aldrig kunnat se upp genom rökkanalen ifrån bakugnen och aldrig riktigt förstått varför. Men när jag nu kröp in och lyste upp i ugnens överdel upptäckte jag en plåt. Vidare upptäckte vi att plåten gick ut igenom en springa i murverket men varit dold av en träbit. När vi brutit bort träbiten kunde vi dra ut plåten som antagligen varit någon form av spjäll och DÅ kunde man plötsligt titta upp igenom hela skorstenen!!
Jag vet inte vad jag trott fanns därinne, kanske gamla döda ugglor, vad vet jag. Men jag hade nog inte trott att det skulle se så fint ut! Min lilla murstock, den är så söt, jag vill ju ta hand om den! Är det någon av er läsare som eldar i en sådan här gammal murstock med bara en rökgång? Vet ni om det går att få dem godkända av sotaren? Och går det att få något bra drag i dem?
Undantaget
Till det fina huset jag skrev om förra veckan hör även en liten dräng- eller undantagsstuga. Lika omoderniserad och välbevarad den men mer lik mitt eget hus i storleken.
Överallt satt vackra gamla tapeter och bårder, ibland flera olika tapeter i samma rum och hejdlösa möten mellan olika färger. Jag som trodde att jag bestämt mig för att inte ha tapeter i torpet har fått lite problem- det finns ju inget man blir så lycklig av som blommiga tapeter och oväntade möten!
