litettorp

I Floringsås rådde lugn och vintervila. Så här vackert var det:



Och kolla vad fin den nya fotogenlampan blev när den kom på plats i torpet:

Vi tog en annan väg idag när vi åkte till torpet. Och vi åkte förbi Äskhults by för att titta. Det är en by på en kulle där tiden står stilla. De äldsta husen är från 1600-talet och de nyaste från mitten på 1800. Otroligt vackert med vidsträckt utsikt över gammal kulturmark med ängar, skog och sjöar. Husen är grånade, omålade och helt underbara. Det är en sagoby och jag tycker att ni ska åka dit för att titta på den.












För mig är detta ett perfekt ställe att åka till för att få inspiration och kunskap om hur man bodde och levde förr. Jag är redan inne på att låta bli att måla mitt torp och låta det ha sådär vackert gråa fasader och röda eller vita fönsterbågar.

Nu har jag skaffat en taklampa att ha över köksbordet, en så kallad torparlampa. Vad kunde vara mer självklart?



Den här är gammal, från slutet av 1800-talet sa han som sålde den. Putsandet tog ett helt avsnitt av "Mammas pojkar" men till slut blev brännaren blank och fin.

Idag kom senaste numret av världens bästa tidning- Gård & Torp. Äntligen! Det är en lyckans dag när den kommer i brevinkastet.

Det är den enda tidning som jag läser från första ordet till det sista utan att hoppa över något, så mycket tycker jag om den. Jag suger åt mig varenda liten detalj i den och njuter mycket av de väldigt vackra fotona.



Och ja, den handlar om gamla hus. Om byggnadsvård, inredning, trädgård och det goda livet på landet.

Tänk att det faktiskt finns en tidning för oss som älskar detta!

Det var ett tag sen nu som jag började riva loss lager efter lager av tapeterna i rummet för att jag var så nyfiken... Det var som att vandra i stilhistorien från 60-tal till sent 1800-tal och det var så många jättevackra tapeter!



Här är bitar från det flesta tapetlagren som satt på väggen. Totalt var det nog minst 15 lager. Mina favoriter är jugendtapeterna i rosa och gult från förra sekelskiftet. Det är härligt att tänka att torpet var tapetserat med blommiga tapeter i glada färger för 100 år sedan! Det är så lätt att förknippa gammalt med murrigt och tråkigt men så är det ju verkligen inte. Tvärt om.



Tapetbitarna ligger nu hemma i lägenheten och Totte gillar att sova på dem...

Idag ska ni få läsa mitt första byggnadsvårdsteoretiska inlägg. Om mullbänkar i allmänhet och mitt torps mullbänk i synnerhet. Så här är det: Golvet i mitt torp ligger direkt på jorden under. Lyfter man upp en planka så är det jord nästan ända upp. Det är bara lite luft och inget isoleringsmaterial. Det här kallas mullbänk, man använder jorden som isolering och tar tillvara på värmen som kommer ifrån marken.

Så här:



Det här är inte en så jättedum lösning som man kan tro men det kräver att vissa krav uppfylls. Det får inte rinna vatten mot huset som kan komma in under golvet och orsaka rötskador. Och golvet får inte vara tätt för då kan inte fukt komma ut. I mitt torp har detta inte funkat utan golvbräderna och stockarna som de ligger på har ruttnat bitvis och kommer behöva bytas ut.

Sist vi var i torpet såg vi några konstiga föremål i skogen på väg till källan.
När vi började gräva i den hittade vi mer eller mindre intressanta föremål... Det verkar ha varit soptippen i Floringsås de senaste 50åren åtminstone. Det roligaste fyndet vi gjorde var en järnspis! Den som finns i torpet nu är relativt ny och det här verkar vara den som fanns i köket tidigare. Ett lågt nummer och mycket krusiduller brukar betyda en gammal järnspis. Den här hette Norrahammar nr 17 och är full av vackra utsnindade detaljer. (Till skillnad från den nyare som är i torpet nu.)



Jag ska fortsätta att gräva ut den här högen för man kanske kan göra fler fynd där. Plötsligt förstår jag det roliga med att vara arkeolog. Det är barnsligt roligt att leta efter skatter!

Nu har jag köpt en bok igen!
Lantlif heter den och är lätt att få tag i på Tradera om nån blir sugen...



Den handlar om vårt svenska kulturarv när det gäller möbler och hushållsföremål. Och innehåller mängder av fina bilder på underbara gamla möbler.

De riktigt skimrar och lever, titta bara!:











Den handlar mycket just om att man ska vara rädd om den patina och själ som möbler och föremål får efter flera hundra års användande. Att man inte ska renovera och måla om dem för de är vårat arv och bär på en lång historia. Visst är det fint tänkt?!

Brodera en väggbonad till torpet kanske? Egen härd är guld värd...

Kanske:



Eller:



Är ordentligt trött nu efter 12 timmar på jobbet och hittade de här lite mer moderna bonaderna på fuldesign.se:



Just nu känns det som en väldigt skoj idé, kanske inte imorgon...

Godnatt!

På vindsrummets väggar, under det yttersta tapetlagret, satt den här vackra tapeten:



Röda blommor på ljusgrön botten. De ser ut att vara tryckta på och färgen har lösts upp litegrann av fukten i väggarna. Men visst är de vackra?! Jag har försökt att spara det mesta av dem. De lossade ganska lätt. Kanske kan de hamna någon annanstans sen.

En plan börjar så sakta att ta form. Hur vi ska gå tillväga vid renoveringen av torpet. Steg ett är att riva ut rummet på vinden. Max började förra veckan och kom ganska långt:



Brädorna plockas ner och lagras. De ska ju tas tillvara och användas senare.

Rummet verkar vara gammalt, många brädor är spikade med smidda spikar:



Ser ni? De är inte runda som vanlig trådspik utan platta på ena hållet. Det fina med smidda spikar är att de kan rätas ut och återanvändas. Och så är huvudet så välformat och fint!

Att köpa ett hus från 1800-talet öppnade en helt ny värld för mig. Jag har börjat uppskatta antikviteter! Ni som känner mig vet att jag gillar gamla saker men gränsen brukade gå vid förra sekelskiftet, inte äldre. I huvudsak har det varit 50 och 60-tals prylar och sånt. Men nu har jag börjat gå igång på sånt här:







(Bilderna har jag lånat från auktioner på Tradera, det är alltså inte saker jag har köpt.)

Kanske är det bara för att jag inte har haft någonstans att placera såna här gamla föremål innan. Nu känns det iallafall helt självklart att leta efter saker som passar in i den gamla miljön på torpet.

Jag har inte börjat titta på Antikrundan än men det är antagligen bara en tidsfråga...

För er som inte var med från början eller kanske bara glömt bort hur mitt torp ser ut utifrån kommer en liten påminnelse nu.

Det ligger fantastiskt fint alldeles för sig självt på en äng som sluttar ner mot en liten sjö:



Det är byggt 1850 och är vid det här laget ett riktigt renoveringsobjekt. Men mycket av det gamla finns kvar och det är ett charmigt hus så det har en stor potential att bli ett alldeles underbart litet ställe.

När jag grävde runt huset gjorde jag en upptäckt. Det visade sig nämligen vara stenlagt runt en del av huset. Med stora, fina stenplattor som ser ut att ha legat där ända från början. De hade vuxit över av gräs men när jag satte ner spaden så kände jag sten strax under marken. Det var ganska häftigt att bara kunna dra bort grästuvorna och hitta en fin stengång under!

Vi tog ner ett träd också. Eller Jonas gjorde det åt mig.

Det stod fem stycken stora träd på tomten.

Före:



Och efter:



På min lilla tomt står nu fyra stora träd.

Nu har jag varit på torpet igen! Idag gjorde vi lite allt möjligt, bland annat planterade blommor. Jonas hade med sig plantor av löjtnantshjärta, blå iris och fingerborgsblomma.

  

Tänk vad vackert det kommer bli! ÅÅÅÅ vad jag längtar till sommaren nu.

Torpet var ju fullt möblerat när jag tog över det och en del av möblerna är ganska fina. Jag vill bara ha kvar de saker som är hela och vackra och tillräckligt gamla för att passa in. Som de här:







Kökssoffan, skåpet och kommoden. Kanske att jag målar eller ändrar på dem men de är gedigna och fina gamla möbler tycker jag.

I det senaste numret av Sköna Hem var ett reportage från ett fint hem. Jag blev inspirerad av färgerna och materialen och de rena fina ytorna. Såna här möbler vill jag ha på torpet! Fast kanske utan så mycket guld och pynt för det är inte riktigt min grej. Jag blev också sugen på att ha synliga takbjälkar därinne fast jag varit emot det innan. Kanske det passar ändå? Och såna där fina, obehandlade brädgolv vill man ju ha...

Skorstenen på torpet är inte vad den borde vara. Den kommer behöva en ordentlig renovering innan man börjar elda i spisarna. Hur värmer man då upp ett hus utan varken el eller möjlighet att elda? Jo, med fotogenkamin! För inte länge sen hade jag aldrig hört talas om fotogenkaminer men jag hann knappt inse att jag nog behövde en förrän jag hittade denna. Den användes i pappas stuga på 60-70 talet. Här har ni honom (med järnspisen i bakgrunden):



Inte vacker, jag vet, men han fungerar faktiskt. Man eldar med lysfotogen så sotar det inte.

Vinden har jag ju inte berättat om!

I ena delen finns ett litet inrett rum:



Inte så särskilt mysigt, ser mest ut som en fängelsecell. Kanske beror det på att den enda inredningen är den platsbyggda träsängen som ser förfärligt obekväm ut. Men golvet är fint, med gamla breda golvplankor.

Andra sidan är helt oinredd:



Här kan man göra massa spännade fynd!Där står karmstolen som jag pratade om men också en trave tidningar från 39-41, en hel hög med biblar och gamla kartor mm mm.

Det är så fantastiskt att man kan plocka blommor i november! Det finns fortfarande en liten gnutta sommar kvar. Varje år glömmer jag att det är så och blir lika förundrad. Den här buketten plockade jag härom dan:




Jag måste plantera höstastrar på torpet till våren. Och en sent blommande ros. Kanske några kärleksblomster också... Allt för att göra sommaren så lång som möjligt.

Idag har jag äntligen varit på torpet igen. Och jag har jag grävt. Med min nya fina spade.
Runt huset har marknivån höjts genom åren och det behöver grävas bort en hel del jord.
Det var underbart att vara utomhus, fast det var en gråmulen novemberdag. 



Och jag vattnat jorden med min egen svett- som en riktig torpare.

Det är dags för pelargonernas vintervila nu. Jag har klippt ner mina och ställt dem i en sval källare. Två av dem är av gamla sorter, en med stora klarröda blommor och en Mårbacka-variant med fyllda ljusrosa blommor. Dem tog jag mängder av skott av för nu har jag ju ett helt torp att fylla.

Jag har svårt att beskriva exakt vad som skiljer de gamla sorterna från de moderna men visst har de lite vackrare färger och lite mer karaktär? Och det känns självklart att ha de gamla sorterna i mitt väldigt gamla hus.

Det verkar som om stjärnorna vill att jag ska ha många fotogenlampor. Igår gick jag för att få min vaccinationsspruta och då hade de (såklart) loppis på äldreboendet där mottagningen var!
Jag kom därifrån med den här fina lilla lampan för 15 kr:



Och det här (inte lika självklara) inramade fotografiet:



Gamla färglagda fotografier är så himla fina och flickorna såg så gulliga ut att jag ville ha med dem hem. Jag skulle ju eventuellt kunna låtsas att det är två systrar som bodde i torpet på 20-talet eller så!

I hallen (heter det förresten "hall" i ett så här gammalt hus?) var väggarna täckta av några läskiga mörka tapeter från 30-40 talet. De var dessutom smutsiga och lite mögliga så jag började riva ner dem. Närmast timmerväggen hittade jag en våd av den här fina tapeten:



Så här såg det alltså ut i mitt torp på slutet av 1800-talet. Fint tycker jag!

Tapeten var i sin tur uppsatt på tidningspapper.
Från 1890!

Här är ett litet hustips till er som inte har något torp men letar efter ett. Johanna tex : )

http://www.hemnet.se/beskrivning/531343



Ganska skruttigt men billigt och med stor potential.

Hittade den här bilden på en auktionssida och blev inspirererad! Det där med toalett är ju ett av många olösta problem på torpet... Tyckte att en sån här fin röd toalett-stol skulle passa bra. Det finns ett rum för dass i förrådet men ingen.... holk. Efter en stund kom jag också på att det står en stor gammal karmstol i ek på vinden som borde vara perfekt i storlek. Ha ha ha.. jag skrattar när jag tänker på det! Behöver bara snida en ny sits till stolen så kan man sitta där som en drottning sedan : )

Idag har jag ägnat mig åt fotogenlampor och plötsligt har jag tre till! Den vita trodde jag var trasig men det var bara veken som behövde bytas ut. Jag hittade en trevlig och kunnig man i en antikaffär på Backaplan som hjälpte mig med den. Den lilla blå kom Mikis, världens snällaste granne med. Och den i klarglas har jag köpt och putsat upp. Det är svårt att föreställa sig att fotogenlampor kommer vara min enda belysning men kunde de klara sig med det förr så kan väl jag!

Och visst är de vackra?

Nu har jag inte varit i torpet på över en vecka och jag längtar dit jättemycket! Vill egentligen ta ledigt från jobbet och bara vara där och fixa hela dagarna. Tyvärr är det ju ingen passande årstid för torpliv utan el och värme. Det blir ju kallare och mörkare för varje dag nu. Men vem ska passa torpet hela vintern? Kanske går det att åka dit ett tag till om man tar på raggsockar och mössa och lyser upp med forogenlampor?

Här är en bild ifrån från köket: