Om gifter i byggmaterial

De flesta människor tycker väl att det är viktigt att vara miljövänlig men det är lätt att tänka att miljön är så stor och den egna insatsen gör så liten skillnad i det stora hela. Då är det lättare att bry sig om vad man utsätter sig själv och sin familj för i hemmet och det är ju också så mycket lättare att ändra på. Här går det verkligen att göra stor skillnad! Åtminstone för den som äger sin egen bostad. Gifter i byggmaterial är något jag intresserar mig mer och mer för och jag är nog inte ensam om det. Först var jag på en intressant föreläsning med professor Carl Gustav Borndehag på Byggnadsvårdsföreningens temadag "Hur hållbart är hållbart?" för ett par månader sedan. Och nyligen fick jag en väldigt bra bok i ämnet i mina händer.
 
Jag har inte brytt mig lika mycket om hur jag inreder min hyresrätt i stan som jag bryr mig på torpet. Inte för att jag har gjort så hemskt mycket tokigheter där men jag har till exempel inte brytt mig så mycket om vilken färgtyp jag målar med eller kvalitén på tapeterna eller om att jag har plastmattor på golven.. Men det får vara slut med sådant nu! Ju mer jag läser om det här ju mer inser jag att vissa hälsoproblem i min familj beror på att vi när jag var ett år flyttade in i ett då nybyggt hus med betongplatta på mark som ännu inte hade torkat riktigt. Detta var 1980 och plastmattorna låg och bubblade sig på golven...
 
Byggnadsvården och det giftfria boendet hänger väldigt nära samman. De för hälsan och miljön snällaste alternativen är oftast de traditionella. Men det finns några undantag och flera fällor att gå i. Vi byggnadsvårdare kan inte automatiskt känna oss sunda och miljövänliga. Att byta ut fungerande inredning och byggnadsmaterial mot äldre eller nyare i äldre stil är verkligen inte försvarbart till exempel. Byggnadsvården måste sluta syssla med sådant om vi inte ska bli klassade som snobbiga miljöbovar tycker jag! Linoljefärg kan vara väldigt snällt mot hälsa och miljö men är det inte alltid! Undvik därför alltid lösningsmedel i färgen och till rengöringen av penslar och annat. Det behövs inte och har heller ingen egentlig tradition utan förstör bara kvalitén på färg och penslar. Torkmedel är också onödigt- måla tunt istället! Gamla färger och tapeter kan innehålla gifter så som bly och arsenik, det ska man vara medveten om. Det går tyvärr inte att utgå ifrån att allt gammalt per automatik är hälsosamt även mycket är det. Konserveringsmedel i produkter med mycket vatten är också en bov att vara uppmärksam på. Försök därför att köpa torrvaror och blanda till själv i möjligaste mån. Det sparar både hälsa och miljö. Det är också lätt att byggnadsvårda i de stora sakerna men glömma de små. Speciellt farligt är det om man i första hand är ute efter en "gammal stil" mer än byggnadsvård som ett sätt att leva och förhålla sig. Glöm inte att spackel, fogmassor, limmer, tätskikt, isolering och allt sånt där mer eller mindre osynligt i huset också är viktigt. Det finns många osunda alternativ att undvika och som tur var finns nästan alltid ett traditionellt sätt som är både billigare, sundare och miljövänligare att ta till istället! Prova tex pärllim, linoljespackel, kutterspån, tjära och andra snälla varianter när du bygger och renoverar. Och sätt inte upp en massa plastbehandlade tapeter med gammaldags tryck på i ditt gamla hus! Testa istället att sätta upp en obehandlad papperstapet och måla den själv med limfärg om du inte har råd att köpa riktiga papperstapeter med limfärgstryck. Eller köp gamla tapeter från 50-talet och äldre!
 
Mitt mål med torpet har ju alltid varit att det inte ska innehålla några plaster eller gifter. Min nya vision är att huset den dagen det har gjort sitt av någon anledning ska kunna förmultna på platsen det står på och sakta och fint gå tillbaka till naturen. Utan att någon sanering krävs, inga miljöfarliga avfall behöver deponeras och inga gifter sipprar ut i Häggesjön! Det ska bli en hög av jord och sten igen som det en gång var. Och om det inte går riktigt så illa med huset så ska iallafall alla material gå att flytta och återanvända på en ny plats! I framtiden tror jag också att jag kommer vara mer noga med hur jag inreder även mitt vanliga boende. Vill jag att jag och mina nära och kära ska andas in en massa farliga emissioner hemma hos mig? Nej självklart inte!
 
Läs nu denna fantastiska och väldigt enkla bok (eller någon annan på samma tema) och sprid budskapet:
 
 
 

kopior och orginal och dimensioner som försvinner

Jag tycker att jag ser den överallt
längtan efter byggnadsvården
de levande, äkta materialen
de gamla hantverken
fast folk inte vet att det är den dom längtare efter
 
Laminatgolv som ska se ut som trä
möbler med låtsad slitning som ska se äldre ut än vad de är
tapeter i vintage-stil eller med äkta materialkänsla
falu rödfärg fast den egentligen är en oljefärg
plasttapeter med gamla mönster
mdf-skivor som föreställer pärlspont
allt snickeri som kallas allmoge-nånting
rödfärgade takpannor i betong...
 
Det är ju inte så att det ena måste vara mer rätt men det är ju helt olika saker.
 
Och jag tänker att det naturligtvis är en stil att vilja att saker ska se lite gamla ut
och är det stilen man vill åt så är det väl i sin ordning
Och alla kanske inte bryr sig, eller så vill man bara ha något nytt
Men om det egentligen handlar om något annat?
Om det står för en längtan hos människor efter något
vi vet bara inte riktigt alltid vad det är
Något som går långsammare
är mer hållbart
lite mer i samklang med naturen
lite närmare våra sinnen...
 
Om det enda sätt man vet att uppnå detta på är att konsumera nya produkter
ja, då blir det ju såhär
Och jag vet ju också själv hur lätt och frestande det är att vilja välja den snabba lösningen och går ibland i fällan
Det är ju så lätt att bli förförd...
 
Jag minns första gången jag kom in i min grannes lägenhet i Majorna där jag bodde tidigare
hennes lägenhet var ju lika gammal som min
men där jag hade lackade trägolv hade hon skurgolv
jag plastfärg
hon linoljefärg
osv
Jag tyckte ju att min lägenhet var gammal och fin
men hennes tog andan ur mig
stämningen där inne var helt annorlunda.
 
I somras såg jag för första gången i mitt liv en riktig blomsteräng
det var lite samma sak
det var en sån väsenskillnad emot allt vad jag tidigare kallat för blomsteräng
och jag förstod plötsligt vad det handlade om
på riktigt
 
Det som är så synd är att jag tror att många människor inte känner till de här skillnaderna
(på en datorskärm ser det ju ändå ungefär likvärdigt ut...)
Och naturligtvis finns det mängder med sådana skillnader jag inte heller känner till
Vissa saker måste ju upplevas på plats
med alla sinnen
Och alla får inte den möjligheten
Färre och färre får den antaligen
Orginal byts ut mot kopior
så många kvaliteer är på väg att försvinna
och de flesta märker det inte ens.
 
 
 Backtimjan och blåklockor på Ölands alvar.
 
 
 
 
 
 

En förening för dig och mig

Jag tänkte att jag skulle slå ett slag för Byggnadsvårdsföreningen idag. Jag brukar ju inte göra reklam här på min blogg men i det här fallet är det berättigat tycker jag. Trots att föreningen i år fyller 40 år har de nämligen fortfarande bara ca 6000 medlemmar. Även om Ulla Skoogs sommarprat tydligen ökade medlemsantalet en aning. Detta kan jämföras med Naturskyddsföreningen som har drygt 220 000 medlemmar. Då är 6000 ingenting!
 
Jag har märkt att förvånansvärt få känner till den här föreningen, bland annat på jobbet på Slöjd & byggnadsvård Nääs är det väldigt få av kunderna som är medlemmar. Trots att det ger rabatt i butiken. På byggnadsvårdens konvent i Mariestad pratades det om detta och att det är Byggnadsvårdsföreningen som är den viktigaste aktören i samhället vad gäller byggnadsvård men det är ett ganska stort ansvar för en så liten förening. En ganska liten ökning av medlemsantalet skulle göra att de kan anställa ytterligare en person på kansliet vilket i sin tur kan göra stor skillnad.
 
Och om inte detta är skäl nog så får man massor med bra rabatter i de flesta byggnadsvårdssammanhang om man visar upp sitt medlemskort. Så handlar man mycket byggnadsvårdsgrejer och material får man snabbt igen pengarna och det blir riktigt lönsamt. Och man får tidsskriften Byggnadskultur 4ggr om året som är rätt nördig men håller hög kvalitet och förmedlar det senaste ifrån byggnadsvårdsvärlden. Och så ordnar de ju byggnadsvårdsläger och länsombuden fixar intressanta aktiviteter på hemmaplan.mm.
Så. Nu gör vi 2016 till det nya byggnadsvårdsåret tycker jag!
 

Fröken byggnadsvård och konventet

 
Höstens absoluta höjdpunkt var när jag var på Byggnadsvårdens konvent i Mariestad.
När jag kom hem därifrån var jag alldeles uppfylld! Det var svårt att sätta ord på alla intryck så därför har jag inte skrivit om det här men när jag idag fick se mig själv på en bild från konventet på Byggnadsvårdsföreningens hemsida så kände jag mig lite manad att säga något om det.
 
För mig var känslan att vara på alldeles rätt plats. Som om alla "mina" människor träffats för att bara prata om sådant som jag älskar i tre dagar... Det är lycka det! Dessutom var det för mig första gången som mina två världar möttes och plötsligt blev en, den praktiska byggnadsvårdsvärlden och den mer teoretiska antikvarievärlden. Alla var som en enda stor familj på konventet! Och även om hantverkarna har längre skägg än antikvarierna så har de ju samma kärlek till hus och det var så fint att få träffas och prata över gränserna.
 
Och alla var ju där! Så det var mingel från morgon till kväll med stora delar av byggnadsvårds-Sverige. Kanske var det bara jag men jag tyckte nog också att det var en väldigt kärleksfull atmosfär. Och uppe på det en massa intressanta föredrag om aktuella frågor inom byggnadsvården. För min del hade konventet gärna fått pågå i 2 veckor och hållas mycket oftare än varannat år.
 
Jag rekommenderar det verkligen varmt!
 

Bestiga berg

Det finns kanske nån ibland er som tror att torpet är praktiskt taget färdigrenoverat nu.
Tro inte det.
Det finns säkert lika mycket kvar att göra som jag gjort hittills och det enda som har hänt är att jag har saktat ner på farten. Och på bloggandet.
Ett litet ryck har jag ändå gjort för att få klart lite innan vintern och det som händer just nu är att panelen på söderfasaden är på väg upp!
I helgen var Frida där och jobbade med mig. Och tog säsongens sista dopp i sjön med mig. Och eldade brasa med mig. Och plockade trattkantareller. Och besteg berg...
Det var riktigt härligt och fortfarande går det att sova i huset, även om det var rätt kallt om näsan den sista natten. Fortfarande når solen över granplanteringen och fortfarande går det att dricka sitt morgonkaffe ute i trädgården. Allra hellst hade jag velat vara på torpet varenda dag nu för att få ut mesta möjliga av denna härliga höst.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Färg!!

Sådär, nu har jag bestämt mig!

Genom trial and error-metoden har jag testat mig fram genom olika färgsättningsalternativ på torpet. Jag har övervägt helt grå fönster men konstaterat att jag inte gillar grått så värst mycket egentligen. Det tillför ju liksom inte så mycket och dessutom tycker jag inte att kalla och varma färger blir så fina ihop. Sen testade jag att måla dem helt i den havregrå (grå-gula) jag målat köket med men då blev fönstren nästan osynliga och tappade helt sin karaktär. Jag har också testat helt gula fönster vilket blev ganska fint men då blev det svårt att få fönstren att passa ihop med dörren på framsidan. Detta problemet kom jag runt (tycker jag...) om jag valde att ha lite vita detaljer både runt dörren och fönstren. Dessutom kom jag fram till att fönstren blir vackrare och får tydligare form om bågarna får kontrastera mot en annan färg. Men jag vill inte ha för mycket vitt och inte heller kritvitt, huset är för gammalt för det. Men den ljust ockrafärgade guldgula däremot, den ville jag ha kände jag!
 
 
Det blir alltså den här färgsättningen:
Guldgula fönsterbågar och brutet vita mittposter. Brutet vita blir också de liggande, hyvlade brädor som sitter över fönstren och ena dörren samt alla karmar. Varken dörrar eller fönster får i övrigt några foder. Samtliga vattbrädor och det lilla konsoltaket över dörren får vara röda. Dörrarna får förbli bruna eller brunaktiga för jag gillar patinan de har och vill inte måla över den.
 

Jag måste erkänna att jag varit lite skeptisk till den färgsättningen med ockragula fönsterbågar och umbragrå foder tidigare. Jag har tänkt att det är något slags byggnadsvårds-hittepå som uppfunnits av Gysinge men egentligen saknar tradition. Lärdomen är att det kanske finns en anledning till att ockragula fönster är så populära till ljust röda hus. De är helt enkelt väldigt fina och harmoniska tillsammans.
 
 
 
 
 

Fulhetens försvar

Efter att en lärare på min utbildning hävde ur sig att han tyckte att mitt torp såg ut som något ur Twin Peaks (och inte på ett bra sätt) har jag funderat lite. Varför måste alla torp vara perfekta och gulliga egentligen? Kan dom inte få vara lite brokiga, egenhändigt lagade och märkta av tiden? Att de står kvar och används måste ju trots allt vara det viktigaste och inte att de uppfyller "bilden av det perfekta torpet". Eller?

I modern antikvarisk anda har jag nu (lite trotsigt) börjat försvara torpets "fulhet" (som jag ju på sätt och vis tycker är finhet). Som plåttaket till exempel, måste det verkligen bytas ut? Varför måste ett 1800-tals torp ha lertegel, spån el dyl på taket? När denna fantastiska sinuskorrugerade plåt har gjort så mycket gott för torpet och är minst lika äkta som något annat?

Sån här blir man av att studera till antikvarie men kanske är det bra? Att se värdet i alla tillägg på en byggnad gör ju renoveringen/ restaureringen både enklare och billigare! Inget behöver ju bytas ut, endast lagas och underhållas... Perfekt ju!

Nu tänker jag på allvar försöka omvärdera plåttaket och fundera över om det går att behålla och hur man i så fall underhåller det. Kan man måla det kanske? Tips mottages tacksamt! Vem vet, kanske byter jag ändå ut det så småningom men då har jag ju åtminstone tänkt över saken ordentligt.

mmm...plåt!
 
 
 
 

Det lilla lilla taket

Panelen på torpets framsida blev färdig för länge sedan, ni har bara inte fått se bilder på det. Jag är löjligt nöjd med hur fint det blev, kan nästan inte tro mina ögon!
 
Sen det blev färdigt har jag inte varit på torpet men idag åkte jag dit igen för att sätta upp det lilla "taket" över dörren som jag filat på länge. Fast inte filat egentligen, snarare sågat ut med sticksåg.
Så här blev det i varje fall:
 
''
 
 
Är det fint eller blev det för mycket tycker ni? Jag har vant mig så vid torpets absolut funktionalistiska och strama yttre att minsta lilla dekoration känns prålig. Men det här är så mycket "pynt" det blir på mitt hus, det kan ni vara säkra på. Om inte annat så för att om man sågar sin snickarglädje för hand så är det ett ganska tidskrävande arbete, det kan jag tala om.

Nu lämnar jag torpet i händerna på snö, vind och vintersol och tänkte inte komma tillbaka förrän blommorna gör det. Så får vi se hur allt känns då.
 

GOD JUL mina kära byggnadsvårdsvänner!

P. S. I år önskar jag mig en klyvsåg i julklapp, vad önskar ni er? D.S.

nya kläder

 
Jag hade hoppats kunna visa er bilder på ett torp klätt med panel i både norr och öster idag men regn kom och förstörde mina planer... Men nu kan jag i varje fall jobba igen vilket jag är väldigt tacksam över och de två senaste helgerna har jag varit på torpet och satt upp panel.

Förra helgen var min kära Frida där med mig och fungerade som min klon; en person till som kunde såga, klättra och spika.Vi fick klart gaveln men det tar lite tid! Och då är ändå inte läkten på ännu... Men att det tar tid beror förstås delvis på att varje bräda både sågats och spikats för hand. Efter bägge helgerna har jag haft en förfärlig träningsvärk!
 
 

Huset ser lite knasigt ut just nu i sina randiga kläder med det känns ändå mer "riktigt" med panel; som om det gått ifrån att vara närapå ett ruckel till att bli lite mer ombonat och beboeligt. Jag är stolt över det! Visst tappar det också något, den där riktigt ålderdomliga utstrålningen som det grånade timret har. Och den där nakna stommen som visar alla lappningar, lagningar och skavanker som ger huset karaktär och personlighet. Men att behålla stommen bar var ändå inget alternativ, det är den alldeles för skör för.

Insikt

Efter mycket om och men har jag nu fått veta att mitt torp har varit ett soldattorp. Eller om jag ska vara exakt, torparen August Rodin som var den andra torparen på mitt torp var soldat. Detta fick jag veta då jag sökte efter honom i ett register över invånare i Sverige år 1890 på Landsarkivet. Jag har nämligen försökt att reda ut detta ett tag utan att få någon riktig klarhet förrän nu. Till exempel är mitt torp av någon anledning inte utmärkt med St som i soldattorp på gamla kartor utan endast med ett T. Detta är annars det enklaste sättet att få reda på om ett torp varit ett soldattorp.
 
Jag bestämde mig för att fira min nya vetskap med att titta på TV-serien Raskens som finns att se på SVT:s öppna arkiv. Under åtta timmar i förra veckan levde jag mig in i livet på ett soldattorp i slutet av 1800-talet och blev väldigt fäst vid Ida och Gustav och deras familj. Men ju längre jag såg ju mer beklämd kände jag mig. Det är som om jag först nu förstod hur mycket slit och svält och sorger som faktiskt finns lagrat i dessa små stugor. Barn dog faktiskt och människor svalt och slet ut sig.
 
Jag förstår plötsligt varför folk bygger nya hus, varför männsikor vill glömma och börja om. Jag har undrat varför så få människor i trakterna kring mitt torp tycks se värdet i den gamla bebyggelsen och jag har tyckt att det är förfärligt hur mycket av det gamla som rivs eller moderniseras. Men trakterna där mitt torp ligger har varit väldigt fattiga, kanske är det helt naturligt att inte så många som lever där vill blicka bakåt och minnas det som varit. Många människor som har sina rötter och sina förfäder där har också minnet av en annan tid med sig. Annat är det för mig som inte alls har någon anknytning till platsen sedan tidigare.
 
Samtidigt kan jag känna en ännu större respekt och vördnad nu. Jag kan ana vad det kostade att bruka den lilla magra åkerlappen och jag förstår att ingen förändring och förbättring av stugan var självklar- tänk vad lyckliga de ska ha varit då järnspisen sattes in och man inte längre behövde laga mat över öppen eld! Men jag kommer inte romantisera torparlivet på samma sätt som jag har gjort tidigare, den största insikten torpet gett mig är den om hur bra jag har det idag!
 
 

Det nya

 
 
Den nya Lotten har varit på torpet idag och täckt över virket som ligger utomhus (eftersom den gamla presenningen rivits itu av stormen Sven), satt igen den tomma fönsteröppningen, gett de "nyplanterade" fruktträden gnagskydd och satt två nyrenoverade fönsterbågar på plats. Vad bra det känns efteråt när man har varit så här.... ordentlig.

Jag renoverar de sista fönstena nu. De sista och de värsta. Det är ju de som har varit så dåliga att träet bitvis har behövt bytas ut. Nu när de är så fina är det fascinerande att se tillbaka på hur de såg ut när jag köpte torpet. Fönstret jag satt dit idag var en gång alldeles grönt, det växte mossa på insidan av fönstret så fuktigt var det! Det fanns så lite kitt i bågarna att rutorna närapå föll ut och både glas och bågar satt så löst att jag knappt vågade öppna det. Utanför detta fönstret hade en stor gran och ett snöbärsbuskage vuxit upp som skapade en skuggig och fuktig miljö, inte alls bra för fönster och vägg.
 
 
Gran och snöbär är borta sen länge och nu är detta husets finaste fönster med strålande utsikt mot sjön.
 

Från tapet till panel

Idag har det äntligen hänt nåt på torpet för jag har börjat sätta upp pärlsponten! En vägg hann jag färdigt idag, återstår alltså tre innan jag kan få känna på riktigt hur rummet upplevs i sin nya klädsel. 


Jag har satt upp liknande panel flera gånger innan, en gång i ett 60-tals hus och en gång i ett 20-tals hus och det var ju ingen konst alls! Däremot i mitt krokiga gamla torp där timmerstockarna inte alls bildar någon slät yta och lutar kraftigt åt olika håll blev det något mer avancerat och krävde till exempel en del reglande. För att inte tala om hörnen! Där fick jag slöjda till en passande profil med stämjärn för att få brädan att följa den bågnande väggen. Men jag fick panelen i 4,20 längder vilket är smidigt eftersom jag har 2,10 i takhöjd så såga behövde jag iallafall inte göra så mycket.


Här är får ni en sista titt på tapeterna som jag nu har dolt bakom panelen:



Nu sitter de där och väntar på en framtida byggnadsvårdare som ska få upptäcka dem och häpna!

Den här dagen har jag väntat länge på

Sådär ja!
 
Idag har Susanna varit med mig på torpet och vi har fått de tre sista takbjälkarna på plats.
Och hunnit ha lite roligt också!
 
Att bjälkarna nu är på plats betyder inte bara att jag kan sätta upp ett innertak i stora rummet utan framförallt betyder det att jag äntligen kan börja klä torpet med utvändig panel. 
Det ni! Den här dagen har jag med andra ord väntat länge på.
 
Det var roligt att få jobba lite ihop med Susanna som ju är en lika stor husnörd som jag
men med bygghantverksutbildning!
Det känns som om vi kanske får ta och starta en byggnadsvårds-/husräddarfirma någon gång i framtiden hon och jag. Vi skulle vara ett grymt team och kunna uträtta storverk.
För det är ju lite enklare när man är två, så är det ju.
 
Tack för hjälpen vännen!
 
 
 

Uppmätning

De senaste fyra dagarna har jag och mina kurskamrater ägnat oss åt byggnadsuppmätning. Vi har varit på Sundsby säteri på ön Mjörn mellan Tjörn och Orust varje dag och studerat byggnaderna där i minsta detalj.

Sundsby säteri har en samling väldigt vackra hus och ligger i underbar natur så det är absolut värt ett besök en solig dag. Där finns även en liten byggnadsvårdsbutik.
 
 
Min grupp har mest hållit till vid det här lilla huset- trädgårdsmästarbostaden eftersom det är den byggnaden vi har mätt upp. Boningshuset är på baksidan sammanbyggt med ett vinkast där det ännu växer en över 100 år gammal vinranka och därinne var det alldeles underbart!
 
 
 
Jag gillar det där med att djupanalysera en byggnad utan att värdera den utan bara genom att titta på den VÄLDIGT noga. Det är i princip vad man gör när man noggrant ritar av en byggnad och alla dess detaljer. Vi har också lärt oss metoder för att göra detta så klart. Till exempel har vi använt en metod där man med hjälp av en slang med vatten mäter ut en våglinje på ett hus. När Frida och jag sågade upp hålen för de nya takbjälkarna på torpet använde vi faktiskt mitt laservattenpass för att kolla om de hålen låg i ett plan. Det hade vi inte gjort om jag vetat vad jag vet idag!
 
Man fyller helt enkelt en genomskinlig och ganska lång plastslang med vatten och håller sedan upp ändarna lika högt. Eftersom vattennivån alltid kommer vara lika hög i båda slangens ändar även om man vandrar iväg med den ena änden kan man nu använda den som en typ av vattenpass. Med denna kan man även mäta "vågen" runt hörn vilket man inte kan med laservattenpass. Hur smart som helst! Tillsammans med ett lod som hänger ner och visar lodlinjen kan man sedan så småningom rita in en hel fasad i ett koordinatsystem. Det är ju väldigt bra att ha dessa referenspunkter på ett gammalt hus där det mesta ofta är snett och vint och varken våg- eller lodrätt. En sådan här mätning skulle jag nog gjort på torpet för länge sen egentligen!
 
Fast det tar tid, iallafall om man är ovan. Det tog oss, tre personer, tre dagar att rita upp EN fasad av den här byggnaden!

Nytt försök

Nu har jag officiellt gett upp hoppet om den lilla sågen som jag beställt golv, tak och panelbrädor ifrån och det betyder att jag måste hitta det jag söker någon annan stans. Eftersom väggpanelen står först på tur att sättas upp så har jag gett mig ut på jakt efter sådan. Jag har tänkt ett varv till på saken och övervägt alternativet med pärlspont igen. Fast jag vill ju inte ha den decimetersmala varianten som osar sekelskifte för det tycker jag inte passar på mitt torp som är äldre än så men om det gick att få tag på riktigt bred pärlspont, sån som man hade redan i mitten på 1800-talet så kan jag nog ändå tänka mig den...
 
Efter att ha sökt över hela internet efter någon som hyvlar upp riktigt bred pärlspomt )och faktiskt övervägt att beställa den ifrån Gästrikland eftersom Åtterstads såg var de enda som verkade tillverka sådan) hittade jag till sist ett litet hyvleri bara någon kilometer ifrån torpet. Jag kollade med dom och jo visst kunde de hyvla upp extra kraftig pärlspont åt mig även om det inte ingick i deras vanliga sortiment och de är nu i full fart med att hyvla upp 20x145mm pärlspont åt mig (hoppas jag iallafall...).

Helgpyssel

 
 
 
 
 
 
Vad gjorde du i helgen?

Glad och somrig

Torpet har genomgått en förvandling ifrån byggarbetsplats till ateljé och jag är  himlen.
När jag får hålla på med färg är jag i mitt rätta element. Färg och blommor, då är jag lycklig.

Min kropp ser numera ut som ett vandrande konstverk av Jackson Pollock efter alla äventyr med färgburkarna. Jag har liksom varken tid att klä på mig nåt vettigt innan jag sätter igång att måla eller att tvätta av mig ordentligt efteråt...

Förutom dörrar har jag målat den gula skänken som hörde till huset. Jag gillar att den är gul, den är glad och somrig, men helblank och hysteriskt 60-tals gul färg kommer inte att passa in i 1800-tals stilen som jag vill skapa på torpet.

Den har därför fått någa lager herrgårdsgul linoljefärg på sig istället. Den är ganska lik den gamla gula färgen men mildare och varmare i tonen. Och så är det ju linoljefärg förstås.

Jag ville dessutom testa att göra en Lars Sjöberg och blanda krita i slutstrykningen (jag har läst någonstans att han gör så för att matta ner linoljefärgen). För säkerhets skull blandade jag i även terpentin för det har jag också hört att man kan använda för att göra linoljefärg mattare.

Och jo, det fungerade allt. Ytan blev mycket mattare nu. Enda problemet är att det är svårt att se exakt var man målat med den matta sista strykningen och om man missar en fläck lyser det blanka fram. Det fick därför bli en extra omgång med den matta färgen.

Bra är att veta att det behövs så lite när man målar med linoljefärg. Det räckte med en liten provburk för att måla hela den här skänken med 2-3 strykningar.
 
Före:
 
Efter:
 

Min grå

Jag har semester nu och vägrar göra jobbiga saker. Det som inte känns jobbigt är däremot att leka med färger och måla. (Genom att leka med färger har jag lyckats lura mig själv att göra en massa nyttigt men mer om det sen.)
 
Den här dörren har vad man kan kalla orginalfärg. Den fanns sparad bakom ett lager med pärlspont och jag gissar därför att färgen är ifrån 1800-talet iallafall. Det är roligt att ha kvar orginalfärger i huset, speciellt när de är så här fina!
 
 
Den här sidan av dörren kommer jag tvätta men sedan inte ändra så mycket på. Dörrens andra sida däremot var målad med vit lackfärg à la 60-tal. Jag tyckte att det kunde vara roligt att måla även den sidan med samma färg så jag gav mig på att försöka hitta den.
 
Först trodde jag att den låg väldigt nära Ottossons grågröna färg men den visade sig vara för grön. Sen trodde jag att deras Hardebergablå blandat med vitt skulle komma väldigt nära men den blev då för blå. Till sist blandade jag de båda kulörerna och "smutsade ner"  blandningen en aning med grön umbra och då minsann blev den helt rätt!
 
Eftersom jag antog att det inte var så här de bar sig åt på 1800-talet när de målade min dörr första gången försökte jag klura ut vad det kunde vara för pigment i de där Ottosson-färgerna. Lite gulockra kanske? Kimrök? Grön umbra? Efter lite laborerande mellan dessa tre pigment plus vitt hittade jag rätt. Svårare än så var det inte! Nu har jag alltså en alldeles egen grå färg, någonstans emellan grågrön och gråblå och jag döpte den till Floringsåsgrå! Jag målade sedan baksidan av dörren i denna fantastiska kulör:
 
 
Det här var ju så roligt att jag satte igång att skrapa även de övriga två dörrarna som var målade med lackfärg. Denna hade som ni ser en lite mer dämpad, grågrön färg från början och sen ett senare lager av ljusgul/beige färg:
 
 
Den sista dörren var nyare och där dolde sig inga spännande färglager.
Slutligen fick de här två dörrarna också var sitt lager färg och vips hade jag uträttat ganska mycket!
 

Foder utan färg

Den uppmärksamme läsaren kanske har märkt att jag har målat fönsterfodren på torpet. De har varit grundmålade ett tag i en ljust grå färg. Men det blev så väldigt grått med både bågar, foder och väggar i grått så nu när jag gjorde de två andra strykningarna blev det med en mer varmvit ton.
 
Men blev det inte lite mycket gräddtårta över alltihop? Eller är det bara jag som är ovan?
Jag har funderat på vilken annan färg än vitt eller grått på fodren som skulle kunna funka till gråa/omålade väggar men har inte kommit på nåt bra.
 

Det fick bli ett studiebesök till Äskhults by för att kolla upp ett mer ålderdomligt sätt att lösa det här med fönsterfoder. På husen i Äskhult visade sig endast fönsterbågarna vara målade. Det finns överstycken och vattenbrädor men de är helt eller delvis omålade och smälter in i panelen. Att jag inte tänkt på det! Jag har skapat mig ett problem som inte behöver finnas.
 

Eventuellt kan brädan över fönstret få vara målad som på dessa fönster:


Jag behöver ju inte bestämma mig förrän det är dags att sätta up panelen utvändigt så jag har en stund att klura. Men nog är det ena bra mycket finare?
 
Äskhult är förövrigt förtjusande. Fortfarande. Det verkar vara samma fenomen som gäller där som i Gunnebo; det blir bara finare och finare ju mer jag lär mig att se!
 
 
  
 
 
 
 

På köksväggarna

Nu när köket har fått ett golv att gå på är nästa steg att göra iordning väggarna invändigt. I det här rummet sitter många lager tapeter på väggarna i stora sjok. Eftersom jag gärna vill låta dem sitta kvar där som ett meddelande till framtiden behöver jag täcka över dem med något. Det går inte att fästa ytterligare ett lager tapet ovanpå dem, det skulle bli väldigt ojämt och dessutom snart falla av. Inte heller går det att lerklina ovanpå en massa tapetrester. Skivor är så klart den enkla lösningen men gips är inget material som jag längtar efter att få in i mitt gamla hus, det är ju historiskt helt åt skogen. Masonite- eller andra träskivor är ju något bättre men jag är lite rädd att de stora temperatur- och fuktskillnaderna som kommer uppstå i mitt hus över året kommer göra att de bågnar och glider isär. Om jag tapetserar ovanpå dem finns kanske risk att väggarna bågnar och tapeterna spricker.
 
Kvar har vi alternativet med spikad träpanel. Jag gillar den tanken, dels för att det passar i ett enkelt rum som ett kök och dels för att jag inte behöver tapetsera ovanpå utan bara måla och låta träets yta pryda väggarna. Det är ju så jag helst vill ha det- lite mönster men mycket materialkänsla. Då återstår bara frågan vilken sorts panel som kan passa. Pärlspont passar inte i ett så gammalt hus som mitt, jag vill ju i så fall ha gammal och riktigt bred pärlspont men vad jag vet går inte det att få tag i sådan utan att man hyvlar den själv. Ett annat alternativ är helt slät panel i rejäla bredder av bräder liknande de som sitter i taken i mitt hus. Hand- eller maskinhyvlade, kil- eller parallellsågade, båda kan vara ok i mitt hus. Men inte heller det är helt lätt att få tag på. På vanliga brädgårdar kan man så klart köpa paneler men bredder över 120mm verkar inte gå att få tag på.
 
Därför har jag nu beställt panel och takbrädor ifrån en liten lokal såg. Där sågar de bredder på upp till 195mm vilket jag tror blir fint. Och det blir samma typ av brädor till taket. Jag passade också på att ombeställa golvet till stora rummet som jag beställt ifrån samma såg för en mindre evighet sedan. När jag frågade vart mitt golv tagit vägen erkände han att hans system med att skriva upp beställningarna han fick på små papperslappar och stoppa i fickorna hade vissa brister. Det hände nämligen att frun körde dem i tvättmaskinen ibland...Så nu testar jag att maila beställningen och hoppas på bättre tur.
 
Den här bilden är ifrån tillbyggnaden på mitt torp:

Tidigare inlägg
RSS 2.0