Gumman

Så är man ökänd nu då. Som den galna göteborskan i den gamla saaben som köpte Rodins ruckel. Vi har pratat med den närmsta grannen på torpet för första gången. Och skvallret går på bygden... Man tror man är osynlig ute i skogen, men det är precis tvärt om. De har full koll på mig där ute!

Men hon var söt, en riktig gumma. Med sjalett och kjol. Grannen alltså. Och hon var från Kattunga, det var hennes barndomshem. Henne kan jag fråga om vad som helst som rör byn. Hon berättade bland annat att mitt hus är ett gammalt soldattorp. Jag anade det men visste inte säkert. Och hon sa också att alla gamla kyrkopapper från bygden brunnit upp en gång i tiden. Det kunde jag ju förstått eftersom det ligger en kyrkoruin bara ett par kilometer ifrån mitt hus.





Jag ska nog också bli en gumma! Det är så fint.

Kommentarer
Postat av: Åsa

Det där känner jag igen, jag trodde att vi skulle vara anonyma i vårt torp, men skvallret kring de som köpte Backmans ställe bredde ut sig ända till grannbyarna. Haha!

2010-01-01 @ 13:26:25
URL: http://torpargumman.blogg.se/?tmp=03211011

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0