litettorp

Det var inte förrän tredje gången jag besökte torpet som jag upptäckte att det har källare. Det var ju som en djungel av täta buskar på den sidan innan den stora röjningen. Jag har varit väldigt modig och gått ner i den. Det var mörkt och fuktigt och säkert fullt med spindlar... Men taket i källaren är golvet i köket och det såg iallafall väldigt torrt och fint ut.

Där nere kan jag sätta upp hyllor och förvara min potatis och mina syltbyrkar och kanske tillochmed smörbyttan? Det är fantastiskt att se hur det faktiskt finns lösningar på det mesta i det här gamla huset utan någon elektricitet.

Idag har jag köpt så fina böcker! Byggnadsvård i praktiken heter dom och jag köpte en om invändig och en om utvändig renovering. De är fulla av inspiration och massa vackra bilder. Önskar jag hade en scanner så jag kunde visa här! Nu kan jag lära mig allt om mullbänkar och locklister, lerklining och kilsågning....

Så renoveras torp & gårdar har varit min byggnadsvårdsbibel fram till nu och är också himla bra Budskapet är att gamla hus är bra hus och ju mindre man ändrar på dem, desto bättre!

 

Jag skulle kunna ha ett gigantiskt kaffe-rep! I torpet hittade jag nämligen 27 små fina kaffekoppar : )
Vi kan sitta ute i gräset och sörpla så kom bara, när ni vill!
Det fanns många tallrikar och assietter också. En del riktigt gamla och fina:

Torpets stolthet och smycke är den här fantastiska kakelugnen. Jag vet inte om den fungerar men det ska den göra en dag! Tänk den kyliga kväll när man kan tända en brasa i den och sitta med filtar och kuddar runtomkring sig och bara lyssna på knastret...

Vad hemtrevligt det ska bli!

En torpare behöver torpar-saker. För en stadstjej som jag är det en hel massa nya behov som dyker upp. Som tur är var förrådet fyllt av saker när jag flyttade in. Sågar och en lie och en skyffel och en hel massa annat skrot. Mycket vet jag inte hur det ska användas men det kanske visar sig. I inflyttningspresent fick jag en fin yxa och jag har investerat i en alldelas ny och bra spade. Av farbror fick jag kofot och hammare och en skottkärra!!!

Här ser ni underverket, min alldeles egna skottkärra:

Det finns faktiskt en loppis i Björketorp! Den verkar fungera som den lokala träffpunkten. Kaffe och kaka kostar 10kr och man träffas och skvallarar en stund. Jag kände många nyfikna blickar på mig när jag var där... Många fula 70- och 80-tals föremål byter ägare där men jag gjorde faktiskt ett fynd! Den här fina väggljusstaken kostade 30 kr:



Hur gammal är den tror ni? Jag har faktiskt ingen aning. Men den kan nog bli både vacker och användbar på torpet.

Det var mamma som hittade källan. Hon tänkte att om det finns en källa så måste det finnas en stig dit. På andra sidan vägen gick en liten stig ner i skogen och några meter längre ner låg den! Världens vackraste källa. Med stenlagda kanter och kristallklart vatten. Jag har provsmakat och det smakar kallt och svagt av mossa.

Nu är det höst på torpet.



Idag har jag varit där med min kära farbror och planterat. Mängder med lökar; påskliljor, tulpaner, krokus och pingstliljor. Men även kaprifol och klematis som ska få klättra i de stora träden på tomten. Och blåeld från Gotland! Trädgården är i princip obefintlig som det ser ut nu. Bara björkar och björnbärssnår överallt. Och en liten, liten syren.

  

Idag har jag förberett mig inför våren och handlat lökar i långa rader...
Det känns bra.
Vintern blir lite mindre oändlig nu när jag skapat en länk till våren.

Jag fantiserar såklart om hur jag ska inreda mitt torp en dag. Även om den dan inte kommer än på länge...
Här är bilder på möbler jag har hittat och inspireras av:












De är så otroligt fina, slitna och matta i blekt pastelliga toner. Framförallt är det patinan jag gillar. Och att det är väldigt gammalt och gediget samtidigt som det är ljust och vackert.

Det börjar bli dags att presentera torpet inifrån. Hur stort det är vet jag som sagt inte men jag vet att det är ett rum och kök Och en liten liten hall också förstås samt en tillbyggnad som jag inte riktigt räknar till huset. Så här så det ut första gången jag satte min fot där inne. Jag tog över torpet med inventarier och allt!

Här är "rummet":



Och taget från andra hållet:



Och köket:





Så här illa är det. Så här fint är det!

När jag rotade lite i en låda i köket hittade jag den här lappen. Det kändes som om den var riktad till mig. Åldern på torpet har varit ett mysterium och samma sak med vattnet. Varför finns det ingen brunn när människor har bott där i 160 år. Men nu vet jag att det alltså finns en källa någonstans...

Nu kommer ni tro att jag försker lura er men så är det inte. Det skulle jag aldrig göra här på bloggen.
Mamma, Kenneth och Max har varit med mig på torpet idag. Kenneth hade med sig röjsåg och motorsåg och de har jobbat på väldigt duktigt.

Det här är före röjsåg:




Och det här är efter röjsåg:



Frågan är, hur gjorde man egentligen på 1800-talet före röjsågens tid?

När jag plockat ihop alla gamla trasmattor som fanns i huset blev det en hel sopsäck full! Jag tog hem dem till stan och piskade dem, sorterade bort de trasigaste och fulaste och tvättade resten. När golven är iordninggjorda får de flytta tillbaka hem till Kattunga.

För en vecka sen blev det mitt! Ett torp på ett rum och kök med byggår okänt och med ett okänt antal kvadratmeter boyta. Utan el, utan vatten, utan nätavgifter och utan problem med vattenelement som fryser på vintern. Med i köpet fick jag en 472 kvm stor naturtomt i slutet av en skogsväg som man helst inte kör på om man inte har en Jeep eller en rallybil (dvs en Saab v4).

Ändå försökte mäklaren diskret avråda mig, kallade mig för "lilla hjärtat" och pratade om alla problem jag skulle få.

Men jag hade råd! Och jag får möjligheten och förmånen att få vårda och njuta av ett väldigt gammalt och alldeles unikt litet ställe.

Det var en gång en liten liten gumma
som hade en liten liten stuga

Och ett litet litet bord
och en liten liten stol
och en liten liten pall
och en liten liten stäva

Och en liten katt som sa mjau....

Och så hade hon en liten ko som sa MUUUU...

ur sagan om den lilla lilla gumman





Nästan precis såhär är det!
(Om man byter ut kossan mot en labrador.)

Välkommen till Kattunga Flodingsås. Ett litet, litet torp vid en liten, liten sjö.
Och det är mitt.