Källaren
Där nere kan jag sätta upp hyllor och förvara min potatis och mina syltbyrkar och kanske tillochmed smörbyttan? Det är fantastiskt att se hur det faktiskt finns lösningar på det mesta i det här gamla huset utan någon elektricitet.
Underbart! Älskar alla överraskningar och hemligheter som ditt torp bär på!
Hej kära torpägare,
Jag och min man blev sååå glada när vi i dag läste din bloog. Vi har tillbringat en vecka varje sommar i torpet under åren 1979-2007. Vår dotter är född 1987 och för henne har det inte varit sommar om hon inte fått åka dit. Vi försökte att inte göra det ett år men då blev det mycket gråt och stora protester.
Lappen du hittat är skriven av henne.
Tyvärr bor vi för långt bort från torpet (47 mil) och ansåg därför att vi inte kunde köpa det.
Vi är glada och tacksamma för att du köpt det och renoverar och kommer att vårda och älska det, som vi gjort.
Att ta ett morgon- och kvällsdopp i sjön har jag alltid sett fram emot. Jag badade längst mot skogen till höger från torpet sett. Där finns en liten stenhäll att gå i vattnet från. De vita näckrosorna är en dröm att se.
Torpet är byggt som soldattorp och den första som bodde där hette Flood (dock inte släkt med mig). Svärmors mormor och morfar köpte torpet när Flood emigrerade till Amerika. De hade en liten ladugård med en ko och några höns. Ladugården är riven sedan många år tillbaka- långt innan jag kom dit. Den stod där vedboden nu står.
Vi har varje sommar eldat i kakelugnen och njutit. Att elda i köksspisen har dock inte varit så trevligt, eftersom det ryker in.
Någon gång på runt 50-talet tog dåvarande ägaren (svärmors bror) bort den murade spiskåpan och tyvärr även draget.
Många varma hälsningar från Hans och Solveig
