Leka med lera

Det är det här jag gör nu om dagarna. Leker med lera.
Hela murstocken ska fogas om utvändigt och det tar sin lilla tid.
jag behöver:
 
Hacka bort gammal puts (i den mån det finns någon kvar) och kratsa ur alla fogar. Jag använder en murarhammare och en gammal slö morakniv till detta.
 
Blanda bruk. Bruket ska bestå av en del lera och tre delar sand och vara hyfsat fast.
 
Hämta sten (små, platta står högt i kurs).
 
Tvätta stenen om den är smutsig.
 
Blöta ner murstocken med vatten och "gojsa" i fogarna med en murarborste så att de blir ordentligt uppluckrade.
 
Fylla fogarna på nytt med lera som jag kastar in i springorna (ska egentligen göras med en murarslev men jag har inte så bra kontroll öven sådana). Det här är ett ganska roligt moment.
 
Trycka in stenar i leran. Först ska stenarna smetas in i lera och helst ska det säga "slurp" när de sugs fast. Detta är som ett gigantiskt pussel som också är ganska roligt att pyssla med. Men man kan vara pricis hur noggrann som helst så det gäller att sluta i tid. Jag gör även vissa lagningar av murstocken där det helt saknas stenar.
 
Sen ska jag helst klappa lite med handen på den nyfogade ytan för att minimera risken för sprickor.
 
 
 
 
 När det här är gjort över hela murstocken (jag är inte riktigt klar än...) så ska hela alltet putsas. Jag får rapportera mer om det senare. På det här viset blir murstocken tätad tre gånger, först invändigt med säckdragningen, sen i fogarna och sist med ett lager puts.
 

Nu händer det!

Den stora murstocksrenoveringen har dragit igång med besked. Mina vänner från Nääs har varit på torpet i två dagar och gett mig ovärderlig hjälp. Chico har guidat oss och vi andra tre har varit hantlangare och lärlingar.

Innan vi drog igång behövde jag dock göra en del förberedelser.
Bygga ut arbetsställningen på taket så att man kunde komma åt skorstenen från tre håll.
Köpa lera, kalk, rep, juteväv, packplast, lampa och ett helt släplass med sand.
Laga de värsta sprickorna för att stabilisera murstocken något.
Tvätta stora mängder sten.
Bland annat.
 
 
 
 
Vi började med att sy en lång "korv" i juteväv med rep dragna igenom för att dra pipan med.
 
 
 
Vi blandade bruket för hand eftersom det inte finns någon el och bar allt vatten ifrån källan. Det gjorde så klart arbetet lite extra tungt men det var ändå inte så svårt.
 
 
Vi lagade sen skorstenen uppifrån först med lerbruk och mindre sten i sprickorna, så långt ner vi nådde med händerna...

 
Sen var det dags för tvättning med ett tunt kalkbruk invändigt för att få bort påväxter och sot på stenarna.
Och till sist var det dags för själva säckdragningen.
 
 
Principen är att den här sydda jutevävssäcken kan dras ihop som ett dragspel så att den bildar en propp i pipan. Sedan häller man på bruk uppifrån och lättar lite på proppen så att man kan dra säcken upp och ned i pipan. Då skvätter bruket upp på sidorna och trycks med hjälp av säcken in i murstockens springor. Detta görs nedifrån och upp och ca 30 cm i taget. Till sist drar man säcken hela vägen upp och ned några gånger för att få pipan slät och för att överflödigt bruk ska försvinna. Jobbet är tungt och smutsigt men principen är egentligen ganska enkel. Mest trixigt är att sy jutevävskorven på rätt sätt och i lagom storlek.

Chico på Nääs säger att han gör detta för mig för att någon ska föra kunskapen vidare om hur detta görs. Så jag ska göra mitt bästa för att ta ansvar för detta tänker jag.

Det är mycket arbete som återstår och resten ska jag göra själv. Men nu har jag fått redskapen och borde klara det. Principen är att murstocken efter att den tätats invändigt sedan ska tätas även utvändigt. Detta kommer jag skriva mer om framöver.

Det börjar sakta sjunka in att murstocken faktiskt ändå är räddad nu. Det kommer gå att använda den! Inga rör behöver dras i den och den behöver inte plockas ner. Plötsligt bara så där gick den från att vara en risig stenhög till något högst användbart. Och lera, sand, sten och vatten är nästan allt som behövs.
 
 
 
 
 
 

Närmare stjärnorna

Något stort har tagit sin början. Jag vågar inte riktigt tro på att det faktiskt kommer hända men kanske, kanske kommer murstocken att bli hel snart. Eller helare åtminstone.

Det som hänt än så länge är iallafall att jag och min vän Susanna byggt en arbetsställning på taket. En med en liten plattform högst upp där man kan stå och jobba med murstocken. Eller i sämsta fall sitta och titta på sjön. Eller stjärnorna.
 
Så nu har jag för första gången någonsin varit uppe på taket! Det var verkligen hög tid. Och jag har kunnat lägga en skifferplatta över skorstenen så att det inte regnar ner i den. Bara 6,5år för sent. För det är tydligen förfärligt obra för lerbruksmurade murstockar som står kalla att det regnar in i dem. Har jag fått veta nu. Ja antagligen för de kalkbruksmurade också. (Så alla ni som liksom jag inte förstått vikten av detta tidigare, spring iväg och gör det nu!) Men. Vad gör några år hit eller dit när den förmodligen stått oeldad sedan 60-talet försöker jag trösta mig med. Nu har den i varje fall ett lock. Men det får inte bli för tätt heller utan fukt måste kunna komma ut. Därför ska plattan ligga uppe på några tegelstenar.
 
 
 
 
 

Bakugnsfrågan

Eftersom det var så många av er som engagerade er i frågan om varför min murstock ser ut som den gör så tänkte jag att jag skulle uppdatera med lite ny information. Jag tror nämligen att jag har hittat svaret. Byggnadsantikvarien på Nääs och litteraturen säger samma sak: det handlar helt enkelt om utrymme. En bakugn är så skrymmande så det kan bli svårt att få plats med den i en väldigt liten stuga. Speciellt bakugnar som, liksom min, är murad av natursten för de är tydligen lite extra stora.
 
Det blir ju ännu tydligare när bakugnen går långt ut på andra sidan väggen!
 
 
Bilderna ovan kommer från den här boken
 
Jag gick igenom bakugnshyllan på biblioteket på Slöjd och Byggnadsvård Nääs och konstaterade att den verkade vara den bästa. Ett tips om någon av er vill läsa mer om bakugnar alltså.

Jag tillhör ju inte den där bakugnsfrälsta ligan som drömmer om att baka mitt bröd i bakugn. Inte än. Jag har fullt upp med att förstå dem med avseende på konstruktion och material just nu. Men vem vet, när jag är en gammal tant kanske jag kan baka mina limpor i bakugnen. Klädd i huckle och förklä. Jo det är en trevlig tanke. Men just nu vill jag bara ha ett helt och också gärna varmt hus.

Hopp om murstocken

En av de fina sakerna med att jobba på Slöjd och byggnadsvård Nääs som jag inte utnyttjat tidigare är möjligheten att få mycket rådgivning av de duktiga personerna som jobbar där. Men nu har jag alltså haft min första officiella rådgivning och suttit och diskuterat murstocken på torpet i 1,5 timme ihop med en duktig byggnadstekniker. Det var väldigt givande med någon erfaren och kunnig person som tittade på den med nya ögon. Nu har jag också fått höra det jag hoppades på - att det går att renovera den och att jag dessutom kan klara det (iallafall nästan) själv! Han var så imponerad av att jag bytt ut timmerstockarna på egen hand och ansåg att om jag klarat det borde murstocken inte vara något större problem. Jag har ju varit så rädd för att ta dit en murare eller sotare utan intresse för kulturhistoria och gamla hantverkstekniker som ska titta på den med misstänksamhet och döma ut den. För de flesta skulle nog göra det misstänker jag... Den har många "fel" nämligen; endast en enda, jättestor rökgång, kraftigt vittrande fogar, träbjälkar som ligger direkt emot murverket och, värst av allt, en inrasad baksida. De flesta råd jag fått hittills har handlat om att antingen dra nya rör i pipan eller att riva hela komplexet. Eller kanske, i bästa fall, att plocka ner och sedan mura upp murstocken igen på nytt. Och jag vill ju så klart inte något av detta. Murstocken är ålderdomlig och speciell och att få ha kvar den har stor betydelse. Den är husets hjärta och en viktig del av både dess historia och funktion.
 
Här är en gammal bild på murstocken där man ser en hel del av sprickorna:
 
Nu vet jag i princip hur lagningen ska gå till och rådgivaren på Nääs har lovat att komma ut och titta på murstocken till våren någon gång. Tills dess ska jag nödlaga de största sprickorna i murverket med lerbruk för att minska rasrisken. Det går inte att göra så mycket alls med den utan att först stabilisera konstruktionen. Så det är alltså mitt lilla uppdrag. Jag ska också lägga stenar över skorstenen för att hindra att det fortsätter att regna in. Sedan ska baksidan muras upp och murstocken tvättas och sedan dras invändigt med lerbruk men det blir sedan det!
 
Vi fastnade ganska länge vid en fråga under rådgivningen nämligen varför det ser ut som det gör med murstocken som går ut genom väggen. Man ser ju inte den här lösningen så särskilt ofta. Jag tror inte jag har sett det någon annanstans, har ni? Och det blir ju en ganska sårbar konstruktion som man borde velat undvika kan man tycka. Jag har forskat lite i gamla huskonstruktioner och kunnat kostatera att det ändå förekommit att murstocken gått ut i ytterväggen på det här viset på andra äldre hus från trakten. Varför vet jag dock fortfarande inte.
 
Så här såg baksidan ut när jag köpte torpet:
 
Så här såg det ut när jag tagit ner panelen, målat timmerstommen och börjat byta ut dåliga timmerstockar:
 
Och så här såg det ut en sorgens dag när jag kom dit... den sköra muren på baksidan hade inte hållit för alla påfrestningar:
 
Så här ser skorsten ut, den är i hyfsat skick även om krönet och putsen fallit av och ersatts med en hel del mossa...
 
 
Här är en gammal bild på torpet tagen 1937 där man ser hur skorstenen såg ut i sina glansdagar. Med puts och krön och allt!
 
 
 
 
 

Ny kunskap

Som student på Bebyggelseantikvarieprogrammet har man några små förmåner. Man kan låna Gård & torp på biblioteket så att man slipper prenumerera när man är fattig student och man har rabatt på kurser på Slöjd & byggnadsvård Nääs. Vi får gå för halva priset vilket gör rätt stor skillnad. I helgen har jag gått en kurs i att putsa och mura med kalkbruk. Dels är det något som saknas på min utbildning och dels är det en kunskap jag behöver på torpet.

När man aldrig har provat något så känns det så främmande och svårt men när man har fått testa själv så är det genast så mycket enklare. Det är en sak sak att läsa om hur man utför ett hantverk och något helt annat att göra det med egna händer. Vi har fått pröva både att putsa ett hus utvändigt och träna på att mura en skorsten och vi har lärt oss mycket om bruk och varit med och blandat till det. Putsa tyckte jag kanske inte var så roligt men att mura däremot var mer min grej, att kunna det ger ju såna enorma möjligheter!

Dessutom var de två kursledarna väldigt kunniga både inom mureri och på området lerbruk så jag kunde passa på att fråga om råd angående min egen lerbruksmurade naturstensmurstock. Nu känns det möjligt att få ordning på den en dag och om jag inte gör arbeter själv så vet jag precis vilka hantverkare jag ska anlita!

Och så gör det så gott med gemenskapen, att få vara i en grupp med andra byggnadsvårdsnördar. Jag har träffat så många härliga människor i helgen och jag ska absolut gå fler byggnadsvårdskurser snart.
 
 
 
 
 

Skorstensnytt

 
 
Jag har haft en Saab full med antikvariestudenter på torpet idag!
Det är alltid spännande och lite jobbigt att visa upp torpet för någon för första gången, och de här människorna som kommer se alla "fel" jag har gjort är ju extra läskiga... Men jag tror att dom fattade grejen och det kanske inte är så svårt en sån här solglittrande dag i maj.
 
Vi har mest slappat men ett par saker blev ändå uträttade. Jag hade tänkt att utnyttna tillfället till att klättra upp på taket och studera skorstenen för första gången. Det känns liksom bra att ha några människor där då som kan ta emot mig när jag faller... Men jag vågade faktiskt inte, det visade sig vara bra mycket brantare än vad jag trott. En lite mindre höjdrädd klasskamrat klättrade upp istället och jag har nu fått foton däruppifån (det är som att få de första bilderna ifrån månen ungefär...)
 
 
Skorstenen är sammansatt av flata stenhällar som är täckta med puts, en väldigt fin konstruktion tycker jag!
 
 
Invändigt ser man att både skorsten och murstock är helt i sten, väldigt fint tycker jag! Någon som är bra på sten? Är det skiffer i de övre skorstenshällarna?
 
 
Och med förenande krafter och ett spett kunde vi sen också flytta på den enorma trädstammen som legat mitt på tomten i fyra år nu! Jag hade nog tänkt att den aldrig skulle komma därifrån och det var häftigt att känna vad starka man är när man är många tillsammans.
 
 
Sen är det ju något med torpet som gör att de flesta som kommer dit blir alldeles lugna...
 
 
 
 
 Det var mysigt!

Torp-gastroskopi

Pappa var och hälsade på mig på torpet förra veckan och tillsammans studerade vi murstocken lite närmare och gjorde en rolig upptäckt! Jag har aldrig kunnat se upp genom rökkanalen ifrån bakugnen och aldrig riktigt förstått varför. Men när jag nu kröp in och lyste upp i ugnens överdel upptäckte jag en plåt. Vidare upptäckte vi att plåten gick ut igenom en springa i murverket men varit dold av en träbit. När vi brutit bort träbiten kunde vi dra ut plåten som antagligen varit någon form av spjäll och DÅ kunde man plötsligt titta upp igenom hela skorstenen!!
 
 
Jag vet inte vad jag trott fanns därinne, kanske gamla döda ugglor, vad vet jag. Men jag hade nog inte trott att det skulle se så fint ut! Min lilla murstock, den är så söt, jag vill ju ta hand om den! Är det någon av er läsare som eldar i en sådan här gammal murstock med bara en rökgång? Vet ni om det går att få dem godkända av sotaren? Och går det att få något bra drag i dem?

Som ny!

Och jag har svärtat järnspisen för första gången!

Både jag och hunden och spisen blev svarta men det fick det vara värt. Ett otroligt tacksamt jobb var det, liten ansträngning och fantastiskt resultat:





Kolla, den är som ny!

En överraskning

När jag höll på att ta ner innertaket i rummet upptäckte jag en annan liten sak, det var murat med nyare stenar och annat bruk uppe i ena hörnet av murstocken och bakom verkade det vara ett hålrum:



Nyfiken som jag är kunde jag ju inte låta bli att riva bort stenarna, och så här såg det ut där bakom:



Det var en liten nisch, kanske för att man ska kunna ställa saker på värmning där?

Bakom satt det gamla bruket och den gamla färgen och en gammal tapet med vars hjälp man kan datera igenmurningen:



Jag är så väldigt nyfiken på vilka fler överraskningar den där murstocken har att komma med!

Mysteriet med murstocken 2

När vi gjorde hembygdsforskning, dvs smög runt och spionerade på grannarnas torp när inte de var hemma, upptäckte jag något intressant med murstockarna på de två andra torpen. Bägge verkade nämligen ha de ursprungliga spisarna kvar till skillnad från mig och de hade så här vackra öppna spisar:



Jag har ju undrat hur det såg ut på torpet från början och nu har jag troligtvis kommit på svaret. Båda spisarna var öppna och vackert rundade även om den här var finast.

Lite avundsjuk blev jag, tänk att få elda i en sån här vacker spis!


Mysteriet med murstocken

Jag fick se den här bilden igår, på Carl´s hemsida (se min länklista)
Och så slog det mig att det kanske såg ut så här på torpet från början
Innan kakelugnen



Jag har ingen riktigt bra bild men den här får duga:



Ni kan se att kakelugnen ligger på ett hörn och innanför finns den stora murstocken som är nästan två gånger två meter. Den lilla luckan till höger om kakelugnen, under spegeln kan man öppna och där bakom finns en stor bakugn (tror jag att det är).

Hur gammal kakelugnen är vet jag inte. Idéer? Men jag tror iallafall inte att den är från 1850, alltså ursprunglig i torpet. Vad hade de innan? och varför är murstocken så stor? Kanske är det så att bakom kakelugnen finns resterna av en gammal spis, kanske liknande den på den andra bilden.

Det måste ju gå att ta reda på. Oj, vad spännande!


Fotogenkaminen

Skorstenen på torpet är inte vad den borde vara. Den kommer behöva en ordentlig renovering innan man börjar elda i spisarna. Hur värmer man då upp ett hus utan varken el eller möjlighet att elda? Jo, med fotogenkamin! För inte länge sen hade jag aldrig hört talas om fotogenkaminer men jag hann knappt inse att jag nog behövde en förrän jag hittade denna. Den användes i pappas stuga på 60-70 talet. Här har ni honom (med järnspisen i bakgrunden):



Inte vacker, jag vet, men han fungerar faktiskt. Man eldar med lysfotogen så sotar det inte.

RSS 2.0