litettorp

Jag går på semester mina kära vänner.
Från mitt jobb och från min blogg.
Fyra veckor blir jag borta. Sen kommer jag tillbaka med nya krafter och bloggmaterial så det räcker i månader framöver. Jag tänkte bo på torpet nu förstår ni. Och där finns inget internet, bara träd och en sjö.

Ha det underbart så länge!

Ibland är jag Ernst.
Det är inte mitt fel utan hans- Ernsts.
Han har gjort så mycket grejer och så ofta att en del av dem har blivit hans.
Och det känns som om jag härmas fastän jag inte gör det.

Som när jag sätter blommor i den gamla kaffepannan jag hittade bakom förrådet:



Eller när vi lagar maten ute i naturen och solen skiner och det är sådär overkligt härligt:





Men det gör inte så mycket.

Här ser ni min dörr som den ser ut nu när panelen har tagits bort:



Vad är det egentligen för märkligt hål till höger om dörren undrar jag?
Det ser ju faktiskt ut som om dörröppningen har varit bredare en gång i tiden. Har det kanske varit en annan, bredare dörr tidigare?
Det här förbryllar mig lite, dels för att jag var så säker på att dörren jag har var orginal och en av de äldsta detaljerna på huset. Det är en gammal bräddör med kilsågade brädor och ett lås som ser riktigt gammalt ut.
(Tyvärr har jag ingen bild på den nu, jag får visa senare)Dels är det märkligt för innerväggen till höger om dörren som sitter mellan farstun och köket skulle ha varit i vägen för en bredare dörr. Då skulle den väggen ha flyttats på senare tid... Skulle det isåfall ha varit en annan planlösning i torpet från början???

Och min sista, och viktigaste, fråga- Vad var det för dörr från början isåfall? Om den var så mycket bredare kanske det var en pardörr? Är det möjligt att det har varit en pardörr på detta gamla fattiga torp undrar jag. Och om det är det, ska jag sätta in en pardörr igen? Det är ju så fint!

Jag ska forska i detta och studera andra gamla torp i närheten och se om något har en pardörr.
Isåfall sskulle man ju också kunna ha ett överljusfönster som jag är så förtjust i! Jag tänker mig en dörr som den högra av de här två:



Det finns ju faktiskt små torp som har pardörrar, som dessa två:






Men vad ska jag isåfall göra med farstubron som stod framför dörren innan?

Tusen frågor från mig idag...

På allmän begäran kommer här ett inlägg om mitt innertak.

Det är ett vitmålat brädtak, så här ser det ut:



Av någon anledning är det skarvat en bit in i rummet.

Här nedan har vi lossat de första bräderna och man kan se takbjälkarna där bakom. Det visade sig att ett par av dem var angripna av mask och i väldigt dåligt skick och tyvärr är även många takbrädor dåliga.

Ovanför takbjälkarna ligger brädorna som utgör golvet på vinden men de ligger löst där uppe på eftersom vi var tvugna att ta loss dem först för att få ut isoleringen.



Här står pappa med kroppen på bottenvåningen och huvudet på vinden och ser ut som en jätte! Det är ju den extremt låga takhöjden som är anledningen till att vi river ner taket.



Det är damm och smuts och trasiga brädor överallt!

Titta vad som poppat upp på torpet:



Brandliljor! Dom har inte jag planterat, de är en del av den gamla trädgården. Ett minne.

Och vad är det som skymtar där bakom blommorna?



Min nya uteplats!

Med sjöutsikt och skönt skuggad under träden ligger den:



Det är inte så"fattig torpare på 1800-talet" men jag kunde inte låta bli!

Här kan man sitta med något kallt att dricka och njuta av glittret i sjön.

Vi har vandrat i skogarna runt torpet lite nu och jag säger er- det är rena Norrland!





Färska spår av älgar överallt:



Här är min lilla sjö sedd uppifrån bergen i söder:



Litet hus. Stor vild mark.

Och jag har svärtat järnspisen för första gången!

Både jag och hunden och spisen blev svarta men det fick det vara värt. Ett otroligt tacksamt jobb var det, liten ansträngning och fantastiskt resultat:





Kolla, den är som ny!

Den stora sevärdheten i byn är Kattunga kyrkoruin. Vi tog en promenad dit och jag blev överraskad av att det var så fint. Man fick nästan lite känsla av alperna där uppe:







En fridfull plats att vila på! Visst är det synd att kyrkan brunnit ner men ruinen är vacker den med.

Jag gick runt bland gravarna och letade efter:



Just det, där var den! Min torpares grav. Jag är inte helt säker men jag vet att han hette Rodin, han som var torpare på Floringsås. Jag har sett namnet Alfred Rodin antecknat på torpet och här står det August. Kan det vara far och son? Märkligt med familjegravar inga förnamn, inga årtal...
Och inga blommor var det på Augusts grav heller, jag får nog ta med några nästa gång!