Hälsningar från 80-talet

Jag fick en påskhälsning från 80-talet idag. En som gjorde mig väldigt glad!
 
Bakgrunden är att jag har haft praktik på Västarvet de senaste fem veckorna och suttit vägg i vägg med gamla Älvsborgs länsmuseums arkiv om dagarna. Alltså där allt gammalt byggnadsinventeringsmaterial från länet förvaras. Att mitt torp inventerats på 80-talet har jag vetat länge men att det fanns mer material än det man hittar i inventeringsrapporten visste jag inte. Men jo, i muséets arkiv fanns negativ av fem bilder av mitt torp tagna 86-87 som väntade på mig. Och den snälla fotoantikvarien scannade in dem åt mig och här är dom nu, framkallade för första gången!
 
 
Visst är dom fina! Jag tycker det är väldigt fint med den samlade klungan av stora träd runt huset och sedan inte så mycket mer. Man ser också att åkern var väldigt mycket mer välskött än idag och att det var färre träd och mindre buskar och sly. Och så mycket luftigare och ljusare det var när inte granplanteringen bakom huet hade hunnit växa sig så hög! Det är väldigt nyttigt att få se sånt här för man får visioner för framtiden!
 
 
Torpet var väldigt skruttigt redan då. Men till skillnad ifrån de flesta hus som värderats som kulturhistoriskt värdefulla vid den tiden så hade det ju åtminstone inte renoverats sönder när jag köpte det. Det är ju alltid nån tröst. Tvärt om ser huset nästan exakt likadant ut på den här bilden som när jag köpte det. Samma trasiga hängränna och fuktiga masonitvägg... Eller nej, taket över tillbyggnaden var i bättre skick och inte så rostigt ser jag nu.
 
 
 
Krönet och putsen på skorstenen var fortfarande kvar vid denna tid men om man tittar noga så ser man att krönet på skorstenen är på väg att trilla ner. Baksidan ser annars rätt ok ut. Nästan nymålad!
 
 
 Och den lilla farstubron, den var ju fin ändå!
 
GLAD PÅSK till er alla från mig och torpet!

Brygghus


Jag har hittat en ny byggnad på torpet. Eller ja, resterna av en förstås men ändå, 
det händer ju inte så särskilt ofta det heller.
På en karta från 50-talet som jag tittade på i somras var, förutom torpet, ytterligare en byggnad utritad. Jag antog att det var den gamla ladugården som man kan se på den Häradsekonomiska kartan från 1890-talet
men det störde mig att den var utmarkerad på fel plats.

Men senare kom jag att tänka på ett brygghus som jag hört någonting om någon
gång, kunde det kanske vara det?

Det finns nämligen två odefinierade stenhögar lite söder om torpet som jag har antagit varit odlingsrösen i brist på bättre teori. Men lite konstigt tyckte jag nog det var med två odlingsrösen alldeles intill varandra...

Senare tittade jag lite närmare på den ena högen och, ja just det, det var
en gammal grund. Det som jag betraktat som ett stenröse måste vara den
nedrasade gamla murstocken. Detta förklarar också varför jag hittat så mycket
saker runt den där gamla stenhögen. Plåtar, en hink, en spark och en fin
gammal kamin bland annat.

Det ser inte mycket ut för världen idag mitt brygghus:
 
Mina grannar på torpet har såna här små brygghus, kan mitt ha sett ungefär likadant ut?
 
 
Och så igår hittade jag ännu en ledtråd. Av en slump trillade jag över
denna teckning av torpet på nätet, ritad av hembygdsförbundet någon gång
Gud vet när.

 
 
En karta över torpets gårdsplan med uppstegade mått på! Brygghuset/ 
tvättstugan var 3x4 steg stor minsann.
En gårdsbild börjar växa fram och det är väldigt spännande. Jag är så nyfiken på hur ladugården kan ha sett ut.
Och vad mer döljer sig under all sly som växer på den plats som tidigare
måste ha legat mitt emellan de tre byggnaderna?

 

Smultronröd

Torpet är nu oåterkalleligen rött och jag tror jag börjar vänja mig. Som ett stort moget smultron ligger det i backen och lyser i allt det gröna. Och på sätt och vis har det förvandlats till sig själv igen eftersom det var rödfärgat när jag köpte det.
 

Men med den nya färgen kommer lite nya frågor, för vad gör jag nu med fönster och dörrar?
Under målningen röstade vi bort målade "foder" runt fönstren. Utan foder ser fönstren mindre men också äldre ut och jag tycker det är fint men det är inte givet. Och vad ska fönstren ha för färg? Jag tycker att de ser ok ut som det är nu men kanske lite hårt? En varmare ton skulle ge ett mjukare uttryck. Och det vita, ska det vara kvar? Egentligen vill jag ju inte ha något vitt på mitt hus... Pust!

En annan fråga är dörren, själva den ska inte målas men ska jag kanske måla några detaljer runt den med linoljefärg? Tröskeln tex och brädan ovanför? Och det lilla taket hur ska jag göra med det? Det är enkelt och fint när allt är rött men det ger samtidigt ett lite tungt och slutet intryck. Väldigt mycket rött blir det också. Och jag är frestad att lyfta fram dörren lite mer...

Jag har några röda inspirationshus
som den här pärlan som ligger ute på Hemnet:
 
 
Och Lars Sjöbergs Salaholm:
 

Som ni ser har bägge husen allt annat än enkla vita foder. Jag gillar livet som färgen tillför och värmen från de varma mjuka tonerna. Men passar sådana färgsättningar även på små enkla torp?
 
Och så detta från en gammal Hemnetannons som visar att vitt också kan vara fint:
 

Vad tycker ni?
Alla förslag och åsikter mottages tacksamt!

Det var inte jag!


 
 
 
Det bara såg ut så här en dag när jag vaknade, det är sant!
För jag skulle väl aldrig få för mig att måla mitt hus rött, eller?
Jag har ju precis bestämt mig för att INTE måla det. Inte någonsin.
Och ändå.
Men alla kan ju hamna i dåligt sällskap,
bland en massa byggnadsvårdare som älskar rödfärg
och bland vackra rödfärgade hus.
Alla kan ju vara lättpåverkade och impulsiva ibland, eller hur?
Alla kan ju känna längtan efter lite värme och kärlek
och vilja ha ett hus som stålar och ler.
 
 
 
 

Hemtrevnad

Idag har jag för första gången såpskurat köksgolvet på torpet. Jag åkte därifrån innan det hunnit torka så nästa gång jag kommer dit ska det bli spännande att se hur stor skillnad det blev. Skurborste på skaft och linoljesåpa fanns redan så det var bara att sätta igång! Jag har ju den lilla fördelen att ha ett golv utan trossbotten så det överflödiga vattnet kunde få droppa ner mellan springorna utan att det gjorde så mycket vilket var väldigt bekvämt.
 
Jag tror att ett rent och såpadoftande golv kommer göra lite för hemtrevnaden på torpet nu när det drar ihop sig mot inflyttning.
 

Och så fick jag hastigt och lustigt en helt ny ide! Jag kom nämligen på att jag ska bygga ett litet tak över ytterdörren. Jag vet inte vad såna kallas, skärmtak låter lite för modernt, vi kanske kan kalla den för en
minimal farstukvist? Sådana finns i varje fall på de gamla husen i Äskhults by så på vägen hem från torpet körde jag dit och mätte, fotograferade och ritade en mall för det här lilla taket. En sån ska torpet få tänkte jag! Fint va?
 

Det har varit fler göteborgare på torpet

Jag gjorde ett sånt fint fynd igår.
På vinden, intill murstocken låg en tunn liten bok. Jag såg den först inte för den var alldeles täckt av damm men när jag borstat av den lite såg jag detta:
 
 
Någon har sytt ihop revan i pärmen och visst värker det lite i hjärtat när man ser det?
 
När jag öppnade boken såg jag detta:
 
På pärmens insida står det:
 
Dena Bok
Tillhör
mig
johan
Larsson
1878
Göteborg
 
Sen verkar någon ha skrivit till senare
Herr (och ett namn jag inte kan läsa, kan ni?)
Björketorp
Sveden
 
Vilka är detta nu då? Jag känner inte till namnet Johan Larsson och tror inte det har bott någon sådan på torpet.
Hur har den kommit ifrån Göteborg till Björketorp?
Och varför står det Sveden??
 
Slutligen undrar jag förstås vad det är för bok, kan det vara en katekes?
En katekes är ju något jag bara hört talas om men aldrig sett.
Den är ganska tunn och verkar bestå av frågor och svar om Gud...
 
 

Goda grannar

Det finns en granne på torpet som jag ännu inte hade hunnit bekanta mig med
men som alla andra pratade så varmt om
Och dom sa att han är duktig på att snickra!

Så i lördags samlade jag mod och gick förbi för att säga hej
Och kolla om han ville ha lite jobb....

Det är nämligen som så att flera fönsterkarmar på torpet är dåliga och behöver bytas ut, helt eller delvis
Om jag reparerar dem själv kommer det inte bli bra,
jag har helt enkelt inte de rätta verktygen!

Men det visade sig att ovan nämnda granne hade ett mindre snickeri hemma
och var positiv till att fixa karmarna åt mig
om jag ordnade virke...

Det slog mig att timret jag köpt för att lägga in i huset skulle räcka till fönsterkarmar också
och dessutom bli riktigt bra till det
För vad kan vara bättre än riktig senvuxen furu?

Så jag tågade iväg bort till grannen,
först med dörrkarmarna och sen med timmerbitar



Ytterligare ett stort problem närmar sig en lösning
Vad har jag gjort för att förtjäna så här bra grannar!?

Panel på torpet- del 2

När jag kom till torpet i måndags var en granne där och tog ner träd
Eftersom vägen ska breddas måste de som står ivägen tas ner
när jag pratade med honom undrade han om jag ville göra affärer
Jag kanske behövde lite panelbrädor?
Träden han tog ner skulle tas om hand och han behövde inte virket själv!
Vad ska man säga?
Låter som en strålande idé sa jag

Här ligger en av granarna som ska bidra till torpets nya käder
nyss fälld
en präktig och fin gran
Som ni ser, bara en liten bit från huset



Han satte genast igång att mäta upp vilka längder jag skulle behöva



Åtta tums bräder kunde jag få sa han men inte bredare
Ska det få bli så helt enkelt?

Det finns många fördelar
det blir ett bra pris
jag får virket uppmätt efter mitt hus och hemkört till dörren
och så kommer det från gamla fina granar fällda alldeles runt knuten!

Som om det inte var nog med att de ska göra iordning min väg...
Det är fantastiskt hur saker så ofta kommer till mig precis när jag behöver dem!

Panel på torpet- del 1

Den senaste veckan har jag funderat mycket över panel till torpet
Efter att vi målat en av torpets fasader i Falu ljusrött har jag funderat fram och tillbaka
och insåg till sist att jag vill ha torpet omålat
Det röda känns inte helt rätt, det blir liksom för mycket på mitt lilla hus
Jag vill inte att det ska stå som ett utropstecken och skrika "Här är jag!"
utan snarare smälta in fint i den omgivande naturen

Såå... jag började läsa på lite om paneler

I boken "Utvändig renovering" av Göran Gudmundsson hittade jag det jag sökte:
"Efter 1800-talets mitt försvinner kilsågningen av panelbrädorna och bredderna standardiseras till vanligtvis åtta tum, samtidigt som listhyvlingen försvinner på kanterna av locklisterna. Locklisterna blir samtidigt smalare, en och en halv tum till två tum blir en vanlig bredd."

Jag tror att mitt torp är från 1850 men jag är inte helt säker
Nyligen tittade jag på lantmäteriets gamla kartor och på kartan ifrån 1871 finns inga spår av Floringsås...
Det mesta i huset ger en känsla av sent 1800-tal snarare än tidigt
Så. Kilsågade panelbrädor eller åtta tums? Vilket passar bäst på mitt torp?

Så här såg panelen ut som satt på torpet:



Ingen kilsågning där inte! Men troligtvis var det inte heller den ursprungliga panelen

Hursomhelst går varken kilsågade bräder eller åtta tums bräder att köpa i en vanlig brädgård
Jag har därför börjat kika på lite olika småsågar runt om i omgivningarna som kan tänkas såga upp panelbräder åt mig
Men innan jag pratade med dom ville jag kolla upp verkligheten lite mer
men kan ju inte lite blint på Gudmundssons ord!
Så jag bestämde mig för att göra några studiebesök
och spana in paneler på gamla hus runt torpet
På vägen till torpet igår körde jag därför förbi (glad att ha en anledning) mitt nya favorittuckel
I brist på måttstock mätte jag panelbrädorna med grässtrån



den här panelen tillhörde helt klart den gamla sorten
kilsågad och med varierande bredder på bräderna
Dessutom hade locklisterna fina hålkälsprofileringar
Det här är en riktigt fin panel men jag vet ju inte hur gammalt det här huset är heller

Fortsättning följer....

I´m a country girl

I´m a country giiirl
in a country wööörld....

(it´s not plastic, it´s fantastic)

En fånig sång och några dåliga mobilbilder från mitt torpbesök igår!












Jag har bestämt mig för att det måste börja hända lite mer på torpet nu
öka tempot
disciplinera mig lite
Igår var jag där på en arbetsdag med mig själv
och det hände faktiskt en hel massa!
För första gången lyfte jag upp huset alldeles själv
och jag grävde ut en massa jord ur det sista som återstår av mullbänken
Jag fixade med stottkärran och åkte till Skene järn
mest för att
det är sånt som en countrygirl sysslar med

Vad sägs...

...om lite Falu ljusröd utan linolja?
Jag köpte ju en burk för jag kunde inte vänta
och nu gick det inte att vänta med att använda den...
En av torpets väggar är numera så brinnande torpigt röd som den kan bli!







Planen är egentligen att sätta panel på timmerstommen
men i min renoveringstakt kommer det dröja många år än innan det händer
Så jag tänkte att jag gör som man ibland gjorde förr
målar timmerstommen så att den är skyddad så länge
Sen vet jag inte heller om torpet ska få vara rött
jag har hunnit bli väldigt förtjust i det gråa, omålade timmret
så kanske får panelen jag en dag sätter upp stå omålad och färgas silvergrå
Men nu fick det en ordentlig makeover så länge
och ser genast mycket mer ombonat och ja bebott ut

Utekök

På torpet står jag ute och lagar mat i mitt utekök



Leila den lilla härmisen har snott min idé och försökt göra ett lika mysigt kök som mitt





Rapport från torpet

Jag har fixat lite på torpet i ett par dar och det känns skönt
det går framåt nu, även om det går med små steg
Bland annat har jag klättrat på höga stegar och svingat min kofot
för att få ner det sista av penelen
Det blev en liten hög ändå.



Bakom panelen hittar man både trevliga och mindre trevliga överrraskningar
Kunde de ens timra de som bodde på Flodingsås?
Här är återanvända stockar som inte har skarvats ihop alls
och där de gamla uttagen bara är ifyllda med lite halm och en sten!



Torpet i morgonsol.





Timret ligger på utsidan nu igen
snart ska jag använda det!



Här till exempel, känns det välbehövligt att lägga in en ny stock...



Olle föredrar husvagnshäng, härifrån har han en bra överblick


Flyt

På torpet har jag två grannar som en gång var bästa vänner men inte längre pratar med varandra.
Båda hälsar på hos mig ibland och de försöker överträffa varandra i manlighet och vinna över mig på sin sida.
Jag tänker inte ta någons parti men det är trevligt för mig när de kommer förbi och vill vara den som hjälper mig mest, den som är den bästa grannen! Igår kom den ena på besök, han hjälpte mig att såga ner en takbjälke och lyfte ut timmret som legat inne i stugan sen i höstas. Och. Han var först med den stora nyheten...

Skogen bakom torpet ska gallras och skogsägaren ska lägga 60 000kr på att fixa till min väg för att kunna köra timmer på den. Detta är enastående bra! I nuläget är det bara modiga människor med riktigt fula bilar som vågar köra de sista 800 metrarna som leder fram till min stuga. På vinterhalvåret går det inte alls. För mig har den dåliga vägen varit ett problem, ett problem som nu verkar lösa sig helt självt. Kan man ha sånt flyt?

Här är min väg när den är som allra finast:

Så här ska livet vara

Det var jag och Olle och gräset och blommorna och trädkronorna och solglittret.

Jag har vilat och ändå fått gjort en massa saker
Renoveringen är rolig igen!

Jag har bekämpat skogen som vill växa i min trädgård
och grävt upp en massa små träd som inte ska vara där
Och rensat och burit och kånkat

Och jag har flyttat en väldig massa golvbrädor från vindsbjälklaget för att kunna såga ner bjälkarna för att kunna använda dem som golvbjälkar för att lägga de fina golbrädorna på!

Ja ni förstår, saker går runt.

Snickar Susanna, min bästa husvän, var och hälsade på.
Det finns ingen som tycker att mitt torp är så fint som hon gör!
Det är så härligt med någon mer än jag som verkligen ÄLSKAR gamla hus
även de trasiga och ledsna
Och vi är grymma på att nosa upp gamla hus och byggnadsdelar

Bygga hus ska vara lätt och roligt och till och med billigt
Hon är grym, Susanna, ser möjligheter och är underbart galen!

Och vi lagade hängrännan som knäckts under snömassorna i vinter
och hittade fler stenar i trädgårdsgången, gömda under gräset

Så här ska livet vara!














Någonting underbart

Det var så underbart fint på torpet när jag var där i fredags.
Och jag blev så lycklig att jag blev alldeles "hoppig"
Det är grönskan som har kommit och förvandlat allting
Och plötsligt fanns det ingenn tvekan om att Floringsås är den underbaraste platsen på jorden!














Man vänjer sig lätt

Mina damer och herrar...
det ser ut som om jag har anmält mig till en kurs i vår!

Ni har väl kollat in årets kursutbud på Nääs? Det känns som att det finns mer än någonsin att välja på.

Men den här fick det bli till sist:

Konsten att lägga tak

Iskällaren vid sjön hade rasat men har under de senaste åren byggts upp igen. Nu har turen kommit till taket. På de bef. åsarna lägger vi ett enkupigt tegeltak på öppen läkt. I kursen ingår alla moment som läktning, läggning av gamla tegelpannor, vindskivor och vattbrädor. Praktisk med teoretiska inslag.


Takläggning är något som jag oundvikligen kommer att bli tvungen att lära mig snart. På torpet ligger ett bedrövligt plåttak ovanpå de gamla takspånen. Osannolikt nog verkar det inte läcka in än men jag är helt övertygad om att det bara är en tidsfråga... Det är ju också så att i dagsläget är det inte så farligt om det skulle regna in lite men om jag lägger in exempelvis nya golv så får jag ju inte riskera att de blir förstörda. Alltså.... nytt tak måste på om inte allt för lång tid. Det är ju en utseende fråga med, tänk vad ett gammalt enkupigt lertegeltak skulle göra för helhetsintrycket! Man vänjer sig liksom men egentligen är ju mitt ljusgröna plåttak alldeles bedrövligt!

Jag kan ju egentligen redan lägga ett tegeltak. I teorin. Bärläkt hit och takpapp dit! Men att lära sig att göra det med egna händer är en helt annan sak. Det skulle vara en stor trygghet att ha sett det göras och provat på momenten lite innan jag ger mig på det själv.

Och jag tror det är tegel det får bli. Att lägga nytt spåntak är ett för stort projekt för mig.



Ännu ett mysterium

Idag fick jag en väldigt intressant kommentar från en uppmärksam bloggläsare.

Hon hade noterat att taket på torpet ser ut att sitta lägre på den här bilden:



...än på denna:



Och visst ser det så ut?
Kan det vara en synvilla bara eller har man faktiskt höjt taket på torpet någon gång under åren?

Som jämförelse har jag här en tredje bild där man ser samma gavel. På denna bilden ser ju taket ut att sitta lika högt som på den nytagna bilden. Det här fotot är taget 1937, när den översta bilden är tagen vet jag inte.



Håll med om att det är märkligt? Är det någon smart människa som kan ge detta en förklaring?

Solveig, vad tror du?

Det charmigaste på länge

Så är man med i Gård & Torp nu då. Världens bästa tidning!
Många av mina läsare verkar ju ha den goda smaken att även läsa Gård & Torp så flera av er har säkert redan sett att det står om mitt torp den här gången. Några av er hann ju se det innan jag gjorde det själv till och med!Förövrigt är det ju bara en massa kändisar i Gård & Torp nuförtiden. I förra numret tror jag det var tre personer som jag kände till och i detta numret är det både jag och Andrea på En till torpblogg.

Det var ganska länge sedan jag skickade in min fråga, nästan ett år sen tror jag. Men det gör ingenting, för jag frågade om något som jag visste inte skulle behöva ett svar så omgående. Något som mer gällde mina drömmar om framtiden.

Jag undrade över om jag skulle kunna bygga till en glasveranda på torpet eller om det skulle förstöra husets uttryck alltför mycket. Och hur en sådan veranda skulle se ut så att den passar med huset isåfall?

Svaret jag fick börjar så här:

"Ditt hus må vara både skruttigt och eftersatt, men det är det charmigaste hus jag sett på länge. Det här stället är verkligen värt att jobba med- det kan bli ett fantastiskt ställe om ett par år."


Jag vet ju att de skriver snälla saker om allas hus. Så klart. Men det värmde ändå lite i hjärtat att höra så fina ord om mitt torp. Som om någon annan såg det på samma sätt som jag. Äntligen. Som en bekräftelse på att det inte är ren galenskap att försöka rädda det.

Jacob Hidemark tycker väl egentligen inte att en glasveranda passar på ett sådant enkelt litet hus men mitt fall är ett undantag. Så han gör en fin beskrivning av hur en eventuell glasveranda skulle kunna se ut med skisser och planlösning och allt.

Här är hans idé:



Planlösningen på hans ritning stämmer ju inte riktigt. Men den stämmer ju tillräckligt bra för att man ska få en bild av hur det skulle bli.


Ja, mina vänner, det är ett bra förslag han kommer med tycker jag. Jag hade nästan släppt tanken på att bygga till en glasveranda. Jag har nog blivit mer och mer noga med att vara trogen husets ursprungliga utseende. Fast... går det att motstå en sådan här veranda? Ett soligt rum med svindlande utsikt över sjön....

Vad tycker ni? Kan man ha glasveranda på ett soldattorp från 1850???

Slutligen skriver han, och det är också så fint:

" Mycket härligt arbete återstår och det tar säkert ett tag innan du sitter på verandan och tittar ned mot sjön, men drömmen om detta gör säkert arbetet lättare."

Som följer landskapet

Mitt torp är omgivet av murar.
Som ett fort är det. Men knappast ointagligt...













Har ni tänkt på vad stenmurar är vackra?
Hur fint de följer landskapet
och hur troget de ligger kvar, år efter år.

Tidigare inlägg
RSS 2.0