Guld och diamanter

Håll i er nu mina vänner för nu ska ni få se något riktigt fint!
I söndags var jag och pappa på en tur och tittade på ett hus.
Det kostar nästan ingenting men tyvärr ändå mer än vad jag som fattig student kan få fram just nu.
Och det är stort! För stort för en enda person.
Jag tänker att vi egentligen borde gå samman några stycken och köpa det bara för att det ska räddas.
Man skulle ju kunna ha det och... åka till ibland.
Det finns utanför Brålanda i södra Dalsland.
Någon som vill? Eller är det kanske någon som känner sig manad att köpa det själv?
Jag vet nämligen inte vad jag ska ta mig till när jag hittar såna här ställen.
Det känns som om jag upptäckt en ovärderlig skatt!
Något ömtåligt och vackert och jag bara måste se till att det bevaras.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Handtryckta tapeter med limfärg

 
Ikväll har jag varit på nåt riktigt roligt!
Byggnadsvårdsföreningen hade arrangerat ett besök på Lim & handtryck i Mölndal och jag bestämde mig i sista sekunden för att följa med. Ja deras lokaler ligger ju förresten inte bara i Mölndal vart som helst utan i Kvarnbyn, på Papyrusområdet. Mycket mer spännande industrimiljöer än så är svåra att hitta! Iallafall i mina krokar...

En av ägarna guidade oss runt och berättade om tillverkningen och om mycket annat spännande som rör tapeter. Det enda problemet var väl att jag blev så tagen av allt vackert där inne att jag hade lite svårt att koncentrera mig på vad hon sa egentligen...

Att komma in i den miljön var en underbar upplevelse! En miljö där riktigt engagerade människor utför ett genuint hantverk, där färgen blandas till för hand av pigment ur stora hinkar och där tapeterna trycks i oändliga våder i en enorm maskin ifrån 1800-talet. Och så är det ju så vackert, så vackert med skimrande, levande färgytor och färgspill överallt.

Inte nog med att miljön var fantastisk och ägaren inspirerande, det var så roligt att mingla runt bland alla andra byggnadsvårdsintresserade människor som var där också! Äntligen fick jag känslan av att vara en del av ett större sammanhang, att det finns många andra människor där ute som bryr sig om och tänker på samma saker som jag gör. Och att det faktiskt går att träffa dem också. Och om vi träffas och peppar varandra så blir vi så mycket starkare, det är ju jätteviktigt!

Jag känner mig alldeles uppfylld av detta roliga!

Jag vill dit igen!

Jag vill vara där varje dag!!!

Nåväl. Här får ni lite bilder:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag vill bo i en kvarn

När jag var runt i Småland och letade efter medeltiden så hamnade jag av en slump i Vartorps kvarn inte långt ifrån Drev. Kvarnen är inte ett dugg medeltida utan är byggd på 1860-talet men den är fantastisk av flera andra anledningar. Dels var den så vacker invändigt att varenda svensk med aldrig så lite inredningsintresse måste gå igång på den (och börja fantisera om att bo i den) och dels används den fortfarande!

Kvarnen hade en meter tjocka naturstensväggar, stora rödmålade fönster och rum med högt i tak och fantastiskt ljus. Därtill kommer känslan av gammal industri och det faktum att inte ett föremål verkar ha kommit dit efter 50-talets slut. Bitvis var det faktiskt lite av en sakral känsla där inne. Kanske var det det tunna lagret av vitt mjöl som låg överallt och gav rummen ett speciellt skimmer...

Och då och då drar de också igång kvarnen och mal speltmjöl där! Utan några tillsatser och enbart med vattenkraft. Hur fint är inte det?

Jag har ingen koll på kvarnar måste jag erkänna. Den här kanske inte är så speciell egentligen, eller så är den helt unik! Jag vet inte. Men i mina ögon var den iallafall ganska fantastisk.
 
 
 
 
  
 
 
 
 

På jakt efter medeltiden i Småland

Vi läser om medeltiden på utbildningen nu och jag ska ärligt säga att jag inte är särskilt nöjd med upplägget, vi har nämligen inte sett en enda byggnad under hela kursen! Så därför har jag nu tagit min utbildning i egna händer för att se till att få lite verklighet och sammanhang bakom alla pp-presentationer! Denna helgen har jag varit på kyrksafari runt Växjö i Småland och tittat på riktigt gamla, riktigt fina tidigmedeltida kyrkor.
 
Jag trodde nog aldrig att det här skulle hända, att jag skulle börja tycka om kyrkor! Men vägen in i kyrkornas värld för min del var visst tidigmedeltida korkyrkor. Mitt inne i de djupa småländska skogarna gömmer de sig. Dessa skatter från sagornas tid. Det är nästan svårt att begripa.
 
Flera av dem är helt otroligt fina och jag hade kunnat göra ett inlägg om var och en av dem men för att begränsa mig lite gör jag helt enkelt ett litet medeltidsinspirerat kollage med bilder ifrån mina fyra favoritkyrkor (än så länge): Drevs gamla kyrka, Dädesjö gamla kyrka, Granhults gamla kyrka och Vederslövs gamla kyrka.
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 
 

Undantaget

Till det fina huset jag skrev om förra veckan hör även en liten dräng- eller undantagsstuga. Lika omoderniserad och välbevarad den men mer lik mitt eget hus i storleken.
 
Överallt satt vackra gamla tapeter och bårder, ibland flera olika tapeter i samma rum och hejdlösa möten mellan olika färger. Jag som trodde att jag bestämt mig för att inte ha tapeter i torpet har fått lite problem- det finns ju inget man blir så lycklig av som blommiga tapeter och oväntade möten!
 
 
 
 
 
 
 
 

En like

Jag har träffat en like, en byggnadsvårdare, i trakterna av torpet.
Det är inte alldeles självklart i en trakt där väldigt få verkar anse att gamla hus är värda att bevara.
 
Men min byggnadsvårdsvän är inte av den sorten som läser byggnadsvårdsböcker eller handlar i byggnadsvårdsbutiker. Nej han är en person med stor kärlek till det gamla och en önskan att bevara det. Som gått sin egen väg i en trakt där ingen annan verkar förstå och där kunskapen inte finns.
 
Jag fick följa med och titta på hans hus och blev alldeles överväldigad! Jag som trodde att jag hittat Marks finaste hus redan får omvärdera det nu. Och det kändes lite som om jag fick prova på att leka antikvarie när vi gick runt i hans hus. Jag kunde se en del saker som han inte själv sett på huset och jag kunde ge en del råd och förhoppningsvis avstyra några snedsteg...
 
Jag visar inga bilder på huset utvändigt för jag vill inte lämna ut det. Ni får själva föreställa er hur vackert det är! Men ni kan få se lite av hur det ser ut inut. Många rum hade fantastiska väggmålningar:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fear no more

Den där rädslan för att de gamla fina husen börjar ta slut har jag som tur var kunnat släppa. Plötsligt verkar de finnas i överflöd! De senaste dagarna har jag varit på flera visningar av alldeles makalöst fina och välbevarade hus. Inget av dem är speciellt dyrt, alla är på pendlingsavstånd till Göteborg....
Här är bilder ifrån två av dem: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Jag önskar att de här husen kunde skyddas på något sätt och jag hoppas verkligen att de hamnar i goda händer!
 

Följ med mig...

 
 
 
 
 
 
 
 
  
 
 

Runt om i Sverige våren 2013

Förra veckan var jag inte så mycket på torpet för jag hade fullt upp med annat. Jag var iväg på flera små resor och utflykter och såg mycket fint. Här är några foton ifrån mina resor:

Gerlesborg, norra Bohuslän:
 


Skräddarön, södra Bohuslän:
 


Vittsjö, norra Skåne:
 


Känner ni igen er? Inte?
Trodde ni kanske att Sverige var ett modernt land?

Tungt

Och här får ni ytterligare några ödehus-bilder ifrån Ådalen
Bara för att de blev så vackra och riktigt Nick Cave-tunga i svartvitt
 
 
 

Hushimlen

 
Jag var inte bara på besök på Träakademien under min Norrlandsresa utan jag har även hunnit med att göra Ådalen. Hälsat på husen. Lika tysta och lika vackra som i Lars Sjöbergs bok.
Här i Ångermanland har gamla hus mycket litet värde och ett fantastiskt husarv verkar står och förfalla.
Ändå och därför var det alldeles fantastiskt att vara där- så mycket vackra hus men så lite människor.
 
Vilar i djupaste tystnad
i tid som står stilla.
Ensamt
men oändligt vackert
 
 
 
 
 
 
 
 

De röda husen

Det var ett tag sen sist men igår gjorde vi det igen, Susanna och jag, var på en av våra husturer!
Igår gick resan öster ut och vi åkte ganska långt. Tillräckligt långt för att komma till den riktiga landsbygden. Inte moderniserad och förstörd. Små slingriga vägar och massor av fina hus! Nästan ända inne i Småland var vi.
 
Det här till exempel var riktigt bromsainmittivägenfint!

Vårt mål med resan var det här huset som skänkes bort på Blocket just nu.

Det visade sig tyvärr vara i hopplöst dåligt skick med en timmerstomme bortom all räddning. Men om jag fick komma dit och ta tillvara lite delar av huset skulle jag inte tacka nej och de har jag meddelat ägaren.

Sen åkte vi till Uddebo, som till alldeles nyligen var en liten döende ort i avfolkningsbygd men som nu återuppstått och fått en andra chans. Mycket tack vare den fantastiska kvinnan som bor i det här huset:
Och som vi var inne och fikade hos!
 
Hon har ett magiskt recept för hur man får människor att flytta dit där ingen vill bo. Och får liv i det som verkar hopplöst utdömt.
 
Ganska fantstiskt.

Känsliga läsare varnas!

Eftersom det var så många av er som engagerade er i det förra inlägget tänkte jag nu följa upp det.
Men jag vill varna känsliga läsare!

Jag var nämligen vid huset igår igen och har nu pratat med grannarna/ägarna.
De var jättegulliga och varma människor som jag gärna skulle haft som grannar.
De gav mig en rundtur i huset och jag fick bla veta att det var byggt 1912 och länge hade varit bebott av de tre systrarna Andreasson...
När systrarna sålde köpte så dessa grannar det för att förhindra att någon annan köpte och rev för att bygga nytt och större.
Sen dess har de ägt huset men aldrig använt det och några såna planer
finns inte heller för framtiden. De hade tom övervägt att riva det!
Men sälja- nej.

De var så himla söta: ett barnlöst par i 70-års åldern, väldigt sällskapliga och mycket nyfikna på oss men de kunde inte tro att någon på fullaste allvar kunde vilja bo i detta förfallna hus och tyckte att jag förtjänade nåt bättre. Jag hade fullt sjå med att få dem att förstå att det faktiskt skulle göra mig lycklig men jag vet inte om de riktigt förstod...

Så: de var inte ett dugg intresserade av huset för egen del och jag skulle nog vara den perfekta köparen ur deras perspektiv men ändå: nej, jag får inte köpa det.

En tyst minut för ett förlorat hus?



















Rysk hus-roulette

Idag har jag spelat rysk hus-roulette med Susanna.
Det går till så här:
man ser ut ett antal intressanta objekt på Hemnet, sen åker man runt och tittar på dem och hoppas att man inte ska bli blixtkär i något så att man blir tvungen att köpa det...
Är ni med?

Det hela gick ganska bra
Det första var för stort, nästa sönderrenoverat och det tredje var för dyrt
Men då får vi för oss att åka och kolla på ytterligare ett hus,
ett som inte alls ligger på Hemnet men som jag sett ifrån tåget en gång för många år sen
Jag tyckte det låg så vackert då
högt och fint och byggt i vinkel som jag tycker så mycket om

Jag har aldrig förstått hur man tar sig dit med bil och det lyckades vi inte med den här gången heller
Men när vi väl gett upp, parkerat bilen och promenerat på en stig genom en skog en bit så kom vi faktiskt fram
Jag var så säker på att det skulle vara någon lycklig familjs sommarstuga och var inte alls beredd på vad som väntade...
Ett alldeles övergivet ställe, otroligt fint men i stort behov av hjälp
Och det stod Lotten på det.

Tänk er en nästan orörd pärlspontsdröm med gammal panel, en jättefin murad grund och källare, ett galet fint platsbyggt köksskåp och världens finaste murstock och skorsten. Samt i soligt vackert läge med skog i ryggen åt norr och utsikt över en å och ett böljande landskap i söder.
Så var det.

Jag antar att fortsättning följer på det här för jag blev så klart tokkär...

Mina dåliga mobilbilder i regnväder gör det tyvärr inte rättvisa:









Husgodis

Sprang på det här huset på Hemnet och ville visa er
för det är inte varje dag man ser såna här ställen
Ligger dessutom fantastiskt fint på halvön Kållandsö
mitt ute i Vänern!
















Vi måste prata om dalsland

Dalsland är en väldigt bortglömd världsdel som ligger någonstans norr om Göteborg.
Idag åkte vi dit.

Det var tänkt som en loppisrunda och så blev det väl också
men på köpet fick vi även en studie i övergivenhet

Vi hann inte så långt
för dalsland stänger klockan 13:00 på lördagar
och så dags hade vi bara kommit till Brålanda
Men det räckte

Brålandas charm var svår att fånga på bild
men jag kan berätta att det är en ort bestående av i huvudsak en gata
I ena ändan av gatan ligger centrum
i andra förorten

Centrum bestod av diverse mer eller mindre igenbommade affärslokaler från 50- och 60 talen
förorten av två långa rader av likadana 60-tals villor på var sida av vägen

Det var enastående!

Jag fick en märklig känsla av att samhället var en kuliss
en kuliss i en västernfilm där hela handlingen utspelar sig på en enda gata

Och i alls in svenskhet var det något väldigt amerikanskt över den där raka, breda gatan
med symmetriskt placerade hus på båda sidor









Vi hann med ett ruckeldyk också
i ett hus långt bortom räddning
men som dör med stil
och är byggt av material som är på väg att återgå till jorden













Om ni undrar om det blev några loppisfynd så kan jag berätta att jodå, det blev det
men den historian spar vi till en annan dag!

Ett tidigare projekt

Idag tänkte jag vara lite nostalgisk (ännu mer än vanligt) och dra mig till minnes ett av mina tidigare projekt
Det var innan jag visste att det fanns något som hette byggnadsvård,
för det har faktiskt funnits en sån tid.
Ändå hade jag någon intuitiv känsla för det, fråga mig inte var den kom ifrån...

Jag var kanske 23 eller så och köpte en bostadsrättslägenhet i Majorna i Göteborg
Huset valdes på grund av att det hade så mycket ursprungliga detaljer kvar bl.a. spröjsade vackra fönster och linoljefärgsmålad panel (fast det förstod jag ju inte då).
 
Invändigt var min lägenhet tyvärr inte lika välbevarad,
framförallt hade köket blivit brutalt renoverat med fula köksskåp och plastmatta på golvet någongång på 80-talet. Dessutom var den vackra panelen på väggarna (vad kallas pärlspånt utan "pärla" egentligen?)
ROLLAD MED APRIKOS PLASTFÄRG
det ni!

Jag satte igång att riva i det där.
Alldeles ensam och som vanligt utan att riktigt veta vad jag gav mig in på...
Jag rev ut plastmattan och underliggande spånskivor och fick fram trägolvet.
Sen gick jag loss på köksskåpen och rev bort flera stycken,
då fick jag ett mycket vackrare och större rum som kunde möbleras med fristående möbler istället.

På de nya väggytorna fanns ingen träpanel så jag letade upp nytillverkad panel i en vanlig bygghandel som liknade orginalet och kompletterade med.
Det vita "bubbliga" kökskaklet stod jag inte ut med så det knackade jag bort och ersatte med små turkosa kakelplattor från 60-talet som jag fått av någon vid tillfälle och som jag hade liggande i källaren.
Ja, och den aprikosa plastfärgen skrapade jag bort försiktigt för hand för att slippa den rollade ytan. 

Sen målade jag all panel med oljefärg!
Jag visste inte då att det finns något som heter linoljefärg och att det hade varit det riktiga att måla med här.
Men jag kämpade tappert emot mannen i färgaffären som absolut tyckte jag borde måla med plastfärg
och utstod dessutom stanken av alla lösningsmedel för sakens skull.
För jag hade någon känsla av att oljefärg skulle passa bättre än plastfärg i det där köket.

Golvet var inte i något vidare skick så det målade jag. Rött.
Där kom inspirationen ifrån de gamla orörda sekelskifteslägenheter i Östberlin som jag besökt och blivit så förtjust i.

Sen bytte jag ut skåpens 80-tals beslag mot gamla kromade från 60-talet som jag också fått någonstans
och tapetserade speglarna i skafferidörren med en gammal 70-tals tapet.

Jag hade nästan inga pengar att renovera för eftersom allt jag hade gick åt till att köpa själva lägenheten.
Hade jag haft lite mer resurser skulle jag ha köpt ett snyggt kylskåp i 50-tals stil,
ett sånt som gör sig som fristående.
Och en fin gammal skänk!

Den här historien kunde antagligen också ha blivit en hel blogg men nu blev det inte så.
Det blev bara ett inlägg i en helt annan blogg.
Och det kanske inte kan kallas Byggnadsvård egentligen
men det var några första trevande försök åt det hållet.

Här är bilder på huset och köket som det såg ut när jag sålde lägenheten:








Besök i Bäck

Idag behövde en väldigt sliten Lotten piggas upp litegrann
och vad är bättre medicin än att åka och titta på ett gammalt hus?

Det var visning på det här huset som jag har spanat på länge
så dit åkte jag i gott sällskap med min lika husgalna farbror




Huset är väldigt välbevarat och riktigt spännande!
Ett sånt där hus som man kan gå vilse i...
Men det är ca 120 kvadratmeter för stort för mig och ligger ganska nära en väg
så det är inte helt perfekt för en ensam ung dam

Om inte:

1) Någon vill köpa det ihop med mig (huset har två stora lägenheter vilka gott och väl rymmer en normalstor barnfamilj vardera)

2) Damen startar en verksamhet i huset tex en byggnadsvårdsbutik (he he). Det är klockrent för det ändamålet nämligen. Man kan till och med göra det à la Gysinge och måla det glatt i himlens alla olika nyanser av linoljefärg. Läget är toppen, och huset skulle kunna rymma butik på nedervåningen och bostad på övervåningen....

Någon annan som är sugen kanske?
Fint är det iaf, och billigt!

En bit därifrån stannade vi till vid Bäcks lanthandel, också det en upplevelse. Jag har faktiskt aldrig varit där inne tidigare fast jag har åkt förbi många, många gånger. Men det är verkligen en härlig lanthandel av den gamla skolan. Lite mer personligt, lite mer närproducerat och inte så... noga.

Inredningen bestod bland annat av pärlspånt, skomakarlampor, gamla handelsdiskar, ett handhyvlat brädtak, diverse burkar och skyltar. Och så ungefär två exemplar av varje matvara.










Varning för starka bilder

Var tror ni det här juset ligger någonstans då?
I Berlin??

Nej, i Göteborg faktiskt.
Men kanske inte så länge till...

















Jag och många med mig älskar det här huset för det är något alldeles unikt
Här saknas varmvatten och här eldas i kakelugnar
Man kastas in i en annan värld, i en annan tid när man går in genom portarna

Men nu är det alltså rivningshotat
och det gör så ont, så ont att tänka på att det kanske kommer försvinna
Det är ju så onödigt!

Jag hittade ett litet nyhetsklipp om huset och rivningshotet här.

Och man kan gå in och stötta på Facebooksidan "Rädda Bangatan 10 från rivningshotet"

Ett svenskt Pompeji

Idag vill jag slå ett slag för Jonsered
som är så fint att hälften kan vara nog!

Jag betraktar det lite som "mitt" ställe
som att jag var den som upptäckte Jonsered
Det är för att när jag först hittade dit så tyckte jag att jag hittat ett hemligt och perfekt ställe
som bara jag tycktes känna till eftersom jag inte hört någon annan nämna det

Sen upptäckte jag att det gjorts filmer om Jonsered
och att det av Riksantikvarieämbetet anses vara en Kulturmiljö av riksintresse
Det var bara jag som missat detta

Jonsered är en gammal bruksort utanför Göteborg
och här finns gamla fabriksbyggnader och arbetarbostäder, bland annat Sveriges första radhus
Nästan allt i rött tegel, uppfört på 1800-talet efter Engelsk förebild

Det mest fantastiska är att helheten finns bevarad
det är som om tiden har frusit
det är som ett litet svenskt Pompeji




















De verkar ta tillvara på den gamla miljön också
och det är roligt att se!
(För i Göteborg har man inte kommit på det där med att gammal bebyggelse kan ha ett värde
där river man gärna istället...)

Vid Jonsereds Herrgård till exempel har man börjat återskapandet av en 1800-tals trädgård
Och där finns café i grindstugan och en liten butik som säljer gamla rossorter och torpetperenner
Bara det!

Tidigare inlägg
RSS 2.0