litettorp

Sådär, nu har jag bestämt mig!

Genom trial and error-metoden har jag testat mig fram genom olika färgsättningsalternativ på torpet. Jag har övervägt helt grå fönster men konstaterat att jag inte gillar grått så värst mycket egentligen. Det tillför ju liksom inte så mycket och dessutom tycker jag inte att kalla och varma färger blir så fina ihop. Sen testade jag att måla dem helt i den havregrå (grå-gula) jag målat köket med men då blev fönstren nästan osynliga och tappade helt sin karaktär. Jag har också testat helt gula fönster vilket blev ganska fint men då blev det svårt att få fönstren att passa ihop med dörren på framsidan. Detta problemet kom jag runt (tycker jag...) om jag valde att ha lite vita detaljer både runt dörren och fönstren. Dessutom kom jag fram till att fönstren blir vackrare och får tydligare form om bågarna får kontrastera mot en annan färg. Men jag vill inte ha för mycket vitt och inte heller kritvitt, huset är för gammalt för det. Men den ljust ockrafärgade guldgula däremot, den ville jag ha kände jag!

 

Det blir alltså den här färgsättningen:
Guldgula fönsterbågar och brutet vita mittposter. Brutet vita blir också de liggande, hyvlade brädor som sitter över fönstren och ena dörren samt alla karmar. Varken dörrar eller fönster får i övrigt några foder. Samtliga vattbrädor och det lilla konsoltaket över dörren får vara röda. Dörrarna får förbli bruna eller brunaktiga för jag gillar patinan de har och vill inte måla över den.

 

Jag måste erkänna att jag varit lite skeptisk till den färgsättningen med ockragula fönsterbågar och umbragrå foder tidigare. Jag har tänkt att det är något slags byggnadsvårds-hittepå som uppfunnits av Gysinge men egentligen saknar tradition. Lärdomen är att det kanske finns en anledning till att ockragula fönster är så populära till ljust röda hus. De är helt enkelt väldigt fina och harmoniska tillsammans.

 

Jag ville att vi skulle få en bra start på vår relation, lien och jag,

så jag valde att lämna in den på sliperi för den första grundslipningen.

Det visade sig finnas ett på promenadavstånd hemifrån mig

som tog 65kr för att slipa en gammal rostig sliten lie.

Så smidigt att jag funderar på om inte mina yxor också ska få göra ett besök där...

Nu har vi haft den andra kursperioden på min fantastiskt roliga kurs i agrarhistoria på SLU i Ultuna!

 

Den här gången har vi ägnat oss åt sådant som hamling, beskärning av äppleträd, stamkvistning av enar och, framförallt, lieslåtter. Jag blev ju, inte helt oväntat, lite såld på det sistnämnda. Det gick till och med så långt att jag bojkottade den bullrande, skakande och illaluktande manuella slåtterbalken när det var dags att prova den istället. För hur kan man välja den när man precis insett hur harmoniskt, tyst och riktigt skönt det är att slå med lie!? För det var ju inte så där tungt och jobbigt som jag föreställt mig. När jag väl förstått hur jag skulle röra mig och fått en lie som passade mig och höll den vass så gick det ju faktiskt som en dans. Det var till och med så att när man började få ont någonstans så visste man att man gjorde något galet!

 

Här slår jag en underbar åkerholme full med gulmåra och blåklockor med min favoritlie:

Vad jobbar du med?

Natur- och landskapsvård på historisk grund. I arbetet använder jag redskap och metoder som gör att det går att bevara natur och kulturarv. Framförallt handlar det om lieslåtter men även en del hamling och beskärning samt röjning mm. Främst kommer uppdragen ifrån naturvårdsinstitutioner och naturperspektivet dominerar över kulturperspektivet.

 

Vad fick in dig på den här banan?

Ett gediget naturintresse samt en fascination över gamla redskap. När jag insåg att många arter höll på att dö ut ville jag hitta ett eget sätt att bidra för att hjälpa till att förhindra det. Jag känner även en ödmjukhet inför människor som levt tidigare och vill förvalta arvet efter dem.

 

Har lieslåtter någon framtid tror du?

Jag tror att fossilsamhället är på väg bort och kunskap om lieslåtter kommer därför snart att behövas igen. Det är därför viktigt att bevara dessa kunskaper som en investering för framtiden. Lien som redskap har förfinats under 1000år men har nästan slutat användas på sista tiden. Jag tycker att lien är ett effektivt och bra redskap som tyvärr har fått oförtjänt dåligt rykte. Detta beror troligen på att de vanliga plåtorven är för korta för många och att långa träorv är så svåra att få tag på.

Lieslåtter har även en framtid inom trädgårdsskötseln. Att slå en gräsyta 2ggr per år istället för att klippa den flera ggr i veckan med en åkgräsklippare är ju både enklare och billigare.

 

Hur lång tid tar det att slå 1 Ha med lie?

6 erfarna personer slår drygt 1 Ha tillsammans på en dag.