litettorp

Här får ni följa utforskandet och renoveringen av mitt torp från 1850.

Dags för slåtter

Nu har vi haft den andra kursperioden på min fantastiskt roliga kurs i agrarhistoria på SLU i Ultuna!

 

Den här gången har vi ägnat oss åt sådant som hamling, beskärning av äppleträd, stamkvistning av enar och, framförallt, lieslåtter. Jag blev ju, inte helt oväntat, lite såld på det sistnämnda. Det gick till och med så långt att jag bojkottade den bullrande, skakande och illaluktande manuella slåtterbalken när det var dags att prova den istället. För hur kan man välja den när man precis insett hur harmoniskt, tyst och riktigt skönt det är att slå med lie!? För det var ju inte så där tungt och jobbigt som jag föreställt mig. När jag väl förstått hur jag skulle röra mig och fått en lie som passade mig och höll den vass så gick det ju faktiskt som en dans. Det var till och med så att när man började få ont någonstans så visste man att man gjorde något galet!

 

Här slår jag en underbar åkerholme full med gulmåra och blåklockor med min favoritlie:

 

Här har vi precis hamlat en ask framför Linnés Hammarby:

 

Och här håller vi på och stamkvistar enar i trevligt sällskap:

 

Igår när jag var på torpet grävde jag fram den gamla lien ur förrådet. Den som hängde där när jag köpte huset och som jag sett men aldrig tagit någon större notis om. Nu fick den komma fram i ljuset och jag kunde konstatera att den passar mig någorlunda i storlek och inte ser allt för risig ut. Så nu vill jag så klart prova att slå med den! Därmed återstår bara frågan om slipning för någon slipsten har jag ju ännu inte. Frågan är en den lilla elektriska bänkslipmaskinen vi har i stan kan duga i nödfall...?

Detta ska undersökas och fortsättning följer.....

 

Här poserar jag med underverket:

 

Jag gjorde också en liten intervju med våran lärare i lieslåtter som verkade vara en sympatisk och duktig person. Här nedan kan ni läsa några av de svar jag fick på mina frågor.

Vad jobbar du med?

Natur- och landskapsvård på historisk grund. I arbetet använder jag redskap och metoder som gör att det går att bevara natur och kulturarv. Framförallt handlar det om lieslåtter men även en del hamling och beskärning samt röjning mm. Främst kommer uppdragen ifrån naturvårdsinstitutioner och naturperspektivet dominerar över kulturperspektivet.

 

Vad fick in dig på den här banan?

Ett gediget naturintresse samt en fascination över gamla redskap. När jag insåg att många arter höll på att dö ut ville jag hitta ett eget sätt att bidra för att hjälpa till att förhindra det. Jag känner även en ödmjukhet inför människor som levt tidigare och vill förvalta arvet efter dem.

 

Har lieslåtter någon framtid tror du?

Jag tror att fossilsamhället är på väg bort och kunskap om lieslåtter kommer därför snart att behövas igen. Det är därför viktigt att bevara dessa kunskaper som en investering för framtiden. Lien som redskap har förfinats under 1000år men har nästan slutat användas på sista tiden. Jag tycker att lien är ett effektivt och bra redskap som tyvärr har fått oförtjänt dåligt rykte. Detta beror troligen på att de vanliga plåtorven är för korta för många och att långa träorv är så svåra att få tag på.

Lieslåtter har även en framtid inom trädgårdsskötseln. Att slå en gräsyta 2ggr per år istället för att klippa den flera ggr i veckan med en åkgräsklippare är ju både enklare och billigare.

 

Hur lång tid tar det att slå 1 Ha med lie?

6 erfarna personer slår drygt 1 Ha tillsammans på en dag.

På den tiden när vi semestrade i torpet slog vår svåger gräset med lien. Han "slipade" den med ett verktyg som fanns i vedboden. Det ser ut som en smal stekspade i trä med beläggning, typ slippapper. Det är jätteroligt att följa din blogg och se så fint torpet blir. Dock saknar vi den lilla "förstukvisten" på framsidan.

Om lien som redskap och därmed lieslåtter är tillbaka kan man verkligen hoppas. Själv tycker jag om att slå med lie, senast i morse slog jag det sista på tomten. En liten, liten bit äng som fått stå och fröa av sig. Det övriga slog vi i juli. Och almen hamlade vi också.

Hoppas detta sätt att landskapsvårda som du beskriver så fint, sprider sig till alla kulturlager. Förr var ju funktionen att få foder till kreaturen men kor saknas ju i stor utsträckning idag.

Hej på er!
Vad roligt att ni fortfarande följer mig och det är ju fantastiskt att ni kan berätta för mig vad som finns i mitt förråd! Jag får väl rota lite till och se om jag hittar den. Tror dock att det är ett bryne som man främst har för att underhålla eggen med. Först måste man nog göra en ordentlig grundslipning eftersom lien är väldigt rostig och slö vid det här laget.

Jag förstår att ni saknar förstukvisten men nu när jag har en ny och större dörr så passar den inte längre. Men vem vet, en dag kanske jag bygger en ny?

Den förra kommentaren var alltså till Solveig och Hans ifrån mig.

Och Mrs universum, vi får väl göra vårt bästa för att göra reklam för lien : )

Åh! Vad roligt!
Jag skulle så gärna vilja lära mig slå med lie jag också :D Plockade fram en hemma i början av sommaren, men den står fortfarande oslipad och oanvänd...hade varit så bra att kunna slå allt gräs som växer ikapp med mitt elstängsel till fåren. Du kanske vill komma hit och visa ;) Jag har en slipsten, men tyvärr bara stenen och inget annat :(
Ha det gott!

Javisst, jag kan komma och visa dig! : )
Jag vill ju ändå se hur det går för dig med ditt bygge.

Men då måste du ju slipa lien först...

Hej Lotten, roligt att höra från dig igen. Jag står också med en slö gammal lie, som jag behöver slipa - jag ska prova med att fråga grannen, som är en praktisk människa, om han kan hjälpa mig.
Jag undrar - varför stamkvistar man enar?

Hej Sonja!
Det gör man väl kanske inte så ofta nuförtiden men förr gjorde man det för att få långa raka störar som man sedan kunda använda till gärdesgårdsbygge och annat.

Tack, då vet jag det.

Hej Lotten,
lien kan vi slipa i Hajom om du har vägarna förbi.
Förresten, det var såpnejlika som vi talade om när du var på besök.

Bänkslip funkar hur bra som helst! Har fått total slåtterfeber nu.
- Mattias

Verkar som om livet aldrig blir sig riktigt likt igen efter kursen i agrar aggression!

Tack Peter, vad snällt av dig! Nu verkar jag plötsligt ha fått flera möjliga alternativ.