Under ytan
Jag har funderat fram och tillbaka på det där med köksgolvet. Jag har ju ett gammalt dymlat 1800-tals golv som bara ligger och väntar på sin plats men problemet är att det inte är så mycket och att längderna är ganska korta. I köket ligger golvbjälkarna i husets längdriktning och golvbrädorna ligger därmed på tvären. Vad jag har tänkt på är att om golvet låg på andra ledden så skulle brädorna vara tillräckligt långa för rummet men bjälkar och golvbrädor kan ju av naturliga skäl inte ligga åt samma håll. Så. Måste jag lägga nya golvbjälkar för att kunna återanvända de gamla golvbräderna är frågan.
En dag slog det mig att om jag lät det gamla golvet ligga kvar och lägger det nya ovanpå det så behöver jag inte lägga nya bjälkar! Enastående! Men... Skulle det fungera med dörrar o dyl eller kommer det nya golvet hamna så högt upp att de inte går att öppna?
Det försökte jag ta reda på härom dan. Jag bröt upp den delen av golvet där det förut fanns en liten farstu eftersom golvet var lite högre där. Och jo, jag tror det går om golvet sänks i den delen. Det gamla golvet är bara 3cm tjockt så jag skulle ändå inte vinna så hemskt mycket på att ta bort det. Det är bitvis så dåligt att man trampat igenom det men inte sämre än att det kan bära upp det nya golvet. Det borde väl kunna funka? I så fall kan jag lägga in golv till våren. Så roligt det skulle vara att få ett färdigpatinerat golv av en modell som skulle kunna ha legat där från början.
Mitt torp består till stora delar av sten. Det tror man inte när man först ser det men om man tittar ner i källaren så förstår man. Det känns tryggt att huset vilar på tjocka, fina murar. Och golvbjälkarna såg jättefina ut vad jag kunde se. Jag är ingen expert på träslag direkt men fick en bestämd känsla av att de nog var i ek.
En dag slog det mig att om jag lät det gamla golvet ligga kvar och lägger det nya ovanpå det så behöver jag inte lägga nya bjälkar! Enastående! Men... Skulle det fungera med dörrar o dyl eller kommer det nya golvet hamna så högt upp att de inte går att öppna?
Det försökte jag ta reda på härom dan. Jag bröt upp den delen av golvet där det förut fanns en liten farstu eftersom golvet var lite högre där. Och jo, jag tror det går om golvet sänks i den delen. Det gamla golvet är bara 3cm tjockt så jag skulle ändå inte vinna så hemskt mycket på att ta bort det. Det är bitvis så dåligt att man trampat igenom det men inte sämre än att det kan bära upp det nya golvet. Det borde väl kunna funka? I så fall kan jag lägga in golv till våren. Så roligt det skulle vara att få ett färdigpatinerat golv av en modell som skulle kunna ha legat där från början.
Mitt torp består till stora delar av sten. Det tror man inte när man först ser det men om man tittar ner i källaren så förstår man. Det känns tryggt att huset vilar på tjocka, fina murar. Och golvbjälkarna såg jättefina ut vad jag kunde se. Jag är ingen expert på träslag direkt men fick en bestämd känsla av att de nog var i ek.
Ett riktigt brev
Och jag har fått mitt alldeles första brev
i min alldeles egna brevlåda!
Fast jag inte skrivit varken namn eller adress på lådan ännu.
Frida hittade på en adress och kanske var den så beskrivande och min röda låda så fin att brevbäraren inte kunde ta miste?
Brevet ligger nu skyddat från möss och fukt i den här plåtburken som en gång tillhörde min gammelmormor. Fin nog att rymma såna skatter.
i min alldeles egna brevlåda!
Fast jag inte skrivit varken namn eller adress på lådan ännu.
Frida hittade på en adress och kanske var den så beskrivande och min röda låda så fin att brevbäraren inte kunde ta miste?
Brevet ligger nu skyddat från möss och fukt i den här plåtburken som en gång tillhörde min gammelmormor. Fin nog att rymma såna skatter.
Det tokiga är att kortet som jag själv skickat till Stina på Kristineberg hade skickats i retur. Till mitt torp.
Det stod att det saknades brevlåda men till min adress gick det visst bra.
Vad kan man dra för slutsats av det här? Är brevbärarna mer kreativa i Björketorp än i Nyköping? Kanske mindre stressade och mer inriktade på detektivarbete?
Och Stina, hur är det ställt med din brevlåda egentligen??
Det här var ju så roligt så om någon annan vill skicka post till mig så blir jag jättelycklig.
Vad kan man dra för slutsats av det här? Är brevbärarna mer kreativa i Björketorp än i Nyköping? Kanske mindre stressade och mer inriktade på detektivarbete?
Och Stina, hur är det ställt med din brevlåda egentligen??
Det här var ju så roligt så om någon annan vill skicka post till mig så blir jag jättelycklig.
Fler torp-brevvänner efterlyses alltså!
Och jag har ju faktiskt hittat min adress nu:
Lotten
Kattunga Flodingsås
519 94 BJÖRKETORP
Och jag har ju faktiskt hittat min adress nu:
Lotten
Kattunga Flodingsås
519 94 BJÖRKETORP
De röda husen
Det var ett tag sen sist men igår gjorde vi det igen, Susanna och jag, var på en av våra husturer!
Igår gick resan öster ut och vi åkte ganska långt. Tillräckligt långt för att komma till den riktiga landsbygden. Inte moderniserad och förstörd. Små slingriga vägar och massor av fina hus! Nästan ända inne i Småland var vi.
Igår gick resan öster ut och vi åkte ganska långt. Tillräckligt långt för att komma till den riktiga landsbygden. Inte moderniserad och förstörd. Små slingriga vägar och massor av fina hus! Nästan ända inne i Småland var vi.
Det här till exempel var riktigt bromsainmittivägenfint!
Vårt mål med resan var det här huset som skänkes bort på Blocket just nu.
Det visade sig tyvärr vara i hopplöst dåligt skick med en timmerstomme bortom all räddning. Men om jag fick komma dit och ta tillvara lite delar av huset skulle jag inte tacka nej och de har jag meddelat ägaren.
Sen åkte vi till Uddebo, som till alldeles nyligen var en liten döende ort i avfolkningsbygd men som nu återuppstått och fått en andra chans. Mycket tack vare den fantastiska kvinnan som bor i det här huset:
Och som vi var inne och fikade hos!
Hon har ett magiskt recept för hur man får människor att flytta dit där ingen vill bo. Och får liv i det som verkar hopplöst utdömt.
Ganska fantstiskt.
Röda nyheter
Jag har skaffat en brevlåda till torpet. Den är i röd plåt, inte lika fin som den här men ändå.
Rätt snygg.
Rätt snygg.
Nu har jag bara två frågor:
1) Var ska jag sätta upp den?
2) Vad har torpet egentligen för adress?
Här?
Märkligt det här med adresser... Ingen har ju kunnat skicka brev till torpet tidigare för det har ju inte funnits någon låda. Som om det inte existerat... Och om jag nu plötsligt sätter upp en brevlåda, vad händer då? Vad krävs egentligen för att man ska få post? Förstår ni min fråga? Kan jag bara skriva TORPET på lådan och hoppas på det bästa?
Nej jag antar att torpet har en adress, jag har bara inte varit medveten om den. Det ligger ju inte på någon gata eller på något nummer. Det ligger längst in på en liten, liten skogsväg i utkanten av en liten, liten by.
Jag hittade iallafall en ledig plats för min röda fina låda:
Nu får jag nog ta reda på min adress och sen prov-skicka några brev dit för att se om brevbärarna är med på noterna. Sen tänkte jag nog skaffa mig en prenumeration! Kanske på tidningen Land som är lagom intressant och kommer så där lagom sällan...
Så länge hänvisas all beundrarpost till:
Torpet
Den röda fina lådan
Björketorp
1800-tal med en touch av 1960-tal
Min vana trogen åker jag till handelsträdgården en sväng nu på hösten då de säljer ut perenner för halva priset!
Jag har hittat min nya favoritblomma dagöga. Och äntligen har jag fått köpt en höstanemon och några oregano! Och en ny förälskelse som jag bara inte kunde låta bli; vit höstaster. Och så lökar förstås! Kejsarkronor som jag hoppas ska ta sig, skilla som ska växa under äppleträden och så två sorters botaniska tulpaner. Jag har fått för mig att de kanske inte är lika poppis hos rådjuren som de vanliga, det blir spännande att se!
Jag börjar ta mig lite friheter i trädgården nu märker jag, är inte lika noga med att växterna absolut måste vara gammaldags utan följer mitt hjärta lite mer än innan.
Fast här är bilder på några blommor som var så vackra att jag bara var tvungen att ta några kort på dem men som ändå inte kvalade in till mina rabatter:
Jag har hittat min nya favoritblomma dagöga. Och äntligen har jag fått köpt en höstanemon och några oregano! Och en ny förälskelse som jag bara inte kunde låta bli; vit höstaster. Och så lökar förstås! Kejsarkronor som jag hoppas ska ta sig, skilla som ska växa under äppleträden och så två sorters botaniska tulpaner. Jag har fått för mig att de kanske inte är lika poppis hos rådjuren som de vanliga, det blir spännande att se!
Jag börjar ta mig lite friheter i trädgården nu märker jag, är inte lika noga med att växterna absolut måste vara gammaldags utan följer mitt hjärta lite mer än innan.
Fast här är bilder på några blommor som var så vackra att jag bara var tvungen att ta några kort på dem men som ändå inte kvalade in till mina rabatter:
Ett (till) tema för torpets trädgård har så smått börjat utkristallisera sig;
1800-tal med en touch av 1960-tal, mitt favoritårtionde!
Har ni tänkt på hur fint det är med blommor i kombinationen gult och rosa?
Kanske förstår ni min vision lite bättre om jag visar de här bilderna:
Mums!
