Om att göra det svårt för sig
Men om december tänker vara både solig och varm och vi nästan inte har några föreläsningar i skolan- ja då tänker jag minsann åka till torpet!
Jag har satt upp läkt på norrsidan idag, sånt som tar sin lilla tid. Det finns lite olika svårighetsgrader på det här med läkt och paneluppsättning har jag märkt och det kan vara både barnsligt enkelt och rätt besvärligt. För mig blir det tydligt eftersom jag valt att göra på två olika sätt på huset respektive på tillbyggnaden, där den senare fått en mycket enklare lösning.
Stora paneldagen
Först klädde jag in väggen med vindpapp, sen spikade jag upp dropplisten som sitter längst ned på väggen och som killarna i bygghandeln hjälpt mig att såga till. Därefter snedsågade jag panelen i nederkant och satte upp den med några mm mellanrum mot dropplisten.
Jag har fyra olika bredder på panelbrädorna. Alla sitter med kärnsidan utåt. Jag har även lärt mig att de ska sitta så att träfibrernas riktning är nedåt, då blir de som fjäll och vattnet rinner av brädan istället för att rinna in i träet. Men i praktiken blev det lite si och så med den saken om jag ska vara ärlig.
En väl beprövad metod
Det blev helt enkelt det som fanns kvar på Dalfrids lager, en trave 9" och lika många 10" brädor. Tillsammans med de 8" jag redan hade och några ännu smalare ska det nog bli fint!
Det känns lite pirrigt! Jag menar, inredning i all ära men det kan ju vem som helst syssla med. Att panelklä ett hus utvändigt däremot, sånt gör bara dom riktigt tuffa! Dom som nästan är riktiga snickare.
Det kommer bli ett pussel av olika bredder och jag älskar att pussla och ingen sida kommer bli den andra lik precis som det ska vara. Jag längtar verkligen efter att få sätta igång och hoppas att jag snart, snart får tid till detta.!
Nu är väl iofs flox inte en sån typ av växt som passar i den vilda, ängslika delen av trädgården heller. Nej, den är nog lite mer civiliserad än så. I rabatt vill den stå. Mot vägg gärna. Den väna myskmalvan däremot, kan gärna stå och vaja i stora klungor intill stenmuren i trädgårdens utkant.
Det tar sin tid att komma fram till de här sakerna och så här håller jag på, och prövar mig fram, tills jag plötsligt vet att något blivit rätt, att en växt har hittat hem.
Just nu
Ett rum tar form
Historien om hålen
Stora nyheter
Jaha, sen byggde vi en liten ställning och skickade upp Kenneth att såga. De nya uttagen fick en rät kant och en som var vinklad snett utåt.
Tanken är alltså att de ska "laxas" in i timmerstommen.
Sen lyfte vi upp bjälken, förde in den genom hela väggen tills den gått igenom huset. Därefter kunde den tryckas på plats så att den låste fast bägge väggarna som en klammer. Hålet som blev på den räta sidan får jag fylla ut senare så att bjälkarna hålls kvar på sin plats. Lätt som en pannkaka va?!
Jag är helt fascinerad över att det faktisk gick! Visst var det bökigt och visst gjorde vi lite fel här och var men på det stora hela gick det ju alldeles strålande bra!
Blindbotten eller?
En bra bräda
Under ytan
En dag slog det mig att om jag lät det gamla golvet ligga kvar och lägger det nya ovanpå det så behöver jag inte lägga nya bjälkar! Enastående! Men... Skulle det fungera med dörrar o dyl eller kommer det nya golvet hamna så högt upp att de inte går att öppna?
Det försökte jag ta reda på härom dan. Jag bröt upp den delen av golvet där det förut fanns en liten farstu eftersom golvet var lite högre där. Och jo, jag tror det går om golvet sänks i den delen. Det gamla golvet är bara 3cm tjockt så jag skulle ändå inte vinna så hemskt mycket på att ta bort det. Det är bitvis så dåligt att man trampat igenom det men inte sämre än att det kan bära upp det nya golvet. Det borde väl kunna funka? I så fall kan jag lägga in golv till våren. Så roligt det skulle vara att få ett färdigpatinerat golv av en modell som skulle kunna ha legat där från början.
Mitt torp består till stora delar av sten. Det tror man inte när man först ser det men om man tittar ner i källaren så förstår man. Det känns tryggt att huset vilar på tjocka, fina murar. Och golvbjälkarna såg jättefina ut vad jag kunde se. Jag är ingen expert på träslag direkt men fick en bestämd känsla av att de nog var i ek.
Nya tankar
Detta, i kombination med att jag har en stor mängd både tak- och golvbrädor liggande som jag tänkt använda vid renoveringen av köket, har gjort att jag ändrat på mina planer; istället för att inreda rummet först tänker jag börja med köket.
Det första jag gjort är att tömma köket som hunnit bli fyllt av virke, verktyg, möbler och skräp.
Efter det började jag riva ner innertaket.
När Max och jag rev ner taket i det andra rummet för snart 3 år sedan var det en av de allra första sakerna jag gjorde med huset. Då började vi ovanifrån. Först tog vi upp vindsgolvet, sen skyfflade vi isoleringen i säckar som vi därefter bar ut, tömde och eldade upp. Först efter det tog vi ner taket i rummet.
Nu har jag blivit mycket mer effektiv och kanske även lite mer respektlös...
Min nya metod var att lägga en presenning på köksgolvet, bryta ner takbrädorna och låta isoleringen falla rätt ner. Sen drog jag ut hela presenningen och tömde allt i skogen. Det var ju bara gammal mossa, hur miljövänligt som helst!
Den här metoden gick säkert minst fyra gånger så snabbt, lite roligt att märka hur jag ändrat mitt sätt att lösa problem!
Nu kan jag iallafall stå rak inne i köket för första gången och det är väldigt skönt. Det är hemskt svårt att överblicka ett rum som man inte kan stå upprätt i har jag märkt. Det känns nästan inte ens som ett riktigt rum!
Men nu har jag alltså ett rum med både väggar, golv och tak och även om både tak och golv måste bytas så är det härligt att ändå kunna ana det färdiga rummet. Det svindlar nästan lite när jag tänker på att det inte är så länge kvar tills jag får inreda och göra allt det roliga i köket!
Man har inte så höga krav när man gjort timmerlagningar, dränerat och gjort andra osynliga och halvroliga jobb under tre års tid...
Pippi och jag
Hon är en alldeles speciell sorts vän
En sådan som lämnar man och barn och villa en hel helg för att
vara med mig och gräva dike och bära sten på dagarna
och sova i en kall liten husvagn på nätterna
En sån vän är väldigt fin att ha!
Det kändes naturligt att fortsätta på projektet som vi påbörjade sist hon var på torpet
-dräneringen
Ett projekt som inte riktigt blivit avslutat eftersom annat kommit i vägen
Nu tog vi tag i det igen och vi (mest Frida) började med att gräva diket en aning djupare. Nu blev det så djupt som det var möjligt innan berget tog emot
Sen var det dags att försöka få tag på grus och det visade sig vara bra mycket lättare än man kunnat tro!
Vi promenerade iväg till en granne för att fråga honom om hur man gör för att få hämta grus i det naturliga grustag som finns längre ner i byn. Men det visade sig att denna granne själv höll på att dränera sin tomt och hade köpt för mycket grus så vi blev erbjudna att ta av hans!
Så lätt var det! Och om jag får hänvisa till ett tidigare inlägg så är nu är alltså en av tre ordnad, bara säng och tunna kvar...
Med hjälp av en bil som fungerar bra även som traktor och en vän som är stark som Pippi Långstrump var det nu bara att börja köra hem grus i baljor och hinkar...
När vi grundat diket med ett lager singel var det dags att lägga i tegelrören. Fint som snus blev det! Sen på med mer grus. På husets ovansida där vattnet kommer ifrån fyllde vi nästan hela diket med grus och lämnade endast plats åt ett tunt lager jord. På husets kortsida nöjde vi oss med att täcka rören med kanske 1dm grus
På det hela taget känns det som om vi fått till en riktigt bra dränering!
Fiffigt!
Jag grävde ju klart för dräneringen runt huset för ett bra tag sen
men har lämnat det som ett öppet dike i väntan på nästa steg.
Redig var jag och gick till ett byggvaruhus och pratade med deras mest erfarna säljare
Vi pratade om hur dränering funkar egentligen och hur jag skulle lösa det bäst på mitt torp.
Det var inga konstigheter men ändå skönt att kunna känna sig lite mer säker på att göra rätt.
Han sa bla till mig att det är viktigt att jag lägger dräneringen en bit djupare än vad grunden på huset ligger.
Det här kändes klurigt eftersom jag föreställde mig att huset vilade på riktigt djupt nedgrävda hörnstenar.
Nästan 1m djupt tänkte jag mig att de låg.
Men när jag gjort en koll på huset visade det sig att så var det ju inte alls!
Huset vilar på stenar som bara ligger ca en dm djupt ner i marken och det känns smått otroligt att det har legat kvar där i alla år!
Men. Desto lättare för mig!
Det räcker nu om dräneringsdiket är ca 50cm djupt.
Säljaren tyckte att jag skulle lägga först markduk sen dräneringsslang och slutligen dräneringsgrus nästan ända upp i diket.
Någonstans där fastnade jag.
För det känns bökigt med all markduk som ska skilja jord och grus åt och det är trist att behöva lägga ner plast i marken.
Men hur skulle man annars göra?
När jag pratade med min farbror om saken försökte han förbjuda mig att lägga plaströr som dränering.
Det finns ju dräneringsrör i tegel som man kan lägga istället!
Då behövs heller ingen markduk eftersom tegelrör inte kan täppas till så som plaströr kan.
Mycket bättre, enklare och snyggare lösning, det tycker jag med.
Fast var får man tag på tegelrör egentligen? Det är ju en helt omodern produkt som ingen använder längre...
Men i måndags hittade jag en person på Blocket som skänkte bort en massa tegelrör
så vi for dit, min kära farbror och jag, och lassade hela hans combi full av rör!
Så ska det alltså bli!
Jag bara lägger de ca 30 cm långa rörstumparna kant i kant på botten av dräneringsdiket och gräver igen.
De suger sedan åt sig fukten från den omgivande jorden. Hur fiffigt som helst!
Det enda jag undrar nu är om jag fortfarande behöver fylla upp diket med dräneringsgrus...
Någon som lagt eller sett dränering med tegelrör och vet hur det brukar se ut?
Olika takkonstruktioner
har helt enkelt inte insett hur olika tak kan vara konstruerade
och att taket på mitt torp är av en gammalmodig och därför ovanlig konstruktion
Men när man pratar om mellanbjälklag och deras funktion blir det plötsligt av vikt även hur taket ser ut
För ett tak uppbyggt på takstolar belastar husets längsidor
och ett åstak bara kortsidorna
Och mitt torp har alltså ett åstak.
Detta gör att konstruktionen inte är lika beroende av att mellanbjälklaget hjälper till att hålla samman långsidorna.
Har du takstolar i ditt hus är det alltså inte lika käckt att såga av de inre takbjälkarna.
Så gör inte det! Ok?
På den här bilden kan man se "åsarna" dvs de runda stockarna som vilar på gavlarna och bär upp yttertaket:
Takhöjds-tjat
Så hur ska jag nu sätta dit de nya takbjälkarna? Det är inte så lätt eftersom bjälkarna är längre än rummet och allmänt otympliga. Jag har tänkt mycket fram och tillbaka på detta och funderat på alternativet att lyfta huset upptill för att på så vis kunna kunna timmra in nya takbjälkar en bit högre upp än de gamla. Men att lyfta hela huset så högt upp känns väldigt svårt och otroligt omständigt. Slutligen har det lutat åt att såga upp ett hål i väggen och helt enkelt skjuta in de nya bjälkarna tvärs igenom huset ifrån utsidan. Det känns genomförbart och relativt enkelt men lösningen har en stor nackdel, gör jag på detta sätt får jag ett nytt bjälklag att spika tak och golv i men det finns inget som håller ihop husets långsidor och risken finns alltså att väggarna börjar puta lite utåt...
Jag bestämde mig för att fråga Gård & Torp´s expertpanel innan jag gjorde något mer. Kanske skulle de kunna hjälpa mig att komma på en lösning som var både hållbar och historiskt förankrad?
Jag var lite nervös eftersom frågan har ställts tidigare till Gård & Torp och man fick då det här svaret. Den som frågar får i princip höra att de köpt fel hus och att en takhöjning skulle göra att huset förlorar hela sitt kulturvärde...
Men i det nya numret som kom idag fick jag svar, och det var mycket mer positivt!
Per Zackrisson som svarade på min fråga tycker att jag ska göra på det sättet som jag tänkt men laxa bjälken i ändarna och använda kilar för att få fast dem. På det viset kommer bjälkarna både ligga ordentligt på plats och binda ihop ihop husets långsidor. En väldigt finurlig lösning, så ska jag nog göra. Tack Per!
Här är Pers skiss:
Goda råd
Renoveringen av murstocken på torpet har känts som ett nästan oöverstigligt svårt moment
så svårt att jag helst inte har velat tänka på det
Man kan se lång väg att den inte skulle bli godkänd av en sotare
och jag har tänkt att mitt val står emellan att riva ner den övre delen av murstocken och mura om den eller att ge upp och dra ett rör igenom den för att kunna använda eldstäderna
det första känns väldigt svårt och det andra tråkigt, fult, dyrt
och inte alls byggnadsvårdsmässigt!
Men nu, som genom ett trollslag, dök ett tredje alternativ upp!
I nya numret av Gård & torp står det ju om just murstockar som min
såna som är murade i natursten
Det står att de är hållbara och bra och inte alls så svåra att renovera!
Murstockar i natursten murades tydligen under hela 1800-talet, alltid med en enda stor kanal och med murbruk bestående av lera och sand.
Traditionellt murade man in flata stenar där skorstenen ansluter till taket för att hindra vatten från att rinna in och i vissa trakter murades själva skorstenen av fyra rektangulära stenhällar.
Ja, det är ju precis min murstock de beskriver!
Och så beskriver de i detalj hur man gör för att renovera den;
principen är att knacka bort löst gammalt bruk och ersätta det med hydrauliskt kalkbruk
Inte så märkvärdigt egentligen men jag hade nog inte vågat mig på det själv
utan att ha någon erfarens persons goda råd i ryggen
Det är som om de skriver direkt till mig och jag blir så glad!
Sällan har jag väl fått sådan konkret och bra hjälp.
Skulle jag få liv i murstocken skulle jag få liv i torpet
Och plötsligt känns denna möjlighet inte allt för långt borta!
Dags att dränera
En bra vän är någon som följer med dig och gräver dike hela dan
En bra grävmaskinist är någon som tar en paus och hjälper andra grävare
Min vän Frida och jag drog igång projekt dränering på torpet igår
Om jag ska lägga in ett nytt fint golv känns det ännu viktigare att skydda det från fukt i möjligaste mån
Jag har aldrig dränerat förr och vet inget om det
men mannen som håller på att göra iordning min väg kom förbi
och sa att en halvmeter djupt och en halvmeter från väggen ska ni gräva
Och runt hörnet så att vattnet kan rinna ut nedanför tomten
Så då gjorde vi som han sa!
Hela framsidan fick vi gjort så nu är det bara halva diket kvar
Sen ska ett rör läggas dit och diket fyllas på med småsten
Eftersom jag ändå ska fylla grunden med singel passar det finfint att göra detta i samma veva
Det känns så himla bra att få detta gjort
Det är något som jag tror huset kommer må väldigt bra av!
Om ni händelsevis undrar VARFÖR jag dränerar
läs det här inlägget.
Småsågar
men när jag tittade lite närmare i brädhögen insåg jag att det inte skulle räcka
Att det mesta jag fått var takbrädor
som iofs också är användbara...
Nu hoppas jag att det räcker till att pussla ihop ett köksgolv
men till rummet behöver jag nåt nytt
Så, i torsdags luffade jag runt i Marks kommun
på jakt efter någon som kan såga upp ett fint golv åt mig
De små sågverken där samarbetar genom den ideella föreningen Småsågarna i Sjuhärad
På deras hemsida läser jag att de tilloch med startat ett projekt som:
Inom projektdelen -Renovera rätt i sjuhärad kommer vi samla kunskap om renovering och bevaring av hus och byggande i sjuhärad. Lyfta fram regional särdrag i byggandet och försöka verka till bättre samarbete mellan olika företag i sjuhärad som är involverade i renovering och underhåll.
Väldigt bra alltihop! Jag blir riktigt förvånad när jag inser detta eftersom Marks kommun i övrigt inte verkar vara så företagsamma och absolut inte kunna något om byggnadsvård...
Först åkte jag till Melltorps såg, för det är de som har ramsågen i Marks kommun!
Golvet inne på sågen gjorde mig knäsvag
Det är ju sådant jag vill ha!
Tjocka, rejäla och grova golvplank.
Som ger en rustik och gammaldags och trygg känsla
Jag tänkte att om de har en ramsåg så är de så klart kunniga inom byggnadsvård och kan fixa lite kilsågat golv åt mig
Men inte riktigt...
Dock var ägaren trevlig och tillmötesgående och lovade att såga upp 12-14 tums golvplank åt mig
Till våren/ vintern
För det är då de sågar
Ja, jag blev ju så kär i golvet inne på sågen så det kändes inte som om det fanns något alternativ...
Men då kommer nästa problem
För på Melltorps såg kan de inte hyvla brädorna
SÅ jag åkte till nästa lilla såg, Slättholmens såg
som är specialiserade på hyvling
Och mycket riktigt hade de ett stort sortiment av olika lister och dyl
Och kan såga och hyvla upp ett golv åt mig om jag vill
Men bara 8 tum brett, inte mer!
Så, vem kan hyvla 12 tums brädor? Jag får fortsätta sökandet
Det var inte så lätt som jag trodde
Bara för att jag hittat en ramsåg är inte golvfrågan löst
Hur ska jag göra, någon som har en idé?
Sågar som hyvlar sådana bredder verkar inte växa på träd
Borde jag kanske nöja mig med 8 tums bräder?
Eller hyvla själv för hand?
Hjälp!
Ett torp med ytterdörr
kommer här lite bevis på faktiskt resultat
Ta da! Min dörrkarm är klar:
Men det kostade på ska ni veta...
Det var inte så enkelt som jag trodde utan tog några timmar av hårt slit
Men
Ett torp med ytterdörr är finare än ett torp utan ytterdörr
Här är gångjärnen som dörren hänger i
de slås rätt in i karmen
och det tog ett tag innan jag kom på hur det skulle göras utan att träet sprack
Det händer saker på min väg också!
De har börjat att göra iordning den nu och det ser väldigt lovande ut tycker jag:
I Provence
För att greja med min Provencalska dörr så klart!
Det har gått mycket bra än så länge. Efter omröstningar och viss beslutsångest kapade jag dörren med två panelbrädor nedtill. Jag oroade mig för att den skulle tappa proportionerna men det tycker jag inte att den gjorde. Och så borstade jag av gammal färg och smuts med en grov borste och efter det tycker jag att den såg riktigt fräsch ut:
Jag sågade upp dörröppningen så att den blev lite högre och det gjorde susen, nu passade dörr och dörrhål bra i storlek. Efter mycket letande hittade jag också de gamla gångjärnen som den förra dörren satt i. Efter att ha mätt och gjort ritningar åkte jag sen och inhandlade grova reglar att snickra karmen av. Mitt flyt höll i sig ända tills jag skulle spika ihop mina brädbitar och insåg att spiken jag hade var alldeles för klena. Där tog det stopp för denna gång men jag känner mig ändå rätt fantastisk som kommit så här långt!