Om att göra det svårt för sig

Mitt långa vinteruppehåll varade inte längre än till idag. En liten felbedömning där, det erkänner jag...

Men om december tänker vara både solig och varm och vi nästan inte har några föreläsningar i skolan- ja då tänker jag minsann åka till torpet!

Jag har satt upp läkt på norrsidan idag, sånt som tar sin lilla tid. Det finns lite olika svårighetsgrader på det här med läkt och paneluppsättning har jag märkt och det kan vara både barnsligt enkelt och rätt besvärligt. För mig blir det tydligt eftersom jag valt att göra på två olika sätt på huset respektive på tillbyggnaden, där den senare fått en mycket enklare lösning.
 
På den svåra delen ska läkten passas mot en snedställd bräda i överkant och mot den lutande dropplisten i underkant. För att få till rätt vinklar tillverkar jag små mallar som jag sedan sågar efter. Alla läktbrädor har dessutom olika längd och måste få exakt rätt mått så när som på nån mm om det ska bli snyggt... Pust!
 
 
 
 
På den lätta delen har jag skippat både dropplisten i underkanten och den liggande brädan i överkant. Där är dessutom väggen både plan och rak vilket innebär att alla läkt blir lika långa. Jag kan såga upp dem på löpande band i rak vinkel och det hela går jättefort!
 
 
 
Det kanske kan vara bra att tänka på för den som funderar på att byta panel...
 
 
 
 
 
 

Stora paneldagen

Äntligen har jag fått lite välbehövlig semester och hinner vara på torpet och greja lite. Jag har börjat sätta upp panelen och det visade sig vara lite svårare än vad jag trott. Det här är vad jag fick gjort den första dan. Men då ingick i och för sig två vändor till byggmarknaden och MYCKET kliande i huvudet.
 

Först klädde jag in väggen med vindpapp, sen spikade jag upp dropplisten som sitter längst ned på väggen och som killarna i bygghandeln hjälpt mig att såga till. Därefter snedsågade jag panelen i nederkant och satte upp den med några mm mellanrum mot dropplisten.

Jag har fyra olika bredder på panelbrädorna. Alla sitter med kärnsidan utåt. Jag har även lärt mig att de ska sitta så att träfibrernas riktning är nedåt, då blir de som fjäll och vattnet rinner av brädan istället för att rinna in i träet. Men i praktiken blev det lite si och så med den saken om jag ska vara ärlig.

En väl beprövad metod

Enligt mantagervadmanhaver- metoden (som var vanlig runt om på torpen förr i tiden) blev det nu till sist en del panelvirke inköpt. Jag är inte snabb, jag vet, men till sist händer det!

Det blev helt enkelt det som fanns kvar på Dalfrids lager, en trave 9" och lika många 10" brädor. Tillsammans med de 8" jag redan hade och några ännu smalare ska det nog bli fint!
 


Det känns lite pirrigt! Jag menar, inredning i all ära men det kan ju vem som helst syssla med. Att panelklä ett hus utvändigt däremot, sånt gör bara dom riktigt tuffa! Dom som nästan är riktiga snickare.

Det kommer bli ett pussel av olika bredder och jag älskar att pussla och ingen sida kommer bli den andra lik precis som det ska vara. Jag längtar verkligen efter att få sätta igång och hoppas att jag snart, snart får tid till detta.!
 
Och så har jag rumsterat om lite i rabatterna och fascinerats över vilka olika uttryck växterna får i olika sällskap. De här rosa floxen till exempel, såg grälla och hemska ut jämte de bleka malvorna men här, på husets södersida med den blåa sjön i fonden- oj, oj, oj...
 

Nu är väl iofs flox inte en sån typ av växt som passar i den vilda, ängslika delen av trädgården heller. Nej, den är nog lite mer civiliserad än så. I rabatt vill den stå. Mot vägg gärna. Den väna myskmalvan däremot, kan gärna stå och vaja i stora klungor intill stenmuren i trädgårdens utkant.

Det tar sin tid att komma fram till de här sakerna och så här håller jag på, och prövar mig fram, tills jag plötsligt vet att något blivit rätt, att en växt har hittat hem.
 
 

Just nu

På torpet pågår projekt Innertak i köket för fullt just nu.
Jag har kört hem alla de specialbeställda takbrädorna ifrån hyvleriet och målat dem två gånger.
Det svåra med det var att skapa plats för alla 24 brädor att ligga och torka inne i köket. Jag fick stapla dem i flera våningar i min sinnrika torkanläggning.
 
 
Och så idag började jag sätta upp dem i taket. Det är ju som bekant ganska jobbigt att spika uppåt och hålla en bräda på plats samtidigt så jag orkade inte allihop men jag orkade tillräckligt många för att se att det kommer se någorlunda anständigt ut.
 
 
 
Det känns helt overkligt om jag ska vara ärlig!
 
Men vad ni gör lämna inte eran matta linoljefärg i ert ouppvärmda hus över vintern. Det gjorde jag. Och den var nästan helt omöjlig att blanda upp igen. Men bara nästan.

Ett rum tar form

Äntligen! Jag är tillbaka på torpet.
 
Det var verkligen i sista sekunden. Jag förstår nu hur mycket jag behöver det här stället, att de där pauserna ifrån mitt andra liv är alldeles livsnödvändiga!
 
Jag åkte till torpet igår morse, alldeles dränerad på energi. Och kom hem på kvällen efter att ha jobbat hela dagen, genomfrusen, smutsig och sårig (jag har en tendens att skada mig rätt ofta) och alldeles nöjd och full med ny kraft!
 
Idag åkte jag dit igen och fortsatte jobba. Det är köket och pärlsponten jag har ägnat mig åt. Det är inte riktigt färdigt ännu men det mesta är faktiskt gjort och så här ser det ut:
 
 
 
Visst är det fantastiskt?! Ett helt nytt rum! Möblerna som står där är sådana som följde med huset. Man kan se nu hur väl de passar ihop med varandra och även med huset, roligt tycker jag!
 
Att klä väggarna med pärlspont är något mer avancerat än att tapetsera har jag märkt. Bland annat fick den nya väggbeklädnaden till följd att fönsterfodren måste flyttas ut. Jag har nu gjort något så vuxet som att "kraga ut" fönsterkarmen med smala hyvlade lister för att sen kunna sätta fönsterfodren utanför pärlsponten. Det ni! En annan knepig sak är som jag tidigare nämnt hörnen och att få panelen att ansluta tätt mot varandra där. För att inte tala om alla väggar som lutar utåt eller inåt...
 
Allt är anpassat, allt är gjort för hand.
 
I övrigt var det alldeles, alldeles underbart.
 
 
 

Historien om hålen

När pappa var och hälsade på mig på torpet förrförra veckan påbörjade vi projekt göra uttag i timmerväggen för det nya bjälklaget. Det har klurats en del på detta kan jag säga. När vi satte in de nya takbjälkarna i köket hade jag ju mammas sambo Kenneth och en motorsåg till hjälp. Nu behövde vi göra fler hål i timmerväggen men denna gången UTAN motorsåg. Går det ens?
 
Iden som min granne kom med var att vi skulle borra hål igenom väggen (så stora som möjligt) och sedan såga mellan hålen med en sticksåg. Det lät som om det kunde funka tyckte jag.
 
Pappa och jag borrade 22mm stora hål med en drillborr, ett ganska tungt men rätt roligt jobb. Sen var det dags för sågning. Grannen hade ett elaggreggat som han tog med sig så att vi kunde använda en elektrisk såg och det hela gick ganska bra. En stund. Ända tills aggregatet tröttnade och inte ville mer då vi sågat upp hälften av hålen.
 
Eftersom jag tror på handkraftens och min egen förmåga gick jag och köpte mig en väldigt smal handsåg (vet inte vad de kallas) och i helgen när jag hade besök av min minst lika envisa och väldigt hjälpsamma vän Frida var det dags att se om det gick att såga genom väggen med den. Och det gick ju alldeles utmärkt!
 
Det här betraktar jag som en seger för handkraften. Det går faktiskt att med drillborr och handsåg göra stora hål rätt igenom en timmervägg. Bara att visa att det är möjligt är så roligt!
 
 
 
 
 
 

Stora nyheter

Idag är en stor dag ska ni veta, jag har fått gjort något enormt gjort på torpet. Något som jag har funderat på och fasat över länge. Ja sen allra första början. Det var så svårt att jag vände mig till Gård & Torps experter för att få råd. Och det fick jag!
 
Det handlar om höjningen av innertaket och hur man sätter in ett nytt mellanbjälklag i ett redan färdigtimrat hus.
 
Eftersom jag varken kan göra instick med motorsåg eller lyfta 5 meter långa bjälker 2 meter upp i luften alldeles själv så behövde jag hjälp. Hjälpen kom ifrån småland i form av mamma och hennes sambo Kenneth som nyligen tagit motorsågskörkort.
 
Först mätte jag ut var de nya bjälkarna skulle sitta. Det var inte så särskilt enkelt när ingenting rakt fanns att ha som referens. Jag utgick helt enkelt ifrån de gamla bjälkarna och hoppades att de inte satt allt för snett. De nya uttagen hamnade nästan 40cm högre upp än de gamla. Det var lite mer än jag tänkt mig från början men jag tyckte att det verkade lämpligt att såga just där pga hur stockarna låg. Takhöjden på bottenvåningen kommer då bli nästan 2.10 istället för 1.70 som den var innan.

Jaha, sen byggde vi en liten ställning och skickade upp Kenneth att såga. De nya uttagen fick en rät kant och en som var vinklad snett utåt.
 
 
Sen mätte och mätte och mätte vi. Och sen var det dags att såga till bjälkarna så här:
 


Tanken är alltså att de ska "laxas" in i timmerstommen.
Sen lyfte vi upp bjälken, förde in den genom hela väggen tills den gått igenom huset. Därefter kunde den tryckas på plats så att den låste fast bägge väggarna som en klammer. Hålet som blev på den räta sidan får jag fylla ut senare så att bjälkarna hålls kvar på sin plats. Lätt som en pannkaka va?!
 


Jag är helt fascinerad över att det faktisk gick! Visst var det bökigt och visst gjorde vi lite fel här och var men på det stora hela gick det ju alldeles strålande bra!
 
Här har mamma fångat mig och Kenneth när vi är djupt inne i en diskussion om hur vi ska gå tillväga:

Blindbotten eller?

Idag rök köksgolvet, det blev en härligt knastrande påskbrasa
Bara de tre maffiga golvbjälkarna i ek är kvar nu
Hemtrevligt va?
 
 
Golvet saknade blindbotten och därmed alltså isolering
men jag kunde se spår av en gammal blindbotten
Väldigt gammal.
Mycket äldre än golvet jag nyss slängt ut.
 
Det verkar alltså som om köksgolvet varit isolerat en gång i tiden
men att blindbotten har ruttnat bort
och när man la det nya golvet brydde man sig inte om att göra en ny
 
 
Frågan är ju därför, hur ska jag göra?
Isolera eller inte?
Det lutar faktiskt åt att jag gör en ny blindbotten
täcker med papp
och isolerar med sågspån
Kan inte riktigt se något skäl till att INTE göra det
Mer än att det dröjer ännu längre innan jag har ett färdigt golv då...

En bra bräda

Idag fortsatte jag arbetet med den gamla fönsterkarmen och tänkte byta ut en del på det dåliga sidostycket. Jag sågade bort den skadade delen i den gamla karmbiten och njöt av den goda doften av kåda från det friska träet. Jag stötte också på stora rödaktiga kvistar. Men vänta nu! Kåd-doft och röda kvistar var det väl inte när jag sågade sist...Eller?  
Efter att ha mailat den här bilden till min farbror trä-experten fick jag mycket riktigt bekräftat att det var en bit furu och inte gran jag sågade i.
 
 
Jag som hade tänkt skarva i en bit gran fick hejda mig, mitt sunda förnuft säger mig att det är ovist så där tog arbetet slut för idag.
 
Ja livet som nybörjar-snickare är ett äventyr! Det är ju så himla mycket man ska tänka på. Trä som trä tänkte jag nog tidigare men nu börjar jag förstå att så är det ju inte riktigt. Att lära mig skilja olika träslag och olika virkeskvaliteter åt är nu ett av mina nya intressen.
 
Här är till exempel två brädor som min farbror visade mig som exempel på en bra respektive en dålig panelbräda.
 
 
Nå? Kan ni svara på vilken som är bra och vilken som inte är det??
 
Det handlar ju dels om att senvuxet trä som har tätt mellan årsringarna håller mycket högre kvalitet. Sen är det ju ju det faktum att när trä sågas till brädor tenderar årsringarna att vilja räta ut sig. Det leder till att de flesta vanligt sågade brädor blir lite skålformade när de torkar. Och det är ju viktigt att tänka på, speciellt när man lägger ett nytt golv men även då man sätter upp panel. I båda fallen är det bättre att den konvexa sidan kommer uppåt/utåt.
 
Jag har trott att centrumbiten i en trästock, alltså en bräda som är sågad rakt igenom märgen, borde vara av bästa kvalitet men har precis fått lära mig att så är det inte alls för den tenderar att spricka ifrån båda håll och blir därför ganska skör. Allra bäst är ju virke sågat med stående årsringar, även kallat kvarterssågning, för det behåller sin form när det torkar. Men hur gör man om man vill ha tag på sådant virke i dessa dagar? Någon som vet?
 
Här är en artikel om att välja trä som jag tyckte var väldigt överskådlig och bra.

Under ytan

Jag har funderat fram och tillbaka på det där med köksgolvet. Jag har ju ett gammalt dymlat 1800-tals golv som bara ligger och väntar på sin plats men problemet är att det inte är så mycket och att längderna är ganska korta. I köket ligger golvbjälkarna i husets längdriktning och golvbrädorna ligger därmed på tvären. Vad jag har tänkt på är att om golvet låg på andra ledden så skulle brädorna vara tillräckligt långa för rummet men bjälkar och golvbrädor kan ju av naturliga skäl inte ligga åt samma håll. Så. Måste jag lägga nya golvbjälkar för att kunna återanvända de gamla golvbräderna är frågan.

En dag slog det mig att om jag lät det gamla golvet ligga kvar och lägger det nya ovanpå det så behöver jag inte lägga nya bjälkar! Enastående! Men... Skulle det fungera med dörrar o dyl eller kommer det nya golvet hamna så högt upp att de inte går att öppna?

Det försökte jag ta reda på härom dan. Jag bröt upp den delen av golvet där det förut fanns en liten farstu eftersom golvet var lite högre där. Och jo, jag tror det går om golvet sänks i den delen. Det gamla golvet är bara 3cm tjockt så jag skulle ändå inte vinna så hemskt mycket på att ta bort det. Det är bitvis så dåligt att man trampat igenom det men inte sämre än att det kan bära upp det nya golvet. Det borde väl kunna funka? I så fall kan jag lägga in golv till våren. Så roligt det skulle vara att få ett färdigpatinerat golv av en modell som skulle kunna ha legat där från början.

Mitt torp består till stora delar av sten. Det tror man inte när man först ser det men om man tittar ner i källaren så förstår man. Det känns tryggt att huset vilar på tjocka, fina murar. Och golvbjälkarna såg jättefina ut vad jag kunde se. Jag är ingen expert på träslag direkt men fick en bestämd känsla av att de nog var i ek.
 

Nya tankar

Det blev inte riktig som jag tänkt mig  i sommar för jag fick aldrig något golv...

Detta, i kombination med att jag har en stor mängd både tak- och golvbrädor liggande som jag tänkt använda vid renoveringen av köket, har gjort att jag ändrat på mina planer; istället för att inreda rummet först tänker jag börja med köket.
Jag vet dessutom väldigt väl hur jag vill ha det i köket med material och färger osv vilket jag fortfarande inte känner mig säker på i det andra rummet.

Det första jag gjort är att tömma köket som hunnit bli fyllt av virke, verktyg, möbler och skräp.
 


Efter det började jag riva ner innertaket.
När Max och jag rev ner taket i det andra rummet för snart 3 år sedan var det en av de allra första sakerna jag gjorde med huset. Då började vi ovanifrån. Först tog vi upp vindsgolvet, sen skyfflade vi isoleringen i säckar som vi därefter bar ut, tömde och eldade upp. Först efter det tog vi ner taket i rummet.
Nu har jag blivit mycket mer effektiv och kanske även lite mer respektlös...
Min nya metod var att lägga en presenning på köksgolvet, bryta ner takbrädorna och låta isoleringen falla rätt ner. Sen drog jag ut hela presenningen och tömde allt i skogen. Det var ju bara gammal mossa, hur miljövänligt som helst!
Den här metoden gick säkert minst fyra gånger så snabbt, lite roligt att märka hur jag ändrat mitt sätt att lösa problem!
 

Nu kan jag iallafall stå rak inne i köket för första gången och det är väldigt skönt. Det är hemskt svårt att överblicka ett rum som man inte kan stå upprätt i har jag märkt. Det känns nästan inte ens som ett riktigt rum!

Men nu har jag alltså ett rum med både väggar, golv och tak och även om både tak och golv måste bytas så är det härligt att ändå kunna ana det färdiga rummet. Det svindlar nästan lite när jag tänker på att det inte är så länge kvar tills jag får inreda och göra allt det roliga i köket!
 

Man har inte så höga krav när man gjort timmerlagningar, dränerat och gjort andra osynliga och halvroliga jobb under tre års tid...

Pippi och jag

Världens bästa Frida har varit på besök i torpet i helgen
Hon är en alldeles speciell sorts vän
En sådan som lämnar man och barn och villa en hel helg för att
vara med mig och gräva dike och bära sten på dagarna
och sova i en kall liten husvagn på nätterna
En sån vän är väldigt fin att ha!

Det kändes naturligt att fortsätta på projektet som vi påbörjade sist hon var på torpet
-dräneringen
Ett projekt som inte riktigt blivit avslutat eftersom annat kommit i vägen

Nu tog vi tag i det igen och vi (mest Frida) började med att gräva diket en aning djupare. Nu blev det så djupt som det var möjligt innan berget tog emot
 
 


Sen var det dags att försöka få tag på grus och det visade sig vara bra mycket lättare än man kunnat tro!

Vi promenerade iväg till en granne för att fråga honom om hur man gör för att få hämta grus i det naturliga grustag som finns längre ner i byn. Men det visade sig att denna granne själv höll på att dränera sin tomt och hade köpt för mycket grus så vi blev erbjudna att ta av hans!

Så lätt var det! Och om jag får hänvisa till ett tidigare inlägg så är nu är alltså en av tre ordnad, bara säng och tunna kvar...

Med hjälp av en bil som fungerar bra även som traktor och en vän som är stark som Pippi Långstrump var det nu bara att börja köra hem grus i baljor och hinkar...
 

När vi grundat diket med ett lager singel var det dags att lägga i tegelrören. Fint som snus blev det! Sen på med mer grus. På husets ovansida där vattnet kommer ifrån fyllde vi nästan hela diket med grus och lämnade endast plats åt ett tunt lager jord. På husets kortsida nöjde vi oss med att täcka rören med kanske 1dm grus
 
 

På det hela taget känns det som om vi fått till en riktigt bra dränering!
 
 
 
Som avslutning på helgen tog vi det som nog kommer att vara
sommarens sista dopp i sjön.
 

Fiffigt!

Det här är roligt!!

Jag grävde ju klart för dräneringen runt huset för ett bra tag sen
men har lämnat det som ett öppet dike i väntan på nästa steg.
Redig var jag och gick till ett byggvaruhus och pratade med deras mest erfarna säljare
Vi pratade om hur dränering funkar egentligen och hur jag skulle lösa det bäst på mitt torp.
Det var inga konstigheter men ändå skönt att kunna känna sig lite mer säker på att göra rätt.
Han sa bla till mig att det är viktigt att jag lägger dräneringen en bit djupare än vad grunden på huset ligger.
 
Det här kändes klurigt eftersom jag föreställde mig att huset vilade på riktigt djupt nedgrävda hörnstenar.
Nästan 1m djupt tänkte jag mig att de låg.
Men när jag gjort en koll på huset visade det sig att så var det ju inte alls!
Huset vilar på stenar som bara ligger ca en dm djupt ner i marken och det känns smått otroligt att det har legat kvar där i alla år!
Men. Desto lättare för mig!
Det räcker nu om dräneringsdiket är ca 50cm djupt.



Säljaren tyckte att jag skulle lägga först markduk sen dräneringsslang och slutligen dräneringsgrus nästan ända upp i diket.
Någonstans där fastnade jag.
För det känns bökigt med all markduk som ska skilja jord och grus åt och det är trist att behöva lägga ner plast i marken.
Men hur skulle man annars göra?

När jag pratade med min farbror om saken försökte han förbjuda mig att lägga plaströr som dränering.
Det finns ju dräneringsrör i tegel som man kan lägga istället!
Då behövs heller ingen markduk eftersom tegelrör inte kan täppas till så som plaströr kan.
Mycket bättre, enklare och snyggare lösning, det tycker jag med. 

Fast var får man tag på tegelrör egentligen? Det är ju en helt omodern produkt som ingen använder längre...

Men i måndags hittade jag en person på Blocket som skänkte bort en massa tegelrör
så vi for dit, min kära farbror och jag, och lassade hela hans combi full av rör!



Så ska det alltså bli!
Jag bara lägger de ca 30 cm långa rörstumparna kant i kant på botten av dräneringsdiket och gräver igen.
De suger sedan åt sig fukten från den omgivande jorden. Hur fiffigt som helst!
Det enda jag undrar nu är om jag fortfarande behöver fylla upp diket med dräneringsgrus...

Någon som lagt eller sett dränering med tegelrör och vet hur det brukar se ut?

Olika takkonstruktioner

Jag har inte reflekterat så mycket över takkonstruktioner
har helt enkelt inte insett hur olika tak kan vara konstruerade
och att taket på mitt torp är av en gammalmodig och därför ovanlig konstruktion

Men när man pratar om mellanbjälklag och deras funktion blir det plötsligt av vikt även hur taket ser ut
För ett tak uppbyggt på takstolar belastar husets längsidor
och ett åstak bara kortsidorna
Och mitt torp har alltså ett åstak.
Detta gör att konstruktionen inte är lika beroende av att mellanbjälklaget hjälper till att hålla samman långsidorna.
Har du takstolar i ditt hus är det alltså inte lika käckt att såga av de inre takbjälkarna.
Så gör inte det! Ok?

På den här bilden kan man se "åsarna" dvs de runda stockarna som vilar på gavlarna och bär upp yttertaket:




Takhöjds-tjat

Ett av de största problemen att lösa på torpet har varit hur jag ska öka takhöjden inne i torpet. Den var bara ca 1.70 när jag köpte det. I början funderade jag på alternativet att lägga in ett extra timmervarv längst ned när jag ändå skulle byta syllarna. Men sen kom jag fram till att det skulle förstöra husets proportioner för mycket och dessutom göra så att fönstren hamnade för högt upp i rummen. Sen rev jag ut hela mellanbjälklaget, tog bort taket i rummet och golvet på vinden och sågade helt sonika av bjälkarna. Det blev då öppet hela vägen upp till nock och ett tag övervägde jag att behålla det så för det gav en sån härlig rymd i huset och en fin överblick över husets konstruktion. Men så tog byggnadsvårdaren i mig överhanden igen; jag vill ju ha traditionella, ombonade rum med vitmålade brädtak, taklister och en bård. Jo jo.
 
Så hur ska jag nu sätta dit de nya takbjälkarna? Det är inte så lätt eftersom bjälkarna är längre än rummet och allmänt otympliga. Jag har tänkt mycket fram och tillbaka på detta och funderat på alternativet att lyfta huset upptill för att på så vis kunna kunna timmra in nya takbjälkar en bit högre upp än de gamla. Men att lyfta hela huset så högt upp känns väldigt svårt och otroligt omständigt. Slutligen har det lutat åt att såga upp ett hål i väggen och helt enkelt skjuta in de nya bjälkarna tvärs igenom huset ifrån utsidan. Det känns genomförbart och relativt enkelt men lösningen har en stor nackdel, gör jag på detta sätt får jag ett nytt bjälklag att spika tak och golv i men det finns inget som håller ihop husets långsidor och risken finns alltså att väggarna börjar puta lite utåt...

Jag bestämde mig för att fråga Gård & Torp´s expertpanel innan jag gjorde något mer. Kanske skulle de kunna hjälpa mig att komma på en lösning som var både hållbar och historiskt förankrad?
Jag var lite nervös eftersom frågan har ställts tidigare till Gård & Torp och man fick då det här svaret. Den som frågar får i princip höra att de köpt fel hus och att en takhöjning skulle göra att huset förlorar hela sitt kulturvärde...

Men i det nya numret som kom idag fick jag svar, och det var mycket mer positivt!
Per Zackrisson som svarade på min fråga tycker att jag ska göra på det sättet som jag tänkt men laxa bjälken i ändarna och använda kilar för att få fast dem. På det viset kommer bjälkarna både ligga ordentligt på plats och binda ihop ihop husets långsidor. En väldigt finurlig lösning, så ska jag nog göra. Tack Per!

Här är Pers skiss:


Goda råd

Renoveringen av murstocken på torpet har känts som ett nästan oöverstigligt svårt moment
så svårt att jag helst inte har velat tänka på det

Man kan se lång väg att den inte skulle bli godkänd av en sotare
och jag har tänkt att mitt val står emellan att riva ner den övre delen av murstocken och mura om den eller att ge upp och dra ett rör igenom den för att kunna använda eldstäderna
det första känns väldigt svårt och det andra tråkigt, fult, dyrt
och inte alls byggnadsvårdsmässigt!

Men nu, som genom ett trollslag, dök ett tredje alternativ upp!
I nya numret av Gård & torp står det ju om just murstockar som min
såna som är murade i natursten
Det  står att de är hållbara och bra och inte alls så svåra att renovera!

Murstockar i natursten murades tydligen under hela 1800-talet, alltid med en enda stor kanal och med murbruk bestående av lera och sand.
Traditionellt murade man in flata stenar där skorstenen ansluter till taket för att hindra vatten från att rinna in och i vissa trakter murades själva skorstenen av fyra rektangulära stenhällar.
Ja, det är ju precis min murstock de beskriver!

Och så beskriver de i detalj hur man gör för att renovera den;
principen är att knacka bort löst gammalt bruk och ersätta det med hydrauliskt kalkbruk
Inte så märkvärdigt egentligen men jag hade nog inte vågat mig på det själv
utan att ha någon erfarens persons goda råd i ryggen

Det är som om de skriver direkt till mig och jag blir så glad!
Sällan har jag väl fått sådan konkret och bra hjälp.





Skulle jag få liv i murstocken skulle jag få liv i torpet
Och plötsligt känns denna möjlighet inte allt för långt borta!


Dags att dränera

En bra dag att åka till torpet är när solen skiner och det är hög och klar höstluft
En bra vän är någon som följer med dig och gräver dike hela dan
En bra grävmaskinist är någon som tar en paus och hjälper andra grävare

Min vän Frida och jag drog igång projekt dränering på torpet igår
Om jag ska lägga in ett nytt fint golv känns det ännu viktigare att skydda det från fukt i möjligaste mån

Jag har aldrig dränerat förr och vet inget om det
men mannen som håller på att göra iordning min väg kom förbi
och sa att en halvmeter djupt och en halvmeter från väggen ska ni gräva
Och runt hörnet så att vattnet kan rinna ut nedanför tomten
Så då gjorde vi som han sa!
Hela framsidan fick vi gjort så nu är det bara halva diket kvar

Sen ska ett rör läggas dit och diket fyllas på med småsten
Eftersom jag ändå ska fylla grunden med singel passar det finfint att göra detta i samma veva

Det känns så himla bra att få detta gjort
Det är något som jag tror huset kommer må väldigt bra av!







Om ni händelsevis undrar VARFÖR jag dränerar
läs det här inlägget.

Småsågar

Jag hade ju fått ett gammalt golv av en granne och var så lycklig över det
men när jag tittade lite närmare i brädhögen insåg jag att det inte skulle räcka 
Att det mesta jag fått var takbrädor
som iofs också är användbara...
Nu hoppas jag att det räcker till att pussla ihop ett köksgolv
men till rummet behöver jag nåt nytt

Så, i torsdags luffade jag runt i Marks kommun
på jakt efter någon som kan såga upp ett fint golv åt mig

De små sågverken där samarbetar genom den ideella föreningen Småsågarna i Sjuhärad
På deras hemsida läser jag att de tilloch med startat ett projekt som:

Inom projektdelen -Renovera rätt i sjuhärad kommer vi samla kunskap om renovering och bevaring av hus och byggande i sjuhärad. Lyfta fram regional särdrag i byggandet och försöka verka till bättre samarbete mellan olika företag i sjuhärad som är involverade i renovering och underhåll.

Väldigt bra alltihop! Jag blir riktigt förvånad när jag inser detta eftersom Marks kommun i övrigt inte verkar vara så företagsamma och absolut inte kunna något om byggnadsvård...

Först åkte jag till Melltorps såg, för det är de som har ramsågen i Marks kommun!



Golvet inne på sågen gjorde mig knäsvag
Det är ju sådant jag vill ha!
Tjocka, rejäla och grova golvplank.
Som ger en rustik och gammaldags och trygg känsla



Jag tänkte att om de har en ramsåg så är de så klart kunniga inom byggnadsvård och kan fixa lite kilsågat golv åt mig
Men inte riktigt...
Dock var ägaren trevlig och tillmötesgående och lovade att såga upp 12-14 tums golvplank åt mig
Till våren/ vintern
För det är då de sågar
Ja, jag blev ju så kär i golvet inne på sågen så det kändes inte som om det fanns något alternativ...

Men då kommer nästa problem
För på Melltorps såg kan de inte hyvla brädorna

SÅ jag åkte till nästa lilla såg, Slättholmens såg
som är specialiserade på hyvling
Och mycket riktigt hade de ett stort sortiment av olika lister och dyl
Och kan såga och hyvla upp ett golv åt mig om jag vill
Men bara 8 tum brett, inte mer!

Så, vem kan hyvla 12 tums brädor? Jag får fortsätta sökandet
Det var inte så lätt som jag trodde
Bara för att jag hittat en ramsåg är inte golvfrågan löst

Hur ska jag göra, någon som har en idé?
Sågar som hyvlar sådana bredder verkar inte växa på träd
Borde jag kanske nöja mig med 8 tums bräder?
Eller hyvla själv för hand?
Hjälp!




Ett torp med ytterdörr

För att ni inte ska tro att jag är en sån där som bara snackar
kommer här lite bevis på faktiskt resultat
Ta da! Min dörrkarm är klar:



Men det kostade på ska ni veta...
Det var inte så enkelt som jag trodde utan tog några timmar av hårt slit
Men
Ett torp med ytterdörr är finare än ett torp utan ytterdörr

Här är gångjärnen som dörren hänger i
de slås rätt in i karmen
och det tog ett tag innan jag kom på hur det skulle göras utan att träet sprack



Det händer saker på min väg också!
De har börjat att göra iordning den nu och det ser väldigt lovande ut tycker jag:





I Provence

Jag har varit på besök i mitt eget lilla Provence....







För att greja med min Provencalska dörr så klart!

Det har gått mycket bra än så länge. Efter omröstningar och viss beslutsångest kapade jag dörren med två panelbrädor nedtill. Jag oroade mig för att den skulle tappa proportionerna men det tycker jag inte att den gjorde. Och så borstade jag av gammal färg och smuts med en grov borste och efter det tycker jag att den såg riktigt fräsch ut:



Jag sågade upp dörröppningen så att den blev lite högre och det gjorde susen, nu passade dörr och dörrhål bra i storlek. Efter mycket letande hittade jag också de gamla gångjärnen som den förra dörren satt i. Efter att ha mätt och gjort ritningar åkte jag sen och inhandlade grova reglar att snickra karmen av. Mitt flyt höll i sig ända tills jag skulle spika ihop mina brädbitar och insåg att spiken jag hade var alldeles för klena. Där tog det stopp för denna gång men jag känner mig ändå rätt fantastisk som kommit så här långt!

Tidigare inlägg
RSS 2.0