litettorp

Jag tog en bild på tranorna som flög över sjön i söndags kväll
Och så tänkte jag att jag kunde visa lite mer fotobevis på det rika djurlivet i skogarna kring torpet

Fågelllivet är väl minst sagt rikt
här finns, förutom tranor, häger, morkulla, ugglor, gök, stor hackspett....
och vi har till och med fått se en pilgrimsfalk som flög alldeles över våra huvuden när vi satt ute och drack kaffe!



Det här fotavtrycket på min lilla väg kommer från en grävling på promenad:



Och så är det ju älgarna...
som bajsar på mina blommor och nästan verkar bo inne i torpet när jag inte är där
En dag förra sommaren när jag var själv på torpet och satt nere vid badplatsen stod en älg och stirrade på mig från andra sidan sjön. Båda var lika nyfikna, det var en fin stund.

Den här bilden är också tagen från vägen upp till huset:



Så... jag är aldrig ensam när jag är ute på torpet

Jag har varit på besök i mitt eget lilla Provence....







För att greja med min Provencalska dörr så klart!

Det har gått mycket bra än så länge. Efter omröstningar och viss beslutsångest kapade jag dörren med två panelbrädor nedtill. Jag oroade mig för att den skulle tappa proportionerna men det tycker jag inte att den gjorde. Och så borstade jag av gammal färg och smuts med en grov borste och efter det tycker jag att den såg riktigt fräsch ut:



Jag sågade upp dörröppningen så att den blev lite högre och det gjorde susen, nu passade dörr och dörrhål bra i storlek. Efter mycket letande hittade jag också de gamla gångjärnen som den förra dörren satt i. Efter att ha mätt och gjort ritningar åkte jag sen och inhandlade grova reglar att snickra karmen av. Mitt flyt höll i sig ända tills jag skulle spika ihop mina brädbitar och insåg att spiken jag hade var alldeles för klena. Där tog det stopp för denna gång men jag känner mig ändå rätt fantastisk som kommit så här långt!

Jag sitter hemma och äter kantarellpasta och tänker på dörrar. Och läser om dörrar. Och tittar på bilder av dörrar.

Nästa steg på torpet är att sätta in en ytterdörr. Det mår nog huset bra av nu inför höst och vinter tänker jag. I nuläget är ingången till torpet bara ett stort hål i väggen.

Jag har ju en dörr som jag tänkt sätta in och nu är det då dags men....
Hur gör man?

Dörren är ju gammal som gatan, jättetung, för stor och saknar karm.

Vid första tanken känns det som att det nog inte är så svårt men så börjar jag tänka på alla små detaljer som ska stämma för att dörren ska passa in i huset. För helst ska det ju se ut som om den alltid har suttit där!

Efter att ha läst på litegrann om gamla dörrar har jag kommit fram till några punkter att ta fasta på
En gammal dörr:
-öppnas inåt
-ligger djupt in i fasaden
-har gångjärnen på insidan
-har en kraftig karm

Och så har jag upptäckt att det finns stora fördelar med att fotografera mycket hus. För utan att ha tänkt på det har jag fångat en massa gamla dörrar på bild som jag nu kan studera. Här är några av alla de dörrar jag fotograferat de senaste två åren:











Och här är en bild av den gamla dörren på mitt torp:



Och den nya, som alltså ska sättas in:



Slutligen måste jag visa en bild av en bild jag hittat med en lika dan dörr:



Som en bonus får man se lite olika utformade dörrar och farstukvistar ifrån trakten.

Såå... Nu ska jag bara renovera dörren, hitta några gamla smidda gångjärn samt snickra mig en dörrkarm. Hur svårt kan det vara?

Fortsättning följer... 

...om jag inte varit så ivrig!

En dag i somras fick jag ett ryck och började skrapa i färgen på dörrar och lister i torpet.
Att alla andra ägare till gamla hus gör färgtrappor och återställer gamla vackra orginalfärger vet jag ju.
Men att det skulle gömma sig fina gamla färgskikt under den vita lackfärgen på mitt torp har liksom inte slagit mig. Förrän plötsligt en dag.

Bilderna är usla, jag vet, men ni får iallafall en liten skymt av vad jag hittade den dagen:






Den översta bilden är från köksdörren, den mellersta är ifrån samma dörr men på sidan mot stora rummet.
Den nedre, slutligen, är ifrån en golvlist som suttit i rummet.
Den mellersta är ingen stor favorit men de två andra är ju så otroligt fina!
Oj, oj, oj... den där milda ljusgröna och den fantastiska gråblå är redan stora favoriter.
OM jag ska måla snickerierna i dessa kulörer!

En torpsyssla som man kan göra fast än man inte är på torpet är att pyssla om möbler och andra småsaker som ska vara på torpet en dag. Färgborttagning på möbler gör man man till och med med fördel på en plats där det finns el så att man kan använda varmluftspistol! Jag har pysslat med två små söta möbler, en pall och ett skåp, som nu har blivitav med många lager av tjock, ful färg.

Det här lilla skåpet som följde med vid torpköpet såg genast 100 år yngre ut då den gula färgen försvann:

I lilla Jordbron där pappas stuga ligger har det börjat hända roliga saker.
En granne håller på att sätta Jordbron på kartan genom Jordbrons lilla lantgård
där de föder de upp getter, får, kaniner och höns av gamla lantraser
Varje gång jag går förbi deras lilla ställe tänker jag- "Så här vill jag ha det en dag!"
Ett lantbruk i väldigt liten skala där de få djuren är mycket ute och har stor frihet
Som en varm och go familj verkar de vara, en familj där djuren är nära både varandra och människorna
Livet på landet är väl inte riktigt komplett utan djur ändå?
Och så är ju de där gamla raserna något alldeles extra, både extra fina och extra tåliga
Titta på deras sida här.

...men ska jag vara helt ärlig hade jag dömt ut Duros kollektion med Gammalsvenska tapeter som vanlig, tråkig och själlös fejk. Inget för mig alltså. Men idag gav jag provtapetetseringen på deras hemsida en chans och blev väldigt förvånad över hur fint det blev. Det spelar ju ingen roll hur enastående vackra tapeter de gör på Lim och Handtryck, jag kommer ju inte ha råd med dem ändå! Duros tapeter är mer i min prisklass.

Någon av de här kombinationerna skulle jag nog kunna leva med:





Får man inte lite mittenavartonhundratalet-vibbar av dessa tapeter så säg?
Den förska kombinationen är finast men kan nog bli lite väl grön till min gröna kakelugn...

Jag blev väldigt förtjust i den söta bården men har svårt att datera den. Vad tror ni, hur gammalt kan det mönstret vara? Är det heltokigt till tapeterna eller kan det funka stil- och tidsmässigt?

På torpet i veckan ägnade jag mig åt att försöka lägga golvbjälkarna i rummet i ett plan.
Det är inte helt självklart eftersom bjälkarna inte bara ska ligga plant, de ska ligga i SAMMA plan.
Sådant kan och bör man kanske använda en laser till men en sån har jag ju inte.
Till min hjälp hade jag istället ett gammalt (så klart) vattenpass som följde med huset när jag köpte det.

Arbetet gick till så att jag gjorde urtag i stockarnas undersida där de låg för högt och pallade upp dem med stenar där de låg för långt ned. Och så mätte jag lite hit och dit med vattenpasset!



Men efter ett tag började jag tänka på hur dumt det vore om hela golvet blev sluttande bara för att jag använt ett gammalt dåligt vattenpass. Då kom jag på att det går att ladda ner vattenpass till min iPhone. Jag var väldigt fascinerad och lycklig över denna upptäckt och det funkade verkligen jättesmidigt!
Så där, nu har jag alltså avslöjat det. Ibland är jag (tydligen) en väldigt modern torpare som använder helt nya metoder- och gillar det!



Det blev rätt bra till sist tror jag!

I helgen har jag varit i Dalarna och hälsat på min lillebror som flyttat dit.
Han bor på landet i en liten liten by och jobbar på ett sågverk en bit därifrån.
Det verkar gå i familjen det där med landet, naturen, skogen, naturen...
På vägen upp genom Dalsland och Värmland fick jag många skönhetsupplevelser.
Här ligger det gamla hus i storslagen natur- överallt!
Jag känner mig nästan lite dum som gör så mycket väsen över mitt lilla torp.
Längre upp i landet är det ju så ALLT ser ut.
Gillar man dessutom det slitna och övergivna så blir det ju bättre ju längre norrut man kommer.

Väl i Dalarna fick jag en hög dos av timmerhus och allmoge.
Här är ju vartannat hus timrat och tekniken lever kvar-
man timrar fortfarande nya hus, det är inget konstigt med det!
Här är hembygd och hantverk stort,
hemslöjden ligger mitt i stan och många äger faktiskt en folkdräkt.
Jag anar att allmogetyger och broderier kommer bli min nästa stora passion.
Folklore har blivit något trendigt men ändå betraktar nog många svensk allmoge som något mossigt och trist. Men vilken skatt att plocka fram igen!

De här bilderna tog jag i min brors lilla by
bara fint, fint, fint...