Första torpslåttern
Jag ville att vi skulle få en bra start på vår relation, lien och jag,
så jag valde att lämna in den på sliperi för den första grundslipningen.
Det visade sig finnas ett på promenadavstånd hemifrån mig
som tog 65kr för att slipa en gammal rostig sliten lie.
Så smidigt att jag funderar på om inte mina yxor också ska få göra ett besök där...
Sen var det ganska mycket pyssel med att få bladet i rätt vinkel mot orvet
och riktigt nöjd blev jag inte
men när jag väl satt igång att slå var det som om det inte spelade någon roll längre.
Man känner sig kraftfull och i skön harmoni med både kroppen och jorden när man slår med lie
och det är faktiskt svårt att sluta.
Och jag hittade den här liestickan i förrådet
(var det den ni menade Solveig och Hans?)
som jag använde till att skärpa lien med då och då.
Senare fick mina enar ny frisyr när jag tränade på stamkvistning.
Av ingen annan anledning än att det var roligt och att jag ville få testa.
Och det börjar så smått gå upp för mig
vilken roll det hävdade landskapet spelar för helheten.
Och kanske också vilken potential som ligger och lurar
bland sly och ormbunkar på torpet.
Dags för slåtter
Nu har vi haft den andra kursperioden på min fantastiskt roliga kurs i agrarhistoria på SLU i Ultuna!
Den här gången har vi ägnat oss åt sådant som hamling, beskärning av äppleträd, stamkvistning av enar och, framförallt, lieslåtter. Jag blev ju, inte helt oväntat, lite såld på det sistnämnda. Det gick till och med så långt att jag bojkottade den bullrande, skakande och illaluktande manuella slåtterbalken när det var dags att prova den istället. För hur kan man välja den när man precis insett hur harmoniskt, tyst och riktigt skönt det är att slå med lie!? För det var ju inte så där tungt och jobbigt som jag föreställt mig. När jag väl förstått hur jag skulle röra mig och fått en lie som passade mig och höll den vass så gick det ju faktiskt som en dans. Det var till och med så att när man började få ont någonstans så visste man att man gjorde något galet!
Här slår jag en underbar åkerholme full med gulmåra och blåklockor med min favoritlie:
Här har vi precis hamlat en ask framför Linnés Hammarby:
Och här håller vi på och stamkvistar enar i trevligt sällskap:
Igår när jag var på torpet grävde jag fram den gamla lien ur förrådet. Den som hängde där när jag köpte huset och som jag sett men aldrig tagit någon större notis om. Nu fick den komma fram i ljuset och jag kunde konstatera att den passar mig någorlunda i storlek och inte ser allt för risig ut. Så nu vill jag så klart prova att slå med den! Därmed återstår bara frågan om slipning för någon slipsten har jag ju ännu inte. Frågan är en den lilla elektriska bänkslipmaskinen vi har i stan kan duga i nödfall...?
Detta ska undersökas och fortsättning följer.....
Här poserar jag med underverket:
Jag gjorde också en liten intervju med våran lärare i lieslåtter som verkade vara en sympatisk och duktig person. Här nedan kan ni läsa några av de svar jag fick på mina frågor.
Vad jobbar du med?
Natur- och landskapsvård på historisk grund. I arbetet använder jag redskap och metoder som gör att det går att bevara natur och kulturarv. Framförallt handlar det om lieslåtter men även en del hamling och beskärning samt röjning mm. Främst kommer uppdragen ifrån naturvårdsinstitutioner och naturperspektivet dominerar över kulturperspektivet.
Vad fick in dig på den här banan?
Ett gediget naturintresse samt en fascination över gamla redskap. När jag insåg att många arter höll på att dö ut ville jag hitta ett eget sätt att bidra för att hjälpa till att förhindra det. Jag känner även en ödmjukhet inför människor som levt tidigare och vill förvalta arvet efter dem.
Har lieslåtter någon framtid tror du?
Jag tror att fossilsamhället är på väg bort och kunskap om lieslåtter kommer därför snart att behövas igen. Det är därför viktigt att bevara dessa kunskaper som en investering för framtiden. Lien som redskap har förfinats under 1000år men har nästan slutat användas på sista tiden. Jag tycker att lien är ett effektivt och bra redskap som tyvärr har fått oförtjänt dåligt rykte. Detta beror troligen på att de vanliga plåtorven är för korta för många och att långa träorv är så svåra att få tag på.
Lieslåtter har även en framtid inom trädgårdsskötseln. Att slå en gräsyta 2ggr per år istället för att klippa den flera ggr i veckan med en åkgräsklippare är ju både enklare och billigare.
Hur lång tid tar det att slå 1 Ha med lie?
6 erfarna personer slår drygt 1 Ha tillsammans på en dag.
Landskapsvård
Jag är precis hemkommen ifrån en sommarkurs i agrarhistoria på SLU i Ultuna där jag har fått så mycket bra ny kunskap. På två veckor har vi bland annat lärt oss hur man hässjar hö. Hur/ varför man ringbarkar träd dvs hur man har ihjäl en asp utan att få miljarder rotskott. Hur man får en tall att utveckla fetved, jag som trodde att man var tvungen att vänta i 150år och så tar det bara 3år! Hur man fäller ett träd med yxa, jag var grym på det! Hur svedjebruk går till, fast på grund av vädret kunde vi aldrig elda tyvärr. Och så har vi lärt oss hur man bygger en gärdesgård och känt på hur mycket jobb det är med det.
Kursen är ganska praktiskt inriktad och det är så skönt att få lära sig med kroppen efter ett långt år i skolan där jag bara använt huvudet. Och under de praktiska övningarna har vi dessutom varit på Linnes Hammarby och en finare skolmiljö är svårt att tänka sig.
Jag älskar kunskap som gör mig fri att klara saker själv! Att fälla ett mindre träd känns numera som en baggis tex. Och så fantastiskt att kunna ordna egen fetved hemma på tomten! Det mesta är dessutom så enkelt när man väl vet hur det ska göras.
På kursen har vi även lärt oss att känna igen ett antal blommor och gräs, framförallt såna arter som gynnas av hävd och trivs på näringsfattig mark. Tänk vilken skillnad sådan kunskap ändå gör. Nu längtar jag efter att åka till torpet och inventera vilda växter. De är inte bara blommor och gräs längre utan är speciella och värdefulla. Det jobbiga är bara att jag nu har kärat ner mig i en mängd olika ängsväxter som jag aldrig hade träffat förut och som tyvärr kommer bli svåra att hitta på Hisingen och kanske även på torpet. Nu när jag vet att marken kan vara full av jungfrulin, brudbröd och kattfot så vill jag så gärna att den ska vara det lite oftare. Och att fler kan få se den där mångfalden och skönheten som skulle kunna finnas och som för inte så längesedan faktiskt har funnits.
Kursen fortsätter i augusti och då ska vi lära oss ännu mer spännande saker.
Denna bilden är tagen av vår kursansvarig Karin och föreställer oss när vi inventerar växter i en hage på Linnés Hammarby.
Mellan raderna
Jag är inte lika mycket på torpet som vanligt och jag har mina skäl. Jag kanske berättar om dem snart.
Det blir enstaka dagar med enstaka aktiviteter just nu.
Ställa den omkullblåsta husvagnen upp igen. Plantera en massa små lökar och plantor som jag fick gräva upp hos en snäll granne. Elda upp den enorma högen med gammalt skräp som samlats utanför tomten under många år. Premiärbada. Sätta potatis. Där är jag nu.
Jag frågade min morbror som brukade sätta potatis med min morfar bonden. Han sa att de alltid satte den 1:a maj. En fot mellan knölarna och två mellan raderna. Så ville jag också göra, även om min potatisåker bara blev 4 kvadrat och 1:a maj blev den 3:e. Stora bonde-fötter fick det bli och jag tog jättestövlarna på. 3x5 potatisar är nu satta. Mitt livs första. Må de nu trivas.
Kunde även sätta min lilla vinbärsbuske som jag drivit upp från sticklingar och MÄNGDER med blomfröer. Jag satsar som vanligt på lätta sorter i stora mängder. I år dessutom enbart såna som inte behöver förkultiveras.
Än så länge är det bara trädgård och inget hus alltså.
Bäst i trädgården
Jag är övertygad om att beskärning av fruktträd är något som måste utövas i praktiken om man ska lära sig det. Jag har läst om det i trädgårdsböcker ett flertal gånger men ärligt talat inte förstått särskilt mycket. Det verkar mest oändligt komplicerat. Men nu när jag har egna träd att vårda och jag fått praktisera det på riktigt tror jag faktiskt att jag till slut har knäckt nöten och börjat förstå mig på det. Och det är kul!!
Det är så roligt att jag beskär mina två små träd nästan varje gång jag kommer till torpet och snart är det inget kvar av de stackarna!
Men nu när det är halva priset på fruktträd passade jag på att utöka min fruktträdgård med två nya äppleträd. Jag håller mig till de gammaldags sorterna och köpte denna gången ett Åkerö och ett Sävstaholm.
Förutom att äppleträden är roliga att beskära är de (vid sidan av kaprifolen och de gammaldags buskrosorna) den växten som jag tycker tillför mest karaktär åt min trädgård. Jag har därför bestämt mig för att låta dem utgöra grunden i trädgården.
Beskära äppleträd är mitt nya specialintresse, helt klart.
Det är så roligt att jag beskär mina två små träd nästan varje gång jag kommer till torpet och snart är det inget kvar av de stackarna!
Förutom att äppleträden är roliga att beskära är de (vid sidan av kaprifolen och de gammaldags buskrosorna) den växten som jag tycker tillför mest karaktär åt min trädgård. Jag har därför bestämt mig för att låta dem utgöra grunden i trädgården.
Här är årets Astrakanskörd:
Ett av äpplena ligger numera i min mage och jag kan berätta att det var väldans gott!
Två projekt på en dag
Den tiden verkar vara slut när jag mest satt och luktade på blommorna.
Nu är det full fart på mig, även om jag kanske inte riktigt gör det jag borde...
Ett infall fick mig att dra igång projekt måla om boden.
Jag hade en gammal halvfull hink med rödfärg stående
så det var ju bara att sätta igång!
Målade även en spalje som jag spikade upp på väggen och flyttade runt på ett par rosor.
Nu ska den vita mme Plantier få klättre mot den röda väggen....mums!
Sen en kort vila och så var det dags för nästa projekt:
meja ner alla döda (och levande) björnbärsbuskar längs tomtgränsen med trimmern!
Så här ser det ut nu, det blev så otrolig mycket finare. Här var ett ganska stort område som tidigare var helt ointagligt. Jag hade inte rått på de elaka snåren utan trimmern som jag fick i födelsedagspresent förra året. Jag har haft lite blandade känslor för denna dånande, rykande och brutala maskin men nu måste jag erkänna att jag gillar den. Den öppnar helt nya möjligheter för mig att hålla gräs och sly i schack så att det inte växer igen runt huset.
Ja och sen fick vi äntligen ta ett dopp i sjön!
Lyckan är att ha en trädgård
Jag åkte till torpet för att göra helt andra saker men vädret var så härligt att jag bara ville stanna ute och pyssla med blommorna.
Här är en ny del av trädgården som tidigare var ockuperad av gamla panelbräder. Där har jag nu planterat ut en del av mina uppdrivna myskmalvor. Såpnejlikorna ville sig förövrigt inte alls men myskmalvor var jättelätta att så. Här har jag också strött ut blomfrön av olika sorter; pionvallmo, ringblomma och fingerborgsblomma. En självsående blomsterrabatt är drömmen. Alldeles intill kommer det upp mängder av självsådda brandliljor som också gärna får vandra in i blomsterängen så småningom...
Längs husväggarna har jag nu kunnat börja plantera lite blommor eftersom dräneringen äntligen är klar. Här har jag satt två bondpioner, en rosa och en vit och idag tog jag med mig blå trädgårdsiris som jag grävt upp utanför mitt hus i stan. De sprider sig tacksamt och verkar gilla torra och soliga lägen. Blommorna längs långsidan sätter jag nästan en meter ifrån husväggen, både för husets och växternas skull. Här sticker takfot och hängeänna ut en bit ifrån husväggen och utan regn och ovanpå dräneringen är det nog inte mycket som trivs. Jag är ganska hård mot mina växter; de som kräver bevattning får växa i någon annans trädgård. Det är alldeles för tungt för mig att bära hink efter hink ifrån skogen. Men vid nyplantering måste jag ju så det har blivit en hel del bärande av vatten idag.
I övrigt blommar Astrakanen för fullt och kejsarkronorna har gjort mig stolt och lycklig även om visst bara den ena behagar blomma. Pingstliljor lyser vita här och var på tomten. Det är två sorter; de som jag själv planterat och de gamla som legat vilande i marken och nu kommer upp igen. De två sorterna skiljs lättast åt på doften, de få riktigt gamla jag har doftar alldeles överjordiskt gott. Även om de jag själv satt kallas gammaldags går de inte att jämföra med orginalet!
Vintern har varit elak i år och för första gången sen jag köpte torpet har växter i trädgården dött. En av de fina enbuskarna var alldeles brun och den fick jag såga ned. En del växter jag planterat kommer inte upp, till exempel höstanemonen, vildvinet och stockrosorna. När jag tänker på saken är det de växter jag planterade sist i höstas, kanske hann de inte etablera sig tillräckligt för att överleva den hårda vintern. Sorgligt men jag antar att det är en del av att ha en trädgård och att jag snarare varit skonad innan för allt jag satt har snällt kommit upp igen. Vintern verkar även ha varit elak emot björnbären vilket snarast underlättar för mig, de växer ju som ogräs runt tomten och jag har ett stort jobb med att hålla dem i schack. Nu står de bruna och livlösa och jag kan passa på att klippa ned dem. I övrigt är det blåbären och vintergrönan som fått stryk men de kommer ju igen, det vet jag.
En vuxen kvinna, en labrador och två körsbärsträd...
Tänk att en vuxen kvinna, en labrador, två körsbärsträd, två syrenbuskar, en smultronschersmin, två bondpioner och tre säckar kogödsel får plats i en Saab v4! Det tror man inte när man ser den... Olle lekte att han var en djungelhund som satt och spanade ifrån sitt gröna gryt när vi körde vägen till torpet med bilen full av grönska.
Sist jag var på torpet grävde jag några gropar längs tomtgränsen. Planen var att anlägga en syrenhäck men så plötsligt gick det som det går ibland när jag håller på med något- planerna ändrades! Jag såg framför mig en körsbärsport vid infarten till huset. Två resliga, knotiga och blommande bigarråer som markerar entrén. Jag åkte hem och kollade upp sorter och kom fram till att Gårdebo nog skulle bli bra. De är härdiga och storväxande och bären verkar smaskiga. Igår planterade jag dem och nu hoppas jag att de ska ta sig och trivas!
Sist jag var på torpet grävde jag några gropar längs tomtgränsen. Planen var att anlägga en syrenhäck men så plötsligt gick det som det går ibland när jag håller på med något- planerna ändrades! Jag såg framför mig en körsbärsport vid infarten till huset. Två resliga, knotiga och blommande bigarråer som markerar entrén. Jag åkte hem och kollade upp sorter och kom fram till att Gårdebo nog skulle bli bra. De är härdiga och storväxande och bären verkar smaskiga. Igår planterade jag dem och nu hoppas jag att de ska ta sig och trivas!
KVARTERS ODLAT
Jag kommer inte att börja med stadsodling, jag har ju mitt torp, men för den som bor i stan och bara längtar efter att få gräva i jorden är det ett tips att ta med sig en pallkrage dit och sätta igång!
Stadsjord har projekt i många delar av Göteborg, inte bara på Hisingen. De har en hemsida om ni vill veta mer:
Fågel hittar hem
och jag är väldigt stolt!
Jag fångade den lilla rackaren med kameran
Och vid en närmare titt visade det sig vara en...
Blåmes!!
Välkommen lilla blåmes!
så i år
Mina fröer har kommit!
I år beställde jag ifrån Runåbergs fröer. Jag gillar att de har de där gamla, enkla sorterna som inte är så självklara överallt. Ekologiska är de också.
Såpnejlika tex, är inte helt lätt att få tag i, kanske för att den närmast betraktas som ett ogräs? Myskmalva blev det också. Vilda ringblommor, fingerborgsblommor och akleja, den oförädlade sorten. Den inte heller så lätt att hitta i affärerna även om man så klart kan plocka fröer själv om man hittar några. Förutom de här blommorna tänkte jag så pionvallmofröerna jag fick av Andrea samt göra ett nytt försök med trädgårdsnattviolerna som inte alls ville sig förra året.
Inga avancerade nyheter på torpet i år alltså
och det verkar som om grönsaksodlingen får vänta ännu ett år...
och det verkar som om grönsaksodlingen får vänta ännu ett år...
Finn fyra fågelholkar
Där spikade jag upp de nybyggda holkarna.
Finn fyra fågelholkar:
Efter det drog jag igång en välbehövlig vårstädning av tomten. Några småträd som togs ned och skräp som rensades från marken blev en brasa.
Sen har jag mest druckit blåbärssoppa, skaffat fräknar
och glatt mig över att kunna vara på torpet igen efter den långa vintern.
Holk
Så här är det:
Det finns knott och mygg på torpet. Massor. Början av sommaren är hemsk. Finaste försommarkvällarna går förlorade på grund av det här.
En början till åtgärd är att alliera sig med fåglarna har jag tänkt. Den mest naturliga bekämpningsmetoden får man ju ta till först. Alltså tänkte jag fjäska för dem, flugsnapparna framförallt, och bygga holkar.
Jag var på Hornbach förra veckan för att köpa virke, borr och skruv till att bygga med. Men nej se det var inte så lätt som man skulle kunna tro! Det gick för det första inte att få tag på en vanlig enkel bräda som var grovsågad på bägge sidor. Och skruvar ska vi inte prata om! De hade en låång vägg full med skruv i olika utförande men hur jag än letade kunde jag inte hitta en vanlig simpel träskruv som skruvas i med en vanlig enkel skruvmejsel. Efter säkert en timmes letande gav jag faktiskt upp.
Men hemma på mitt torp har jag numera ett litet lager av det mesta och när jag åkte dit i veckan tog jag med mig en del tillbaka till stan. Det här gillar jag mycket med att vara torpare och husrenoverare
att ha saker liggande: virke, verktyg, arbetsmaterial och sånt. Vilken frihet att bara kunna snickra ihop någonting man behöver utan att krångla med en massa inköp först!
Och så idag har jag snickrat till dem. Fyra stycken blev det till sist. Lite pilligt var det allt att mäta rätt och spika rakt. Det slog mig medan jag höll på att jag kanske borde ha börjat med att snickra fågelholkar och SEN gå vidare till att snickra hus, som normala människor gör. Men det är ju lite sent att tänka på det nu...
Först gjorde jag den här som jag målade med Falu ljus och var mycket nöjd med:
Det finns knott och mygg på torpet. Massor. Början av sommaren är hemsk. Finaste försommarkvällarna går förlorade på grund av det här.
En början till åtgärd är att alliera sig med fåglarna har jag tänkt. Den mest naturliga bekämpningsmetoden får man ju ta till först. Alltså tänkte jag fjäska för dem, flugsnapparna framförallt, och bygga holkar.
Jag var på Hornbach förra veckan för att köpa virke, borr och skruv till att bygga med. Men nej se det var inte så lätt som man skulle kunna tro! Det gick för det första inte att få tag på en vanlig enkel bräda som var grovsågad på bägge sidor. Och skruvar ska vi inte prata om! De hade en låång vägg full med skruv i olika utförande men hur jag än letade kunde jag inte hitta en vanlig simpel träskruv som skruvas i med en vanlig enkel skruvmejsel. Efter säkert en timmes letande gav jag faktiskt upp.
Men hemma på mitt torp har jag numera ett litet lager av det mesta och när jag åkte dit i veckan tog jag med mig en del tillbaka till stan. Det här gillar jag mycket med att vara torpare och husrenoverare
att ha saker liggande: virke, verktyg, arbetsmaterial och sånt. Vilken frihet att bara kunna snickra ihop någonting man behöver utan att krångla med en massa inköp först!
Och så idag har jag snickrat till dem. Fyra stycken blev det till sist. Lite pilligt var det allt att mäta rätt och spika rakt. Det slog mig medan jag höll på att jag kanske borde ha börjat med att snickra fågelholkar och SEN gå vidare till att snickra hus, som normala människor gör. Men det är ju lite sent att tänka på det nu...
Först gjorde jag den här som jag målade med Falu ljus och var mycket nöjd med:
Och sen de här som jag snickrade av virke som inte var riktigt kantat på ena sidan. De fick en så fin, lite organisk, form och härligt melerade färger och jag bedömde att de nog var finast utan rödfärg. De här var jag ÄNNU mer nöjd med!
32mm stora är hålen, jag har läst någonstans att det är vad flugsnapparen vill ha. Så nu hoppas jag att jag hinner få upp dem i tid för häckningen och att fåglarna vill samarbeta!
1800-tal med en touch av 1960-tal
Min vana trogen åker jag till handelsträdgården en sväng nu på hösten då de säljer ut perenner för halva priset!
Jag har hittat min nya favoritblomma dagöga. Och äntligen har jag fått köpt en höstanemon och några oregano! Och en ny förälskelse som jag bara inte kunde låta bli; vit höstaster. Och så lökar förstås! Kejsarkronor som jag hoppas ska ta sig, skilla som ska växa under äppleträden och så två sorters botaniska tulpaner. Jag har fått för mig att de kanske inte är lika poppis hos rådjuren som de vanliga, det blir spännande att se!
Jag börjar ta mig lite friheter i trädgården nu märker jag, är inte lika noga med att växterna absolut måste vara gammaldags utan följer mitt hjärta lite mer än innan.
Fast här är bilder på några blommor som var så vackra att jag bara var tvungen att ta några kort på dem men som ändå inte kvalade in till mina rabatter:
Jag har hittat min nya favoritblomma dagöga. Och äntligen har jag fått köpt en höstanemon och några oregano! Och en ny förälskelse som jag bara inte kunde låta bli; vit höstaster. Och så lökar förstås! Kejsarkronor som jag hoppas ska ta sig, skilla som ska växa under äppleträden och så två sorters botaniska tulpaner. Jag har fått för mig att de kanske inte är lika poppis hos rådjuren som de vanliga, det blir spännande att se!
Jag börjar ta mig lite friheter i trädgården nu märker jag, är inte lika noga med att växterna absolut måste vara gammaldags utan följer mitt hjärta lite mer än innan.
Fast här är bilder på några blommor som var så vackra att jag bara var tvungen att ta några kort på dem men som ändå inte kvalade in till mina rabatter:
Ett (till) tema för torpets trädgård har så smått börjat utkristallisera sig;
1800-tal med en touch av 1960-tal, mitt favoritårtionde!
Har ni tänkt på hur fint det är med blommor i kombinationen gult och rosa?
Kanske förstår ni min vision lite bättre om jag visar de här bilderna:
Mums!
Rosor och släktklenoder
Jag har förstås planterat en del i sommar men det är inte vilka växter som helst utan
-ett skott av vildvin ifrån en planta vid min mammas barndomshem. Min mormor satte den en gång för länge sedan och nu klär den in vedboden.
-en ros ifrån min mammas sambos morföräldrars hus. Den är ljust rosa med gul mitt och ger en massa rotskott så man lätt kan dela med sig av den. Vi vet inte vad den heter men gissar att det är Albarosen "Minette" även kallad "Svearnas ros".
-en kaprifol ifrån min pappas sommarstuga som han i sin tur har drivit upp ifrån skott ifrån sitt barndomshem.
Alla verkar nu har tagit sig på torpet
Förstår ni vad fint?!
Förutom de här släktklenoderna har jag satt en "Finlands vita ros", importerad ifrån Gotland, invid den nya stenmuren.
Och ja, jag tror jag har tio olika sorters rosor redan. Det går liksom inte att sluta!
Svearnas (Kenneths) ros
Finlands vita
Maidens blush
Alba Maxima
Mme Plantier
Stanwell Perpeutual
Honungsros
Louise Odier
Stenros (vild)
Nä, nio var det visst bara!
Men då kanske jag kan få sätta en till då, innan det är dags att hejda sig?
Stanwell perpeuteal
-ett skott av vildvin ifrån en planta vid min mammas barndomshem. Min mormor satte den en gång för länge sedan och nu klär den in vedboden.
-en ros ifrån min mammas sambos morföräldrars hus. Den är ljust rosa med gul mitt och ger en massa rotskott så man lätt kan dela med sig av den. Vi vet inte vad den heter men gissar att det är Albarosen "Minette" även kallad "Svearnas ros".
-en kaprifol ifrån min pappas sommarstuga som han i sin tur har drivit upp ifrån skott ifrån sitt barndomshem.
Alla verkar nu har tagit sig på torpet
Förstår ni vad fint?!
Förutom de här släktklenoderna har jag satt en "Finlands vita ros", importerad ifrån Gotland, invid den nya stenmuren.
Och ja, jag tror jag har tio olika sorters rosor redan. Det går liksom inte att sluta!
Svearnas (Kenneths) ros
Finlands vita
Maidens blush
Alba Maxima
Mme Plantier
Stanwell Perpeutual
Honungsros
Louise Odier
Stenros (vild)
Nä, nio var det visst bara!
Men då kanske jag kan få sätta en till då, innan det är dags att hejda sig?
Stanwell perpeuteal
Lycklig av färg
Här är mina nya kompisar!
som jag pysslat om
och målat i guldockra
och ställt i kvällsolen
vända mot sjön
Men som också kan bli fina
mot husets östervägg
Som en frukostplats
I morgonsol
Jag blir lycklig av färgen
Som lyser upp
Och ändå smälter in så vackert i naturen
som jag pysslat om
och målat i guldockra
och ställt i kvällsolen
vända mot sjön
Men som också kan bli fina
mot husets östervägg
Som en frukostplats
I morgonsol
Jag blir lycklig av färgen
Som lyser upp
Och ändå smälter in så vackert i naturen
Lite mer sten
Efter att ha varit på Gotland igen och , som vanligt, inspirerats av husen där bestämde jag mig för att det som saknas på min tomt är en mur! Gotland är ju murarnas, ruinernas och stenhusens rike och gotlänningarna kan det där med att bygga med sten. Jag har ju tyvärr inte den vackra och lättstaplade kalkstenen att jobba med på torpet men helt vanlig sten går väl också att mura och göra vackra saker med?
Jag såg hur många gamla Gotlandsgårdar var omgivna av murar. Bostadshuset och brygghuset som ofta är byggda i vinkel bildar två sidor i en rektangel och de övriga två sidorna består av stenmurar. På så vis bildas en liten skyddad innergård där inga djur kan komma in och förstöra trädgårdsodlingarna. Detta var både vackert och ombonat tyckte jag och jag vill försöka åstadkomma något liknande hos mig.
Längs min tomtgräns på sidan mot vägen (parallellt med huset, i vinkel med förrådet) ska muren vara. Där är nämligen gränsen mellan min tomt och den omgivande, vilda naturen (bestående av sly och björnbärssnår) väldigt otydlig och en mur där skulle göra min trädgård mycket mysigare. Jag har ju egentligen ingen praktisk användning av en mur men väl en psykologisk. Det KÄNNS bra med den där gränsen som bildar ett skyddat rum innanför.
Jag vet att det är helt galet att lägga energi på att bygga en onödig mur när jag borde göra huset beboeligt, jag vet, men det är ju så roligt!!! Så nu har jag börjat leta upp lagom stora stenar i omgivningen och släpat dem till tomten och börjat stapla och, jo då, det blir verkligen lika fint som jag hoppats!!
En granne som kom förbi sa att muren nog inte skulle stå kvar till våren. Han sa att förr när man byggde stenmurar grävde man ner de nedersta stenarna för att de inte skulle flyttas av tjälrubbningarna.
Ja, vi får väl se.... Hur som helst var det inte staplingen av stenarna som var jobbigt utan att transportera dem till tomten! "Murningen" var hur kul som helst!
Nästan halvvägs!!
Jag såg hur många gamla Gotlandsgårdar var omgivna av murar. Bostadshuset och brygghuset som ofta är byggda i vinkel bildar två sidor i en rektangel och de övriga två sidorna består av stenmurar. På så vis bildas en liten skyddad innergård där inga djur kan komma in och förstöra trädgårdsodlingarna. Detta var både vackert och ombonat tyckte jag och jag vill försöka åstadkomma något liknande hos mig.
Längs min tomtgräns på sidan mot vägen (parallellt med huset, i vinkel med förrådet) ska muren vara. Där är nämligen gränsen mellan min tomt och den omgivande, vilda naturen (bestående av sly och björnbärssnår) väldigt otydlig och en mur där skulle göra min trädgård mycket mysigare. Jag har ju egentligen ingen praktisk användning av en mur men väl en psykologisk. Det KÄNNS bra med den där gränsen som bildar ett skyddat rum innanför.
Jag vet att det är helt galet att lägga energi på att bygga en onödig mur när jag borde göra huset beboeligt, jag vet, men det är ju så roligt!!! Så nu har jag börjat leta upp lagom stora stenar i omgivningen och släpat dem till tomten och börjat stapla och, jo då, det blir verkligen lika fint som jag hoppats!!
En granne som kom förbi sa att muren nog inte skulle stå kvar till våren. Han sa att förr när man byggde stenmurar grävde man ner de nedersta stenarna för att de inte skulle flyttas av tjälrubbningarna.
Ja, vi får väl se.... Hur som helst var det inte staplingen av stenarna som var jobbigt utan att transportera dem till tomten! "Murningen" var hur kul som helst!
Nästan halvvägs!!
Trädgårdsnytt
Det ser ut som en djungel på torpet numera
växtkraften är det då rakt inget fel på!
Kanske ska vi tacka regnet?
Trädgården fortsätter att överraska mig
de här trädgårdsirisarna hittade vi lite här och var i gräsmattan när jag precis köpt torpet
små, ynkliga bladknippen...
Vi samlade dem på en plats
väntade och väntade
och nu!
Det här känns också smått otroligt!
Ett av äppleträden jag satte i höstas har MÄNGDER av kart
Är det verkligen normalt?
Vad ska jag göra, borde jag gallra?
Detta lilla träd kan väl inte bära upp såna mångder frukt?
Men det är fantastiskt kul att se att det funkar!
Strax utanför tomten hittade jag de här små killarna!
Är inte det någon typ av orkidé, någon som vet?
Trädgårdsprojektet för tillfället är en rosenplantering längs husets nord-ostlliga sida
Jag har snyggat till den fina stengången
och planterat två gammaldags buskrosor i kanten av den
de skuggtåliga Alba Maxima och Maidens Blush
jag tänker mig att man ska kunna gå längs gången och lukta på rosorna...
Och slutligen vill jag dela med mig av en liten sak jag är så nöjd med
Mot den stora björken mitt på tomten har jag planterat kaprifoler
det fiffiga är att jag har en vanlig kaprifol som klättrar högt upp på stammen
och en liten vildkaprifol som får fylla ut där nere!
Och bara för att jag kan
plockade jag den här buketten
av blommor från min alldeles egna trädgård...
växtkraften är det då rakt inget fel på!
Kanske ska vi tacka regnet?
Trädgården fortsätter att överraska mig
de här trädgårdsirisarna hittade vi lite här och var i gräsmattan när jag precis köpt torpet
små, ynkliga bladknippen...
Vi samlade dem på en plats
väntade och väntade
och nu!
Det här känns också smått otroligt!
Ett av äppleträden jag satte i höstas har MÄNGDER av kart
Är det verkligen normalt?
Vad ska jag göra, borde jag gallra?
Detta lilla träd kan väl inte bära upp såna mångder frukt?
Men det är fantastiskt kul att se att det funkar!
Strax utanför tomten hittade jag de här små killarna!
Är inte det någon typ av orkidé, någon som vet?
Trädgårdsprojektet för tillfället är en rosenplantering längs husets nord-ostlliga sida
Jag har snyggat till den fina stengången
och planterat två gammaldags buskrosor i kanten av den
de skuggtåliga Alba Maxima och Maidens Blush
jag tänker mig att man ska kunna gå längs gången och lukta på rosorna...
Och slutligen vill jag dela med mig av en liten sak jag är så nöjd med
Mot den stora björken mitt på tomten har jag planterat kaprifoler
det fiffiga är att jag har en vanlig kaprifol som klättrar högt upp på stammen
och en liten vildkaprifol som får fylla ut där nere!
Och bara för att jag kan
plockade jag den här buketten
av blommor från min alldeles egna trädgård...
Bara, bara
Och så några fler bilder ifrån torpet
bara, bara för att jag tyckte de blev fina
bara, bara för att jag tyckte de blev fina
Jag såg något vackert...
...och ville dela med mig
