Landskapsvård
Jag är precis hemkommen ifrån en sommarkurs i agrarhistoria på SLU i Ultuna där jag har fått så mycket bra ny kunskap. På två veckor har vi bland annat lärt oss hur man hässjar hö. Hur/ varför man ringbarkar träd dvs hur man har ihjäl en asp utan att få miljarder rotskott. Hur man får en tall att utveckla fetved, jag som trodde att man var tvungen att vänta i 150år och så tar det bara 3år! Hur man fäller ett träd med yxa, jag var grym på det! Hur svedjebruk går till, fast på grund av vädret kunde vi aldrig elda tyvärr. Och så har vi lärt oss hur man bygger en gärdesgård och känt på hur mycket jobb det är med det.
Kursen är ganska praktiskt inriktad och det är så skönt att få lära sig med kroppen efter ett långt år i skolan där jag bara använt huvudet. Och under de praktiska övningarna har vi dessutom varit på Linnes Hammarby och en finare skolmiljö är svårt att tänka sig.
Jag älskar kunskap som gör mig fri att klara saker själv! Att fälla ett mindre träd känns numera som en baggis tex. Och så fantastiskt att kunna ordna egen fetved hemma på tomten! Det mesta är dessutom så enkelt när man väl vet hur det ska göras.
På kursen har vi även lärt oss att känna igen ett antal blommor och gräs, framförallt såna arter som gynnas av hävd och trivs på näringsfattig mark. Tänk vilken skillnad sådan kunskap ändå gör. Nu längtar jag efter att åka till torpet och inventera vilda växter. De är inte bara blommor och gräs längre utan är speciella och värdefulla. Det jobbiga är bara att jag nu har kärat ner mig i en mängd olika ängsväxter som jag aldrig hade träffat förut och som tyvärr kommer bli svåra att hitta på Hisingen och kanske även på torpet. Nu när jag vet att marken kan vara full av jungfrulin, brudbröd och kattfot så vill jag så gärna att den ska vara det lite oftare. Och att fler kan få se den där mångfalden och skönheten som skulle kunna finnas och som för inte så längesedan faktiskt har funnits.
Kursen fortsätter i augusti och då ska vi lära oss ännu mer spännande saker.
Denna bilden är tagen av vår kursansvarig Karin och föreställer oss när vi inventerar växter i en hage på Linnés Hammarby.
Beslut i takfrågan
Jag har tänkt mycket på det här med taket och vad jag ska göra med det och jag har funderat på att behålla det nuvarande plåttaket men insett att det inte är i något vidare skick. Det har hål och otätheter och har nog faktiskt gjort stt. Jag har också övervägt att lägga pannplåt på taket istället för den nuvarande sinuskorrugerade och har till och med försökt undersöka hur vanligt förekommande det är med pannplåt på taken i Marks kommun. Har det varit vanligt? Ja, jag hittade det faktiskt här och var när jag började leta, så det finns. Men det verkar bara ligga på ladugårdar och den sinuskorrugerade är väldigt mycket vanligare.
Sen funderade jag på tegel. Jag har en bild av att gammalt enkupigt tegel är lite knivigt att lägga och att det lätt kan gå sönder om man kliver på pannorna. Dessutom kostar gamla enkupiga pannor lite att köpa nuförtiden eftersom de är ganska populära. Tvåkupigt då? Så förfärligt fel är det väl ändå inte? Och det var då jag kom på det. Fråga mig inte hur jag inte kan ha tänkt på detta tidigare men för många år sedan när min mamma la om taket på logen på vår släktgård bytte hon ut det gamla tegeltaket mot ett plåttak. Och jag tjatade på henne om att vi skulle spara de gamla pannorna. En del sålde hon men en hel del blev också sparade. Idag var jag där för att titta på dem och hittade drygt 1500 pannor. Med nockpannor och allt. Det är alltså tvåkupigt lertegel från Nabbensberg. Färdigpatinerat och jättefint. Och det är gratis och har en gång använts på mormor och morfars gård. Jag tror bestämt att saken är avgjord! Hur jag ska lösa detta praktiskt vet jag inte än. Kanske behöver takkonstruktionen förstärkas om den ska orka bära ett tegeltak som ju väger bra mycket mer än plåt. Men jag tar ju som vanligt en sak i taget och det ska nog gå att lösa på nåt sätt.
