litettorp

När jag höll på att ta ner innertaket i rummet upptäckte jag en annan liten sak, det var murat med nyare stenar och annat bruk uppe i ena hörnet av murstocken och bakom verkade det vara ett hålrum:



Nyfiken som jag är kunde jag ju inte låta bli att riva bort stenarna, och så här såg det ut där bakom:



Det var en liten nisch, kanske för att man ska kunna ställa saker på värmning där?

Bakom satt det gamla bruket och den gamla färgen och en gammal tapet med vars hjälp man kan datera igenmurningen:



Jag är så väldigt nyfiken på vilka fler överraskningar den där murstocken har att komma med!

Och Totte hade premiär på torpet. Men han var inte där för att lata sig utan hade fått ett uppdrag- att döda den glupska musen som ätit upp all vår tortellini! Jag vet inte om han fullföljde uppdraget men han gjorde goda försök. Och en morgon låg iallafall en tjock liten mus på gäsmattan och var död.

Han gjorde också ett försök att döda småfåglarna som har sina bon under taket ovanför tillbyggnaden. I ett enda skutt var han uppe på taket men vad han inte räknat med var att det var halt plåttak som hans små klor inte kunde rå på. Jag lyckades fånga honom på bild mitt i fallet:



Fåglarna är nog ganska säkra från katter däruppe!

Han verkade i övrigt trivas med torparlivet, satt mest och solade sig och såg nöjd ut. Han blir nog en bra torparkatt!

Det var lite lite blommor på torpet nu i helgen, faktiskt blommade inte en enda. Så jag gjorde ett experiment, ett försök att transplantera in blommor från omgivningen till tomten. Jag gav mig ut och letade och kom hem med prästkragar, fingerborgsblommor och en vildros. Alla blommar de på midsommar. Nu står de på min tomt och jag hoppas att de vill ta sig och växa där. Det känns bra att ha blommor som växer vilt i omgivningen, det blir lite mer naturtomt och lite mer lättskött.



Det finns fler blommor jag tänkt sno från omgivningen, bland annat en hägg, liljekonvaljer och pingstliljor från en gammal övergiven tomt, den där gamla sorten som luktar fantastiskt. I vägkanter och på ödetomter kan man göra många fynd!

Jag har impulsköpt en ros. En Louise Odier. Hon är en gammaldags rosa buskros som blommar länge och doftar mycket och kan bli så här fin:



Det finns en liknande buske utanför mitt hus i stan som jag tycker är så underbar. Jag hoppas att det kanske är samma sort men jag vet inte.

Jag har upptäckt att jag är en rosälskare. Att jag har en passion för rosor. Vanliga blommor är underbara men rosor kan verkligen göra mig lycklig på riktigt. De har något mer, de får mig på knä.

Jag hade en gång en ros som var så vacker att det räckte att tänka på den när livet kändes tungt för att jag skulle bli glad igen. Så här såg den ut, jag vet inte vad den hade för namn:



Fast en ros på bild är bara ännu en ros på bild. Rosor ska upplevas med alla sinnen, det är då man känner magin.

I helgen ska Louise Odier få sin plats på torpet.

Och i lördags och söndags var vi i Stugan, pappas stuga, och tog ner träd.
Det är så snyggt förstår ni, att där finns en massa träd som behöver tas ner samtidigt som jag har ett stort behov av virke på torpet. Det är inte nån stor skog utan lite granar som står på tomten men det finns ändå tillräckligt för att jag ska kunna hämta allt jag behöver där. Av gran då. Gran passar bra till bjälkar inne i huset och till fasadpanel. Och till skurgolv... För jag kommer nog behöva byta ut en hel del börjar jag inse. Så vi (mest min farbror) har tagit ner fyra träd än så länge och av det kommer vi få ut nya takbjälkar till torpet och en del panel. Vi körde timret hem till honom för att han sen ska såga det hos en granne. Gratis virke, gratis sågning! Helt fantastiskt.

Här ser ni en blivande takbjälke under uppsågning:



Det är tungt med timmer!! Vi förflyttade dem med uråldriga metoder så som att lägga dem på rullar och sedan dra dem.



Här står två ekar bland hermelinerna, de skulle kunna nog bli fina golvbjälkar:



Vi tar vara på det vi har, det känns så rätt. Och vi kan välja på plats de träd som vi tror kommer passa.
Och det allra, allra finaste med alltihop är att jag ska få virke från min barndoms sommarstuga som jag älskar så mycket inbyggt i mitt egna lilla torp!

Jag tror bestämt det är sommar på riktigt nu. Att försommaren har övergått i högsommar. Det blommar i varenda dikeskant och på torpet har några nya skönheter kommit upp.

Irisarna vi satte i höstas blommar för fullt och är så otroligt vackra:


Det här trädet har gått från taggigt och trist till underbart blommande. Jag tror det är en hagtorn:


Och en av mina absoluta favoriter- hundkexet- blommar runt knuten:

Å det här var roligt!
Torpets lillebror kom ut på Hemnet idag:
http://www.hemnet.se/beskrivning/714215

Det ligger två km från mitt, fast då får man gå genom skogen.
Och det är helt klart en släkting.
Någon som vill bli både släkt och granne med mig kanske?
Och byggnadsvårdare då, huset är som ett museum!

Här har vi det:



Detta är en riktig enkelstuga och den är alltså lite kortare än min med bara ett fönster på entresidan.

Men även detta har en ful tillbyggnad!



Det mest fantastiskt är hur detta torp ser ut invändigt. Här kan jag få idéer till hur mitt kan ha sett ut och inspiration till hur det ska bli i framtiden.



Nu när jag ser den här spisen så fårstår jag min lite bättre. Ett sånt där fyrkantigt hål vid sidan om eldstaden har ju jag också! Och min har säkert varit så där vackert rundad också, fast den öppningen är ju igensatt nu pga att kakelugnen står där.



Jag undrar vem som har haft det som har bevarat det så här gammalt och hur mycket som är ursprungligt....
Jag måste åka dit och titta fortast möjligt!

Det finns en del gamla emaljföremål i torpet. De känns tidlösa och genuina och passar fint in där tycker jag.





Snyggare än plast!



Kannan har jag fått av en vän och den fick också följa med dit.

Idag gör jag reklam för vattenkannor! Ingen specifik vattenkanna då utan vattenkannor i allmänhet. För att det är så fint att vattna med vattenkanna och för att jag har en känsla av att det snart är ett bortglömt fenomen.



Det är något väldigt rofyllt över att gå runt och vattna sina planteringar, och jag tycker mycket om det.

Den här lilla sötnosen fanns i ett enda exemplar på torpet. Det är Rörstrands "Solveig". Jag tycker så mycket om den, det är nog för att den är så somrig. Det perfekta sommarstugeporslinet. Iallafall har jag kollat lite efter fler tallrikar och härom dan hittade jag fem stycken för 20 kr på loppis! Då är man nöjd...

Och den här lilla kannan från Gustavsberg blev min för 30 kr:



Perfekt till saft eller en blombukett.

Jag tror det är dags att visa er planlösningen över torpet. Så att ni vet vad det är jag pratar om.
Den här gjorde jag, fritt hur minnet, idag på jobbet. Så den är inte direkt exakt.



Ni ser kök och rum, förstugan i mitten och tillbyggnaden till höger. Murstocken ligger mellan rum och kök mot västerväggen.

Jag kallar torpet för en enkelstuga men den ser inte riktigt ut som den typiska enkelstugan. En sådan ser mer ut så här:

Denna skiss är lånad från Bygga bo.

Det jag kallar "rum" är stugan och "kök" är kammaren. Ni kan se att förstugan på mitt torp ligger mitt i huset och tar inte så mycket plats ifrån köket. Och trappan till vinden finns i köket och inte i förstugan. Men så är förstugan väldigt trång också. Dessutom har jag två fönster på framsidan av huset, en lyxvariant alltså!

I dagsläget har jag därmed två ingångar och två "förstugor", så jag har möjlighet att offra den ena.

Igår var jag i Stugan (min barndoms sommarstuga, inte torpet). En bit därifrån nära Sjökullesjön, ligger ett fint litet torp. Många gånger har jag tittat på det, fotograferat det och drömt om att kanske ta över det. Men den här gången när jag körde förbi platsen var det borta! Den nya järnvägssträckningen till Trollhättan ska gå precis där och varenda lupin var nu borta. Om jag vetat, om jag bara varit där några veckor tidigare...

Jag sprang på en bok av en slump:



Fylld av bilder på otroligt vackra möbler och ritningar på hur man snickrar dem själv. Ibland behöver jag titta på sådanahär bilder för att få inspiration, för att bli påmind om att möbler faktiskt kan vara så här vackra. Det är ju inte sådana man ser varje dag. Bland all plast och IKEA kan man glömma vad kvalitet egentligen är. Här är några av möblerna:





 











En strålande idé att att göra ritningar så att händiga människor kan snickra dem själva och ett fint sätt att bevara en hantverkstradition tycker jag.

För mig som inte alls kan snickra känns det mesta för svårt men några enklare små möbler kanske jag skulle kunna klara av? Det finns även en del enklare men inte desto mindre användbara möbler i boken:









En kökshylla, en trappstege, en handdukshållare eller en pall kanske?

Jag måste ju berätta att jag beställt timmer! Riktigt nervös var jag innan, det kändes så stort. Jag brukar shoppa klänningar på stan, det är jag van vid. Inte timmer på ett sågverk mitt ute på landet. Så jag tog med Max och Jonas som stöd. Men de var snälla och allt gick bra. Jag får precis det jag önskade. Riktigt stolt och nöjd var jag efteråt. Klarar jag att köpa timmer så klarar jag det mesta i husväg känns det som. Igår morse ringde de och sa att det var färdigsågat och bara att komma och hämta.

Sågen ligger ute på landet drygt två mil från torpet. Jag valde det helt enkelt för att jag sett det när jag kört förbi. Lokalt ska det va!



(Bilden är lånad av Skogsstyrelsen)

Jag har visat det tidigare men här kommer det igen- ett 1700-tals hus till salu.
Är det SÄKERT att ingen av er ska köpa det? Jag har varit där två gånger nu och tycker så mycket om det. Samtidigt pratar mäklaren och andra (som vanligt) om möjligheten att riva och bygga nytt snarare än att bevara. Det säljs som fritidshus men har enligt mig potential att bli permanentboende. Det ligger 6 mil norr om Göteborg, strax utanför Lilla Edet i ett naturreservat. Priset är 375 000 men de t går nog att få för drygt 300, intresset har inte varit så stort. Jag har övervägt att köpa det själv men jag har ju ett hus redan som kräver rätt mycket.

Man får inte riva det här:

När jag försökte frilägga syllen på norrsidan fick jag en idé. Eller snarare, jag insåg att jag hade ett problem. Utbyggnaden är i vägen, det blir svårt att komma åt att byta syllen där. Det var då jag fick idén att riva den. Utbyggnaden alltså.

Men jag kan ju inte göra det bara för att jag är lat! 
Men ju mer jag tänkte på det desto fler argument för att riva den kom jag på. Låt mig förklara:

Tillbyggnaden är timrad och den är gammal. Men den är inte fasttimrad i den stora huskroppen och därför tror jag inte att den är ursprunglig. Den är ganska mörk eftersom det enda fönstret är litet och vänt mot norr och den är i ganska dåligt skick. Varken tak, golv, fönster, grund eller panel är särskilt fina. Dessutom har det runnit in vatten mellan tillbygget och huset eftersom de är dåligt sammanbyggda. Däremot är timret fint och det är sådär lagom mycket timmer för att jag ska ha användning för det när jag reparerar resten. Då är gammalt torrt och fint timmer i rätt dimensioner perfekt att ha till hands att skarva med.

Detta är många goda skäl att riva den tycker jag. Jag tänker att om jag sen ändå vill ha en tillbyggnad där kan jag ju bygga en ny. Den kan vara reglad och lite enklare eftersom den ändå inte hör till det ursprungliga.

Men. Jag kanske inte ska tänka så? Den kanske har stått där så länge att den hör ihop med huset. Och även om den inte är ursprunglig så är den kanske ändå väldigt gammal? Eller är den ursprunglig trots allt???

Vad tycker ni- riva eller inte riva?

Bilden är inte världens bästa. Längst ut till höger står ju farstubron just nu men det är bara tillfälligt. Och fasaden ser lite knasig ut med bara några panelbrädor kvar men ni fattar nog grejen:

Nu är panelen borttagen nästan överallt och huset är naket. Några brädor är kvar för bakom just dessa bor en liten fågelfamilj. Max hann ta ner ganska mycket innan jag kunde slita mig från trädgårdsarbetet och börja hjälpa till men nu har jag gjort lite riktigt arbete på huset! Jag har klättrat på en stege med kofot och bänt av panelbrädor och det var roligt, jag älskade det. Nu är husbyggnad kul för det går fort och man ser snabbt resultat. Och jag känner mig fantastisk med kofoten, den som uppfann detta verktyg borde ha fått Nobelpris.

Nu kan vi se hela timmerstommen och det känns fint. På norr- och västersidan ser det bra ut, där byter vi bara syllen. På södersidan är det två timmervarv som behöver bytas och lite runt fönstrena. På en del av österfasaden är timmerstommen lite sämre men vi börjar med att byta två timmervarv där.

Huset är inget skolboksexempel i timring direkt utan är ett hopplock av timmer med olika höjd, kvalitet och även längd. Det är en del skumma skarvar och ifyllnader här och var. Man tog väl vad man hade... Det som har räddat huset, tror jag, är att man har återanvänt gamla ekstockar till några varv långt ner i huset. Dessa stockar är ganska oberörda av tidens gång och är hur fina som helst fortfarande. De rötskador som finns är där det inte varit ek!

Vi tömde brunnen i helgen. Eller en källa är det ju egentligen. Om det nu är en källa och inte bara en grop i marken. Jag hoppas det är en källa. Den är så fin men vattnet har luktat lite skunk när man tagit upp det. Och det är väl inte så kostigt, det har kanske stått still där i 30 år! Nu var det dags att tömma och rengöra och låta friskt vatten rinna till.

Jag tömde ut allt vatten med en hink, påhejad av Olle och Stefan. Det var mer vatten än jag trodde!



Max hoppade i för att lättare få upp det sista men det var iskallt och han frös så hemskt om fötterna:



Jag borstade källans stenar för att få bort gammal smuts. Och från botten lyfte vi upp ett tjockt lager av gamla barr och löv. Inte konstigt att det luktade illa! Som tur var bodde det ingen ål där nere på botten och inga gamla skelett heller.



Källan blev tömd och städad och efter bara några timmar hade vattnet runnit till igen. Det nya vattnet smakade gott. Som stuganvatten!

Det är något spännande med brunnar, de är lite hemlighetsfulla och mystiska. Och läskiga. Det känns skönt att ha kollat så att ingen sitter där nere i mörkret och lurar!

Jag fick nästan lite svindel när jag kom till torpet i torsdags kväll. Nu hade markägaren tagit ner träden vid sjökanten och när solen glittrade i vattnet var det alldeles bländande vackert:









Den här sjön är verkligen det allra finaste med mitt torp!

Jag har varit en fattig torpare några veckor och fått utnyttja biblioteket istället för att köpa böcker. Den här lånade jag nyligen:



En väldigt söt liten bok som jag tyckte om pga de vackra och inspirerande bilderna. Fina, gamla och halvförvildade blomsorter och slitna gamla hus är en oslagbar kombination! Det går jag igång på. Den vackraste bilden som jag vill visa här också, är denna:



Ja, den talar väl för sig själv....

Jag fick lära mig lite om gamla torpväxter också. I boken kände jag igen några blommor som växer på mitt torp. Den dubbla  påskliljan som jag skrev om för några veckor sen fanns med. Den kallas för Fyldblommig påsklilja och var verkligen en gammal sort.



Den här blomman kallas tydligen vintergröna och den finns i massor på torpet, bara det att jag inte visste att det var en trädgårdsväxt. Den brer ut sig som en matta och täcker en stor del av trädgården på sydsidan av huset. Nu har jag fått ett namn på den.