litettorp

Vi tömde brunnen i helgen. Eller en källa är det ju egentligen. Om det nu är en källa och inte bara en grop i marken. Jag hoppas det är en källa. Den är så fin men vattnet har luktat lite skunk när man tagit upp det. Och det är väl inte så kostigt, det har kanske stått still där i 30 år! Nu var det dags att tömma och rengöra och låta friskt vatten rinna till.

Jag tömde ut allt vatten med en hink, påhejad av Olle och Stefan. Det var mer vatten än jag trodde!



Max hoppade i för att lättare få upp det sista men det var iskallt och han frös så hemskt om fötterna:



Jag borstade källans stenar för att få bort gammal smuts. Och från botten lyfte vi upp ett tjockt lager av gamla barr och löv. Inte konstigt att det luktade illa! Som tur var bodde det ingen ål där nere på botten och inga gamla skelett heller.



Källan blev tömd och städad och efter bara några timmar hade vattnet runnit till igen. Det nya vattnet smakade gott. Som stuganvatten!

Det är något spännande med brunnar, de är lite hemlighetsfulla och mystiska. Och läskiga. Det känns skönt att ha kollat så att ingen sitter där nere i mörkret och lurar!