litettorp

Ni har väl inte missat att Göran Gudmundsson, byggnadsvårdens konung, har sommarpratat i P1? Själv låg jag i min husvagn i förrgår kväll och hörde hans historia.
Ni hittar programmet här.



Det var insprirerande att höra honom berätta sin egen husberättelse. Och han är allt en rolig filur... Det enda jag inte höll med honom om var hans prat om att gamla hus och gamla byggnadsdelar skulle ha ett högt ekonomiskt värde. Han sa både att orörda hus är de mest värdefulla och att det är bra att få upp priserna på de gamla byggnadsdelarna och husen för att människor ska förstå deras värde. Jag förstår inte alls... Hur många ser värdet i ett orört ruckel? Inte många verkar det som för de skänks ju i princip bort... Och varför ska gamla byggnadsdelar kosta en massa pengar? Varför ska byggnadsvård vara förunnat folk med en massa pengar? Själv har jag fått tag på en massa gamla byggnadsdelar alldeles gratis! Vi lever nog i olika världar han och jag. Och så är ju den obehagliga frågan om inte den som äger en byggnadsvårdsbutik gynnas av att priserna stiger på reservdelar till gamla hus...

I en antikaffär i Vadstenas utkant finns de allra finaste antikviteter man kan tänka sig
Jag har aldrig sett så mycket vackra möbler på en och samma gång

De visste att ta betalt så jag köpte ingenting
men jag fick med mig en massa inspiration hem

På torpet står jag ute och lagar mat i mitt utekök



Leila den lilla härmisen har snott min idé och försökt göra ett lika mysigt kök som mitt

Invändigt ser det numera ut så här:



Ett nästan färdigt golvbjälklag! De två sista stockarna, förutom de här tre, fick jag härom dan utav min hjälte, grannen med golvet. Det är inte självklat att hitta fem meter grova bjälkar om man inte själv hugger ner träden!

På väggen ser man såren efter de gamla takbjälkarna. Två av dem blev till följare och den sista blev golvbjälke.



Nu är det ett enda rum upp till nock i ena delen av torpet. Så kommer det att få vara ett tag framöver men inte för alltid...

Varje litet steg är en utmaning när man är en ensam och envis nog att göra allting själv!

Jag har fixat lite på torpet i ett par dar och det känns skönt
det går framåt nu, även om det går med små steg
Bland annat har jag klättrat på höga stegar och svingat min kofot
för att få ner det sista av penelen
Det blev en liten hög ändå.



Bakom panelen hittar man både trevliga och mindre trevliga överrraskningar
Kunde de ens timra de som bodde på Flodingsås?
Här är återanvända stockar som inte har skarvats ihop alls
och där de gamla uttagen bara är ifyllda med lite halm och en sten!



Torpet i morgonsol.





Timret ligger på utsidan nu igen
snart ska jag använda det!



Här till exempel, känns det välbehövligt att lägga in en ny stock...



Olle föredrar husvagnshäng, härifrån har han en bra överblick

På torpet har jag två grannar som en gång var bästa vänner men inte längre pratar med varandra.
Båda hälsar på hos mig ibland och de försöker överträffa varandra i manlighet och vinna över mig på sin sida.
Jag tänker inte ta någons parti men det är trevligt för mig när de kommer förbi och vill vara den som hjälper mig mest, den som är den bästa grannen! Igår kom den ena på besök, han hjälpte mig att såga ner en takbjälke och lyfte ut timmret som legat inne i stugan sen i höstas. Och. Han var först med den stora nyheten...

Skogen bakom torpet ska gallras och skogsägaren ska lägga 60 000kr på att fixa till min väg för att kunna köra timmer på den. Detta är enastående bra! I nuläget är det bara modiga människor med riktigt fula bilar som vågar köra de sista 800 metrarna som leder fram till min stuga. På vinterhalvåret går det inte alls. För mig har den dåliga vägen varit ett problem, ett problem som nu verkar lösa sig helt självt. Kan man ha sånt flyt?

Här är min väg när den är som allra finast:

Igår var jag på brandskyddsutbildning med jobbet
Brandmannen som höll i utbildningen sa en massa intressanta saker
det jag framförallt la på minne var det här:
Om ditt hus börjar brinna är det inte elden du dör av utan röken
(Du hinner förgiftas innan du brinner upp så att säga...)
Men det är inte röken ifrån trä som är så giftig utan röken ifrån alla plaster som brinner
Rök från brinnande trä går att hosta upp men rök från brinnande plast går ner i lungorna och fräter sönder dem...
Visst är det fruktansvärt?!
Och då undrar man ju såklart varför man omger sig med så mycket giftiga material...
Det finns inget hem utan plast idag så brandmannen
och då fick jag ju nåt att tänka på
För finns det någon plast i torpet?
Där finns
Ingen plastfärg
Inga plastinklädda elkablar
Inga syntettyger
Inga plaströr
Inga plastmattor på golven...

Om jag haft en säng där så kanske jag hade haft en skumgummimadrass
För vad har man annars?

Nej, jag vill ha ett hus utan plast! Jag visste det innan men nu känns det ännu viktigare.

Brandmannen sa även att impregnerat trä avger arsenik när det brinner,
hur bra känns det?
Man kan inte gömma giftiga ämnen i ett hus och tro att de är borta sedan
What goes around comes around...

Ingen plast:

...gjordes igår kväll.
Vi kom fram till att det finns åtminstone tre fina hus i Lilla Edets kommun
Fast... i ärlighetens namn låg det första nog snarare i Kungälv
Men visst är det fint!?
Som mitt fast stort





Och så Älvhuset då som jag skrev om här för längesen:





Och så Törresröd som jag skrev om här för ett år sen
och som är till salu igen. Fortfarande.
Ännu billigare men fortfarande svårsålt







Sen fanns det de före detta fina husen också
de där antingen väggarna hade börjat rasa in
eller där de nya köparna bytt ut fönster till nya med "fuskspröjs" och byggt ett trädäck runt halva huset...
Så var fallet med det här
som både Susanna och jag varit och tittat på tidigare, oberoende av varandra
då det var till salu. På den tiden det var fint



Vila i frid stora och lilla huset bortom all räddning:

Det var jag och Olle och gräset och blommorna och trädkronorna och solglittret.

Jag har vilat och ändå fått gjort en massa saker
Renoveringen är rolig igen!

Jag har bekämpat skogen som vill växa i min trädgård
och grävt upp en massa små träd som inte ska vara där
Och rensat och burit och kånkat

Och jag har flyttat en väldig massa golvbrädor från vindsbjälklaget för att kunna såga ner bjälkarna för att kunna använda dem som golvbjälkar för att lägga de fina golbrädorna på!

Ja ni förstår, saker går runt.

Snickar Susanna, min bästa husvän, var och hälsade på.
Det finns ingen som tycker att mitt torp är så fint som hon gör!
Det är så härligt med någon mer än jag som verkligen ÄLSKAR gamla hus
även de trasiga och ledsna
Och vi är grymma på att nosa upp gamla hus och byggnadsdelar

Bygga hus ska vara lätt och roligt och till och med billigt
Hon är grym, Susanna, ser möjligheter och är underbart galen!

Och vi lagade hängrännan som knäckts under snömassorna i vinter
och hittade fler stenar i trädgårdsgången, gömda under gräset

Så här ska livet vara!

Så här fina hus finns det på Gotland
det har ni nog fattat vid det här laget
Just detta ligger ute nu



Men så finns det så här fina trädgårdar också!
Är det jag eller är det försommaren eller är det nåt alldeles speciellt med just den här trädgården?



Jag har funderat lite över symmetri i trädgårdar
Det verkar ha varit vanligt förr
Det var så man skapade trädgårdar
med raka gångar,
symmetri
form
funktion
och ordning och reda!

Jag har alltid tyckt lite illa om symmetri
ja, nästan velat motverka det snarare än tvärt om...
För det är ju såå tråkigt och dött
Jag har velat ha det vilda och naturliga
Men i det här fallet tror jag helt klart att symmetrin gör sitt till för skönheten
Det hade inte varit samma sak med ETT träd
med tulpaner på bara EN sida av gången



Men en sådan här entré är omöjlig på mitt torp
Mitt torp har aldrig hört talas om symmetri
Varken entrédörr, murstock eller fönster är symmetriska
Och infartsvägen kommer in lite grann från höger....

Plötsligt stör det mitt ordningssinne.