Fulhetens försvar

Efter att en lärare på min utbildning hävde ur sig att han tyckte att mitt torp såg ut som något ur Twin Peaks (och inte på ett bra sätt) har jag funderat lite. Varför måste alla torp vara perfekta och gulliga egentligen? Kan dom inte få vara lite brokiga, egenhändigt lagade och märkta av tiden? Att de står kvar och används måste ju trots allt vara det viktigaste och inte att de uppfyller "bilden av det perfekta torpet". Eller?

I modern antikvarisk anda har jag nu (lite trotsigt) börjat försvara torpets "fulhet" (som jag ju på sätt och vis tycker är finhet). Som plåttaket till exempel, måste det verkligen bytas ut? Varför måste ett 1800-tals torp ha lertegel, spån el dyl på taket? När denna fantastiska sinuskorrugerade plåt har gjort så mycket gott för torpet och är minst lika äkta som något annat?

Sån här blir man av att studera till antikvarie men kanske är det bra? Att se värdet i alla tillägg på en byggnad gör ju renoveringen/ restaureringen både enklare och billigare! Inget behöver ju bytas ut, endast lagas och underhållas... Perfekt ju!

Nu tänker jag på allvar försöka omvärdera plåttaket och fundera över om det går att behålla och hur man i så fall underhåller det. Kan man måla det kanske? Tips mottages tacksamt! Vem vet, kanske byter jag ändå ut det så småningom men då har jag ju åtminstone tänkt över saken ordentligt.

mmm...plåt!
 
 
 
 

Tapeter från Kvarnbyn

Förra helgen var det "jul i Kvarnbyn" med massa hantverkare som ställde ut, öppna museer mm. Lim & handtryck var också öppet och där kunde man bl.a. få en visning av deras tryckmaskin, den sk rosenmaskinen, och lära sig tapetsera med deras tapeter som ju ska kantskäras innan uppsättning. Det här får ni inte missa nästa år om det blir av då igen, det var supertrevligt! Och Kvarnbyn är ju en av de absolut mest spännande och fina miljöerna i Göteborgstrakten.
 
Jag besökte Mölndals stadsmuseum för första gången också, det är ett kulturhistoriskt museum med mycket roliga prylar och inredda miljöer från olika tidsepoker och är väl värt ett besök. I museibutiken fanns mycket skoj att köpa och bland annat sålde de tapeter från Lim & handtryck med ett mönster ifrån Kvarnbyn. Tapeten finns inte i deras vanliga kataloger och kostar lite mindre. Ett litet tapet-tips alltså till den som vill ha Lim & handtrycks tapeter men inte riktigt har råd med de vanliga kollektionerna.
 
Tapeten har ett mönster från ca 1870-tal och finns i två färgsättningar; ultramarin på ofärgat papper och vitt tryck på beigefärgat papper. Den passar nog finfint i ett 1800-tals torp tror jag! (Och ja, jag har förstås funderat på om den skulle passa i mitt torp...)
 

Hur ett torp kan förändra ditt liv

Jag har fått ett nytt helgjobb, och det känns lite som att komma hem.
Det är i butiken på Slöjd & byggnadsvård Nääs och jag är så himla glad, tänk att jag ska få jobba på mitt favoritställe! Bland människor som älskar att prata om mullbänkar, lerklining och kärnfuru precis som jag.
Det känns faktiskt lite overkligt fortfarande, hur kunde det bli så här bra?

Jag tror faktiskt att det var torpet som hjälpte mig att få det. Erfarenheten som det har gett mig.
I kombination med lite teorier jag lärt mig i skolan kanske...

Samtidigt behöver jag bara prata en liten stund med mina kunniga nya kollegor för att inse hur mycket det är som jag INTE kan. Men det fina med det här jobbet är att jag samtidigt som jag (förhoppningsvis) är till lite nytta kommer lära mig en väldig massa nya saker. Hur bra kan det bli?
 
 
En glad byggnadsvårds-Lotten får illustrera den här goda nyheten.
 

Om att göra det svårt för sig

Mitt långa vinteruppehåll varade inte längre än till idag. En liten felbedömning där, det erkänner jag...

Men om december tänker vara både solig och varm och vi nästan inte har några föreläsningar i skolan- ja då tänker jag minsann åka till torpet!

Jag har satt upp läkt på norrsidan idag, sånt som tar sin lilla tid. Det finns lite olika svårighetsgrader på det här med läkt och paneluppsättning har jag märkt och det kan vara både barnsligt enkelt och rätt besvärligt. För mig blir det tydligt eftersom jag valt att göra på två olika sätt på huset respektive på tillbyggnaden, där den senare fått en mycket enklare lösning.
 
På den svåra delen ska läkten passas mot en snedställd bräda i överkant och mot den lutande dropplisten i underkant. För att få till rätt vinklar tillverkar jag små mallar som jag sedan sågar efter. Alla läktbrädor har dessutom olika längd och måste få exakt rätt mått så när som på nån mm om det ska bli snyggt... Pust!
 
 
 
 
På den lätta delen har jag skippat både dropplisten i underkanten och den liggande brädan i överkant. Där är dessutom väggen både plan och rak vilket innebär att alla läkt blir lika långa. Jag kan såga upp dem på löpande band i rak vinkel och det hela går jättefort!
 
 
 
Det kanske kan vara bra att tänka på för den som funderar på att byta panel...
 
 
 
 
 
 

Det lilla lilla taket

Panelen på torpets framsida blev färdig för länge sedan, ni har bara inte fått se bilder på det. Jag är löjligt nöjd med hur fint det blev, kan nästan inte tro mina ögon!
 
Sen det blev färdigt har jag inte varit på torpet men idag åkte jag dit igen för att sätta upp det lilla "taket" över dörren som jag filat på länge. Fast inte filat egentligen, snarare sågat ut med sticksåg.
Så här blev det i varje fall:
 
''
 
 
Är det fint eller blev det för mycket tycker ni? Jag har vant mig så vid torpets absolut funktionalistiska och strama yttre att minsta lilla dekoration känns prålig. Men det här är så mycket "pynt" det blir på mitt hus, det kan ni vara säkra på. Om inte annat så för att om man sågar sin snickarglädje för hand så är det ett ganska tidskrävande arbete, det kan jag tala om.

Nu lämnar jag torpet i händerna på snö, vind och vintersol och tänkte inte komma tillbaka förrän blommorna gör det. Så får vi se hur allt känns då.
 

GOD JUL mina kära byggnadsvårdsvänner!

P. S. I år önskar jag mig en klyvsåg i julklapp, vad önskar ni er? D.S.

RSS 2.0