litettorp

Onsdag är en stor dag i Kattunga
Då kommer nämligen lastbilen ifrån Svenljunga försäljning och säljer matvanor
Klockan 16 stannar den framför infarten till min lilla väg
och jag kan promenera bort och köpa bröd, socker, frysta grönsaker och till och med en krukväxt om jag vill!
Sådant förekommer nog bara här
I Marks kommun
Som fortfarande lever kvar i 50-talet
Fint är det iallafall för gamla gubbar och gummor som hade fått svårt att handla annars
sen affären i Björketorp slog igen
Och varför inte för mig också om jag ska bo i torpet en längre tid?

Idag har jag varit på en roadtrip genom Marks kommun.

Kollat så att torpet står kvar efter stormarna som har härjat här nere. 

Sen tänkte vi göra klassikern "kärringrundan" dvs åka runt till de olika textilbutikerna. Fast det blev i ärlighetens namn bara två ställen, det räckte liksom på en dag. Det finns annars hur många som helst av dem, Pelle vävare, Almedals och alla stora väverier har försäljning och en massa fabriksförsäljningar och outlets.
 
Det är kanske inte förrän man sett textilfabrikerna och de pampiga färläggarvillorna samt handlat på Skroten som man verkligen kan säga att man gjort Mark!? Hög tid för min del då.

Förläggarvillorna är stora vita trävillor från 1800-talet som inte liknar något annat. Vackra och pampiga bland den annars ganska enkla, ja nästan fattiga bebyggelsen i Mark. Själv tycker jag att de sticker lite i ögonen eftersom det blir tydligt vilka skillnader i levnadsstandard som rådde mellan människor på den tiden. Och för att det var kvinnorna i de små fattiga stugorna som vävde tygerna som gjorde förläggarna så förmögna...
Men det är kanske för att mitt hus är det fattiga torpet!

Lunchen intogs på Skafferiet, ett riktigt mysigt café i en fin gamman kåk mitt i Kinna!

Jag har haft så fullt upp av kneget på mitt torp att jag inte hunnit se mig så mycket omkring tidigare, det var roligt att inse att det finns fler skäl att åka till Mark än för att beskåda den vackra naturen och mitt lilla torp.

Textil är det dom gäller. Det har jag väl aldrig riktigt förstått mig på. Jord och trä är mer mina element och jag hade till och med träslöjd i skolan! Men idag köpte jag tyg till både gardiner och kuddar. Så nu får vi se om jag kommer ihåg hur man pratar med en symaskin! Att sitta inne och sy så här års, när husrenoveringen ligger nere, känns faktiskt riktigt mysigt.

Jag fick ett tips. Från torpar-flickan före mig. Hon som skrev den mystiskta lappen, hon som verkar ha älskat torpet så mycket.
Ett tips om en badplats jag inte visste fanns. På andra sidan sjön.
Så vi tågade iväg på upptäcktsfärd, pappa och jag.

När vi skulle gå över den breda bäcken hittade vi en gammal bro:



Och sen en stig som ledde fram till sjön.



Och därifrån gick en spång.



Det märktes att inget gått den här vägen på några år...

Men vi la plankor över spången och kunde fortsätta vår upptäcktsfärd.



Fram till en plats vid vattnet där det var ganska långgrunt.



Och med spår av solbadande människor.



En liten brygga.



På andra sidan sjön.





Ni kanske tycker det är förfallet och sorgligt men jag ser det inte så.
Jag ser spår av härliga sommardagar och glada människor!

Nästa sommar ska jag provbada här.
Tänk om jag hade en eka...

Det här inlägget vill jag tillägna mina grannar på torpet.
Kan man ha bättre grannar?
Inga sura miner, bara nyfikenhet och hjälpsamhet.

Under min långa torpvistelse i somras hann jag komma in lite mer i gemenskapen i byn. Jag pratade med dom flesta och fikade med några. Vissa av dem har kommit till torpet och gett mig råd eller en hjälpande hand. Och så har jag ju grannarna av den givmilda sorten som skänker eller säljer sina gamla saker billigt till mig. Jag har en känsla av att ryktet går om den galna sakleterskan som har hittat dit...

Jag fick lära mig vilka som var vänner och vilka som var fiender. Vilka som är lite tokiga och vem som tar till flaskan. Vilka som alltid har bott där och vilka som är ditflyttade. Vilka som är släkt och på vilket sätt. All den där kunskapen sög jag åt mig som den nyinflyttade lilla svamp jag är.

Många gubbar bor det där, jag tror de flesta är runt 70. Medelåldern sänktes dramatiskt när jag kom dit och jag tror det är uppskattat. Och kanske är det på grund av min ålder och på grund av att jag är tjej som de så gärna kommer och hjälper mig. Det är ju så lätt och så tacksamt! Och jag utgör inget hot mot någon.

Visst tycker de att jag är lite tokig, en stadsbo med mycket konstiga idéer. Flera av dem har förklarat för mig att de tycker att mitt projekt är galet, de tycker att jag borde riva det gamla rucklet och bygga något modernare. Men de tycker nog samtidigt att det är lite roligt också, att något bryter av mot allt det gamla vanliga.

På landet dricker man kaffe när någon kommer förbi, det kan bli många koppar om dan.

Vid min vackra, vackra sjö



Får tankarna ro.



Och sinnena vila.

Den öppna marken runt torpet är ingen hage, ingen åker och ingen riktig äng. Den är något mitt emellan. Torparens gamla åkermark, omgärdad av stenmurar, som han arrenderade för 5 kr om året. Hålls nu öppen av en välvillig markägare och kanske under påverkan av jaktlaget.

I somras växte där många olika blommor:



Och lite fläckar av havre. Den börjar mogna nu:



Och på sensommaren kommer solrosorna:



Förra året, när torpet ännu inte var mitt, tyckte jag att de där solrosorna gav en sagokänsla åt huset. För vem hade egentligen planterat dem? Jag tänkte mig en gammal gumma som haft torpet tidigare och som spridit ut frön på den gamla åkern. De står stolta och glada och sprider glädje och solsken omkring sig. Så fina mot den röda stugan:



Nu vet jag att det är jägarna som sår dem, för att locka till sig vilt. Rådjur lika naiva som jag går rakt i fällan.
Men jag är ändå tacksam för ängen, för att den fortfarande får finnas.

Jag börjar förstå att det kryllar av de här gamla torpen i Marks kommun. Enkelstugor från 1800-talet, jag har visat några av dem här tidigare. De är väldigt lika allihopa, bara mer eller mindre sönderrenoverade. Men en dag åkte vi förbi det här stället:



Renoverat, eller påbörjat iallafall, men på ett fint sätt. Och jag tyckte det var så fantastiskt vackert! Jag vill nästan köpa det, eller ge det en stor kram åtminstone. Någon verkar ha påbörjat en renovering, kommit ganska långt och sen tröttnat. Det har blivit mitt inspirationstorp!

En enkel björk utanför fönstret:




Och det där vildvinet som bäddar in farstukvisten:



Jag bestämde mig på plats, vildvin ska det växa på mitt torp också!




Gamla ljusa trägolv. Ett sånt golv gör ett helt rum, det behövs inte så mycket mer!



Och den gamla spisen, finast av alltihop, fanns kvar. Vitkalkad ståtlig och fantastisk. Mot väggen en enkel gren:



Ska mitt bli så här fint en dag? Ibland tvivlar jag faktiskt.
Eller kommer det bli ännu finare än det här? Är det möjligt??

Ingen som vet vems det är? Jag vill bilda en torp-förening med er kära vänner!

Det är roligt för härom dan fick jag veta att en annan ägare till en av dessa torp också bloggar om sitt ställe. Hennes ligger fyra mil ifrån mitt men ser också väldigt likt ut



... och är det inte en pardörr jag skymtar?

Här hittar ni hennes blogg:

http://kllstorpet.blogspot.com/

Vi har vandrat i skogarna runt torpet lite nu och jag säger er- det är rena Norrland!





Färska spår av älgar överallt:



Här är min lilla sjö sedd uppifrån bergen i söder:



Litet hus. Stor vild mark.

Den stora sevärdheten i byn är Kattunga kyrkoruin. Vi tog en promenad dit och jag blev överraskad av att det var så fint. Man fick nästan lite känsla av alperna där uppe:







En fridfull plats att vila på! Visst är det synd att kyrkan brunnit ner men ruinen är vacker den med.

Jag gick runt bland gravarna och letade efter:



Just det, där var den! Min torpares grav. Jag är inte helt säker men jag vet att han hette Rodin, han som var torpare på Floringsås. Jag har sett namnet Alfred Rodin antecknat på torpet och här står det August. Kan det vara far och son? Märkligt med familjegravar inga förnamn, inga årtal...
Och inga blommor var det på Augusts grav heller, jag får nog ta med några nästa gång!

Å det här var roligt!
Torpets lillebror kom ut på Hemnet idag:
http://www.hemnet.se/beskrivning/714215

Det ligger två km från mitt, fast då får man gå genom skogen.
Och det är helt klart en släkting.
Någon som vill bli både släkt och granne med mig kanske?
Och byggnadsvårdare då, huset är som ett museum!

Här har vi det:



Detta är en riktig enkelstuga och den är alltså lite kortare än min med bara ett fönster på entresidan.

Men även detta har en ful tillbyggnad!



Det mest fantastiskt är hur detta torp ser ut invändigt. Här kan jag få idéer till hur mitt kan ha sett ut och inspiration till hur det ska bli i framtiden.



Nu när jag ser den här spisen så fårstår jag min lite bättre. Ett sånt där fyrkantigt hål vid sidan om eldstaden har ju jag också! Och min har säkert varit så där vackert rundad också, fast den öppningen är ju igensatt nu pga att kakelugnen står där.



Jag undrar vem som har haft det som har bevarat det så här gammalt och hur mycket som är ursprungligt....
Jag måste åka dit och titta fortast möjligt!

Jag fick nästan lite svindel när jag kom till torpet i torsdags kväll. Nu hade markägaren tagit ner träden vid sjökanten och när solen glittrade i vattnet var det alldeles bländande vackert:









Den här sjön är verkligen det allra finaste med mitt torp!

I lilla Hajom fanns en spännande sak till. Jag såg det från affären och kunde inte låta bli att gå upp och titta. Ett gammalt fint hus!!



Till huset hörde en farbror som blev så glad när vi berömde hans hus att han gav oss en visning. Huset stod tomt och hade inte varit bebott sen-45 sa han. Byggt nån gång på 1700-talet och invändigt som en hembygdsgård. Nu står det bara där och förfaller... Vad ska du göra med huset? Frågade jag. Inget. Blev svaret. Jag är för gammal.








Min kamera krånglade men några bilder fick jag inifrån:









Proppfullt med fina antika gamla föremål var det!

Fint att få se ett sånt här gammmalt hus i verkligeheten för en gång skull. Det är inte en myt som byggnadsvårdarna har kommit på, det såg faktiskt ut så här!

Vi körde en ny väg igår och hamnade i lilla Hajom där vi gjorde ett fynd, en riktig lanthandel! Lilla Konsumbutiken i huset mitt ute på landet. Som om någon drev en Konsumbutik i vardagsrummet. Det var massor med folk fast det var fredag lunch, parkeringen var full. Jättelitet var det, och alla jag mötte hälsade och log och de hade en anslagstavla med anslag om ditt och datt. Tänk vad bara den där anslagstavlgan gör för sammanhållningen i en by! Här kände jag gemenskap och det är för sorgligt att mataffären i Björketorp inte längre finns kvar. Det får bli här jag stannar och handlar på vägen, hit jag cyklar i sommar. För att stödja denna fina lilla affär så att den får finnas kvar även i fortsättningen. Och så kan jag sätta upp lappar på anslagstavlan....







V:a Marks fotoklubb hade ett eget litet hörn av anslagstavlan. Undrar hur man gör för att bli medlem där?

Vi invigde "badplatsen" i helgen också. Efter att ha hanterat all den där dammiga isoleringen var vi så illa tvugna. Det var markägaren som berättade om badplatsen, vi hade aldrig hittat den annars för den var lite hemlig. I det bortersta hörnet av ängen går en klippa ner i vattnet. Fast det är inget som syns, bara känns. I övrigt är botten nämligen väldigt dyig och man sjunker en bra bit ner i brun gegga när man kliver i. Men här kan man gå i med klippa under fötterna och det var klart trevligare. Jag hade redan börjat kolla in ritningar för att bygga en brygga att hoppa i ifrån istället men det verkar som att jag kan vänta med det.

Det var otroligt kallt men jag simmade en bit och det var så fint att titta på torpet ifrån sjön. Mitt fina torp! Min fina sjö!

Här står Olle framför badplatsen:

Jag har nyligen upptäckt www.hembygd.se
Det är ju helt otroligt, varenda liten håla i Marks kommun har en hembygdsförening! Kanske ser det ut så i hela Sverige bara det att jag inte har förstått vidden av detta fenomen, denna rörelse, tidigare.
Vissa föreningar är större och mer aktiva än andra förstås. Kinna som ligger 1,5 mil ifrån torpet har en hembygdsförening som verkar ha jättemycket för sig. Där finns visst en hel hembygdspark att besöka med flera gamla byggnader bland annat det här söta soldattorpet:



Helt klart en kusin eller åtminstone en pyssling till mitt torp!
Jag måste snart åka och hälsa på det och höra vad det har att berätta om vår hembygd.

Kinna hembygdsförening har också en del bilder på hemsidan. Bilder av gamla torp som inte längre finns kvar. Där hittar vi resten av tjocka-släkten:











Visst är de söta? Små fina sagohus. Vår familj. Våra utdöda förfäder.

Nu har jag träffat markägaren för första gången. Han som äger allting runt den lilla ö av mark som är min.
Jag kunde haft otur. Han kunde ha varit sur för att jag ställde saker på hans tomt. Han kunde ha planterat skog på hela ängen. Eller ännu värre, byggt fler hus vid det fina läget vid sjön.
Men istället var han en väldigt snäll och vänlig och klok man. Han ser huset och marken som en bit kultur som man ska vårda. Hur många gör det? När vi kom dit igår höll han på att ta ner träd. Granar och björkar som kommit upp längs kanterna på ängen och alar som växer i sjökanten. Han vill hålla det fint, nu när någon använder stället igen. Fast han själv inte brukar marken. Och han berättade om torpets historia. Själv var han engagerad i teatern i Äskhults by. Han tyckte det var roligt med hembygd och historia.
Så skönt att han är på min sida! Det känns nästan som att vi gör detta ihop nu. Och helt fantastiskt fint blir det när han tar ner alla uppvuxna träd. Det blir luftigt och ljust och det gamla kulturlandskapet kommer fram igen. Och jag kommer få en helt otrolig sjöutsikt när han är klar!

Jag har gjort lite praktisk hembygdsforskning i Kattunga.
Där finns nämligen ett helt gäng gamla torp i stil med mitt.
och antagligen finns många fler för jag känner bara till de som syns från vägen.
Några är väldigt ombyggda vid det här laget men två av dem var jag framme och kikade på lite närmade igår.
Det här:



Och det här:



Det första hade utbytt panel och nya fönster, en betonggrund, en ny dörr och så det där trädäcket.

Det andra var väldigt litet och väldigt ledset, i sämre skick än mitt. En krossad ruta, masonit på väggrna, dörrar och fönster utbytta.

Men bägge torpen låg så vackert i en liten sluttning med närhet till vatten. Precis som mitt.

Jag kanske får dra igång en liten rörelse på bygden- Rädda Kattungatorpen!!!
Lära dem lite om byggnadsvård och så...

GLAD PÅSK!

Vi tog en annan väg idag när vi åkte till torpet. Och vi åkte förbi Äskhults by för att titta. Det är en by på en kulle där tiden står stilla. De äldsta husen är från 1600-talet och de nyaste från mitten på 1800. Otroligt vackert med vidsträckt utsikt över gammal kulturmark med ängar, skog och sjöar. Husen är grånade, omålade och helt underbara. Det är en sagoby och jag tycker att ni ska åka dit för att titta på den.












För mig är detta ett perfekt ställe att åka till för att få inspiration och kunskap om hur man bodde och levde förr. Jag är redan inne på att låta bli att måla mitt torp och låta det ha sådär vackert gråa fasader och röda eller vita fönsterbågar.