litettorp

Den öppna marken runt torpet är ingen hage, ingen åker och ingen riktig äng. Den är något mitt emellan. Torparens gamla åkermark, omgärdad av stenmurar, som han arrenderade för 5 kr om året. Hålls nu öppen av en välvillig markägare och kanske under påverkan av jaktlaget.

I somras växte där många olika blommor:



Och lite fläckar av havre. Den börjar mogna nu:



Och på sensommaren kommer solrosorna:



Förra året, när torpet ännu inte var mitt, tyckte jag att de där solrosorna gav en sagokänsla åt huset. För vem hade egentligen planterat dem? Jag tänkte mig en gammal gumma som haft torpet tidigare och som spridit ut frön på den gamla åkern. De står stolta och glada och sprider glädje och solsken omkring sig. Så fina mot den röda stugan:



Nu vet jag att det är jägarna som sår dem, för att locka till sig vilt. Rådjur lika naiva som jag går rakt i fällan.
Men jag är ändå tacksam för ängen, för att den fortfarande får finnas.