Det som göms bakom pärlspont
Idag tog jag mitt pick och pack (dvs kameran, gummistövlarna och några sojakorvar) och åkte till torpet för att möta våren.
(Vissa åker till Paris, andra till Björketorp...)
Där gav jag mig på innerdörrarna, för jag ville se vad som doldes under pärlsponten de var klädda med.
De flesta tycker nog att pärlspont är gammalt och passar i gamla hus
Men det är ju inte äldre än från förra sekelskiftet
och jag undrade om det kanske inte var ett senare tillägg på ÄNNU äldre bräddörrar...
Allt är ju relativt, i mitt torp är pärlspont en modernitet!
Det var inte nödvändigt och kanske till och med lite dumt men jag kände för det.
Jag var ju så nyfiken!
Så fram med kofoten och hej och hå så var pärlsponten bara en hög med stickigt flis.
Som tur var för min del var dörrarna fina där bakom, ja precis så fina som jag drömt om att de kanske skulle vara.
Gammal linoljefärg på (om inte jag misstar mig alldeles) handhyvlade och kilsågade bräddörrar.
Dörrarna ser nu mycket äldre ut och passar bättre in i huset tycker jag.
Och kolla på dörrvredet som plötsligt kom till sin rätt, MUMS!
På den andra dörren hade låset bytts ut och en ny träbit fogats i kring låset, det var lite synd,
men jag tycker ändå att de blev finare än innan!
En senare fråga blir om dörrarna ska målas om eller ej
men helt klart är att de ska få ha den ljust grågröna nyans de har nu även i fortsättningen
Jättefin tycker jag!
Pilotprojektet avslutat
Sådär! Nu är fönstren klara.
Inte alla förstås, nej nej.
Jag har bara renoverat två bågar än så länge.
Mitt pilotprojekt.
Nu vet jag hur man gör och att jag kan.
Jag vet till exempel att det är dumt att vänta med att spika fast hörnbeslagen tills EFTER man satt i glasen.
Det gjorde jag nu och det var hemskt nervöst att stå och banka på bågarna och inte veta om rutorna skulle hålla...
Det gick bra som tur var men nästa gång gör jag det i omvänd ordning.
Hörnbeslagen spikas som sagt fast i fönsterbågen på mina fönster. De satt tidigare med en blandning av ytte-pytte små klippspik och nya trådspik. Jag återanvände klippspiken och ersatte de nyare spiken med fina fejk-smidda från Eskilstuna kulturbeslag. Jag hade inte tänkt vara en sån spiksnobb men när jag tittade efter passande spik i en vanlig bygghandel hittade jag helt enkelt inga i lämplig längd och med rätt storlek på huvudet. Men de här var jag väldigt nöjd med!
Inte alla förstås, nej nej.
Jag har bara renoverat två bågar än så länge.
Mitt pilotprojekt.
Nu vet jag hur man gör och att jag kan.
Jag vet till exempel att det är dumt att vänta med att spika fast hörnbeslagen tills EFTER man satt i glasen.
Det gjorde jag nu och det var hemskt nervöst att stå och banka på bågarna och inte veta om rutorna skulle hålla...
Det gick bra som tur var men nästa gång gör jag det i omvänd ordning.
Hörnbeslagen spikas som sagt fast i fönsterbågen på mina fönster. De satt tidigare med en blandning av ytte-pytte små klippspik och nya trådspik. Jag återanvände klippspiken och ersatte de nyare spiken med fina fejk-smidda från Eskilstuna kulturbeslag. Jag hade inte tänkt vara en sån spiksnobb men när jag tittade efter passande spik i en vanlig bygghandel hittade jag helt enkelt inga i lämplig längd och med rätt storlek på huvudet. Men de här var jag väldigt nöjd med!
Ganska mycket tålamod
Nu är fönstren glasade och kittade!
Det var lite pyssligt men blev rätt ok till sist.
Det jag trodde skulle vara det svåra, nämligen att inte repa eller spräcka glasen, var ingen konst.
Men att få de små fönsterstiften på plats var inte helt lätt
och att dra en snygg kittkant med kniven var inte alls så enkelt som det ser ut när någon annan gör det!
Men de sista jag gjorde blev riktigt skapliga så jag får nog kläm på det till sist.
Nu ska bågarna få en vecka på sig att torka.
En lugn livsstil passar bra ihop med gamla hus.
För gamla hus har inte bråttom, tvärt om är de riktiga sölpottor.
Varken linoljekitt- eller färg är något för den stressade.
Nej det är för den som vill göra saker grundligt och som tänker långsiktigt.
Jag skulle till och med vilja säga att det är för den som kan njuta av nuet.
För hantverket kräver känsla och närvaro
och väntan kräver ganska mycket tålamod.
Det var lite pyssligt men blev rätt ok till sist.
Det jag trodde skulle vara det svåra, nämligen att inte repa eller spräcka glasen, var ingen konst.
Men att få de små fönsterstiften på plats var inte helt lätt
och att dra en snygg kittkant med kniven var inte alls så enkelt som det ser ut när någon annan gör det!
Men de sista jag gjorde blev riktigt skapliga så jag får nog kläm på det till sist.
Nu ska bågarna få en vecka på sig att torka.
En lugn livsstil passar bra ihop med gamla hus.
För gamla hus har inte bråttom, tvärt om är de riktiga sölpottor.
Varken linoljekitt- eller färg är något för den stressade.
Nej det är för den som vill göra saker grundligt och som tänker långsiktigt.
Jag skulle till och med vilja säga att det är för den som kan njuta av nuet.
För hantverket kräver känsla och närvaro
och väntan kräver ganska mycket tålamod.
En föraning
Sådär ja! Nu är bågarna grundmålade.
Skoj att äntligen komma igång.
Här kan man se hur liten skillnad det är mellan den gamla färgen och den nya,
på nederstycket sitter den gamla färgen och sidostocket är nymålat
Det är blixtljuset som gör så att färgen ser så vit ut, egentligen är den mycket gråare
Det är så himla roligt att äntligen få göra någonting riktigt fint till torpet
Jag har ju mest rivit ut och tagit bort än så länge
För att ersätta med nytt så klart men på det stora hela ser ju huset mycket värre ut än innan jag satte igång renoveringen...
Att få måla fönstren och ana hur vackra de kommer bli när de är färdiga
ja det ger en kick minst sagt!
Ottosson har förövrigt fantastiskt pedagogiska instruktionsfilmer på sin hemsida
här är deras film om hur man målar fönster
Jag såg filmen EFTER att jag satt igång och måla men jag hade lyckats göra rätt ändå
Skoj att äntligen komma igång.
Här kan man se hur liten skillnad det är mellan den gamla färgen och den nya,
på nederstycket sitter den gamla färgen och sidostocket är nymålat
Det är blixtljuset som gör så att färgen ser så vit ut, egentligen är den mycket gråare
Det är så himla roligt att äntligen få göra någonting riktigt fint till torpet
Jag har ju mest rivit ut och tagit bort än så länge
För att ersätta med nytt så klart men på det stora hela ser ju huset mycket värre ut än innan jag satte igång renoveringen...
Att få måla fönstren och ana hur vackra de kommer bli när de är färdiga
ja det ger en kick minst sagt!
Ottosson har förövrigt fantastiskt pedagogiska instruktionsfilmer på sin hemsida
här är deras film om hur man målar fönster
Jag såg filmen EFTER att jag satt igång och måla men jag hade lyckats göra rätt ändå
Vart tog januari vägen?
Månaden är strax slut och jag inser att jag redan håller på att spräcka min
tidsplan. I ett försök att hinna ikapp mina egna ambitioner for vi iväg till
Claessons
Olle, en fönsterbåge och jag.
Och hej vad det gick!
Efter att ha jämfört färgprover med resterna av den gamla färgen på bågen
kom jag fram till att den var mycket lik Ottossons varmgråa så den fick det
bli helt enkelt!
Jag gillar det inte riktigt; att köpa färdigblandade kulörer,
för det innebär ju att jag inte vet vilka pigment färgen innehåller.
Det är det bara Ottosson himself som känner till.
Och jag kan alltså aldrig blanda till den på egen hand.
Men att börja blanda själv kändes lite för komplicerat just nu,
speciellt som den varmgrå ändå kändes så rätt.
Det här blir min premiär som linoljefärgsmålare och jag försökte också reda
ut vad som egentligen är skillnaden mellan utom- och inomhusfärg.
För jag trodde först inte att det var någon skillnad,
linoljefärg som linoljefärg liksom.
Men så var det inte, påstod de på Claessons.
Svaret jag fick var att utefärgen är tåligare och innefärgen snyggare.
Tydligen är det olika stor mängd linolja.
Krångligt tycker jag som sedan tidigare hade köpt inomhusgrundfärg
som jag tydligen inte kunde använda till mina fönsterbågar.
Jag fick köpt allt utom stifttråd, var får man tag på det tro?
Men nu är jag iallafall redo att påbörja renoveringen.
Jag ska börja februari med att måla!
Vem kan man lita på?
När jag skrev det här inlägget var jag överlycklig eftersom Gård & torp gett mig ett svar på hur jag ska gå tillväga när jag renoverar min murstock. Senare har jag fått kommentarer på inlägget av en läsare som inte alls tycker att min lerbruksmurade murstock ska lagas med hydrauliskt kalkbruk utan med lerbruk.
Jag har också läst på annat håll att hydrauliskt kalkbruk kan användas OVAN tak men att lerbruk ska användas under.
Så. För att få en åsikt till i frågan lämnade jag den vidare till Svenska Byggnadsvårdsföreningens frågespalt på nätet och idag fick jag svar:
Använd lerbruk. Ett hydrauliskt kalkbruk blir starkare än omgivande lerbruk och kan ställa till spjälkning och andra problem. Du kan behöva räkna med att få bättra på lerbruket ibland om det vittrar utvändigt av väder o vind men det är ju ganska enkelt gjort. Svarare: Magnus Henriksson
Att ersätta lika med lika känns som den allra säkraste metoden i Byggnadsvårdssammanhang.
Och är man som jag lite osäker är det nog den klokaste vägen att gå.
Kanske borde vi till och med försöka hålla oss till det ännu mer än vad vi gör idag?
För. Det är ju först då som man verkligen förstår den gamla, ursprungliga lösningen, det gamla hantverket fullt ut. Och först då man ger den en chans att fungera.
Jag vill arbeta efter förutsättningen att det finns mycket klokskap inbyggd i mitt hus,
mycket mer än vad jag själv kan förstå just nu med mitt begränsade vetande.
Så jag låter huset bestämma, som vanligt.
Lerbruk it is.
Jag har också läst på annat håll att hydrauliskt kalkbruk kan användas OVAN tak men att lerbruk ska användas under.
Så. För att få en åsikt till i frågan lämnade jag den vidare till Svenska Byggnadsvårdsföreningens frågespalt på nätet och idag fick jag svar:
Använd lerbruk. Ett hydrauliskt kalkbruk blir starkare än omgivande lerbruk och kan ställa till spjälkning och andra problem. Du kan behöva räkna med att få bättra på lerbruket ibland om det vittrar utvändigt av väder o vind men det är ju ganska enkelt gjort. Svarare: Magnus Henriksson
Att ersätta lika med lika känns som den allra säkraste metoden i Byggnadsvårdssammanhang.
Och är man som jag lite osäker är det nog den klokaste vägen att gå.
Kanske borde vi till och med försöka hålla oss till det ännu mer än vad vi gör idag?
För. Det är ju först då som man verkligen förstår den gamla, ursprungliga lösningen, det gamla hantverket fullt ut. Och först då man ger den en chans att fungera.
Jag vill arbeta efter förutsättningen att det finns mycket klokskap inbyggd i mitt hus,
mycket mer än vad jag själv kan förstå just nu med mitt begränsade vetande.
Så jag låter huset bestämma, som vanligt.
Lerbruk it is.
Om att jobba i verkstan
Lite stressad över att hinna med allt på min skagöra-lista innan året tar slut drog jag idag igång med första punkten- fönsterrenovering!
I källaren på mitt hyreshus i stan finns en snickarverkstad som används av gubbarna i huset då och då. Det tog några år innan jag förärades en nyckel dit men nu har jag en egen och idag invigde jag verkstan på riktigt. Det är ett jättebra ställe med snickarbänk, rinnande vatten, diverse verktyg och en bandspelare.
Antagligen var det första gången som en kvinna någonsin satte sin fot där inne.
När jag började fönsterrenoveringen gjorde jag det enligt min vanliga jagsätterigångochservadsomhänder- princip. Jag hade tex varken inhandlat kitt eller ny färg, för jag visste ju inte vilken nyans jag skulle måla bågarna i! Men min oplanerade metod har helt klart fördelar insåg jag snabbt...
Jag började nämligen med att ta loss beslagen på fönstret och under dem hittade jag spår av den färg som bågarna haft innan de blev vita. En fin ljusgrå färg med dragning åt blå-grönt. Så lätt var det alltså, nu vet jag vilken färg de ska få!
Därefter skrapade jag bort den vita färgen, det mesta gick att ta för hand med en skrapa men lite fick jag ta bort med hjälp av varmluftspistol. Det hela tog några timmar men var egentligen inte särskilt svårt.
I källaren på mitt hyreshus i stan finns en snickarverkstad som används av gubbarna i huset då och då. Det tog några år innan jag förärades en nyckel dit men nu har jag en egen och idag invigde jag verkstan på riktigt. Det är ett jättebra ställe med snickarbänk, rinnande vatten, diverse verktyg och en bandspelare.
Antagligen var det första gången som en kvinna någonsin satte sin fot där inne.
När jag började fönsterrenoveringen gjorde jag det enligt min vanliga jagsätterigångochservadsomhänder- princip. Jag hade tex varken inhandlat kitt eller ny färg, för jag visste ju inte vilken nyans jag skulle måla bågarna i! Men min oplanerade metod har helt klart fördelar insåg jag snabbt...
Jag började nämligen med att ta loss beslagen på fönstret och under dem hittade jag spår av den färg som bågarna haft innan de blev vita. En fin ljusgrå färg med dragning åt blå-grönt. Så lätt var det alltså, nu vet jag vilken färg de ska få!
Därefter skrapade jag bort den vita färgen, det mesta gick att ta för hand med en skrapa men lite fick jag ta bort med hjälp av varmluftspistol. Det hela tog några timmar men var egentligen inte särskilt svårt.
Kärlek till fönstren
Idag har jag hämtat hem de nya (eller nygamla) fönsterkarmarna som min snälla granne gjort
I den ena behövde bottenstycket och ett av sidostyckena bytas ut
och i den andra byttes allt utom mittposten
Jag vill inte byta ut mer än nödvändigt!
Här är fönsterkarmen med gammal mittpost och nytillverkade sidor:
Jag frågade om han kanske kunde tänka sig att ersätta dåliga delar i fönsterbågarna också
och det hade han inget emot
För jag har börjat titta så smått på dem,
de som inte sitter i huset just nu utan står avhängda i förrådet
Jag har börjat tänka att det kunde vara en bra vintersyssla att ta hand om dem
fönsterbågar är ju lätta att ta med hem till stan och pyssla med där
när torpsäsongen tagit slut
Färgen på bågarna flagar ordentligt
kittet är sprucket och löst
och de små träpluggarna som ska hålla ihop dem är på väg att falla bort
För att inte krossa några rutor ville jag ta loss glasen innan jag fraktade dem hem till stan
Det visade sig vara oförskämt lätt att få bort dem
jag antar att det är den trösten man får när underhållet av fönstren har försummats tillräckligt länge
Jag kunde pilla bort kittet med en vanlig morakniv
Och de små stiften som håller fast glaset var lätta att dra ut med en hovtång
Rutorna bäddade jag sen försiktigt ner i en back inför transporten
I den ena behövde bottenstycket och ett av sidostyckena bytas ut
och i den andra byttes allt utom mittposten
Jag vill inte byta ut mer än nödvändigt!
Här är fönsterkarmen med gammal mittpost och nytillverkade sidor:
Jag frågade om han kanske kunde tänka sig att ersätta dåliga delar i fönsterbågarna också
och det hade han inget emot
För jag har börjat titta så smått på dem,
de som inte sitter i huset just nu utan står avhängda i förrådet
Jag har börjat tänka att det kunde vara en bra vintersyssla att ta hand om dem
fönsterbågar är ju lätta att ta med hem till stan och pyssla med där
när torpsäsongen tagit slut
Färgen på bågarna flagar ordentligt
kittet är sprucket och löst
och de små träpluggarna som ska hålla ihop dem är på väg att falla bort
För att inte krossa några rutor ville jag ta loss glasen innan jag fraktade dem hem till stan
Det visade sig vara oförskämt lätt att få bort dem
jag antar att det är den trösten man får när underhållet av fönstren har försummats tillräckligt länge
Jag kunde pilla bort kittet med en vanlig morakniv
Och de små stiften som håller fast glaset var lätta att dra ut med en hovtång
Rutorna bäddade jag sen försiktigt ner i en back inför transporten
Kulturhistoriskt värdefullt
För ett tag sen var det en granne på torpet som påstod att mitt torp var k märkt. Det har jag inte hört något om förut och även om jag tänkte att hon troligtvis hade fel ville jag ändå kolla upp saken.
Men vem vet sånt och vad skulle det innebära för mig i så fall?
Jag mailade Länsstyrelsen som hänvisade till kommunen som hänvisade till Länsstyrelsen som hänvisade till kommunen.. Det verkade helt klart lite oklart var frågan hörde hemma men det var nog hos kommunet trots allt.
Därifrån fick jag informationen att min fastighet är medtagen i den kulturhistoriska byggnadsinventeringen såsom kulturhistoriskt värdefull fastighet och därför är skyddad från ingrepp. Jag fick inget svar angående k märkningen.
Men detta visste jag ju redan eftersom jag hittat mitt hus när jag bäddrade i samma byggnadsinventering ute på Nääs. Så.. Huset är kulturhistoriskt värdefullt men vad betyder det då? Är det samma sak som k märkt och betyder det något rent praktiskt för mig? Jag känner mig inte direkt klokare...
Det är väl inte många människor som är så dumma att de kämpar för att få reda på om deras hus är k märkt
men jag är inte som många andra, jag tycker set skulle vara fint, en ära för mitt torp
Det känns absurt att ingen ens verkar veta hur det ligger till! Och. Om min fastighet är skyddad från ingrepp, hade det inte varit bra om jag fick reda på det lite tidigare?
Men vem vet sånt och vad skulle det innebära för mig i så fall?
Jag mailade Länsstyrelsen som hänvisade till kommunen som hänvisade till Länsstyrelsen som hänvisade till kommunen.. Det verkade helt klart lite oklart var frågan hörde hemma men det var nog hos kommunet trots allt.
Därifrån fick jag informationen att min fastighet är medtagen i den kulturhistoriska byggnadsinventeringen såsom kulturhistoriskt värdefull fastighet och därför är skyddad från ingrepp. Jag fick inget svar angående k märkningen.
Men detta visste jag ju redan eftersom jag hittat mitt hus när jag bäddrade i samma byggnadsinventering ute på Nääs. Så.. Huset är kulturhistoriskt värdefullt men vad betyder det då? Är det samma sak som k märkt och betyder det något rent praktiskt för mig? Jag känner mig inte direkt klokare...
Det är väl inte många människor som är så dumma att de kämpar för att få reda på om deras hus är k märkt
men jag är inte som många andra, jag tycker set skulle vara fint, en ära för mitt torp
Det känns absurt att ingen ens verkar veta hur det ligger till! Och. Om min fastighet är skyddad från ingrepp, hade det inte varit bra om jag fick reda på det lite tidigare?
Två nyanser av brunt
Det händer att jag tvivlar i panelfrågan när jag ser små rödmålade söta stugor
Ska inte jag måla mitt hus med?
Men sen ser man sådana här hus och alla tvivel försvinner:
Då återstår bara frågan om vad som är vackrast egentligen
Gran?
Eller fur?
Jag är inte säker men det ser ut som om det här huset har olika träslag på olika väggar
eller är det kanske bara så att södersidan blivid lite solbränd?
Jag brukar tycka att ljust gråa granpaneler är de vackraste
men den här mustiga mörkbruna är ju också riktigt vacker!
Ska inte jag måla mitt hus med?
Men sen ser man sådana här hus och alla tvivel försvinner:
Då återstår bara frågan om vad som är vackrast egentligen
Gran?
Eller fur?
Jag är inte säker men det ser ut som om det här huset har olika träslag på olika väggar
eller är det kanske bara så att södersidan blivid lite solbränd?
Jag brukar tycka att ljust gråa granpaneler är de vackraste
men den här mustiga mörkbruna är ju också riktigt vacker!
Ett golvbeslut
Jag har iallafall bestämt mig angående golvet nu
Det ska bli 8 tums golvbrädor i gran från Slättholmens såg!
Förälskelsen i de grova ramsågade golvplanken har lagt sig lite
de var ju så fantastiskt fina men kanske inte helt rätt för mitt hus?
Jag kan kanske spara dem till det där 1700-tals huset jag köper någon gång i framtiden?
För det är både mycket enklare och mer byggnadsvårdsmässigt riktigt att lägga in något smalare
parallellsågade golvbrädor
Det var ju precis den här typen av golv man hade i hus från mitten av 1800-talet och en bit framåt
Det känns väldigt skönt att ha fattat ett beslut
Men jag väntar ändå till våren men att beställa golvet
för under vintern behöver jag ändå inget golv inne i torpet
och det är bättre att dränera klart innan jag lägger in ett alldeles nytt fint golv
Om ni vill läsa om golv i gamla hus kan ni kolla här och här.
Här är en gammal bild på torpets gamla, bitvis ganska vackra
men alldeles ruttna golv
Framsteg
I panik över att torpsäsongen går mot sitt slut och jag inte hunnit det jag hoppats
tog jag några dagar ledigt för att bara greja på torpet
Så i fyra dygn har jag bott där ute
och kämpat och slitit
med målet att fylla igen det här hålet med nytt friskt timmer
Pappa var med och assisterade mig
för sånt här tungt arbete kan man inte göra ensam hur gärna men än vill
Stockarna är så tunga att två personer nätt och jämt kan flytta dem...
De två nedersta stockarna var dåliga och behövde tas bort
men det nya timret var mycket... högre
och hålet kunde nästan fyllas med en stock. Men bara nästan.
Så jag fuskade
I springan som blev kvar pillade jag in en helt vanlig regel ifrån brädgården
Detta kan inte kallas timring, det är rent och skärt fusk
Vi var riktigt ambitiösa förra sommaren när vi bytte stockar på kortsidan
gjorde allt som man skulle med drag och allt
Men det tog sån fruktansvärd tid!
Så. Eftersom torpet inte heller från början varit nåt skolexempel i timring
utan snarare ett mycket tidigt fuskbygge
tyckte jag att jag uten allt för dåligt samvete kunde få sänka nivån lite
Det kommer ju bli helt ok ändå!
Den nya ytterdörren och de mycket ledsna fönstren fick sig en halvoljning också
Att jag faktiskt blev klar känns fantastiskt och det betyder en viktig sak
Nu är nämligen halva huset färdigtimrat
Ett av två rum har nu åtminstone hela väggar
med nya syllar och utan ruttet trä och myrinvasion
Det är bara innergolvet som fattas sedan kan man
iallafall i teorin
bo där inne
Det kallar jag framsteg!
tog jag några dagar ledigt för att bara greja på torpet
Så i fyra dygn har jag bott där ute
och kämpat och slitit
med målet att fylla igen det här hålet med nytt friskt timmer
Pappa var med och assisterade mig
för sånt här tungt arbete kan man inte göra ensam hur gärna men än vill
Stockarna är så tunga att två personer nätt och jämt kan flytta dem...
De två nedersta stockarna var dåliga och behövde tas bort
men det nya timret var mycket... högre
och hålet kunde nästan fyllas med en stock. Men bara nästan.
Så jag fuskade
I springan som blev kvar pillade jag in en helt vanlig regel ifrån brädgården
Detta kan inte kallas timring, det är rent och skärt fusk
Vi var riktigt ambitiösa förra sommaren när vi bytte stockar på kortsidan
gjorde allt som man skulle med drag och allt
Men det tog sån fruktansvärd tid!
Så. Eftersom torpet inte heller från början varit nåt skolexempel i timring
utan snarare ett mycket tidigt fuskbygge
tyckte jag att jag uten allt för dåligt samvete kunde få sänka nivån lite
Det kommer ju bli helt ok ändå!
Den nya ytterdörren och de mycket ledsna fönstren fick sig en halvoljning också
Att jag faktiskt blev klar känns fantastiskt och det betyder en viktig sak
Nu är nämligen halva huset färdigtimrat
Ett av två rum har nu åtminstone hela väggar
med nya syllar och utan ruttet trä och myrinvasion
Det är bara innergolvet som fattas sedan kan man
iallafall i teorin
bo där inne
Det kallar jag framsteg!
Känsla för färg II
Jo men! Här står det ju!
På Ottossons färg´s hemsida står det så här om deras konstnärsoljefärger:
På Ottossons färg´s hemsida står det så här om deras konstnärsoljefärger:
Användning
Färgen används som traditionell konstnärsfärg på duk eller pannå. Färgen är lämplig till alla typer av dekorationsmålning på trä och metall. Den kan också användas som brytfärg till våra linoljefärger för byggnadsmåleri.
Tillredning
Om du vill använda färgen som brytfärg eller anstrykningsfärg på trä och metall: Ta en plåt eller glasburk. Tryck ut lite av färgen i botten av burken. Tillsätt lite kokt linolja och eventuellt torkmedel 1%. Blanda linoljan och färgpastan till en slät färg. Använd gärna en pensel som blandverktyg. Konsistensen på den färdiga färgen skall vara som filmjölk.
Man kan alltså använda konstnärsoljefärg på tub för att bryta vanlig linoljefärg med
Toppen!
Känsla för färg
Visst är det fantastiskt när cirklar sluts och när röda trådar i tillvaron plötsligt blir synliga?
Jag har målat mycket i mitt liv och tillbringat ett helt år på konstskola
Favorittekninken har alltid varit olja
Som späds och blandas ut med linolja och balsamterpentin
För vad är konstnärsfärger annat än linoljefärg?
Samma färgtyp och samma pigment som jag håller på med på torpet fast nu i lite större skala
Intresset för måleri har på senare år ersatts av annat
men idag grävde jag fram mina gamla oljefärgstuber ur källarförrådet igen
Jag var så nyfiken på vilka färger jag hade
och hade en tanke om att lära känna olika pigment lite bättre
och att hitta receptet till vackra nyanser som jag sen kan måla med i torpet
Jag hittade en del användbara färger så som bränd umbra, ljusockra, ljust engelskt röd, pariserblått och ultramarin
Så här blev min lilla provkarta, den är lite slarvigt gjord men det är bara ett första försök:
Jag har alltid varit väldigt förtjust i färgerna engelskt röd, pariserblå och ljusockra
Gärna i kombination
Och dessa tre är samtidigt de mest historiska färgerna
fast det var ju ingenting jag tänkte på då
Jag är däremor mindre förtjust i ultramarin
på min lilla palett kan man se skillnaden mellan dessa två vanliga blåa färger och hur de ser ut när de blandas med vitt
Ultramarin uppe till höger och pariserblå under
Längst ner se ni pariserblått blandat med vitt och lite svart vilket blir en vacker, kall blågrå färg som jag tror av många upplevs som allmogeblå.
Och man kan se hur fina nyanser man får fram när man blandar engelskt röd med vitt
och ljusockra med vitt
Bägge är traditionella färger som användes mycket i inredning förr
Däremot blir ljusockra blandat med pariserblått som ni ser en ganska smutsig och trist grön
För att komplettera mina färgstudier behöver jag köpa till några pigment
Gula nyanser som användes på 1800-talet är zinkgult och kromgult
Det hade varit roligt att använda sig av dessa för att prova sig fram till olika fina gröna nyanser
Vanlig Kimrök och grön umbra är andra pigment som känns nästan oumbärliga i gammalt måleri
Kanske att jag kan blanda linoljefärg med konstnärsfärgerna direkt för att få fram olika nyanser?
Det måste jag ta reda på!
Jag har målat mycket i mitt liv och tillbringat ett helt år på konstskola
Favorittekninken har alltid varit olja
Som späds och blandas ut med linolja och balsamterpentin
För vad är konstnärsfärger annat än linoljefärg?
Samma färgtyp och samma pigment som jag håller på med på torpet fast nu i lite större skala
Intresset för måleri har på senare år ersatts av annat
men idag grävde jag fram mina gamla oljefärgstuber ur källarförrådet igen
Jag var så nyfiken på vilka färger jag hade
och hade en tanke om att lära känna olika pigment lite bättre
och att hitta receptet till vackra nyanser som jag sen kan måla med i torpet
Jag hittade en del användbara färger så som bränd umbra, ljusockra, ljust engelskt röd, pariserblått och ultramarin
Så här blev min lilla provkarta, den är lite slarvigt gjord men det är bara ett första försök:
Jag har alltid varit väldigt förtjust i färgerna engelskt röd, pariserblå och ljusockra
Gärna i kombination
Och dessa tre är samtidigt de mest historiska färgerna
fast det var ju ingenting jag tänkte på då
Jag är däremor mindre förtjust i ultramarin
på min lilla palett kan man se skillnaden mellan dessa två vanliga blåa färger och hur de ser ut när de blandas med vitt
Ultramarin uppe till höger och pariserblå under
Längst ner se ni pariserblått blandat med vitt och lite svart vilket blir en vacker, kall blågrå färg som jag tror av många upplevs som allmogeblå.
Och man kan se hur fina nyanser man får fram när man blandar engelskt röd med vitt
och ljusockra med vitt
Bägge är traditionella färger som användes mycket i inredning förr
Däremot blir ljusockra blandat med pariserblått som ni ser en ganska smutsig och trist grön
För att komplettera mina färgstudier behöver jag köpa till några pigment
Gula nyanser som användes på 1800-talet är zinkgult och kromgult
Det hade varit roligt att använda sig av dessa för att prova sig fram till olika fina gröna nyanser
Vanlig Kimrök och grön umbra är andra pigment som känns nästan oumbärliga i gammalt måleri
Kanske att jag kan blanda linoljefärg med konstnärsfärgerna direkt för att få fram olika nyanser?
Det måste jag ta reda på!
Något som kunde varit en färgtrappa
...om jag inte varit så ivrig!
En dag i somras fick jag ett ryck och började skrapa i färgen på dörrar och lister i torpet.
Att alla andra ägare till gamla hus gör färgtrappor och återställer gamla vackra orginalfärger vet jag ju.
Men att det skulle gömma sig fina gamla färgskikt under den vita lackfärgen på mitt torp har liksom inte slagit mig. Förrän plötsligt en dag.
Bilderna är usla, jag vet, men ni får iallafall en liten skymt av vad jag hittade den dagen:
Den översta bilden är från köksdörren, den mellersta är ifrån samma dörr men på sidan mot stora rummet.
Den nedre, slutligen, är ifrån en golvlist som suttit i rummet.
Den mellersta är ingen stor favorit men de två andra är ju så otroligt fina!
Oj, oj, oj... den där milda ljusgröna och den fantastiska gråblå är redan stora favoriter.
OM jag ska måla snickerierna i dessa kulörer!
En dag i somras fick jag ett ryck och började skrapa i färgen på dörrar och lister i torpet.
Att alla andra ägare till gamla hus gör färgtrappor och återställer gamla vackra orginalfärger vet jag ju.
Men att det skulle gömma sig fina gamla färgskikt under den vita lackfärgen på mitt torp har liksom inte slagit mig. Förrän plötsligt en dag.
Bilderna är usla, jag vet, men ni får iallafall en liten skymt av vad jag hittade den dagen:
Den översta bilden är från köksdörren, den mellersta är ifrån samma dörr men på sidan mot stora rummet.
Den nedre, slutligen, är ifrån en golvlist som suttit i rummet.
Den mellersta är ingen stor favorit men de två andra är ju så otroligt fina!
Oj, oj, oj... den där milda ljusgröna och den fantastiska gråblå är redan stora favoriter.
OM jag ska måla snickerierna i dessa kulörer!
Göran i P1
Ni har väl inte missat att Göran Gudmundsson, byggnadsvårdens konung, har sommarpratat i P1? Själv låg jag i min husvagn i förrgår kväll och hörde hans historia.
Ni hittar programmet här.
Det var insprirerande att höra honom berätta sin egen husberättelse. Och han är allt en rolig filur... Det enda jag inte höll med honom om var hans prat om att gamla hus och gamla byggnadsdelar skulle ha ett högt ekonomiskt värde. Han sa både att orörda hus är de mest värdefulla och att det är bra att få upp priserna på de gamla byggnadsdelarna och husen för att människor ska förstå deras värde. Jag förstår inte alls... Hur många ser värdet i ett orört ruckel? Inte många verkar det som för de skänks ju i princip bort... Och varför ska gamla byggnadsdelar kosta en massa pengar? Varför ska byggnadsvård vara förunnat folk med en massa pengar? Själv har jag fått tag på en massa gamla byggnadsdelar alldeles gratis! Vi lever nog i olika världar han och jag. Och så är ju den obehagliga frågan om inte den som äger en byggnadsvårdsbutik gynnas av att priserna stiger på reservdelar till gamla hus...
Ni hittar programmet här.
Det var insprirerande att höra honom berätta sin egen husberättelse. Och han är allt en rolig filur... Det enda jag inte höll med honom om var hans prat om att gamla hus och gamla byggnadsdelar skulle ha ett högt ekonomiskt värde. Han sa både att orörda hus är de mest värdefulla och att det är bra att få upp priserna på de gamla byggnadsdelarna och husen för att människor ska förstå deras värde. Jag förstår inte alls... Hur många ser värdet i ett orört ruckel? Inte många verkar det som för de skänks ju i princip bort... Och varför ska gamla byggnadsdelar kosta en massa pengar? Varför ska byggnadsvård vara förunnat folk med en massa pengar? Själv har jag fått tag på en massa gamla byggnadsdelar alldeles gratis! Vi lever nog i olika världar han och jag. Och så är ju den obehagliga frågan om inte den som äger en byggnadsvårdsbutik gynnas av att priserna stiger på reservdelar till gamla hus...
Ingen vanlig dag
Idag är inte vilken tisdag som helst
Idag är dagen då jag köpte mina första liter linoljefärg och falu rödfärg!
Det känns stort faktiskt
som om jag nu är invigd i någon sorts gemenskap
som om jag först nu verkligen kan få kalla mig byggnadsvårdare
Det hela skedde på Claessons Trätjära i Göteborg
Jag kan inte påstå att jag är jätteimponerad av deras kunskap och service
Och det ligger på Ringön- ett tungt industriområde där man sällan sätter sin fot
och som man alltid är glad när man kommer ifrån
Levande
Där är hopplöst att hitta och allmänt ruffigt
Men. På behagligt avstånd ifrån mig
Och det luktar tjära och kändes äkta
Jag tror att det är riktiga hantverkare som handlar där
Inte bara hobbybyggare som jag som tycker att gamla metoder är lite pittoreska...
Plötsligt insåg jag också bristerna i mina linolje- och penselkunskaper
Allt jag läst var som bortblåst...
Men jag insåg också att det antagligen är nu det börjar
nu jag ska börja prova mig fram och hitta min egen metod
mina egna kunskaper
Idag är dagen då jag köpte mina första liter linoljefärg och falu rödfärg!
Det känns stort faktiskt
som om jag nu är invigd i någon sorts gemenskap
som om jag först nu verkligen kan få kalla mig byggnadsvårdare
Det hela skedde på Claessons Trätjära i Göteborg
Jag kan inte påstå att jag är jätteimponerad av deras kunskap och service
Och det ligger på Ringön- ett tungt industriområde där man sällan sätter sin fot
och som man alltid är glad när man kommer ifrån
Levande
Där är hopplöst att hitta och allmänt ruffigt
Men. På behagligt avstånd ifrån mig
Och det luktar tjära och kändes äkta
Jag tror att det är riktiga hantverkare som handlar där
Inte bara hobbybyggare som jag som tycker att gamla metoder är lite pittoreska...
Plötsligt insåg jag också bristerna i mina linolje- och penselkunskaper
Allt jag läst var som bortblåst...
Men jag insåg också att det antagligen är nu det börjar
nu jag ska börja prova mig fram och hitta min egen metod
mina egna kunskaper
Hej och välkommen till byggnadsvårdsskolan
Nedan har vi bilder från de tre husen i förra inlägget,
två bilder ifrån varje hus
Jag skulle gissa att det översta är ifrån sent 1800-tal
det mellersta ifrån 20-talet
och det nedersta från tidigt 1800-tal
Alla är gamla och fina
men ändå är det sån stor skilnad i HUR fina de är
I mina ögon är interiörerna i hus 1 så otroligt mycket vackrare än de i hus 2
men varför tycker jag så?
Är det snyggare möbler? Större fönster? Finare väder? Annan tidsålder? Vackrare arkitektur?
Foton tagna med- respektive utan blixt?
Eller är det helt enkelt skillnaderna i ytbehandling, alltså färg- och materialval som skapar så olika miljöer?
Vad har ni att säga om saken?
Hus 1
Hus 2
Hus 3
två bilder ifrån varje hus
Jag skulle gissa att det översta är ifrån sent 1800-tal
det mellersta ifrån 20-talet
och det nedersta från tidigt 1800-tal
Alla är gamla och fina
men ändå är det sån stor skilnad i HUR fina de är
I mina ögon är interiörerna i hus 1 så otroligt mycket vackrare än de i hus 2
men varför tycker jag så?
Är det snyggare möbler? Större fönster? Finare väder? Annan tidsålder? Vackrare arkitektur?
Foton tagna med- respektive utan blixt?
Eller är det helt enkelt skillnaderna i ytbehandling, alltså färg- och materialval som skapar så olika miljöer?
Vad har ni att säga om saken?
Hus 1
Hus 2
Hus 3
Vackrast av dem alla
En gammal vän till mig ska gå och gifta sig med en byggnadsvårdare. Bra val tycker jag! Vi hade lite diskussioner han och jag om var man hittar info om soldattorp. På Nääs hade de ingen aning när jag frågade men han påstod att de var ganska noggrannt dokumenterade och sa att mer info kunde finnas i något som heter Krigsarkivet. Jag har sökt lite idag men förstår mig inte riktigt på det. Så av en slump hittade jag ett annat register- Centrala soldatregistret. På deras hemsida står det så här:
Sedan början av 1980-talet har allt fler regionala soldatinventeringar startat. Dessa har till uppgift att göra ett register över soldater som tjänstgjort under yngre indelningsverkets 219-åriga historia mellan 1682–1901. Då var ungefär 500.000 man i direkt kontakt med organisationen. Om vi därtill lägger att varje soldat var gift och hade fem barn blir det ca fem miljoner människor som kommer att registreras.
Sedan början av 1980-talet har allt fler regionala soldatinventeringar startat. Dessa har till uppgift att göra ett register över soldater som tjänstgjort under yngre indelningsverkets 219-åriga historia mellan 1682–1901. Då var ungefär 500.000 man i direkt kontakt med organisationen. Om vi därtill lägger att varje soldat var gift och hade fem barn blir det ca fem miljoner människor som kommer att registreras.
I databaser sammanställs uppgifter från kyrkböcker och militärt rullmaterial. Vid några av registren görs även inventeringar av var soldatens torp var beläget, vilket för släkt och hembygdsforskare kan ge ytterligare liv i den egna forskningen, när man kanske kan vandra i sina förfäders fotspår.
I deras register fick jag napp med en gång! Här har vi dem, mina två soldater:
Flod, Anders
Född: 1792 Regemente: Älvsborgs regemente Kompani: LIVKOMPANIET Socken: Kattunga Rote: Kattunga Flugegården
Rodin, August
Född:1864-07-03 Regemente: Älvsborgs regemente Kompani: LIVKOMPANIET Socken: Kattunga Rote: Kattunga Flugegården[Karlsson]
Som vanligt blir jag alldeles rörd och lycklig när jag hittar spår av dem som levt i mitt torp.
Och inte nog med detta! Man kan maila till [email protected] och få mer information. Så lätt och så bra! Det måste jag göra med en gång.
Jag sökte på lite bilder av soldatttorp och hittade många fina:
Vackrast av dem alla var ändå detta på Kinnekulle:
Dit vill jag åka till våren!
Sidokammarstugan
Snälla Anna på Kulturgryningen skickade mig några länkar om sidokammarstugor, för så kallas de visst, enkelstugorna med sidokammare.
Under 1800-talet kom enkelstugan allt oftare att ersättas av sidokammarstugan.
Genom förändringen i planlösningen blev fasaden mer symmetrisk och i stil med större och mer påkostade byggnader. Sidokammarstugan har alltså ingen inre förstuga utan man kommer rätt in i stugan. De som finns i västra Sverige har oftast inte heller någon tillbygd förstuga på utsidan som den på skissen ovan.
Jämför med den klassiska enkelstugan:
Det är bara det att mitt torp har ju ingen av dessa planlösningar.
Det ser istället ut ungefär så här:
Fast jag rev ju väggarna till den inre farstun i somras.... Alltså är mitt torp nu som en sidokammarstuga fast där man kommer in i den gamla kammaren istället för i "stugan" och med två dörrar mellan rummen istället för bara en.
