Om att uggla
Idag var jag ledig från jobbet och hade inget särskilt att göra
så jag drog iväg till Byggnadsvård Nääs för att göra lite forskningsarbete.
Jag satt där i ett par timmar och ugglade bland alla böcker.
Böcker om allt man kan drömma om...
Det var en rofylld och intressant stund
och jag kan rekommendera alla er andra att göra samma sak.
Det är ett bra sätt att hålla inspirationen igång fastän renoveringssäsongen börjar ta slut.
Men det krävs tid. Tid för att sjunka in i många och tjocka böcker.
Och låta fantasin få ta dig till andra tider.
Jag sökte efter mitt torp i de stora volymerna av "Svenska gods och gårdar" och "Sveriges bebyggelse" men hittade det inte. Troligen fick man betala en slant för att få vara med i dessa böcker vilket uteslöt de allra fattigaste...
Och så satt jag länge och läste i den här boken:
Här stod det mycket om olika lokala byggnadsdetaljer i trakten kring mitt torp bland annat om de här nyckelhålsverandorna eller skônkarna som de kallas. Man hittar dem överallt i bygden:
Det står om dem att de förekommer på hus i Sjuhäradsbygden före snickarglädjens verandor och har iakttagits på hus byggda mellan 1768 och 1877. Alltså kan det mycket väl ha suttit en sådan här på torpet när det byggdes...
Här är en annan typ av förstukvist som även den förekommer på hus byggda kring mitten av 1800-talet:
Fin va!?
Det stod också om en hustyp som man kallar "enkelstuga med sidokammare" som började bli vanlig under 1800-talets början. De kan tydligen se lite olika ut men här är ett exempel:
Är det ett sådant hus jag har kanske? Mitt torp är ju ingen vanlig enkelstuga eftersom det har rum på båda sidor om farstun. Det står att i dessa hus flyttade man köket från vardagsstugan och ut i det som tidigare varit kammare. Därmed kunde man sätta in en kakelugn i stugan medan bakugnen och kökshärden förlades till köket. Men... i mitt torp är ju bakugnen i den gamla vardagsstugan, inte i köket. Komplicerat detta...
Slutligen stod det om skorstenar. "De äldsta skorstenarna var murade i gråsten. De hör tidsmässigt samman med murens placering vid den bakre långvägge, Intill taket har skorstenen sora utstickande smalare stenar så kallade "hallar" för att hindra vatten från att tränga igenom taket."
Precis som min skorsten! Tänk vad glad man kan bli bara av att känna igen sig.
Här är mitt torp förra vintern, med farstukvist och skorsten och allt!
så jag drog iväg till Byggnadsvård Nääs för att göra lite forskningsarbete.
Jag satt där i ett par timmar och ugglade bland alla böcker.
Böcker om allt man kan drömma om...
Det var en rofylld och intressant stund
och jag kan rekommendera alla er andra att göra samma sak.
Det är ett bra sätt att hålla inspirationen igång fastän renoveringssäsongen börjar ta slut.
Men det krävs tid. Tid för att sjunka in i många och tjocka böcker.
Och låta fantasin få ta dig till andra tider.
Jag sökte efter mitt torp i de stora volymerna av "Svenska gods och gårdar" och "Sveriges bebyggelse" men hittade det inte. Troligen fick man betala en slant för att få vara med i dessa böcker vilket uteslöt de allra fattigaste...
Och så satt jag länge och läste i den här boken:
Här stod det mycket om olika lokala byggnadsdetaljer i trakten kring mitt torp bland annat om de här nyckelhålsverandorna eller skônkarna som de kallas. Man hittar dem överallt i bygden:
Det står om dem att de förekommer på hus i Sjuhäradsbygden före snickarglädjens verandor och har iakttagits på hus byggda mellan 1768 och 1877. Alltså kan det mycket väl ha suttit en sådan här på torpet när det byggdes...
Här är en annan typ av förstukvist som även den förekommer på hus byggda kring mitten av 1800-talet:
Fin va!?
Det stod också om en hustyp som man kallar "enkelstuga med sidokammare" som började bli vanlig under 1800-talets början. De kan tydligen se lite olika ut men här är ett exempel:
Är det ett sådant hus jag har kanske? Mitt torp är ju ingen vanlig enkelstuga eftersom det har rum på båda sidor om farstun. Det står att i dessa hus flyttade man köket från vardagsstugan och ut i det som tidigare varit kammare. Därmed kunde man sätta in en kakelugn i stugan medan bakugnen och kökshärden förlades till köket. Men... i mitt torp är ju bakugnen i den gamla vardagsstugan, inte i köket. Komplicerat detta...
Slutligen stod det om skorstenar. "De äldsta skorstenarna var murade i gråsten. De hör tidsmässigt samman med murens placering vid den bakre långvägge, Intill taket har skorstenen sora utstickande smalare stenar så kallade "hallar" för att hindra vatten från att tränga igenom taket."
Precis som min skorsten! Tänk vad glad man kan bli bara av att känna igen sig.
Här är mitt torp förra vintern, med farstukvist och skorsten och allt!
Tips om krokar
Jag visade den här bilden i ett inlägg för några dagar sedan när jag skrev om olika möjliga upphängningar av trärännor:
Jag tyckte att lösningen såg så smidig ut med nästan osynliga krokar som håller upp rännan. Sen kom Sara på Källstorpet med den strålande idén att jag skulle maila borr-mannen på bilden och höra med honom hur jag kan fixa sådana krokar själv så det gjorde jag. Och han svarade.
Hej Lotten,
Jag tyckte att lösningen såg så smidig ut med nästan osynliga krokar som håller upp rännan. Sen kom Sara på Källstorpet med den strålande idén att jag skulle maila borr-mannen på bilden och höra med honom hur jag kan fixa sådana krokar själv så det gjorde jag. Och han svarade.
Hej Lotten,
Vi saluför inte några färdiga krokar till hängrännorna. Men dom är ganska lätta att göra. Man använder ett stadardplattjärn som är 25 x 5 mm (Beteckning S235 JR). Det finns som metervara i alla mindre mekaniska verkstäder som håller på med svetsjobb och smide. Eller i en hyfsat välsorterad järnhandel. Poängen är att det inte är hårdare än att det går att böja vinklar utan värme. Men man behöver skruvstäd och en rejäl hammare eller mindre slägga. Sedan är det bara att bestämma böjar och vinklar och borra hål där det ska fästas i hus/undertak. Just detta med hur undertak och takutsprång ser ut varierar väldigt mycket.
Hoppas du har noterat den lilla specialiteten med hängrännorna från Buggemåla Specialsågat. Dom är sågade i ett stycke! Som jättelika hörnlister. I och med att det inte finns någon skarv behöver man inte klä dom invändigt.
Kul med ditt timmerhus och ditt intresse att fixa med trähängrännor. Det är snyggt! När det gäller utseendet spelar det ingen roll om de är gjorda av två skarvade brädor eller sågade i ett stycke.
Vänliga hälsningar
Carl Gustaf Olofsson
Buggemåla Specialsågat
www.specialsagat.se
När man har skrivit ett sånt här snällt brev kan man förtjäna lite gratis reklam tycker jag.
Nu har jag en plan för mina rännor, hemmagjorda krokar får det bli!
När man har skrivit ett sånt här snällt brev kan man förtjäna lite gratis reklam tycker jag.
Nu har jag en plan för mina rännor, hemmagjorda krokar får det bli!
Äntligen takavvattning
Det här är bra. Torpet har äntligen fått takavvattning!
Det är något det har saknat under många, många år. Kanske är det vad det har saknat allra mest.
Mycket skada har det gjort, allt regnvatten som samlats framför huset och som plaskat upp på väggen.
Nu när jag lagt in nya friska timmerstockar och snart ska lägga in nytt fint golv så måste ju grunden hållas torr. Det får inte hända igen.
V-rännor var det en gång, fast de som var kvar var bara \ -rännor. Halva rännan hade ruttnat och fallit bort.
\ -rännor gör ingen större nytta.
Så med min snickarfarbrors hjälp har torpet nu fått nya V-rännor.
Jag är inte van vid att snickra, ett besök på brädgården är ett äventyr och jag gär lätt vilse. Nu följde han med och guidade mig. Bimbon.
Två brädor spikades helt enkelt ihop i 90 graders vinkel och i rännan satte vi sedan fast en pappremsa.
Konsollerna är en tillfällig lösning, tills jag har kommit på något snyggare. Någon som har sett något fint sätt att fästa hängrännor i trä? Detta blir alldeles för klumpigt för mitt lilla hus, rännorna dominerar husets framsida nu och så ska det ju inte vara.
Men de verkar fungera!
Det är något det har saknat under många, många år. Kanske är det vad det har saknat allra mest.
Mycket skada har det gjort, allt regnvatten som samlats framför huset och som plaskat upp på väggen.
Nu när jag lagt in nya friska timmerstockar och snart ska lägga in nytt fint golv så måste ju grunden hållas torr. Det får inte hända igen.
V-rännor var det en gång, fast de som var kvar var bara \ -rännor. Halva rännan hade ruttnat och fallit bort.
\ -rännor gör ingen större nytta.
Så med min snickarfarbrors hjälp har torpet nu fått nya V-rännor.
Jag är inte van vid att snickra, ett besök på brädgården är ett äventyr och jag gär lätt vilse. Nu följde han med och guidade mig. Bimbon.
Två brädor spikades helt enkelt ihop i 90 graders vinkel och i rännan satte vi sedan fast en pappremsa.
Konsollerna är en tillfällig lösning, tills jag har kommit på något snyggare. Någon som har sett något fint sätt att fästa hängrännor i trä? Detta blir alldeles för klumpigt för mitt lilla hus, rännorna dominerar husets framsida nu och så ska det ju inte vara.
Men de verkar fungera!
Man tager det man haver
Mitt senaste projekt måste ni få se.
Det här hålet under söderfönstret är inte vackert men jag har inte kunnat laga det för jag har inget timmer över. Jag har väntat på att en lagom stor bit ska dyka upp.
Det har varit lagat förut som ni kan se och den nyare biten var alldeles rutten och bara att borsta bort.
Och så en dag fick jag idén att se om granen som markägaren fällde alldeles intill torpet i somras kunde duga.
Den är inte så grov men i rotändan räckre den till.
Jag fick hjälp att såga av och såga till på sidorna:
Så det blev en fin liten timmerbit.
Sen var det bara för mig att
hugga, hugga, tälja, tälja, snida, snida.....
Så satt den där till sist!
Sånt här gillar jag. Äkta torpande. Ta det man har, ett träd runt knuten och laga ditt hus med.
Det här hålet under söderfönstret är inte vackert men jag har inte kunnat laga det för jag har inget timmer över. Jag har väntat på att en lagom stor bit ska dyka upp.
Det har varit lagat förut som ni kan se och den nyare biten var alldeles rutten och bara att borsta bort.
Och så en dag fick jag idén att se om granen som markägaren fällde alldeles intill torpet i somras kunde duga.
Den är inte så grov men i rotändan räckre den till.
Jag fick hjälp att såga av och såga till på sidorna:
Så det blev en fin liten timmerbit.
Sen var det bara för mig att
hugga, hugga, tälja, tälja, snida, snida.....
Så satt den där till sist!
Sånt här gillar jag. Äkta torpande. Ta det man har, ett träd runt knuten och laga ditt hus med.
Stubbhakar och vinkelgångjärn
Jag synade, mätte och fotodokumenterade fönstergångjärnen sist jag var på torpet. Jag tänker skaffa fler för att göra båda rutorna i varje fönster öppningsbara och då vill jag ju ha lika dana.
Jag hade inte fått syn på dem annars.
Så här ser de ut:
Och överdelen:
Det var ju inget vanligt himla gångjärn detta!
Underdelen ser smidd ut, den är smal och böjd med en liten lökformad platta längst ned. Överdelen ser ut att sitta fast i hörnbeslaget!
Jag kollade på Eskilstuna Kulturbeslags hemsida och där fanns dessa:
Stubbhakar heter de visst!
Från 1700-talets senare
och 1800-talets första hälft står det att de är.
Och till dem hör:
Vinkelgångjärn!
Tyvärr är dessa lite större än de som sitter på mitt torp och de är väldans dyra med... Så jag avvaktar lite. men nu är ännu ett mysterium löst iallafall.
Jag hörde med två stycken snickare jag känner och ingen av dem hade en aning om vad en stubbhake var för något... Det här är specialgrejer vet ni.
Jag hade inte fått syn på dem annars.
Så här ser de ut:
Och överdelen:
Det var ju inget vanligt himla gångjärn detta!
Underdelen ser smidd ut, den är smal och böjd med en liten lökformad platta längst ned. Överdelen ser ut att sitta fast i hörnbeslaget!
Jag kollade på Eskilstuna Kulturbeslags hemsida och där fanns dessa:
Stubbhakar heter de visst!
Från 1700-talets senare
och 1800-talets första hälft står det att de är.
Och till dem hör:
Vinkelgångjärn!
Tyvärr är dessa lite större än de som sitter på mitt torp och de är väldans dyra med... Så jag avvaktar lite. men nu är ännu ett mysterium löst iallafall.
Jag hörde med två stycken snickare jag känner och ingen av dem hade en aning om vad en stubbhake var för något... Det här är specialgrejer vet ni.
Utomhusskurning av golv
Golvet inne i rummet bröt vi upp när vi började lyfta huset. Det var inte mycket kvar av det, det var så dåligt att man trampade igenom det. Bara ett fåtal bräder gick att spara. Nu är det bara jord man trampar runt i och jag har så smått börjat titta efter ett nytt golv.Ett rum utan ett golv är ju inget riktigt rum.
Men det visade sig vara svårare än jag hade fattat. Och dyrare. Hallå, i byggnadsvårdsbutiken konstar ett kilsågat, gammaldags golv nästan 1000 kr per kvadratmetern! Man kan få ett parallellsågat golv med ca 20cm breda plant för 400 kr/m2 men då är det fula kvistar och skit på dem. Även begagnade kostar gamla golv ganska mycket. Ja, ja jag kanske hittar mitt golv snart eller sågar upp det själv. Men innan dess behöver jag nåt att gå på, för det här kan ta tid.
Golvet som låg på vinden ovanför rummet hade jag kasserat, iaf som golv sett. Det hade blivit dåligt under av mossan i bjälklaget. Men nu fick jag tänka om. Det kan ju duga som tillfälligt golv. Och skulle man trampa igenom så faller man ju inte långt om det ligger på backen.
Jag hade lagt dem ute i en hög i väntan på golvdöden och de hade hunnit bli ännu fuktigare och smutsigare än tidigare. Så nu la jag ut dem på marken för syning och skurning.
Såpa, kallvatten och en kvast.
Och när de sedan torkat i solen var de väldigt vackra. De är kilsågade och ordentligt breda men tyvärr inte särskilt tjocka.
Några av dem har så otroligt fina ytor. Vackert slitna och alldeles lena.
Det saknas några brädor för att hela golvet ska täckas så det kommer bli ett pussel och ett skarvande att få dit dem. Men det känns roligt! Golvet hör hemma i torpet och det är väldigt vackert trots allt. Det känns rätt att ta tillvara på det.
Men det visade sig vara svårare än jag hade fattat. Och dyrare. Hallå, i byggnadsvårdsbutiken konstar ett kilsågat, gammaldags golv nästan 1000 kr per kvadratmetern! Man kan få ett parallellsågat golv med ca 20cm breda plant för 400 kr/m2 men då är det fula kvistar och skit på dem. Även begagnade kostar gamla golv ganska mycket. Ja, ja jag kanske hittar mitt golv snart eller sågar upp det själv. Men innan dess behöver jag nåt att gå på, för det här kan ta tid.
Golvet som låg på vinden ovanför rummet hade jag kasserat, iaf som golv sett. Det hade blivit dåligt under av mossan i bjälklaget. Men nu fick jag tänka om. Det kan ju duga som tillfälligt golv. Och skulle man trampa igenom så faller man ju inte långt om det ligger på backen.
Jag hade lagt dem ute i en hög i väntan på golvdöden och de hade hunnit bli ännu fuktigare och smutsigare än tidigare. Så nu la jag ut dem på marken för syning och skurning.
Såpa, kallvatten och en kvast.
Och när de sedan torkat i solen var de väldigt vackra. De är kilsågade och ordentligt breda men tyvärr inte särskilt tjocka.
Några av dem har så otroligt fina ytor. Vackert slitna och alldeles lena.
Det saknas några brädor för att hela golvet ska täckas så det kommer bli ett pussel och ett skarvande att få dit dem. Men det känns roligt! Golvet hör hemma i torpet och det är väldigt vackert trots allt. Det känns rätt att ta tillvara på det.
Mer om timring
Jag glömde visst berätta för er vad en navare är. De flesta moderna människor vet nog inte det. Det är en gammal handborr som man lätt borrar rejäla hål med. Till exempel i timmerstockar.
En bra navare är hur grym som helst!
För att timmerstockarna inte ska kunna röra sig i förhållande till varandra "pluggar" man ihop dem på längden. Timringspluggarna kallas för dymlingar och hålen görs lämpligen med en navare.
Om ni vill läsa mer om timring så kan jag verkligen rekommendera boken "Liggtimmerhus -tillsyn och reparation" som kan beställas ifrån Riksantikvarieämbetets hemsida. En annan bok om timring som jag läst i är "Från stock till stuga". Min upplaga är från 70-talet och när man läser den kan man tro att "ungdomen" på 70-talet inte gjorde annat än att timra vindskydd. Timring beskrivs som något som var och varannan människa håller på med, det kan man väl knappast kan säga om 2000-talets människor.
Verktygen då?
Och verktygen då? Alla gammaldags specialverktyg som behövs när man timrar? Jo, de kom regnandes över oss från alla håll en dag. Den dagen vi åkte till Nääs.
Där hade dom timmerhakar, handsmidda fina och förvånandsvärt billiga:
De är fantastiska redskap, mina favoriter!
På vägen hem stannade vi till på Hjorttorps konst och kuriosa. Där hade de mängder av gamla verktyg. Vi kom därifrån med en bandkniv, en navare, ett vinkelhake i trä och en skölp (tror jag det heter):
Samma kväll blev vi erbjudna en byrå av några grannar. När vi kom dit visade det sig att de hade så mycket mer än så. Mannen rensade ut i sin farfars gamla verkstad och vi fick ännu en bandkniv, ännu en vinkelhake och ännu en skölp.
Yxor hade vi sen innan i överflöd. Den på bilden är min nya men i torpets förråd fanns tre gamla som bara behövde lite slipning och nåt nytt skaft för att bli kanonbra:
Och för att rita drag använder man bara tumstock och penna:
Så. Från att ha stått undrande över hur man får tag på sådär gamla verktyg stod vi plötsligt där med dubletter av det mesta. Från en dag till en annan.
Där hade dom timmerhakar, handsmidda fina och förvånandsvärt billiga:
De är fantastiska redskap, mina favoriter!
På vägen hem stannade vi till på Hjorttorps konst och kuriosa. Där hade de mängder av gamla verktyg. Vi kom därifrån med en bandkniv, en navare, ett vinkelhake i trä och en skölp (tror jag det heter):
Samma kväll blev vi erbjudna en byrå av några grannar. När vi kom dit visade det sig att de hade så mycket mer än så. Mannen rensade ut i sin farfars gamla verkstad och vi fick ännu en bandkniv, ännu en vinkelhake och ännu en skölp.
Yxor hade vi sen innan i överflöd. Den på bilden är min nya men i torpets förråd fanns tre gamla som bara behövde lite slipning och nåt nytt skaft för att bli kanonbra:
Och för att rita drag använder man bara tumstock och penna:
Så. Från att ha stått undrande över hur man får tag på sådär gamla verktyg stod vi plötsligt där med dubletter av det mesta. Från en dag till en annan.
Om timring
Om huslyftet var komplicerat så var nästa steg om möjligt ännu krångligare. Jag kan knappt tro det själv men jag har timrat i sommar!!!
Det roliga med timring är att man måste klura och tänka, det är hela tiden tusen saker man måste tänka på. Det är som att lägga ett stort och tredimensionellt pussel.
Och det jobbiga med att timra är att man måste klura och tänka. Allt tar en evig tid...
Jag kan det i teorin, jag gick ju en kurs och har läst flera böcker. Men fram tills för några månader sedan hade jag nog aldrig hållit i en yxa. Teori och praktik är olika saker om ni inte visste det
I normala fall timrar man alltid nerifrån och upp och man anpassar alltid den övre stocken till den undre. När man ska klämma in stockar under en redan existerande blir det en annan sak. Och timmerstockar är inte raka och inte jämna, de är formade som trädet. Och tunga som f-n! Men så här gjorde vi iallafall:
Vi lyfte upp huset så att vi kunde ta ut de dåliga stockarna:
Sen började vi nerifrån och anpassade den första stocken (syllen) så att den "sjönk ner" en aning mot grunden. Det är kanske inte helt rätt att göra så men då skapades ett ganska lagom och hyfsat jämnbrett utrymme för nästa stock:
Under syllen la vi papp för att hindra fukten ifrån grunden att gå upp i trät:
Sen skulle nästa stock anpassas efter den första:
Det görs genom att man ritar ett så kallat drag på den övre stocken och hugger ur en ränna i den. Draget ska vara perfekt anpassat efter den undre stocken så att det inte skapas springor där det kan blåsa in. Samtidigt ska draget vara något djupare än den undre stocken är rund så att det bildas ett litet hålrum mellan stockarna. I detta hålrum lägger man sedan isolering.
Här håller vi på att hugga ur den övre stocken:
Detta var vårat första drag och det blev långt ifrån perfekt men trots det var vi otroligt stolta över vad vi hade åstadkommit. Det blev TILLRÄCKLIGT tätt mellan stockarna, ett mirakel nästan!
Sen var det då dags att passa in de två stockarna under den tredje. Här visade det sig att stockarna var för höga och vi blev därför tvugna att såga hela vägen längs med den översta stocken för att ta bort några centimeter. Då var vi otroligt tacksamma över motorsågen som Max precis fått i present av sina föräldrar! Sen skulle en forn av "omvänt drag" göras för att det skulle bli tätt upp mot det tredje stockvarvet.
Här kan man se att de ligger på plats till sist:
Efter detta var det dags att ge sig på ena långsidan. Där skulle bara syllen bytas så vi slapp den krångliga biten med att hugga drag men istället var vi tvungna att skarva två stockar pga väggens längd. Då gjorde vi helt enligt traditionen en blixtskarv som vi blev mycket nöjda med. Här står jag och hugger till "blixten":
Ja, längre än så här har vi inte kommit än. En och en halv vägg är klara, vi trodde vi skulle hinna med alla fyra denna semestern. Men när jag tänker på det vi gjort så kan jag ändå känna mig nöjd. Det här är ju inget som någon av oss har varit i närheten av att göra tidigare!
Året var 2010...
Det roliga med timring är att man måste klura och tänka, det är hela tiden tusen saker man måste tänka på. Det är som att lägga ett stort och tredimensionellt pussel.
Och det jobbiga med att timra är att man måste klura och tänka. Allt tar en evig tid...
Jag kan det i teorin, jag gick ju en kurs och har läst flera böcker. Men fram tills för några månader sedan hade jag nog aldrig hållit i en yxa. Teori och praktik är olika saker om ni inte visste det
I normala fall timrar man alltid nerifrån och upp och man anpassar alltid den övre stocken till den undre. När man ska klämma in stockar under en redan existerande blir det en annan sak. Och timmerstockar är inte raka och inte jämna, de är formade som trädet. Och tunga som f-n! Men så här gjorde vi iallafall:
Vi lyfte upp huset så att vi kunde ta ut de dåliga stockarna:
Sen började vi nerifrån och anpassade den första stocken (syllen) så att den "sjönk ner" en aning mot grunden. Det är kanske inte helt rätt att göra så men då skapades ett ganska lagom och hyfsat jämnbrett utrymme för nästa stock:
Under syllen la vi papp för att hindra fukten ifrån grunden att gå upp i trät:
Sen skulle nästa stock anpassas efter den första:
Det görs genom att man ritar ett så kallat drag på den övre stocken och hugger ur en ränna i den. Draget ska vara perfekt anpassat efter den undre stocken så att det inte skapas springor där det kan blåsa in. Samtidigt ska draget vara något djupare än den undre stocken är rund så att det bildas ett litet hålrum mellan stockarna. I detta hålrum lägger man sedan isolering.
Här håller vi på att hugga ur den övre stocken:
Detta var vårat första drag och det blev långt ifrån perfekt men trots det var vi otroligt stolta över vad vi hade åstadkommit. Det blev TILLRÄCKLIGT tätt mellan stockarna, ett mirakel nästan!
Sen var det då dags att passa in de två stockarna under den tredje. Här visade det sig att stockarna var för höga och vi blev därför tvugna att såga hela vägen längs med den översta stocken för att ta bort några centimeter. Då var vi otroligt tacksamma över motorsågen som Max precis fått i present av sina föräldrar! Sen skulle en forn av "omvänt drag" göras för att det skulle bli tätt upp mot det tredje stockvarvet.
Här kan man se att de ligger på plats till sist:
Efter detta var det dags att ge sig på ena långsidan. Där skulle bara syllen bytas så vi slapp den krångliga biten med att hugga drag men istället var vi tvungna att skarva två stockar pga väggens längd. Då gjorde vi helt enligt traditionen en blixtskarv som vi blev mycket nöjda med. Här står jag och hugger till "blixten":
Ja, längre än så här har vi inte kommit än. En och en halv vägg är klara, vi trodde vi skulle hinna med alla fyra denna semestern. Men när jag tänker på det vi gjort så kan jag ändå känna mig nöjd. Det här är ju inget som någon av oss har varit i närheten av att göra tidigare!
Året var 2010...
Hardcore byggnadsvård
Nu hade Max kommit till torpet för att hjälpa till och det var dags för sommarens stora byggnadsvårdsinsats, stockbytet, som föregås av det dramatiska huslyftet. För att kunna byta ut stockar i timmerstommen lyfter man upp huset med domkrafter tillräckligt mycket för att den dåliga stocken ska gå att lyfta ut. Sen passar man in en ny stock på den gamlas plats och släpper ner huset. Lätt som en plätt va?!
När semestern var slut och jag kom hem köpte jag Gudmundssons "Stora byggnadsvårdsboken". Där skriver han att den här typen av insatser är för svåra för en amatör och bör överlämnas åt en utbildad timmerman. Jag läste dock detta för sent....
Efterson vi skulle byta två stockvarv på ett par av husets sidor blev det svårt att bara ställa domkraften under huset och lyfta. Vi fick istället sätta fast följare på väggen att lyfta i. En sån här:
Sen placerar man domkrafter under följaren och lyfter upp:
Som följare använde vi friska delar av de takbjälkar som vi sågat ner och de fungerade bra. Sen skulle hål borras och 20millimeters gängstänger fästa följaren vid väggen. Men hur borrar man 22mm hål genom timmer när man inte har el i huset? Vi hade kanske kunnat hyra en batteridriven borrmaskin men det fanns inte någon tillräckligt stark på den lokala maskinuthyrningen. Istället svängde vi förbi på en loppis och kopte en handborr för 10kr. Hem och testa- och det gick!
Tack Max!
Nästa bekymmer som uppstod var med gängstängerna. Se säljs i 1 meters längder och behövde delas i två. Hur delar man tjocka järnstänger utan el??? Det gör man inte. Vi hade turen att få hjälp av våra nya snickarvänner med tillgång till både el och vinkelslip:
Slutligen var det inte helt självklart vad domkraften skulle stå på. Vi hade läst en varnande text om att de kan flyga iväg och krossa knäskålarna på en om de inte står tillräckligt rakt och stabilt. Det är starka krafter i en 20 tons hydraulisk domkraft och vi kände stor respekt för dessa. Det blev mycket fixande och trixande för att få underlaget plant och i lagom höjd. På ena sidan såg det ut så här:
Det ser kanske inte så stabilt ut men fungerade bra.
Ja, sen kunde vi äntligen lyfta upp huset. Det var mycket spännande och lite läskigt men fungerade väldigt bra.
När huset väl var upplyft var det viktigt att inte låta domkrafterna stå kvar och bära upp hela tyngden, de håller de inte för. Så då ersatte vi domkrafterna med klossar och brädbitar för att behålla höjden medan vi jobbade med stockarna.
Hej och hå!
När semestern var slut och jag kom hem köpte jag Gudmundssons "Stora byggnadsvårdsboken". Där skriver han att den här typen av insatser är för svåra för en amatör och bör överlämnas åt en utbildad timmerman. Jag läste dock detta för sent....
Efterson vi skulle byta två stockvarv på ett par av husets sidor blev det svårt att bara ställa domkraften under huset och lyfta. Vi fick istället sätta fast följare på väggen att lyfta i. En sån här:
Sen placerar man domkrafter under följaren och lyfter upp:
Som följare använde vi friska delar av de takbjälkar som vi sågat ner och de fungerade bra. Sen skulle hål borras och 20millimeters gängstänger fästa följaren vid väggen. Men hur borrar man 22mm hål genom timmer när man inte har el i huset? Vi hade kanske kunnat hyra en batteridriven borrmaskin men det fanns inte någon tillräckligt stark på den lokala maskinuthyrningen. Istället svängde vi förbi på en loppis och kopte en handborr för 10kr. Hem och testa- och det gick!
Tack Max!
Nästa bekymmer som uppstod var med gängstängerna. Se säljs i 1 meters längder och behövde delas i två. Hur delar man tjocka järnstänger utan el??? Det gör man inte. Vi hade turen att få hjälp av våra nya snickarvänner med tillgång till både el och vinkelslip:
Slutligen var det inte helt självklart vad domkraften skulle stå på. Vi hade läst en varnande text om att de kan flyga iväg och krossa knäskålarna på en om de inte står tillräckligt rakt och stabilt. Det är starka krafter i en 20 tons hydraulisk domkraft och vi kände stor respekt för dessa. Det blev mycket fixande och trixande för att få underlaget plant och i lagom höjd. På ena sidan såg det ut så här:
Det ser kanske inte så stabilt ut men fungerade bra.
Ja, sen kunde vi äntligen lyfta upp huset. Det var mycket spännande och lite läskigt men fungerade väldigt bra.
När huset väl var upplyft var det viktigt att inte låta domkrafterna stå kvar och bära upp hela tyngden, de håller de inte för. Så då ersatte vi domkrafterna med klossar och brädbitar för att behålla höjden medan vi jobbade med stockarna.
Hej och hå!
Kökstapeter
Och jag rev i tapeterna i köket.
Ända till nu kunde jag hålla mig men plötsligt gick det inte längre, nyfikenheten tog över...
Här är några av de spännande tapeter som suttit i köket:
Visst har de fantastiska färger och mönster?
Och jag har börjat funderat lite på om det skulle vara möjligt att återställa ett gammalt tapetlager i köket. Det som vora roligast med det är att man skulle få en helt unik och äkta miljö. Något liknande går ju aldrig att åstadkomma med nytillverkade tapeter. Bara tanken på att det kanske är möjligt är så himla häftig! Problemet blir, förutom att det måste lappas och lagas och rengöras, att det knappast blir tapeter från byggåret som man behåller utan några vackra och relativt välbevarande från en period lite senare i torpets historia.
Här är några av de tapeter som verkar vara lättast att frigöra och som kanske skulle vara möjliga att plocka fram i ett fint skick:
Den första av dem är jag faktiskt ganska förtjust i... Den är gissningsvis från början av 1900-talet, vad skulle hända med inredningen och känslan om jag valde att ha en sån tapet i köket? Skulle det funka? Jag vet inte själv än.
Ända till nu kunde jag hålla mig men plötsligt gick det inte längre, nyfikenheten tog över...
Här är några av de spännande tapeter som suttit i köket:
Visst har de fantastiska färger och mönster?
Och jag har börjat funderat lite på om det skulle vara möjligt att återställa ett gammalt tapetlager i köket. Det som vora roligast med det är att man skulle få en helt unik och äkta miljö. Något liknande går ju aldrig att åstadkomma med nytillverkade tapeter. Bara tanken på att det kanske är möjligt är så himla häftig! Problemet blir, förutom att det måste lappas och lagas och rengöras, att det knappast blir tapeter från byggåret som man behåller utan några vackra och relativt välbevarande från en period lite senare i torpets historia.
Här är några av de tapeter som verkar vara lättast att frigöra och som kanske skulle vara möjliga att plocka fram i ett fint skick:
Den första av dem är jag faktiskt ganska förtjust i... Den är gissningsvis från början av 1900-talet, vad skulle hända med inredningen och känslan om jag valde att ha en sån tapet i köket? Skulle det funka? Jag vet inte själv än.
Timmer från sågen
Helgen har verkligen gått i timrets tecken.
I fredags var vi på sågen i Lillevrå för att hämta timret de hade sågat upp åt mig.
Planen var att lägga alltihop på en vanlig släpkärra och dra det efter SAABen. Frågan var hur det skulle gå...
Och jo, det gick faktiskt bra för lilla SAABen att agera traktor. Fast det är nog inget jag kan rekommendera om man ska köra längre sträckor. Det gick i 40km/h.
Här är mitt vackra timmer på plats på torpet:
Den blivande syllen:
Jag känner mig så stolt! Och jag tycker träet var så vackert.
Jag tjatade om kärnfuru och kärnfuru fick jag också.
För er som inte känner till det kan jag berätta att det är den rödare, mogna delen av tallens kärna. Och det är vad det står i alla böcer att man ska ha till syllar mm, för det är väldigt motståndskraftigt mot röta. (Så slipper man impregnerat virke)
Timmer!
Jag måste ju berätta att jag beställt timmer! Riktigt nervös var jag innan, det kändes så stort. Jag brukar shoppa klänningar på stan, det är jag van vid. Inte timmer på ett sågverk mitt ute på landet. Så jag tog med Max och Jonas som stöd. Men de var snälla och allt gick bra. Jag får precis det jag önskade. Riktigt stolt och nöjd var jag efteråt. Klarar jag att köpa timmer så klarar jag det mesta i husväg känns det som. Igår morse ringde de och sa att det var färdigsågat och bara att komma och hämta.
Sågen ligger ute på landet drygt två mil från torpet. Jag valde det helt enkelt för att jag sett det när jag kört förbi. Lokalt ska det va!
(Bilden är lånad av Skogsstyrelsen)
Sågen ligger ute på landet drygt två mil från torpet. Jag valde det helt enkelt för att jag sett det när jag kört förbi. Lokalt ska det va!
(Bilden är lånad av Skogsstyrelsen)
Byggnadsvårdsbidrag
Idag har jag försökt ta reda på om det finns möjlighet för mig att söka bidrag till renoverandet av torpet.
Och jo, det skulle nog kunna gå. Jag hittade det här på Länsstyrelsens hemsida:
http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/amnen/Kulturmiljo/Bebyggelse_och_byggnadsvard/
Där kan man ladda ner faktablad om bidraget och ansökningsblankett.
Det är bara det att bidraget ges för åtgärder som av kulturhistoriska skäl blir dyrare än vanligt. Det är ju fint förstås men om man som jag tänker renovera själv och med enkla material är det inte pengarna utan tiden det handlar om. Min renovering kommer inte bli så dyr men ta väldigt mycket längre tid än om jag kört med standardlösningar. Dessutom måste ansökan göras i förskott och bara en gång per år. Och är ditt hus inte k-märkt måste det utredas om det ändå kan vara intressant bla bla bla... Man måste vara ute i god tid helt enkelt så det är nog inget för mig. Har du däremot ett uthus som du vill bevara trots att du inte har någon egentlig användning av det verkar det vara lättare.
Äntligen!
Äntligen visar de "Se om ditt hus" igen! Världens bästa tv-serie om byggnadsvård. På kunskapskanalen klockan 22 imorgon börjar det.
Den fick mig intresserad av byggnadsvård. Ja mer än intresserad, helt såld! Så nu får ni en uppgift av mig kära läsare. SE DEN! Om ni inte redan gjort det.
Vi firar med lite bilder på inspirerande ruckel:
Den fick mig intresserad av byggnadsvård. Ja mer än intresserad, helt såld! Så nu får ni en uppgift av mig kära läsare. SE DEN! Om ni inte redan gjort det.
Vi firar med lite bilder på inspirerande ruckel:
Liten bildserie om hur man demonterar ett torp
För att komma åt att ta ner panelen på hela framsidan måste vi först flytta farstubron:
Hejdå farstubron!
Hejdå farstubron!
Rädda huset!!!
Ingen i Göteborgsområdet som känner sig manad att ta sig an detta underbara hus?
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?source=hemnet&ObjektGID=OBJ5251_1043885382
Från 1700-talet! Ligger på lagom pendlingsavstånd till Göteborg och är BILLIGT
http://objekt.fastighetsbyran.se/Objekt/?source=hemnet&ObjektGID=OBJ5251_1043885382
Från 1700-talet! Ligger på lagom pendlingsavstånd till Göteborg och är BILLIGT
Knutar och dymlingar
Kursen är klar och jag börjar tänka på att skola om mig till snickare!
Det är livet att vara ute och hålla på och bygga hus, så meningsfullt och konkret
Livet känns på riktigt då!
Och vilket resultat, ett hus!
Jag har fått lära mig så mycket tycker jag, kursen var verkligen kanon
Allt ifrån vilket trä man bör använda och vilka verktyg
till att praktiskt testa olika moment, bland annat göra drag och dymlingar
göra en knut, anpassa en syll och lyfta med domkraft.
Här ser ni min alldeles egen dymling, ingen kunde vara stoltare än jag:
Och knuten jag var med och gjorde:
Jag har frågat tusen frågor och känt mig lite blåst bland alla snickare
men det finns ju så otroligt mycket att veta och jag börjar ju helt från början.
Har man aldrig jobbat med trä och knappt hållt i en yxa har man ju lite att ta igen...
Det är livet att vara ute och hålla på och bygga hus, så meningsfullt och konkret
Livet känns på riktigt då!
Och vilket resultat, ett hus!
Jag har fått lära mig så mycket tycker jag, kursen var verkligen kanon
Allt ifrån vilket trä man bör använda och vilka verktyg
till att praktiskt testa olika moment, bland annat göra drag och dymlingar
göra en knut, anpassa en syll och lyfta med domkraft.
Här ser ni min alldeles egen dymling, ingen kunde vara stoltare än jag:
Och knuten jag var med och gjorde:
Jag har frågat tusen frågor och känt mig lite blåst bland alla snickare
men det finns ju så otroligt mycket att veta och jag börjar ju helt från början.
Har man aldrig jobbat med trä och knappt hållt i en yxa har man ju lite att ta igen...
Trä och yxa
Jag ska strax krypa ner i sängen efter en heldag på byggnadsvårdskurs
Alldeles vimmelkantig av trötthet och fortfarande frusen
Men nöjd
Helt plötsligt känns allt mycket verkligare
timring och syllbyte känns som en baggis!
Iaf jämfört med innan
Och jag har insett
att bygga ett timmerhus är som att lägga ett stort pussel
det är pyssligt och knåpigt men egentligen inte svårt eller märkvärdigt
Utan ett hantverk som jag kan klara av
Det krävs inga krångliga verktyg eller svåranvända material
mest trä och en yxa
Och jag har också insett
att jag är en klenis utan en enda muskel i armen...
Här ser ni Gula huset
som jag numera kan säga att jag har varit med och renoverat:
Med café:
Att bevara förfall
Reportget om huset på Gotland som jag visade igår fick mig att ligga vaken i natt
det kändes så rätt, så vill jag också ha det!
Kanske är det dags för en ny gren inom byggnadsvården
en gren som vårdar förfall, inte bara reparerar det förfallna
Jag vet att det är skillnad på ett kalkstenshus från 1700-talet och ett ruttet trähus som mitt
men kanske finns det ändå lite av de tankarna som jag kan ta till mig?
Jag började tänka på de gamla tapeterna i torpet
Det har känts självklart att riva ner det mesta av dem
Kanske
kan de gå att bevara
Inte det yttersta lagret från 60-talet men något av de äldre
det fanns ju så många lager på väggarna av väldigt vackra gamla tapeter från alla årtionden sedan sent 1800-tal
Tänk att kunna låta något av dem sitta uppe!
trots en del revor fukt och smuts
Är det tokigt tänkt?
Är det någon som läser det här som har gjort något liknande?
Plockat fram och bevarat ett underliggande tapetlager alltså.
Och så några ord till er som precis har blivit med hus eller som inte ens har ett än
Ta det otroligt lugnt i början!
Jag tycker att jag tar det väldigt lugnt men inser att jag redan har gjort ingrepp (övergrepp)
på huset som aldrig går att återställa
Som med tapeterna
bitar av dem har jag redan rivit bort.
Bilden lånade jag från nätet och kommer från broarp.org
