Gunnebo i text
Idag åkte jag och gänget på mitt jobb på utflykt till Gunnebo slott i Mölndal. Även om vi bara var där i ett par timmar och egentligen mest satt på cafét och åt galet goda bakverk var det ett mycket givande och inspirerande besök.
Jag har ju varit där många gånger förut, även om det var några år sen sist, men idag tittade jag på Gunneboområdet med delvis nya ögon och blev väldigt imponerad! För det första blev jag alldeles yr i huvudet av att se handhyvlade paneler och smidda spik vart jag än tittade. När jag sen insåg att byggnaderna inte var uppförda på 1700-talet utan på 1990-talet blev det inte mindre intressant. Det är fantastiskt fint återskapat! Slottet är ju naturligtvis gammalt men arbetarbostäder och drivhus m.m. är alltså nybyggda, delvis efter gamla ritningar. Och nu är det snart dags att rekonstruera en helt ny byggnad- orangeriet!
Hallå Göteborg, kan du inte bli lite mer som Mölndal?!
Vi träffade på en bekant som visade sig ha blivit möbelsnickare på Gunnebo och det var roligt att få prata lite med honom. När jag sedan som bäst stod och dreglade över stänkmålningarna inne på cafeets väggar kom han gående med antikvarien på Gunnebo och jag fick prata några ord även med honom. Han var tidigare programansvarig för byggnadsvårdsutbildningen på Träakademien i Kramfors och och vi hann prata lite om de olika byggnadsvårdsutbildningarna i landet och deras för- och nackdelar. Väldigt intressant!
Jag har ju varit där många gånger förut, även om det var några år sen sist, men idag tittade jag på Gunneboområdet med delvis nya ögon och blev väldigt imponerad! För det första blev jag alldeles yr i huvudet av att se handhyvlade paneler och smidda spik vart jag än tittade. När jag sen insåg att byggnaderna inte var uppförda på 1700-talet utan på 1990-talet blev det inte mindre intressant. Det är fantastiskt fint återskapat! Slottet är ju naturligtvis gammalt men arbetarbostäder och drivhus m.m. är alltså nybyggda, delvis efter gamla ritningar. Och nu är det snart dags att rekonstruera en helt ny byggnad- orangeriet!
Hallå Göteborg, kan du inte bli lite mer som Mölndal?!
Vi träffade på en bekant som visade sig ha blivit möbelsnickare på Gunnebo och det var roligt att få prata lite med honom. När jag sedan som bäst stod och dreglade över stänkmålningarna inne på cafeets väggar kom han gående med antikvarien på Gunnebo och jag fick prata några ord även med honom. Han var tidigare programansvarig för byggnadsvårdsutbildningen på Träakademien i Kramfors och och vi hann prata lite om de olika byggnadsvårdsutbildningarna i landet och deras för- och nackdelar. Väldigt intressant!
Jag måste åka tillbaka till Gunnebo snart igen och fotografera och hämta inspiration. Ni kommer säkert få höra mer om det stället här!
Ett inuti!!
Jag har haft semester en vecka och tog då med mig hela familjen till torpet för att lägga golv!
Det är alltså det gamla golvet jag fått av en granne som nu skulle in. Redan färdigslitet med äkta maskhål och 1800-tals lort i springorna.
Först behövde jag bygga om bjälklaget eftersom golvet nu skulle ligga på andra ledden. Jag har därför lagt in kortare mellanreglar emellan de gamla bjälkarna och fått ett tjusigt rutnät där golvplanken kan vila.
Och å vad jag använde mitt laservattenpass till detta. Inte. Nej då, jag utgick glatt ifrån de gamla bjälkarna, förlitade mig på mitt ögonmått och höll tummarna att det skulle gå ihop någorlunda i slutändan.
Och sen började jag såga till golvplanken. Och jag la ut dem ospikade över hela golvet först för att få en överblick av ytan. Sen kunde jag justera lite här och var innan jag började spika.
Slutresultatet blev väl ändå något av ett böljande hav, det erkänner jag. Men det blev tillräckligt fint och jag tycker vi kallar vågorna och ojämnheterna för "torpigt charmiga".
Golvet hade tidigare varit dymlat med de här lillfingerstora pluggarna samt skråspikat här och var med handsmidd spik.
Jag valde att inte dymla igen (ni får tänka på att jag inte har borrmaskin och sånt modernt) utan spikade planken rätt igenom istället. Till det använde jag gammal återanvänd klippspik. Jag hade inte handsmidd spik så det räckte och jag vägrar köpa ny handsmidd spik för 10kr st när golvet var gratis, det skulle kännas alldeles bakvänt. Så klippspiken fick bli en kompromiss.
För första gången sedan jag köpte huset för snart fyra år sedan har jag varit inne i huset - och trivts med det. Det här golvet ger en varm trygg känsla. Det är lent och slitet och uråldrigt. Ett golv som man vill vara på! Och torpet har plötsligt gått ifrån att vara ett skal, en torp-kuliss, till att också ha ett inuti, ett rum där man kan trivas.
Fin och ful-luckor
Nä men så här är det ju förstås.
Nu känner jag mig lite korkad...
Jag kom på det när jag såg den här bilden på Hemnet alldeles nyss:
Luckorna som sitter på kakelugnen nu är ju endast innanluckorna och de jag hittade på vinden är de blanka och snygga ytterluckorna. Så klart. Jag har undrat varför det bara fanns ett par luckor när jag vet att det brukar vara två.
Frågan är då om man kan sätta dit ytterluckorna.... Ska kika på detta nästa gång jag kommer till torpet!
Och varför? Varför behöver man två par luckor??
Skatter
Jag älskar när en liten ansträngning ger ett stort resultat. Som när jag rev ner det sista av taket/golvet mellan köket och vinden. Nu är det plötsligt öppet till nocken!
Och till på köpet hittade jag en skatt. Eller två till och med.
En 25-öring ifrån 1912 föll ner ur bjälklaget!
Det är så fint att tänka att den säkert tillhört den gamle torparen Rodin.
Och så hittade jag något ganska otippat: ett par kakelugnsluckor!
Vad jag kan se passar de till min kakelugn. Det roliga är att dessa är jättefina medan de som sitter på ugnen är helt bruna av rost. Hur kan de ha legat på vinden så länge och fortfarande se så fina ut? Det är nästan lite mystiskt... Men jag är förstås glad och nöjd!
Samma gener liksom
Idag var jag på visning av det här huset:
Ser det bekant ut?
Det är nog för att det är något av en enäggstvilling till mitt.
Jag var där för att spionera lite. Och för att lära mig mer om mitt eget hus och det gav utdelning faktiskt! Nu känner jag mig ganska säker på att även mitt torp haft planlösning som en klassisk enkelstuga från början. Fastän det har ett fönster på varje sida om entrén. Det har nog sett ut som detta med farstu och trappa upp till vinden till höger och ett lite mindre kök till vänster:
Och ännu mer spännande var att se de gamla spisarna! I detta torp fanns varken kakelugn eller järnspis utan bägge rummen hade öppna spisar. Jag har ju misstänkt att mitt torp hade en öppen spis liknande denna innan kakelugnen sattes in i slutet av 1800-talet och nu fick jag det bekräftat igen.
Men hur det såg ut i köket tidigare har jag haft svårare att gissa. Nu har jag goda skäl att tro att där varit en öppen spis liknande den här en gång:
Är den inte söt?
Notera också den fina lilla luckan uppe till höger.
Jag måste ju också erkänna att jag är lite nyfiken på vem som köper detta och vad den personen tänker göra med det. För om denna någon tänker renovera det kan jag kanske komma med några goda råd och få en torp-vän. Och om det ska rivas skulle det ju finnas ett och annat att ta tillvara på för lilla mig...
Jag måste ju också erkänna att jag är lite nyfiken på vem som köper detta och vad den personen tänker göra med det. För om denna någon tänker renovera det kan jag kanske komma med några goda råd och få en torp-vän. Och om det ska rivas skulle det ju finnas ett och annat att ta tillvara på för lilla mig...
Torpkonst
Eftersom jag bara har ett mycket litet förrådsutsymme på torpet måste det mesta av möbler och virke förvaras inne i huset. Det blir mycket runtflyttande allt eftersom jag behöver komma åt olika rum. Idag var jag tvungen att tömma vinden på allt det här:
Det är lite tjatigt eftersom det inte var så hemskt länge sedan som jag flyttade upp alltihopa men snart är det dags att höja takbjälkarna i köket och därför är det nu dags att börja frigöra dem.
Nu ligger allt mitt virke i vardagsrummet istället:
Och så eldade jag som vanligt. Det finns oändligt med gammalt halvmurket virke som behöver eldas upp. Jag skulle precis slänga den gamla luckan som suttit framför bakugnen på brasan, säker på att den var en ful 60-tals konstruktion. Men så tog jag mig en lite närmare titt och såg att den bara var tapetserad med en ful tapet. När jag drog loss den avslöjades ett konstverk. Iallafall i mina ögon...
Den behändiga lilla storleken på ca 50x50cm gör att det blir som en tavla och jag kommer spara den för att hänga upp på väggen.
Byggnadsvårdsutbildningsundersökning del 2
Nu har jag fortsatt min lilla undersökning av byggnadsvårdsutbildningar. Igår gjorde jag ett studiebesök i Mariestad på skolan som tidigare hette Dacapo men nu ligger under Göteborgs universitet.
Ni kanske har misstänkt detta redan och ja det är alltså så att jag funderar på att gå någon utbildning inom byggnadsvård. Kanske redan till hösten.
Och vilken fin skola de hade i Mariestad! Fantastiska lokaler med superläge samt många och kompetenta lärare. Hög kvalitet alltså och gott om resurser. Det var också en skön blandning av studenter i olika åldrar och med olika bakgrund. Mot detta kan inte Träakademien i Kramfors alls konkurrera.
Det jag saknar i Mariestad är att man inte jobbar med befintliga byggnader alls lika mycket som på Träakademien. Här renoverar man inte så mycket gammalt utan tillverkar i större utsträckning nytt. På det viset blir utbildningen säkert mer effektiv men man tappar ju lite av inspirationen och glädjen man får av att jobba med gamla autentiska miljöer.
En annan stor skillnad är att man på Träakademien försöker få med lite av varje på utbildningen; man jobbar både med inredning i form av tapeter och måleri samt murar och putsar och lär sig grunderna i timring. Och detta under bara två år. I Mariestad går man två eller tre år och man får välja inriktning: mur eller trä, och sen fördjupar man sig inom detta för att verkligen lära sig ett hantverk ordentligt. Det betyder också att träinriktningen innehåller mycket timring och byggande av husstommar.
Ni kanske har misstänkt detta redan och ja det är alltså så att jag funderar på att gå någon utbildning inom byggnadsvård. Kanske redan till hösten.
Och vilken fin skola de hade i Mariestad! Fantastiska lokaler med superläge samt många och kompetenta lärare. Hög kvalitet alltså och gott om resurser. Det var också en skön blandning av studenter i olika åldrar och med olika bakgrund. Mot detta kan inte Träakademien i Kramfors alls konkurrera.
Det jag saknar i Mariestad är att man inte jobbar med befintliga byggnader alls lika mycket som på Träakademien. Här renoverar man inte så mycket gammalt utan tillverkar i större utsträckning nytt. På det viset blir utbildningen säkert mer effektiv men man tappar ju lite av inspirationen och glädjen man får av att jobba med gamla autentiska miljöer.
En annan stor skillnad är att man på Träakademien försöker få med lite av varje på utbildningen; man jobbar både med inredning i form av tapeter och måleri samt murar och putsar och lär sig grunderna i timring. Och detta under bara två år. I Mariestad går man två eller tre år och man får välja inriktning: mur eller trä, och sen fördjupar man sig inom detta för att verkligen lära sig ett hantverk ordentligt. Det betyder också att träinriktningen innehåller mycket timring och byggande av husstommar.
Jag tvingas nu att bekänna färg; är det verkligen timring och stolpverk jag brinner för eller är det kanske egentligen mer tapeter, färg, stilhistoria och utformning?
Gulligullet alltså...
I Mariestad hade de även en fristående kurs i måleri på 30 poäng och när jag fick se vad de studenterna höll på med blev jag alldeles sjuk... Ååå så roligt! De pappspände tak, blandade färg och målade med schabloner. Det vill jag ju med!
Hur sjutton ska man kunna välja?
Ja mina vänner, fortsättning följer...
I Mariestad hade de även en fristående kurs i måleri på 30 poäng och när jag fick se vad de studenterna höll på med blev jag alldeles sjuk... Ååå så roligt! De pappspände tak, blandade färg och målade med schabloner. Det vill jag ju med!
Hur sjutton ska man kunna välja?
Ja mina vänner, fortsättning följer...
Här ser ni skolan, en vacker gammal byggnad alldeles vid vattnet...
Bilden är ifrån utbildningens hemsida.
Ända bort i Norrland
Jag har påbörjat en liten privat undersökning av olika byggnadsvårdsutbildningar runtom i Sverige. Undersökningen innefattar studiebesök på skolan plus samtal med studenter, lärare och utbildningsansvarig. Och var känns mer logiskt att börja än på skolan som ligger allra längst bort? Igår besökte jag faktiskt Träakademien i Kramfors! Ända bort i Norrland.
Jag fick ett riktigt bra intryck av skolan. Nej, vacker var den inte men väldigt personlig och mysig på så sätt. Och så verkar de göra roliga saker mest hela tiden! Teoretiska studier varvas med praktiska och det man läser om kan på så sätt kopplas direkt till verkligheten. De teoretiska studierna verkar till stor del bygga på samtal där man tillsammans med lärare vänder och vrider på detaljer i hus och analyserar och diskuterar kring dem.
De praktiska tillämpningarna sker antingen i snickeriet eller på en tvåvånings parstuga byggd i början av 1800-talet som ligger på promenadavstånd ifrån skolan. Det var tydligen hussamlaren Lars Sjöberg som hittade huset i Gästrikland i väldigt förfallet skick och såg till att det plockades ned. Nu sätts det upp och restaureras av studenterna på Träakademien i en hembygdspark i Kramfors. Jag fick komma in och titta i huset och det var fantastiskt vackert och jag tyckte att det var ett perfekt objekt att träna byggnadshantverk på. Handhyvlade tak, golv och paneler som behöver lagas och kompletteras. Fönster fixas. Timmerstomme lagas. Handtryckta tapeter nytryckas. Lerklining sättas om. Osv osv...
Att bara vara inne i huset var inspirerande, framförallt pga de väggytor i orginalutförande som bitvis
kunnat bevaras. Jag hann ta några bilder med min mobilkamera:
Jag fick ett riktigt bra intryck av skolan. Nej, vacker var den inte men väldigt personlig och mysig på så sätt. Och så verkar de göra roliga saker mest hela tiden! Teoretiska studier varvas med praktiska och det man läser om kan på så sätt kopplas direkt till verkligheten. De teoretiska studierna verkar till stor del bygga på samtal där man tillsammans med lärare vänder och vrider på detaljer i hus och analyserar och diskuterar kring dem.
De praktiska tillämpningarna sker antingen i snickeriet eller på en tvåvånings parstuga byggd i början av 1800-talet som ligger på promenadavstånd ifrån skolan. Det var tydligen hussamlaren Lars Sjöberg som hittade huset i Gästrikland i väldigt förfallet skick och såg till att det plockades ned. Nu sätts det upp och restaureras av studenterna på Träakademien i en hembygdspark i Kramfors. Jag fick komma in och titta i huset och det var fantastiskt vackert och jag tyckte att det var ett perfekt objekt att träna byggnadshantverk på. Handhyvlade tak, golv och paneler som behöver lagas och kompletteras. Fönster fixas. Timmerstomme lagas. Handtryckta tapeter nytryckas. Lerklining sättas om. Osv osv...
Att bara vara inne i huset var inspirerande, framförallt pga de väggytor i orginalutförande som bitvis
kunnat bevaras. Jag hann ta några bilder med min mobilkamera:
Handtryckt tapet ifrån tidigt 1800-tal:
Samma mönster nytryckt av studenter på Träakademien:
Avslut
Den är färdig nu
lilla karmen
Ja fönsterbågarna med för den delen
lilla karmen
Ja fönsterbågarna med för den delen
Lappat och limmat och slipat och spacklat med fönsterkitt i skarvarna
har jag gjort
Och både den nytillverkade och den lagade karmbiten har fått stå med ändträet i en burk och dricka rå linolja och balsamterpentin i några dagar. Det gamla träet var otroligt törstigt och det var fascinerande att känna hur träbiten vägde säkert det dubbla efter att den blivit mättad med olja.
Borde man göra så här med allt gammalt trä som ska linoljemålas? Eller är det dumt, kommer det bli svårt att få linoljefärgen att fästa på träet nu? Ja, det lär jag väl märka...
Detta var vinterns projekt
nu kan det bli vår tycker jag
nu kan det bli vår tycker jag
Äkta vara
Lagning av fönsterkarmen- etapp 2 gick av stapeln idag.
Och jag gick i mål till sist men det var rätt tufft!
Att såga ut en sån här liten träbit ur en stor bit timmer,
för hand,
är ganska slitsamt.
Nästan orimligt slitsamt.
Så pass att jag började tänka på att om jag ska fortsätta att snickra en massa så kanske jag borde införskaffa modernare verktyg.
Elektriska sågar och fräsar har jag ingen koll på alls
men det är kanske inte helt otänkbart att jag skulle kunna ha användning för sådana...
Ja, ja. Nu har jag iallafall en skarvbit av äkta kärnfuru till min kära lilla fönsterkarm.
Ja, ja. Nu har jag iallafall en skarvbit av äkta kärnfuru till min kära lilla fönsterkarm.
Jag sågar
Det är årets näst sista dag och jag gör ett litet ryck för att få ordnat ännu en sak till torpet under 2012.
Fönsterkarmen till ena köksfönstret är dålig. Bottenstycket behöver helt bytas ut och på ena sidan behöver en ny träbit skarvas i.
Jag tog mig an bottenstycket och som vanligt när jag gör något sånt här så hade jag när jag började ingen aning om hur jag skulle ro i land det hela. De andra två fönsterkarmarna som behövde repareras lämnade jag ju till en snäll granne som hjälpte mig. Jag tyckte inte att jag hade tillräckligt bra verktyg för att göra detta själv och det vet jag fortfarande inte om jag har...
Jag tog mig an bottenstycket och som vanligt när jag gör något sånt här så hade jag när jag började ingen aning om hur jag skulle ro i land det hela. De andra två fönsterkarmarna som behövde repareras lämnade jag ju till en snäll granne som hjälpte mig. Jag tyckte inte att jag hade tillräckligt bra verktyg för att göra detta själv och det vet jag fortfarande inte om jag har...
Här är det nya och det gamla bottenstycket när jag håller på och mäter och ritar:
Och finns det nåt bättre ställe att snickra på än hemma på ryamattan?
Ja antagligen.
Jag drog vidare till snickarverkstan!
Där hittade jag den här fina sågen som gjorde så raka fina snitt.
Men den gick ju bara att använda när jag sågade på tvären. När jag skulle såga på längden fick jag använda mig av den här cowboysågen. Det var inte helt optimalt.
Men jag fick ordning på det till sist och här ser ni den nya biten tllsågad:
Hålet för mittstolpen försökte jag först hugga ut med stämjärn men det gick inget vidare. Då kom jag på att jag kunde borra upp hålet och det gick så bra så.
Lotten kan själv!
Regn faller i min kaffekopp...
Och det kan bara betyda att torpsäsongen går mot sitt slut
Men i helgen har min kära pappa varit på sin årliga visit på torpet och tillsammans har vi gjort ett sista ryck.
Min pappa är stor och stark och envis och när han kommer får jag hjälp med de där allra tyngsta arbetena.
De jag omöjligt klarar ensam. Som att lägga i den sista syllstocken.
Jag orkar ju inte ens lyfta den själv.
Det är helt otroligt men nu är sista dåliga timmerstocken utbytt! Några små lagningar under fönster i dyl är kvar men inga hela stockar. Det tunga arbetet är nu över
Det är helt otroligt men nu är sista dåliga timmerstocken utbytt! Några små lagningar under fönster i dyl är kvar men inga hela stockar. Det tunga arbetet är nu över
Sommarens sista blommor står och vinkar hejdå
Vintern ringde och sa att den var på väg
Igår gjorde jag en endagstur till torpet. En plötslig föraning om att vintern närmar sig fick mig att vilja skynda på lite.
Jag fick gjort en hel del faktiskt.
Planterade en rot av en bondpion som jag stulit utanför mitt hus i stan. Får se om det kan bli en ny pion av den!
Spontanplanterade en björk till på tomten. Hela kommunen verkar vara översvämmad och så även min gräsmatta som är alldeles plaskblöt. På sikt kanske jag får ta och dränera runt hela tomten men för stunden fick lösningen bli att plantera fler träd! Björkar suger mycket vatten tror jag...
Och så rensade jag hängrännan ifrån gamla löv. Jag såg att fasaden var våt på ett par ställen och förstod inte riktigt varför. Inte förrän jag kom på att det nog var ett stopp i hängrännan som orsakat översvämning. Lätt som en plätt att fixa men kan ställa till med mycket elände om det missas. Så gå hem och rensa era hängrännor nu!
Jag fick gjort en hel del faktiskt.
Planterade en rot av en bondpion som jag stulit utanför mitt hus i stan. Får se om det kan bli en ny pion av den!
Spontanplanterade en björk till på tomten. Hela kommunen verkar vara översvämmad och så även min gräsmatta som är alldeles plaskblöt. På sikt kanske jag får ta och dränera runt hela tomten men för stunden fick lösningen bli att plantera fler träd! Björkar suger mycket vatten tror jag...
Och så rensade jag hängrännan ifrån gamla löv. Jag såg att fasaden var våt på ett par ställen och förstod inte riktigt varför. Inte förrän jag kom på att det nog var ett stopp i hängrännan som orsakat översvämning. Lätt som en plätt att fixa men kan ställa till med mycket elände om det missas. Så gå hem och rensa era hängrännor nu!
Plockade ut en fönserkarm som skulle hem till stan för renovering.
Och så snickrade jag klart fönster- och dörrfoder på husets framsida! Visst ser det präktigt ut? Jag fick lära mig av arkitekten Ola att en sådan här trekantig list över en dörr eller ett fönster kallas för fronton. De var vanliga på 1800-talet men dessvärre inte i trakten där torpet ligger. Ingen lokal förankring alltså... Det är dessutom så att det mest riktiga, eller jag kanske borde säga det minst felaktiga, vore att pryda dörren med en fronton men låta fönstren ha bara de enkla fodrena. Men. Balansen på fasaden blir bäst om fönstren får frontoner men inte dörren. Det liksom jämnar ut höjdskilnaderna mellan fönster och dörr. Och om bara dörren får fronton ser den alldeles för hög och smal ut...
Och så snickrade jag klart fönster- och dörrfoder på husets framsida! Visst ser det präktigt ut? Jag fick lära mig av arkitekten Ola att en sådan här trekantig list över en dörr eller ett fönster kallas för fronton. De var vanliga på 1800-talet men dessvärre inte i trakten där torpet ligger. Ingen lokal förankring alltså... Det är dessutom så att det mest riktiga, eller jag kanske borde säga det minst felaktiga, vore att pryda dörren med en fronton men låta fönstren ha bara de enkla fodrena. Men. Balansen på fasaden blir bäst om fönstren får frontoner men inte dörren. Det liksom jämnar ut höjdskilnaderna mellan fönster och dörr. Och om bara dörren får fronton ser den alldeles för hög och smal ut...
Ja, sista ordet är inte sagt om detta ännu.
På en dag hann jag iallafall med att både gräva, hugga, såga, spika, tälja, klättra, bära och bända.
Allsidig och bra träning. Och jag älskar det!
En dörr är inte bara en dörr
Idag har jag satt in dörrkarmen i min nya fina vägg!
För att få in den var jag först tvungen att göra ett uttag i syllen
För att få in den var jag först tvungen att göra ett uttag i syllen
Eftersom jag gör allting för hand är såna här små träjobb inte triviala
Hade jag använt motorsåg hade det nog bara varit
WROOOM, WROOOM, WROOOM Klart!
Nu sågade jag istället ganska många jack i stocken
för hand förstås!
Och klöv därefter bort de små klossarna med yxan
Men det gick så bra så!
Efter den här ganska rejäla insatsen spårade jag ur en aning
och började fundera på inte alls lika akuta problem...
Det började på Orust för några veckor sedan
när jag blev kär i en dörr
Jag hade ju tänkt ha släta, enkla foder utan vare sig profiler eller annat
på både dörrar och fönster .
Men när jag såg en sån här söt dörr insåg jag möjligheten att göra något mer av dörrfodret.
Att entren skulle kunna lyfta hela huset om den var lite fin och arbetad.
Frågan är ju nu, är det ok för mig att kopiera dörrfodret från ett litet hus vid havet i Mollösund?
Att ta med Bohuslän till Västra Götalands inland?
Förstör jag kanske det enkla, rena och "äkta" uttrycket?
Finns det något annat, bättre sätt att göra fodren lite grannare?
Och. Ska fönster och dörrar ha likadana foder??
På prov började jag iallafall med att såga till en trekantig brädbit
och satte upp ovanför ett av fönstren
Helt fel känns det inte va?
Säg gärna vad ni tycker!
Årets jobbigaste
Jo, jag har faktiskt grejat lite med huset i sommar också. Inte bara pysslat i trädgården!
Men det var först denna veckan som jag fick fart ordentligt.
Nästan hela kökets östervägg var fuktskadad sen långt tillbaka och angripen av något väldigt hungrigt djur (som jag försöker att undvika att tänka på så mycket det går....).
Jag har nu gett mig på att riva bort allt det dåliga timret och jag valde att helt enkelt såga av det vid knuten.
Sen har jag lyft upp huset med domkraft på kortsidan för att kunna lägga dit en ny syll. Så långt inga konstigheter. Men hur sjutton skulle jag nu "fylla igen" hålet?
Jag har hela tiden tänkt mig att jag skulle vara en duktig byggnadsvårdare och timra upp den väggen så som den sett ut från början. Det är också tanken på det jobbet som har gjort att jag liksom dragit mig för att sätta igång... För att timra den väggen skulle innebära att jag måste lyfta huset i gaveln, jag vet inte hur många gånger, och hugga lika många knutar. Och dessutom hugga en massa drag och dymla och.... Detta känns helt enkelt JOBBIGT. Så. Jag bestämde mig för att rädda sommaren och tillåta mig att regla upp väggen. På modernt sätt. Och Å, vilken lättnad jag kände när jag nu skulle slippa den tråkiga och tidsödande timringen. Halleluja! Det här skulle ju bli riktigt roligt och lättsamt!
Men så slog mig en tredje möjlighet som jag först inte tänkt på. En sorts kompromiss. Jag kunde ju fylla hålet med stående timmer! Det skulle ju inte bli lika fint och hållbart som det var
byggt från början men inte alls lika billigt och fult som att bara regla en vägg och fylla ut med isolering. Och det är väl knappast första gången i världshistorien som en öppning i ett liggtimrat hus fylls ut med stående timmer?
Sagt och gjort.
Igår byggde jag en vägg!
Men det var först denna veckan som jag fick fart ordentligt.
Nästan hela kökets östervägg var fuktskadad sen långt tillbaka och angripen av något väldigt hungrigt djur (som jag försöker att undvika att tänka på så mycket det går....).
Jag har nu gett mig på att riva bort allt det dåliga timret och jag valde att helt enkelt såga av det vid knuten.
Sen har jag lyft upp huset med domkraft på kortsidan för att kunna lägga dit en ny syll. Så långt inga konstigheter. Men hur sjutton skulle jag nu "fylla igen" hålet?
Jag har hela tiden tänkt mig att jag skulle vara en duktig byggnadsvårdare och timra upp den väggen så som den sett ut från början. Det är också tanken på det jobbet som har gjort att jag liksom dragit mig för att sätta igång... För att timra den väggen skulle innebära att jag måste lyfta huset i gaveln, jag vet inte hur många gånger, och hugga lika många knutar. Och dessutom hugga en massa drag och dymla och.... Detta känns helt enkelt JOBBIGT. Så. Jag bestämde mig för att rädda sommaren och tillåta mig att regla upp väggen. På modernt sätt. Och Å, vilken lättnad jag kände när jag nu skulle slippa den tråkiga och tidsödande timringen. Halleluja! Det här skulle ju bli riktigt roligt och lättsamt!
Men så slog mig en tredje möjlighet som jag först inte tänkt på. En sorts kompromiss. Jag kunde ju fylla hålet med stående timmer! Det skulle ju inte bli lika fint och hållbart som det var
byggt från början men inte alls lika billigt och fult som att bara regla en vägg och fylla ut med isolering. Och det är väl knappast första gången i världshistorien som en öppning i ett liggtimrat hus fylls ut med stående timmer?
Sagt och gjort.
Igår byggde jag en vägg!
Hemma hos
På begäran kommer här ett inlägg INIFRÅN torpet
Ett litet "Hemma hos" reportage
Och visst kan det vara dags för det
Jag ville väl bara helst vänta tills
golvet var lagt
Tapeterna uppe
Möblerna inne
Och vaser med sommarblommor står i varje fönster
men då vore detta en dålig
byggnadsvårdsblogg
Det inser jag
Så här har ni den nakna sanningen
Alldeles oredigerad
Jag har precis målat klart fönsterkarmarna men alla bågar är inte färdiga och isatta än
Timmerstommen är helt bar och jag pysslar med att
-Göra rent den ifrån smuts och tapetrester
-Slå in/dra ut mängder med spik som sitter i väggarna
-Fylla större hål med träkilar
-Och dreva springor med lindrev och trasor
Dessutom behöver väggen bitvis jämnas till så
Jag spikar fast brädor
Och hugger bort utstickande kanter
För att få väggen lite jämnare
Den ska nämligen inte kläs med några skivor som underlag för tapeterna utan jag tänkte klistra lump-papp direkt på träet.
Detta har inte varit något självklart beslut
Och ett tag var jag faktiskt nära att åka till byggmarknaden och köpa gipsskivor och få allt slätt och färdigt på ett kick
Det som till sist stoppade mig är att jag vill ha material som håller länge och funkar med huset som kommer stå ouppvärmt och fuktigt vintertid
Lerklining är ju förstås det optimala men jag vågar inte lerklina väggarna förrän jag är färdig med stomme, murstock, tak och andra stora insatser i huset.
Golv är beställt ifrån en liten såg i närheten
Men fort går det inte!
Tur jag inte har någon brådska
Ett litet "Hemma hos" reportage
Och visst kan det vara dags för det
Jag ville väl bara helst vänta tills
golvet var lagt
Tapeterna uppe
Möblerna inne
Och vaser med sommarblommor står i varje fönster
men då vore detta en dålig
byggnadsvårdsblogg
Det inser jag
Så här har ni den nakna sanningen
Alldeles oredigerad
Jag har precis målat klart fönsterkarmarna men alla bågar är inte färdiga och isatta än
Timmerstommen är helt bar och jag pysslar med att
-Göra rent den ifrån smuts och tapetrester
-Slå in/dra ut mängder med spik som sitter i väggarna
-Fylla större hål med träkilar
-Och dreva springor med lindrev och trasor
Dessutom behöver väggen bitvis jämnas till så
Jag spikar fast brädor
Och hugger bort utstickande kanter
För att få väggen lite jämnare
Den ska nämligen inte kläs med några skivor som underlag för tapeterna utan jag tänkte klistra lump-papp direkt på träet.
Detta har inte varit något självklart beslut
Och ett tag var jag faktiskt nära att åka till byggmarknaden och köpa gipsskivor och få allt slätt och färdigt på ett kick
Det som till sist stoppade mig är att jag vill ha material som håller länge och funkar med huset som kommer stå ouppvärmt och fuktigt vintertid
Lerklining är ju förstås det optimala men jag vågar inte lerklina väggarna förrän jag är färdig med stomme, murstock, tak och andra stora insatser i huset.
Golv är beställt ifrån en liten såg i närheten
Men fort går det inte!
Tur jag inte har någon brådska
Torpnytt
Idag har hammarslagen ekat över Häggesjön
Äntligen!
Det kan vara lite si och så med min självdiciplin
Men idag gjorde jag faktiskt det jag skulle göra:
Snickrade fönsterfoder
Foder till två fönster blev det innan virket tog slut
och jag rysligt mallig över vad jag har åstadkommit!
Den vitmålade brädan ovanför fönstret är det som är kvar av det gamla fodret
Den är fortfarande i perfekt skick och har en söt liten profilkant
Vilket gjorde att jag ville spara den
De övriga sidorna har inga profiler,
de är nya, släta, hyvlade brädor ifrån brädgården
Det här med foder går nog att göra ganska komplicerat
och ganska enkelt
Mina är enklast möjliga
men jag tycker också att det passar på min enkla stuga...
Till varje liten brädbit som skulle spikas upp valde jag ut några lämpliga spikar ur kakburken
full med klippspik
Rätade ut dem lite grann genom att slå på dem med hammaren mot en flat sten
Och så kunde de användas på nytt!
De ser förfärligt rostiga ut men det är faktiskt bara på ytan.
Bara att använda
igen och igen...
Jag har också passat på att dreva duktigt runt karmarna innan jag spikade fast fodren.
Och så ytterligare en nyhet från torpet....
Lilla fina huset mitt...
Jag skrapade färg ifrån torpet igår
Ifrån fönsterkarmar och foder i rummet
Det sist målade färglagret fladdrade i vinden
och behövde skrapas bort innan jag målar om dem.
För ganska så snart är det faktiskt dags att sätta i mina nyrenoverade fönster,
o vad fint det kommer bli!
Men först ska alltså karmar och foder målas!
Rummet har tre fönster och lika många typer av karmar och fönsterfoder.
Det där med "orginal" är alltså bara att glömma för min del.
Och faktiskt känns det lite skönt,
ja befriande
Det bekymrar mig inte alls att foder och profiler blandats huller om buller
jag tycker det är charmigt!
Skulle jag ändå gissa på vilken som är äldst ( och kanske då också ursprunglig ) tror jag på det här:
Som såg ut så här en gång i tiden innan jag plockade ner dem:
En väldigt diskret profil på ett i övrigt alldeles slätt foder.
Fint tycker jag!
Det var också ett sånt här foder som satt runt det lilla fönstret i köket.
Och skulle något vara orginal så borde det ju vara på det fönstret som är mycket mindre än alla andra.
Jag vet ju inte säkert men jag skulle gissa på att alla fönster var av den här mindre sorten från början.
Förutom de här små olikheterna är en av karmarna gjord för innanfönster, de andra två inte...
Lilla fina huset mitt...
Ifrån fönsterkarmar och foder i rummet
Det sist målade färglagret fladdrade i vinden
och behövde skrapas bort innan jag målar om dem.
För ganska så snart är det faktiskt dags att sätta i mina nyrenoverade fönster,
o vad fint det kommer bli!
Men först ska alltså karmar och foder målas!
Rummet har tre fönster och lika många typer av karmar och fönsterfoder.
Det där med "orginal" är alltså bara att glömma för min del.
Och faktiskt känns det lite skönt,
ja befriande
Det bekymrar mig inte alls att foder och profiler blandats huller om buller
jag tycker det är charmigt!
Skulle jag ändå gissa på vilken som är äldst ( och kanske då också ursprunglig ) tror jag på det här:
Som såg ut så här en gång i tiden innan jag plockade ner dem:
En väldigt diskret profil på ett i övrigt alldeles slätt foder.
Fint tycker jag!
Det var också ett sånt här foder som satt runt det lilla fönstret i köket.
Och skulle något vara orginal så borde det ju vara på det fönstret som är mycket mindre än alla andra.
Jag vet ju inte säkert men jag skulle gissa på att alla fönster var av den här mindre sorten från början.
Förutom de här små olikheterna är en av karmarna gjord för innanfönster, de andra två inte...
Lilla fina huset mitt...
Byggnadsvård på småländska
Jag är i Växjö över helgen och för att sysselsätta mig åkte jag på besök till den lilla byggnadsvårdsbutiken strax utanför stan.
Det besöket gav mig en inblick i hur olika synen på byggnadsvård är i olika delar av landet...
Wederslöfs Byggnadsvård är en liten butik, öppet bara några timmar i veckan
Och jag var till synes den enda kunden...
Ägaren beklagade sig också lite över de snåla smålänningarna som inte vill lägga ett öre i onödan på sina hus och han pratade om skillnaden i villkor för honom och en motsvarande butik på ex. Österlen
Båda tyckte vi att det är synd att "vissa" marknadsför byggnadsvård som en lyx för de som har pengar
Som ett sätt att höja sin status.
Istället för något som kan gynna både hus, miljö och plånbok.
I Växjötrakten vet många inte vad byggnadsvård är utan man tror att hans butik är en hembygdsgård
Och när den lokala tidningen skrev om byggnadsvårdsdagen han anordnat använde de ordet bygdedag istället byggnadsvårdsdag fast man försökt betona skillnaden
Stackarna får kämpa i motvind...
Och jag, jag längtar hem till Göteborg!
Med mig från besöket fick jag iaf en fin, billig och lokalproducerad diskborste samt en flaska linoljesåpa
Jag fick också se många fina gamla hus och ett ganska orört och vackert jordbrukslandskap
Vederslöv är som stora delar av småland jättefint och här har vi ett rikt kulturarv
Det besöket gav mig en inblick i hur olika synen på byggnadsvård är i olika delar av landet...
Wederslöfs Byggnadsvård är en liten butik, öppet bara några timmar i veckan
Och jag var till synes den enda kunden...
Ägaren beklagade sig också lite över de snåla smålänningarna som inte vill lägga ett öre i onödan på sina hus och han pratade om skillnaden i villkor för honom och en motsvarande butik på ex. Österlen
Båda tyckte vi att det är synd att "vissa" marknadsför byggnadsvård som en lyx för de som har pengar
Som ett sätt att höja sin status.
Istället för något som kan gynna både hus, miljö och plånbok.
I Växjötrakten vet många inte vad byggnadsvård är utan man tror att hans butik är en hembygdsgård
Och när den lokala tidningen skrev om byggnadsvårdsdagen han anordnat använde de ordet bygdedag istället byggnadsvårdsdag fast man försökt betona skillnaden
Stackarna får kämpa i motvind...
Och jag, jag längtar hem till Göteborg!
Med mig från besöket fick jag iaf en fin, billig och lokalproducerad diskborste samt en flaska linoljesåpa
Jag fick också se många fina gamla hus och ett ganska orört och vackert jordbrukslandskap
Vederslöv är som stora delar av småland jättefint och här har vi ett rikt kulturarv
Fönsterrenovering Avancerad nivå
Jag går en fönsterkurs hos min farbror
och första kurstillfället var nu härom dan
Väldigt förmånligt är det- kursen är gratis och middag ingår
Dessutom går vi verkligen på djupet i konsten att renovera fönster,
den är nog minst på B- nivå!
Jag hade med mig två fönsterbågar att träna på,
de som var i sämst skick i hela huset
Den ena var den som min granne tillverkade ett nytt understycke till men som fortfarande saknade profil
Den andra en båge som hade rötskador även en bit upp på sidorna
Den sistnämnda tog vi oss an först
Vi kom fram till att smartast vore att göra ett helt nytt understycke samt att såga bort och ersätta bitar på sidostyckenas ut/nedersida.
Farbror som är snickare har ju de rätta maskinerna och kunde snabbt och lätt såga och hyvla till nya bitar i rätt storlek
Sen limmade vi fast de nya bitarna och la dem i press
Sen var det dags för nästa moment- glasskärning
Jag fick lära mig hur man skär och bryter glas
Väldigt roligt och användbart att kunna göra själv!
Sen skar farbror till en ny ruta till mig för att ersätta den jag råkade spräcka vid renoveringen
I fint gammalt munblåst glas...
Slutligen var det dags att ta oss an understycket utan profil
det såg mörkt ut ett tag för inga verktyg verkade passa
Men hur gjorde man förr då? Undrade jag.
Ja då hade man ju listhyvlar och såna har jag ju inte.
Eller... Kanske...
Varvid farbror försvinner in i något uthus, rotar en stund och sen kommer tillbaka med en låda hyvlar.
Det visar sig att en av dem osannolikt nog är min list!
Vad är oddsen? Jag vet inte...
Den var lite rostig och slö men efter viss slipning kunde vi hyvla till en hyfsad list!
Det är så roligt att få vara snickarlärling och det är ett oslagbart sätt att lära sig på
Hade utbildningssystemet sett ut som förr så hade nog min farbror fått lära upp mig till snickare!
och första kurstillfället var nu härom dan
Väldigt förmånligt är det- kursen är gratis och middag ingår
Dessutom går vi verkligen på djupet i konsten att renovera fönster,
den är nog minst på B- nivå!
Jag hade med mig två fönsterbågar att träna på,
de som var i sämst skick i hela huset
Den ena var den som min granne tillverkade ett nytt understycke till men som fortfarande saknade profil
Den andra en båge som hade rötskador även en bit upp på sidorna
Den sistnämnda tog vi oss an först
Vi kom fram till att smartast vore att göra ett helt nytt understycke samt att såga bort och ersätta bitar på sidostyckenas ut/nedersida.
Farbror som är snickare har ju de rätta maskinerna och kunde snabbt och lätt såga och hyvla till nya bitar i rätt storlek
Sen limmade vi fast de nya bitarna och la dem i press
Sen var det dags för nästa moment- glasskärning
Jag fick lära mig hur man skär och bryter glas
Väldigt roligt och användbart att kunna göra själv!
Sen skar farbror till en ny ruta till mig för att ersätta den jag råkade spräcka vid renoveringen
I fint gammalt munblåst glas...
Slutligen var det dags att ta oss an understycket utan profil
det såg mörkt ut ett tag för inga verktyg verkade passa
Men hur gjorde man förr då? Undrade jag.
Ja då hade man ju listhyvlar och såna har jag ju inte.
Eller... Kanske...
Varvid farbror försvinner in i något uthus, rotar en stund och sen kommer tillbaka med en låda hyvlar.
Det visar sig att en av dem osannolikt nog är min list!
Vad är oddsen? Jag vet inte...
Den var lite rostig och slö men efter viss slipning kunde vi hyvla till en hyfsad list!
Det är så roligt att få vara snickarlärling och det är ett oslagbart sätt att lära sig på
Hade utbildningssystemet sett ut som förr så hade nog min farbror fått lära upp mig till snickare!
