litettorp

Idag har jag gjort ett sista besök i blomsterhandeln, där är halva priset på både rosor och perenner nu.
Förra året i november lovade jag mig själv att anlägga en höstrabatt, en rabatt som låter sommaren leva kvar lite längre. Nu ska det bli av!

Det blev mörkt rosa höstflox, höstastrar och ännu en gammaldags ros- Stanwell Perpetual- en ljust rosa, nästan vit pimpinellros som enligt uppgift blommar till långt in på hösten.



Jag stod och höll i en jättevallmo och lite annat också men efter att ha frågat säljaren om de kunde räknas som gammaldags och han sa nej, ställde jag tillbaka dem. Sträng är jag!

När jag skulle åka fick säljaren syn på min bil. "Jasså du kör old-school på allting du?" Skojade han. Ja, det är väl lite min stil... sa jag. Genomskådad!

Här är vi på väg hem i min gamla saab, de gamla  blommorna och jag:



Rätt fint va?

Nu blommar det på torpet. NU?
Här har man väntat hela sommaren och så väntar blommorna på hösten.

Klematisen
 
                                                               Krassen
 
Tusenstjärnorna som jag sådde i våras

Kärleksörten                                                       och astrarna som jag sådde
 
Praktlysingen som jag tog med från pappas stuga tog sig så fint och blommar ikapp med den stora blåklockan

Dahliorna som jag fått av mamma och som jag gräver upp varje höst för att sen plantera dem på våren igen

Till och med vintergrönan blommar- den kör en andra omgång

Jag glömde ju berätta om den allra finaste saken jag fick av den givmilde grannen.
En alldeles egen handgräsklippare!!!

Och ja, det är lite tungt. Men jag klipper bara där det är som allra nödvändigast. Små gångar här och där och en liten plats och kanske lite runt blommorna så att de syns ordentligt. Och när jag känner för det. Lite i taget. Och då är det himla trevligt! Inget skakande, inget oljud och inga avgaser.
Bara jag och min handgräsklippare!

Titta vad som poppat upp på torpet:



Brandliljor! Dom har inte jag planterat, de är en del av den gamla trädgården. Ett minne.

Och vad är det som skymtar där bakom blommorna?



Min nya uteplats!

Med sjöutsikt och skönt skuggad under träden ligger den:



Det är inte så"fattig torpare på 1800-talet" men jag kunde inte låta bli!

Här kan man sitta med något kallt att dricka och njuta av glittret i sjön.

Det var lite lite blommor på torpet nu i helgen, faktiskt blommade inte en enda. Så jag gjorde ett experiment, ett försök att transplantera in blommor från omgivningen till tomten. Jag gav mig ut och letade och kom hem med prästkragar, fingerborgsblommor och en vildros. Alla blommar de på midsommar. Nu står de på min tomt och jag hoppas att de vill ta sig och växa där. Det känns bra att ha blommor som växer vilt i omgivningen, det blir lite mer naturtomt och lite mer lättskött.



Det finns fler blommor jag tänkt sno från omgivningen, bland annat en hägg, liljekonvaljer och pingstliljor från en gammal övergiven tomt, den där gamla sorten som luktar fantastiskt. I vägkanter och på ödetomter kan man göra många fynd!

Jag har impulsköpt en ros. En Louise Odier. Hon är en gammaldags rosa buskros som blommar länge och doftar mycket och kan bli så här fin:



Det finns en liknande buske utanför mitt hus i stan som jag tycker är så underbar. Jag hoppas att det kanske är samma sort men jag vet inte.

Jag har upptäckt att jag är en rosälskare. Att jag har en passion för rosor. Vanliga blommor är underbara men rosor kan verkligen göra mig lycklig på riktigt. De har något mer, de får mig på knä.

Jag hade en gång en ros som var så vacker att det räckte att tänka på den när livet kändes tungt för att jag skulle bli glad igen. Så här såg den ut, jag vet inte vad den hade för namn:



Fast en ros på bild är bara ännu en ros på bild. Rosor ska upplevas med alla sinnen, det är då man känner magin.

I helgen ska Louise Odier få sin plats på torpet.

Jag tror bestämt det är sommar på riktigt nu. Att försommaren har övergått i högsommar. Det blommar i varenda dikeskant och på torpet har några nya skönheter kommit upp.

Irisarna vi satte i höstas blommar för fullt och är så otroligt vackra:


Det här trädet har gått från taggigt och trist till underbart blommande. Jag tror det är en hagtorn:


Och en av mina absoluta favoriter- hundkexet- blommar runt knuten:

Idag gör jag reklam för vattenkannor! Ingen specifik vattenkanna då utan vattenkannor i allmänhet. För att det är så fint att vattna med vattenkanna och för att jag har en känsla av att det snart är ett bortglömt fenomen.



Det är något väldigt rofyllt över att gå runt och vattna sina planteringar, och jag tycker mycket om det.

Plantorna som jag sått inomhus håller på att ta över hela min lägenhet. Det är fyra olika sorters blommor och såklart har jag rört ihop dem och har inte längre koll på vad som är vad. Det är bara mängder av krukor med små gröna blad. Några har jag satt i jorden utanför hyreshuset i stan för det blir så ohanterligt många. Jag glömmer alltid att man inte behöver så HELA fröpåsen på en gång. Och sen när det börjar växa har jag inte hjärta att gallra bort en del. Alla har ju rätt att få blomma.

När jag var barn skrev jag aldrig dagbok men en naturdagbok som vi fått i skolan skrev jag i. Där skrev jag om sånt jag sett i naturen. Den dagen jag hittade den första vitsippan, när träden slog ut eller när jag såg en fin fågel kanske. Jag skrev väldigt flitigt i den långt efter att skoluppgiften tagit slut.

Nu skriver jag torpdagbok men fascinationen för naturen finns kvar. Jag hittar tillbaks till den nu när jag följer min bit mark, nyfiket från vecka till vecka. För det här är ju MIN  bit natur, och det gör den så värdefull, så spännande att utforska.

Nu har jag varit på Mölnlycke Gardencenter och knarkat blommor, min nya drog (den gamla var klänningar)! Er som bor i göteborgsområdet kan jag rekommendera att åka dit. Där fanns verkligen mycket att välja på. De hade hur många rossorter som helst och jag fick köpt en Alba Maxima som jag letat efter, en klassisk gammaldags vit buskros.
Och så hittade jag den mystiska Gotlandsblomman!
Rosenkrage hette den:



Och lite annat såklart... En vit löjtnantshjärta som ska hålla den rosa sällskap. Och fröer, lupiner (vildlupin, inte regnbågslupin) och förjätmigej. Gick ju inte att stå emot:



De här köpte jag inte men de var så vackra att de kom med på bild ändå:

Det ligger ett sånt fint gammalt Gotlandshus ute på Hemnet nu igen....
Men jag ska inte tjata mer om hur fina de här gamla kalstenshusen är utan jag ville visa husets fina trädgård den här gången. Lite inspiration är väl aldrig fel?

Man tror nästan inte att detta är i Sverige, Provence snarare, eller Florens.
Se så fint de har använt en liten kalkstensmur i trädgården. Den idén gillar jag... ska nog bygga en stenmur längs en del av tomtgränsen som krassen kan få klättra mot och som kan ge ömtåliga små växter lite skydd. Och rosor vid en stenmurar... oj, oj, oj...



Här är det lavendel tror jag. Och en vit soffa under ett träd där man kan sitta och njuta och dricka saft.



Kolla här! Som en park. Och vilka rosbuskar!



Här har de snott min idé med att spara ett gammalt dött träd och låtit andra växter klättra i det. Fast de har en murgröna istället. Också fint.



De här rosa blommorna var ju så fina, såna vill jag också ha! Är det rudbeckia? Eller någon form av rosa prästkrage? Någon som vet?



Jag gillar att det är så frodigt och växer så tätt. Ingen liten fånig rabatt utan ett stort överfullt land med blommor. Och massa ringblommor.



Här ser man slutligen hur dom har gjort en grusgång längs huset, antagligen för att skydda mot fukt. Här växer inte en enda blomma!

Mitt projekt för tillfället är att tukta den vildvuxna trädgården en aning. Eftersom husets väggar ska renoveras kan jag inte anlägga några rabatter intill det, och det kanske är det man oftast gör. Istället får jag hitta andra platser till mina blommor. Detta kämpade jag med i söndags:



Det här trädet står på en central plats på tomten, allteles intill förrådet. Det är dött och ihåligt och inte mycket med men jag har valt att behålla det för fåglarnas skull. Man kan se att hackspettarna har haft bon i det, längre upp i toppen. Runtomkring det växer björnbärssnår som jag har ägnat mig åt att gräva upp. Jag fick låna ett par handskar som var så tjocka att taggarna inte gick igenom, annars är det svårt att hantera de här elaka buskarna.



Jag fick bort alla björnbärsbuskar på framsidan av trädet och körde iväg en massa gammalt murket trä som låg där och skräpade. Buskarna som var kvar var syrener, en av dem flyttade jag till en annan plats på tomten men några får stå kvar.

Till höger om trädet har jag nu planterat en klättrade gammaldags honungsros, 8 meter kan den visst bli, och två pioner.
I nya numret av Gård & Torp finns en bild på denna vackra ros:



Tanken är att den ska få klättra i det döda trädet. Visst låter det fint? Det är inte lätt att hitta en lämplig klätterställning annars eftersom den blir så otroligt hög. Och en rosenbåge passar ju inte vid mitt enkla lilla torp tycker jag.

Nu är det bara att vänta på att den ska sätta igång och växa.

Nu blommar påskliljorna vi satte i höstas. Varje blomma som tar sig och trivs är ett mirakel tycker jag.
En gång i framtiden vill jag ha ett helt hav av påskliljor i backen nedanför huset.
Tänk så vackert! Om jag planterar några lökar varje år så kanske till sist...





Och intill söderväggen kommer det upp en annan sorts påskliljor.
Som inte jag har satt.
Jag tänker mig att de är gamla och sällsynta men har ingen aning egentligen.
De är väldigt låga och blommorna är dubbla.
Så här:



Hursomhelst känns det väldigt fint att det finns några kvarlevor ifrån den trädgård som en gång var.
Det känns värdefullt.

...och idag har jag sått.
Astrar, borstnejlikor och luktärtor.
Som mår bra av av att förkultiveras.



Luktärtorna komer från mina egna plantor. Som jag plockade och torkade frön ifrån förra året.
Ska bli väldigt spännande att se om jag lyckas få deras barn att överleva.



Borstnejlikan är min favorit, trognare och vackrare får man leta efter.
Och så finns de djupt i mitt minne från somrarna då jag var liten.

Jag brukade tycka att det var jobbigt att åka till Blomsteraffärer. Stressigt och trångt och väldigt, väldigt svårt. Men en solig vårkväll som avslutning på en bra dag, när affären är nästan tom och jag äntligen har en egen trädgård, då är det underbart!
Ikväll var det underbart.
Jag kom hem med en gammaldags klätterros, en gullviva, en rabarber, en doftpion, en bondpion, en myskmalva och en fläderbuske.







Till helgen ska dom i jorden.

Säg hej till fröken Akleja!
Hon bor just nu på min balkong men vill inget hellre än att flytta ut på landet.
Aklejor hör hemma vid gamla torp har jag läst, så vid mitt ska hon få bo.
Visst är hon söt?



Det är så underbart att äntligen ha en egen trädgård. Det gör mig så lycklig att vara bland blommor och att drömma om blommor. Och jag vill inte göra något annat just nu.

Det var myr-invasion på torpet förra veckan. Jag visste att de bodde där men inte att de var såå många. Plötsligt vaknade de upp ur vintersömnen och ville använda mitt torp som byggnadsmaterial i stacken. Detta utlöste ett blodigt krig som slutade i massmord. Jag är normalt sett en mycket fredlig person men när det kommer till att skydda torpet från vandalism är jag tydligen beredd att gå ganska långt. Jag har aldrig dödat myror förut, jag dödar inga djur knappt myggor. Men nu har jag hällt ut Myrr för 300kr runt mitt hus, längs myrornas huvudled och runt deras bo. Det verkar ha fått dem att kapitulera, jag får se om någon fortfarande vågar visa sig om en vecka när jag ska dit nästa gång.



Uppe till höger ser ni det myrangripna stället på huset.
Det vita är MYRR

Igår var det torpdag igen.
Vi eldade stora brasan. Allt ris från i höstas, gammalt skräp och en del möbler. Allt som inte var tillräckligt gammalt för att passa i torpet eller tillräckligt fint för att jag skulle orka släpa med det in till stan.
Det var härligt, en riktig värstädning!





Och de första blommorna hade slagit ut. Mycket hade hänt sen jag var där sist, på bara några dar hade isen hunnit gå upp på sjön och krokusarna slagit ut. Det händer så mycket nu, varje dag klamper sommaren närmare med stora steg.

Jag gör affärer med min granne, en farbror på sisådär 75 år.
Han vill flytta till en mindre lägenhet och har en hel massa saker som jag får ta över.
Igår köpte jag en soffa och en fåtöj av Carl Malmsten för 500kr.
Och så har han två antika sängar som också ska bli mina för 500kr.
Och alla hans verktyg, en vägg och en verktygslåda fulla. 500kr.
Både han och jag är nöjda med det här samarbetet. Jag ska bygga upp ett liv och flytta till större och han har samlat ett helt liv på saker som han inte längre behöver.

Det som inte kostar 500kr får jag. Han har en massa krukor och böcker och plock.
Bland annat fick jag denna underbara lilla bok:



En trädgårdsbok från 1952 i perfekt skick.

Den är full av härliga bilder:









Att den är lite omodern gör liksom inte så mycket.
Det är ju en omodern trädgård jag vill ha!