litettorp

Jaha hörni, så här ser den ut, listan över allt jag vill plantera i min trädgård:



Bockade växter har jag redan planterat, överstrukna har jag valt att strunta i.
Ett helt A4 fyllt med växter, det kommer bli trångt på mina 462 kvadratmeter tomt!
Jag ska inte klaga, många får ju nöja sig med en kolonilott. Men någon gång i framtiden kanske jag kan få köpa loss hela den lilla ängen som torpet ligger på.
Jag hade ju så gärna velat ha en fruktträdgård, en körsbärsdal....



Det är inte svårt att föreställa sig torpet omgivet av en skog av blommande fruktträd.
Ända ner till den lilla sjön...
Fram till dess kan jag smyga ut små frön och plantor på ängen. Lite här och lite där...
Låta trädgården bre ut sig lite diskret utanför dess gränser.
Kanske med lite enklare blommor, frösådda och sådana man kan hitta naturligt på ängar:
blåklint, prästkragar, vallmo, blåklockor, gullvivor, lupiner, violer, smörbollar och kabbelekor nere vid vattnet.
Och vänta! Vildrosor och smultron med!

Mina tankar om trädgården är att jag vill hålla mig till gammaldags torpväxter. Då begränsar jag mig litegrann och kommer få tåliga växter som passar i en gammal miljö.

Och så vill jag inte planera för mycket i förväg, inte styra för mycket över växterna. Jag tänker mig att jag planterar många sorter på många ställen och så får jag se vilka som trivs. De som kommar tillbaka kan jag skaffa fler av. Mycket av några få sorter är oftast fint.

Vi tog ner ett träd också. Eller Jonas gjorde det åt mig.

Det stod fem stycken stora träd på tomten.

Före:



Och efter:



På min lilla tomt står nu fyra stora träd.

Nu har jag varit på torpet igen! Idag gjorde vi lite allt möjligt, bland annat planterade blommor. Jonas hade med sig plantor av löjtnantshjärta, blå iris och fingerborgsblomma.

  

Tänk vad vackert det kommer bli! ÅÅÅÅ vad jag längtar till sommaren nu.

Idag har jag äntligen varit på torpet igen. Och jag har jag grävt. Med min nya fina spade.
Runt huset har marknivån höjts genom åren och det behöver grävas bort en hel del jord.
Det var underbart att vara utomhus, fast det var en gråmulen novemberdag. 



Och jag vattnat jorden med min egen svett- som en riktig torpare.

Det är dags för pelargonernas vintervila nu. Jag har klippt ner mina och ställt dem i en sval källare. Två av dem är av gamla sorter, en med stora klarröda blommor och en Mårbacka-variant med fyllda ljusrosa blommor. Dem tog jag mängder av skott av för nu har jag ju ett helt torp att fylla.

Jag har svårt att beskriva exakt vad som skiljer de gamla sorterna från de moderna men visst har de lite vackrare färger och lite mer karaktär? Och det känns självklart att ha de gamla sorterna i mitt väldigt gamla hus.

En torpare behöver torpar-saker. För en stadstjej som jag är det en hel massa nya behov som dyker upp. Som tur är var förrådet fyllt av saker när jag flyttade in. Sågar och en lie och en skyffel och en hel massa annat skrot. Mycket vet jag inte hur det ska användas men det kanske visar sig. I inflyttningspresent fick jag en fin yxa och jag har investerat i en alldelas ny och bra spade. Av farbror fick jag kofot och hammare och en skottkärra!!!

Här ser ni underverket, min alldeles egna skottkärra:

  

Idag har jag förberett mig inför våren och handlat lökar i långa rader...
Det känns bra.
Vintern blir lite mindre oändlig nu när jag skapat en länk till våren.

Nu kommer ni tro att jag försker lura er men så är det inte. Det skulle jag aldrig göra här på bloggen.
Mamma, Kenneth och Max har varit med mig på torpet idag. Kenneth hade med sig röjsåg och motorsåg och de har jobbat på väldigt duktigt.

Det här är före röjsåg:




Och det här är efter röjsåg:



Frågan är, hur gjorde man egentligen på 1800-talet före röjsågens tid?