litettorp

Här får ni följa utforskandet och renoveringen av mitt torp från 1850.

Restaureringsteori

På utbildningen till Bebyggelseantikvarie pratar och läser vi en hel del om restaureringsteori. Det är ju det som gör det till en universitetsutbildning och oss till antikvarier; vi lär oss reflektera kring och ifrågasätta det vi gör. Restaureringsteori är inget jag direkt tänkt så mycket över tidigare men det är helt klart nyttigt. Man förstår snabbt att synen på restaurering och ja, överhuvudtaget synen på hur vårt byggda kulturarv bör förvaltas har varierat mycket över tid och även varierar mycket från person till person. Jag med min bakgrund har lite hånfullt blivit kallad för "preservationist" något man inte alls ska vara längre. Min syn är ju att gamla byggnader och byggnadsrester har ett inneboende värde som gör dem värda att bevara för framtiden FÖR SIN EGEN SKULL men det rådande synsättet är snarare att det ska bevaras FÖR NÅGON. Jag är mao en mossig bakåtsträvare bara så ni vet!

 

Det är också intressant att se hur man genom historien har pendlat mellan olika och ibland helt motsatta synsätt. Exempel på detta är synsättet att en byggnad kan och ska återställas till ett mer fullkomligt skick vid en restaurering och det helt motsatta synsättet som bl.a. Morris o Co. stod bakom; att en byggnad inte alls bör restaureras för det kan inte leda till något annat än förvanskning och förlorad autenticitet. Den blir mao en falsk byggnad då man restaurerat den!

 

Som torpägare behöver man kanske inte sitta och tänka jättemycket över de här frågorna, det praktiska användandet kommer ju för det mesta i första hand. Men jag tycker ändå att det är värt att fundera lite över vad det är man håller på med och varför. I "byggnadsvårdsvärlden" är ett ganska självklart förhållningssätt att gå tillbaka i tiden och "återställa" en byggnad så som den (kan ha) sett ut under en tidigare tidsperiod. Detta görs på mer eller mindre trovärdiga sätt. Oftast handlar det om att köpa nytt material och nya inredningsdetaljer som man tror liknar de som funnits i byggnaden tidigare. Det är ju något av en industri detta med nytryckta "gamla" tapeter, nytillverkad pärlspont, kök i "gammal stil" osv...

 

Varför håller vi på så? Det man gör är ju då ofta att radera ut spåren av de senaste årtiondenas historia för att (re)konstruera ett utseende som huset kanske aldrig ens har haft. Det är ju faktiskt inte självklart att det är så man ska förhålla sig till sitt gamla hus. Jag säger det här lika mycket till mig själv som till er för det är värt att bli påmind om tycker jag! Själv känner jag mig lite lurad av byggnadsvårdslitteratur o dyl måste jag erkänna...

 

Mitt eget förhållningssätt när jag "restaurerar" torpet är ju i första hand att huset måste kunna användas. Jag har ibland dåligt samvete över takhöjningen och andra stora ändringar jag gör på huset men skälet för att göra dem är att huset ska vara mer lättanvänt och om huset inte kan användas tror jag att det är ute med det. I övrigt försöker jag förhålla mig till huset så att det ska fungera som det ursprungligen är tänkt. Det betyder tex inga plastskikt utan bara naturmaterial. Nya tillskott vill jag ska smälta in i det gamla men jag känner inget behov av att det måste vara exakta kopior. Det kan få synas att det jag lagt till kommer ifrån en annan tid tycker jag.

 

Jag ser det ibland som en fördel att mitt lilla torp är så fattigt och brokigt och byggt enligt "man-tager-vad-man-haver"-principen. Det gör det lätt för mig att helt enkelt fortsätta på samma bana och låta huset fortsätta att vara en enkel och långt ifrån perfekt byggnad. Det är faktiskt ett arv jag förvaltar och en av mina restaureringsprinciper kan man säga!

 

Mitt senaste påhitt är att tillverka ett nytt bottenstycke till en fönsterkarm av en gammal golvbräda! Man kan diskutera hur intelligent det var för träet är ju visserligen av god kvalitet men är samtidigt väldigt torrt.... Men nu är det gjort och poängen är att jag gillar förhållningssättet; det är billigt, kreativt och till på köpet miljösmart! Återbruk är väl ett ord som rätt väl beskriver vad jag håller på med. Det är ett förhållningssätt som behöver komma tillbaka i vårt slit-och-släng samhälle tycker jag. Men poängen är att det är bara ett, av många möjliga, förhållningssätt till gamla byggnader!

 

Du är klok du Lotten! :) önskar jag kunde ha dig och alla andra kloka på mina axlar när jag ska fixa min stuga... Har du vägarna förbi Hudiksvall kan du komma in på en kaffe i mitt felrenoverade stuga/hus och säga vad jag ska göra för att få det rätt! :)

Ser fram emot kommande inlägg! :)

Återbruk är helt i tiden :)
Hur går det med träden du planterade, får de vara ifred nu på vintern?

Mycket intressant - kan tänka mig att ni har många heta diskussioner i klassen. Skönt för mig att läsa att det som lagts till i en annan tid skall få synas; bevara masoniten på Knattekuullen liksom!

Sedan vill jag säga att jag har svårt med det första stycket du skrev; jag har förstått att du tycker att gamla fina ställen har ett värde i sig själva, men samtidigt gömmer du en massa gamla tapetsnuttar bakom en vägg så att NÅGON kan hitta dem! Så du har väl kanske bara till viss del bakåtsträvare då eller?

Intresant, man kan funder mycket runt termerna. Jobbar i en stad där dem medeltida domkykan blev mycket mer medeltida under Brunius renovering på 1800-talet. Resultatet blev jättebra men renovering var det knappast snarare hårdhänt ombyggnad.
Nå det gäller våra egna små renoveringarna så tycker jag att användbarheten ska ligga som förebild. Den tillsammans med att man ska se på sina planer med en gnutta förnuft. Inte göra mer än man måste, använd gamla matrial, se till att inte ändra planlösningen mer än man måste.
Dessutom denna "NÅGON" man renoverar för ka ju vara du, eller grannarna som ser att det blir något fint av det. Bara att någon tar tag i det gör ju att huset överlever inte slutar med att taket faller in.

Tack för kommentarerna!

Frida- jag inser också att jag är lite dubbel. Jag har börjat tänka på det här ordentligt först nu och har redan hunnit göra en del saker med huset som jag kanske inte borde ha gjort! Det är inte så att min renovering är helt perfekt direkt. Tapeterna hade jag så himla gärna haft kvar men samtidigt vet jag inte riktigt hur det skulle gått till! Eftersom mycket var fuktskadat och mögligt och jag höjer taket är det svårt att ha kvar samma tapeter som innan...

Kanske hamnar man alltid i att en byggnad ska restaureras FÖR NÅGON trots allt...?

Välkommen till verkligheten som byggnadsantikvarie! Den sk. byggnadsvården har blivit en hel industri som i mångt och mycket går ut på konsumtion, precis som så mycket annat här i världen. Den "byggnadsvårdslitteratur" som finns visar ofta upp sinnliga inredda interiörer, tycker jag. Numer ser jag byggnadsvård som att göra så lite som möjligt, spara olika spår. Hushålla med allas våra resurser med andra ord. Det ÄR viktigt att känna till vår restaureringshistoria men ibland kan det vara knepigt att verka i en bransch där så få personer som säger sig syssla med byggnadsvård inte gör det.

Ja dessa restaureringsteorier :/. Blev lite skamsen o förfärad när jag började på BA när jag tänkte på spår som jag raderat ut i min jakt på den "autentiska" byggnaden... Hur fanken ska man förhålla sig till 1970-talets renoveringar av många äldre hus? Ska inte alla spår få finnas kvar till eftervärlden? Sen är det ju inte enbart det visuella som styr, många material som tillkommit under senare decennier är ju rent ut av hälsovådliga.

Jag förstår inte heller varför folk köper gamla underbara byggnader. Små stugor som är jättefina. Nej då ska dom bygga ut. Det blir tvättstuga badrum och man lägger till och förvanskar gamla proportioner. Köp då hellre ett större hus som passar redan från början. Tack för din fina blogg. Ditt torp verkar underbart och du låter det ta den tid det tar.. och skriver fint om ljus och frid och ömsint vårdnad av ett gammalt hus som uppenbarligen aldrig var menat att rivas eftersom du fick det. många hälsningar