litettorp

Här får ni följa utforskandet och renoveringen av mitt torp från 1850.

Det var en gång en flicka som hette Lotten som var ganska slarvig.

Jag har väl aldrig varit känd för att vara någon pedant precis. Snarare är jag typen som är full av idéer och gillar att sätta igång saker men som gärna överlåter till någon mer noggrann och plikttrogen varelse att fullfölja.

 

MEN processen med att renovera hus verkar ta fram sidor hos mig själv jag inte visste fanns! 

Som med pärlsponten jag började sätta upp i köket. Första väggen gick lätt som en plätt och blev rak och fin tyckte jag men när andra väggen skulle upp blev det svårare. Eftersom väggen jag utgick ifrån lutade lite utåt blev första brädan jag satte upp aningen sned. Den här lutningen försökte jag sedan trolla bort genom en liten lutning åt andra hållet på de övriga brädorna men den ville ändå inte helt försvinna. Sen åkte jag hem och under två veckor grämde den där lilla lutningen mig så mycket att när jag kom till torpet idag rev jag ner hälften av all panel jag satt upp och började om!

 

Före:

 

Efter:

Den var samma sak när jag lade golvet, det blev inte riktigt plant och under flera besök på torpet efteråt lade jag om och höjde och sänkte golvbrädor ända tills jag var nöjd.

 

Under den korta stund jag fick uppleva hur köket såg ut med två väggar klädda med pärlspont hann jag iallafall förstå något om hur rummer kommer kännas när det är färdigt. Känslan går tyvärr inte att fånga på bild men jag lovar, det kommer bli riktigt fint!

 

Nu är det så mörkt på torpet att jag blir tvungen att ta en paus i arbetet vare sig jag vill eller inte. Köket får färdigställas framåt vårkanten när ljuset börjar leta sig fram igen.

 

 

P.S Om man tycker att det händer lite för lite här på bloggen så finns numera möjligheten att följa @Husprataren på Instagram som komplement. Det kanske inte blir så mycket torp där men desto mer andra fina byggnader som kommer i min väg!

Gör om gör rätt. Det är väl inget slarvigt med det? Bättre än att bara låta det vara fel!

Vad jag menade var att tidigare hade jag nog låtit det vara lite snett men nu gick det inte längre! Jag kan alltså ha blivit botad från lite av min slarvighet : )

Gamla hus behöver inte altig så exakta vinklar o mått men det måste ju se rätt ut för ögat. Så bra det nu går
Men har man börjat reta sej på ett fel är det lika bra att rätta till det. Fast allt går ju inte. Vi har ett innertak som dippar rejält men det har sett ut så i 50 är minst.

Nej rakt har ju inget med exakta våg- och lodlinjer att göra när det kommer till gamla hus utan det ska kännas rakt! Men gammalt och snett känns mycket bättre än nytt och snett, det förra är charmigt och det senare slarvigt ; )