litettorp

Jag råkade antyda för min far att han inte är så händig och det fick fart på gubben.
Nu var det upp till bevis!

Med en otrolig kraft satte han igång att gräva ur grunden:



Skottkärra efter skottkärra körde han iväg...

Jag har en idé om hur jag ska lägga de nya golvbjälkarna under mitt nya fina golv. En idé jag har kommit på själv....

Tidigare låg stockarna direkt i jorden, direkt i mullbänken, utan något skydd mot fukt alls. Nu tänkte jag (eller jag tänkte att NÅGON skulle) gräva ut rännor i jorden. I rännorna lägger jag sedan de nya bjälkarna på stenar, en i var ända. Därmed kommer de inte ha någon kontakt med jorden, bara med sten och luft. Samtidigt ligger det mesta av jorden kvar i grunden som isolering och som skydd mot drag. Golvplankorna spikas sen direkt i bjälkarna i vanlig ordning. Vad tror ni om denna lösning? Det enda som förbryllar mig är att om detta nu skulle vara en bättre lösning än den förra- varför har ingen gjort så förut? Kan det finnas något skäl till det? Hm....

Så här ser det ut nu när pappa har kommit halvvägs:



Pappa blev också mina snöbärsbuskars nya fiende. Som han sa själv- ett jobb som ingen annan hade orkat ge sig på. Snöbär är en förbannelse- plantera aldrig sådana! De sprider sig över alla bredder och är hopplösa att bli av med. Vi körde ner dem med röjsåg förra hösten men nu är de nästan lika höga igen. Pappa har dock snart grävt upp alla buskar som stod intill huset. Jätteskönt eftersom de både är ivägen och skadar fasaden.



Vad han än påstår så är nog ändå styrka och envishet min fars bästa egenskaper.